På begäran ekologiska klädmärken

Jag vet inte om jag kan rekommendera några speciella märken. Men här följer en lista på nätbutiker där jag handlat ekologiskt.

Ascension
Á la analui
Gudrun Sjödén
H&M
Hildur
Howies
Jane Wikstrom
jholm tshirt dsign
La redoute
Miljöklon
Näva
Organic Sally

Det ser ut som om jag inte gör något annat än nätshoppar när man ser den här långa listan. Men sanningen är att jag dragit ner otroligt mycket på min shopping. Det är ganska lite kläder jag köpt till mig själv bara för att jag ville ha något. Istället är det praktiska kläder för det extrakalla vädret, sängkläder eftersom vi verkligen behövde flera för att kunna ha rent i sängarna när båda barnen var magsjuka och tvättmaskinen ändå gick hela tiden och så lite annat inte så roligt som köpts in.

Bättre sent än aldrig? – Varför Kattmamman inte nöjesflyger

Visst måste man unna sig saker ibland. Det fungerar inte att alltid, alltid, alltid göra sitt bästa. Men jag kan inte unna mig något på bekostnad av en stor del av jordens befolkning. Bara för att jag haft den stora turen att födas som en minoritet som har möjlighet att göra slut på en jätteandel av jordens resurser så tycker jag mig inte kunna ta rätten att göra det. För på vilket sätt är mitt liv och mitt högst kortsiktiga nöje av resandet mer värt än människor som lever i tredje världen? I länder som drabbas så mycket hårdare av miljöförstöringar än vad mitt land gör?

Och allvarligt talat hur stort kulturellt utbyte får svenskar på charterresmål med all inclusive och västvärldsanpassad mat och shopping? Själv tror jag snarare att det leder till villfarelser faktiskt. Riktiga kulturella utbyten där europeiska ungdomar åker en månad och bor i en afrikansk familj och sedan tar emot en afrikansk gäst en månad t.ex. tror jag att resurserna räcker till.

Och så var det någon som argumenterade att alla som idag lever på turism skulle bli arbetslösa om alla slutade nöjesflyga. Jag tycker att det var en bra idé att införa datorer på arbetsplatser trots att massor av sekreterare blev arbetslösa. Jag tycker att det var bra att vi började använda telefoner trots att en massa telegrafister blev arbetslösa. Jag tycker dessutom att fisket överlag måste minska trots att en massa fiskare blir arbetslösa, men det är ju en annan historia.

Och som avslutning, jo jag vet att man kan åka tåg istället för att flyga och vi jobbar på det. Trist bara att det är så dyrt och krångligt.

Melodifestival

Ikväll börjar det igen.

Missa inte den skarpaste, mest analyserande melodifestivalblogg någonsin. Och nej, den är inte min!

Nu ger jag upp

Är det någon som vet hur man gör ett Tukey test i excel? Jag skulle inte tro det, men skulle bli evigt tacksam om någon visste.

Att vara sjuk är förödande, så är det bara.

Och om någon undrar. Det är statistik vi pratar nu, inte biologi.

Inte lika glamouröst

Jag svimmade förresten i morse. Mitt framför ögonen på stackars Lill som undrade vad jag höll på med. Jag undrade faktiskt detsamma.

Det är härligt att vara sjuk.

Glamour

Igår gjorde jag en hårinpackning.

Idag är jag kräksjuk.

Så nu ligger jag dubbelvikt över toalettstolen i fantastiskt mjukt och glänsade hår.

Slut

Jag läser statistik nu.

Jätteroligt!

Men nu är jag slut på alla sätt. För slut för att svara på varför jag inte tycker att man har rätt att nöjesflyga.

Men jag återkommer vilket år som helst.

Efterlysning

Vi har bestämt oss för att inte nöjesflyga fler gånger. Det vill säga, inte flyga för att semestra.

Jag ÄLSKAR att resa, en stor del av min identitet ligger i att resa. När jag kommer till Arlanda blir jag alltid sprudlande lycklig. Känslan av att gå ombord på ett flygplan är det inte mycket som övertärffar*

Flygandet har nog varit det svåraste att ge upp, men tyvärr också det viktigaste. Det spelar ingen roll hur många KRAV-märkta tomater jag köper om jag flyger varje år. Visst finns ni andra som också har slutat att nöjesflyga? Ibland känner jag mig så ensam och missunsam. Varför ska jag när ingen annan o.s.v.

*Om man bortser från barnen och sådantf örstås, men det är inte riktigt jämförbart.

Ni som är tjejer

Idag fick jag en fråga som började med, Ni som är tjejer och sedan följde en fråga om vilket tyg man skulle ha till någonting.

Mitt ryggmärgssvar var att sömnadskunskaper inte sitter på X-genen. Och sedan kunde jag lägga till att han borde ha frågat min man eftersom det är han som syr hemma hos oss.

Om någon frågar mig något i egenskap av att vara tjej, och sedan inte frågar om mens eller annat som vi kvinnor är ensamma om reagerar jag blixtsnabbt med ett spydigt svar. Och så blir jag ganska förvånad, för inte ser väl jag ut som en person som kan sy eller har torkade rosor i krukor eller annat som jag förknippar med den typen av kategoriskt frågande.

Hipp, hipp Hurra

Heja bloggen, som idag fyller fyra år!

Och hipp hipp hurra för mig som mår bättre än någonsin.

Syskonkärlek

När jag har lagt Lill och pussat och kramat honom godnatt brukar jag säga -Jag älskar dig Lill, och jag får alltid till svar -Jag älskar Mini.

Stökiga pojkar

Lillkatten går fortfarande kvar på småbarnsavdelningen på förskolan. Vi vill aldrig att han ska flyttas upp.

Lärarna på småbarnsavdelningen är underbara och har total koll på genusedagogik. Innan sommaren när de skulle besluta vilka som skulle flyttas upp och vilka som skulle stanna kvar togs det ingen hänsyn till att grupperna skulle bli jämna könsmässigt vilket ledde till att det på småbarnsavdelningen är nästan bara flickor, alla pojkar utom Lill och en till flyttades upp. På storbarnsavdelningen däremot är det väldigt många pojkar.

Och när man på storbarnsavdelningen skulle förklara att det stundtals är ganska stökigt i gruppen nämndes det stora antalet pojkar som den största anledningen. Tacka fan för att pojkarna blir stökiga när man lägger ett sådant ansvar på dem.

Jag är rätt lugn (men kommer att ta tablett för att bli ännu lugnare och kunna sova)

När jag klantade mig och missade att börja kursen jag ville läsa hade jag två kurser att välja på cancerkursen och en kurs i humanetologi. Jag lutade åt humanetologi eftersom jag tänkte att den nog var lättare, men min studievägledarfe tyckte att cancerkursen passade bättre in i min profil. Det kanske den gör jag vet inte.

Vad jag inte heller visste eftersom jag varit borta länge och eftersom jag aldrig tänkt på att läsa kurser inom toxikologiområdet var att den här kursen har ett rykte om sig att vara riktigt svår. Den och immunologikursern brukar kuggas av fler än hälften på första tentan.

Det vet jag nu, och jag tror att jag kommer att bli en av dem som kuggar. Och jag vet då att jag aldrig kommer att ta den här kursen.

Nästa kurs är en tung kurs. Vi är schemalagda i princip 40 timmar i veckan i tio veckor. Sedan ska det skrivas labrapporter och läsas och räknas däremellan. Den tid jag har ledigt vill jag ägna åt mina barn och inte åt att plugga till en kurs som jag inte är intresserad av i annat än kuriosasammanhang, och så mycket har jag hunnit lära mig att jag kan dra en vits om en tillväxtfaktor (eller inte)

Nu vet jag igen, fast den här gången kommer det inte att gå, på riktigt

Jag kommer inte klara tentan.

Resultatet av att läsa en fortsättningskurs där man inte läst den egentliga grundkursen, och inte var särskilt intresserad. Utan bara läste eftersom man var så otroligt korkad att man var föräldraledig två veckor för länge.

Cancer

Så fantastiskt upplyftande det är att plugga till tentan om cancer. Och så torrt och statistiskt det kan bli.

Strasspanik, inte just nu helst.

Jag har tenta på fredag. Vår ekonomi hänger på att jag klarar den.

Som vanligt känns det helt åt helvete, och det här är jättesvårt och inget jag är intresserad av, och jag har alldeles för lite tid på mig.

För att inte riskera att komma in i gamla stresspanikmönster tog jag lugnande igår kväll, och tänker göra så varje kväll fram tills tentan.

Det känns rätt galet och ganska ohållbart att behöva ta lugnande för att kunna skriva en tenta, särskilt som mitt mål är att forska och därmed fortsätta studera helst resten av livet. Men just nu tänker jag inte bry mig om vad som känns bra eller inte. Jag är sjuk just nu, och kanske blir jag friskare senare kanske inte, men det får jag ta då. Nu ska jag plugga in en massa gener som gått sönder och orsakar cancer.

Så stor helt plötsligt

Helt plötsligt satt han där i sin stol och åt nudlar själv med gaffel. Vad hände med min lilla bebis som inte ens ville smaka på puréerna?

Lite senare när det var dags att gå och lägga sig gick han själv till skedlådan och tog med sig en sked till sin stol och försökte själv klättra upp, ty det var grötdax.

Minsta lilla Mini, vad har hänt?

Vargjakt

Jag är för upprörd för att kommentera vargjakten. Jag har filat på ett inlägg men låter det vara.

Jag tänker bara berätta att jag och en kursare en gång räknade på hur många jägare det behövs för en livskraftig stam, och kom fram till att det räckte med några hundra stycken, så jag tycker att jakten kan börja snart.

Vikt

Jag har egentligen en annan viktblogg, men eftersom jag inte ens uppdaterar den här ordentligt så flyttar jag lite vikt hit också.

Jag var nästan nere på målvikt efter de 37 kilona jag gick upp under senaste graviditeten. Men så tog jag en liten paus i viktminskningen nu under julen. Pausen varade i lite mer än tre veckor och viktresultaten var 4,5 kilo uppåt.

Jag vet inte om det är normalt att gå upp så här mycket på så kort tid. Visst har jag ätit mycket onyttigheter, men det känns ändå lite orättvist. Jag vet många som kan äta smör och ost på sina mackor, eller äta choklad och chips flera gånger i veckan och ändå vara smala. Jag hör inte till dem, inte på något sätt. I hela mitt liv, ända sedan jag slutade vara ätstörd, för på den tiden åt jag inte alls, har jag kämpat med att hålla vikten. Några slarviga dagar och vågen rusar uppåt.

sömnrapport

Jag har glömt att rapportera hur det gick att sova den första januari utan sömntabletter . Jag har ju tagit ett beslut om att försöka den första varje månad.

Den här gången gick det helt åt skogen.

Jag hade dumt nog sovit en stund på dagen innan jag skulle ut och äta middag med en kompis.

Två sömnförsvårande händelser således. Både sömn på dagen och kvällsaktiviteter.

Jag somnade inte förrän jag tog till de starkare tabletterna.

Ofrivilligt frånvarande

Jag vet inte vad som hänt.

Jag läser bloggar genom min feedreader som så många andra, och det har varit ovanligt lite uppdateringar på sista tiden, men i jultider har jag inte tänkt så mycket på det.

Igår small det till och helt plötsligt fanns det över 100 olästa inlägg, vissa från början av december. Skit också, när jag läser de gamla inläggen kommer jag på en massa kommentarer jag hade velat skriva. Men en månad senare känns det inte särskilt aktuellt.

Jag måste kanske byta läsare?

Grattis till mig

Idag för tre år sedan blev jag mamma.

Det är det mest fantastiska som hänt mig, och det blir bara bättre.

Lillkatten om framtiden

Först skulle han bli snickare, men nu har han tänkt om och tänker bli tandläkare tillsammans med sin bror.

Varför jag har så många behåar

En gång i tiden hade jag fått för mig att behå och trosa måste matcha. Och inte bara matchas med svart och svart, utan behån var tvungen att vara den som hörde till trosan. ‘

Så varje gång jag köpte en trosa köpte jag tillhörande behå. Jag tror inte att jag slutade förrän jag blev gravid och fattade att jag inte behövde köpa uttifjorton gravidbehåar.

Det är ju inte klokt, jag har aldrig haft problem med att vara omatchad på något annat sätt.

Ekonomiskt dålig start

Jaha

CSN meddelar att jag inte får mer pengar eftersom jag hittils tagit noll poäng. Det hela är inte så konstigt eftersom jag är mitt uppe i en kurs och tentan och möjligheten att få poäng kommer senare.

Men lite märkligt är det.

Fel storlek

Utan att överdriva, kan jag berätta att jag äger ungefär 50 behåar.

Vad jag vet passar inte en enda av dem, eller jo kanske en, men den är inte snygg under några kläder eftersom den har flera lager tantspets.

Vad ska jag göra? Använda mitt livslånga förråd av fel storlekar eller köpa några nya bra.

För mig är faktiskt inte svaret så självklart. Jag kan inte riktigt bestämma mig.

Frisk i rätt stund

Fast i år klarade vi både julafton och nyårsafton utan sjukor, även om kanske minsta E blivit vattkoppssmittad.

Tack för en jättefin kväll familjen Pi.

Där satt den

Och nu är Lillkatten sjuk igen. Vattkoppor den här gången, bra att få när man är så ung som han och han mår bra. Men vi är så trötta på att vara isolerade hemma med olika sorters smittor. Kan vi inte bara få ha en enda helg när vi inte behöver ställa in det planerade. Den här gången är det Lills födelsedagskalas som han hade sett fram emot så mycket som måste flyttas.

Lite av ett lyxproblem tycker jag själv. Livet kunde varit så mycket värre just nu, så känns det verkligen.

2009

Den kortkorta summeringen av 2009 för min egen del.

Mest skit, men bättre på slutet. Och en fantastisk ny bekantskap i Minikatten.

Ekolöfte

Ibland ångrar jag mitt ekolöfte.

För det finns så mycket snygga, roliga, billiga kläder jag vill ha.

Fast sedan brukar jag tänka på vad som måste ha offrats i form av människovärde och miljö för att kunna tillverka kläder som nästan inte kostar någonting. Och så fortsätter jag med mitt ekoköp ett tag till.

Internt

Grattis familjen AF till mini-O!

Lill och Mini ser fram emot ytterligare kompisar här i Södra förorten.

Porr

Lustigt vad besöksstatistiken sköt i höjden av förra inlägget. Tror att jag måste krydda min blogg med lite mer sex.

Porr?

Jag såg ett stycke ur en porrfilm (ja bara det är ju rätt märkligt) och det var en tjej som satte på en vattenkanna full med vatten.

Jag fattar verkligen inte grejen.

Internt

Inga fler småkatter hemma hos oss.

Det förra inlägget var bara internt och gäller en kompis utanför bloggsfären som ska föda när som helst och som hade en jobbig förlossning förra gången.

Revanschförlossning

Nu håller vi förresten tummarna för en snabb och trevlig revanschförlossning.

Vinterns sammanfattning

Så här har vår avslutning på året sett ut

• Svininflusena (Lillkatten)
• Svininfluensa ligth (Kattmamman)
• Magsjuka (Lillkatten)
• Magsjuka (Minikatten)
• Magsjuka (Kattpappan)
• Vattkoppor (Minikatten)
• Streptococer i huden (Minikatten)

Jag ser med spänning fram emot vad nästa år ska föra med sig.

Lugna eller oroliga telefonröster?

Precis som förrut:

• var Mini riktigt sjuk
• ringde vi vårdguiden
• blev vi uppmanade att avakta
• blev vi riktigt oroliga och ringde en sista gång till vårdguiden
• blev vi återigen uppmanade att avvakta
• åkte vi ändå in till sjukhuset
• var Minis åkomma livshotande om han inte fick vård

Jag undrar om vi någonsin kommer att ringa vårdguiden igen?

Vid en liten ovetenskaplig undersökning i bekantskapskretsen verkar det som att föräldrar kan delas in i två grupper. Den ena gruppen blir alltid uppmanade att åka in till sjukhuset med sina barn, och får nästan alltid åka hem med lite näsdroppar eller liknande på recept. Den andra gruppen blir alltid uppmanade att avvakta, även när det egentligen varit läge länge att åka in.
Min egen tolkning är att det måste bero på hur lugn man låter i telefon. Förmodligen har både jag och Kattpappan lugna telefonröster som sakligt redogör för svaren på frågorna och sköterskan tänker att med så lugna föräldrar är det ingen fara med barnet. När Lillkatten skulle födas fick jag förresten också uppmaningen att avvakta lite till eftersom hon som hon sa hörde på mig att det var långt kvar, det var det inte…

Utskrivna

Vi är utskrivna och Mini mår ok. Bortsett från att han kräks upp sin medicin.

God jul till alla jag tycker om!

Inlagda

 Gokväll!

Vi är inte de hariga föräldrarna. Tydligen. Varje gång vi åkt in till Sachska Barnsjukhuset på SÖS har vi blivit inlagda. Så ock ikväll. Just nu är Kattmamman och Mini i en 60-säng där. Han har dropp. Han har ju varken ätit eller druckit idag. Någon mat har han inte ätit som han fått behålla sedan i tisdags, men han har iallafall druckit gärna. Och inte haft feber, trots vattkopporna. Idag fick han plötsligt 40 grader, och blev jättegrinig. Först trodde vi att hudrodnaden över hela kroppen bara var från febern, men det blev mer, såg vi medan vi väntade två timmar på att få träffa en läkare. Hon sa, direkt, att han förmodligen fått en stafylokokc-infektion i huden som följd av kopporna. Vilken tur vi åkte in! För det där dör man av om det inte behandlas av antibiotika. Men nu åkte vi in. Och han behandlas. Han ska få antibiotika intravenöst flera gånger inatt. Och dropp. För han har ju inte ätit eller druckit, men han verkade inte så uttorkad. Men han väger flera hekto mindre nu, än på niomånaderskontrollen. Och han fyllde ett för två veckor sedan.

Men det blir bra. Med lite tur, om han svarar bra på det där, så får han komma hem igen imorgon. Och kanske han är rätt pigg på julafton, till och med. Och Lill har det bra hos mormor och morfar över natten.

Och nu ska jag äta middag, för det har jag inte gjort idag. Och sedan ska jag nog sova.

/Kattpappan – signing out

Uppgiven

Ibland blir jag så uppgiven.

Varför har vi det kallt och släckt här hemma? Varför köper jag inte de där fina kläderna jag såg när jag var gick förbi köpcentrumet senast? Varför sitter jag och skumpar runt på tunnelbanan istället för att köra den varma bilen?

Varför, när världens ledare tydligen tror att klimatet går att förhandla om, tror att det handlar om att behöva göra av med så lite pengar som möjligt, tror att det handlar om att få så många röster som möjligt.