Lösenordsskyddad: Andra dagen

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Lösenordsskyddad: Första dagen

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Var tar mjölken vägen?

Vad händer egentligen med mjölken?

Ännu har mina bröst inte sprängts, men jag gissar att jag kommr att ha rätt ont i dem i morgon efter ett helt dygn utan amning. Mjölken som bildats var tar den vägen? Tillbakabildas den i kroppen på något sätt, eller måste jag pumpa ur den?

Ja det här är säkert något själkvklart, men jag erkänner, jag är precis så här dum.

Slutat nu?

Jag har nog ammat för sista gången nu.

Jag är oändligt sorgsen, men hoppas att det i slutändan kommer leda till att allt blir mycket bättre.

Jag visste inte då, när jag ammade att det var sista gången. Så är det nog bäst att sluta.

Förhoppningar och mardrömmar

I mina vildaste galnaste drömmar tänker jag att jag snart kommer att kunna dricka te på eftermiddagen, kunna gå och lägga mig i sängen och våga vänta på sömnen utan att behöva syselsätta mig tills jag tuppar av, av trötthet, och kanske, kanske till och med kunna somna utan att ha tagit sömntabletter.

I mina mer försynta (och realistiska?) drömmar kommer jag fortfarande inte klara mig utan sömntabletter, men jag kommer inte att ha svårt-att-andas-ångest varenda kväll, utan bara ibland.

I mina mardrömmar går jag upp 30 kilo i vikt, tappar helt sexlusten, får ännu svårare än nu att sova, och ångesten blir värre.

Alla scenarion verkar troliga efter det jag läst om SSRI-preparat.

Lugn

Likt en knarkare är jag idag glad med vetskap om att det finns 100 tabletter lugnande att hämta ut på apoteket när jag vill.

Jag borde förmodligen tolka de 100 tabletterna som en för mig okänd läkare skrivit ut, utan att ha pratat med mig alls, som att de inte är så farligt att äta tabletterna. Men istället blir jag lite upprörd över hur lätt det är att få tag på medicin.

Kanske kommer jag att hitta doktor Arsles signatur på tabletterna när jag hämtar ut dem, det är ju hans signum att skriva ut tabletter 100 tabletter åt mig.

Jag kämpar inte

Ni skriver att jag kämpar på så bra.

Det gör jag inte alls. Jag försöker överleva. Jag kämpar inte ett djävla dugg. Jag har gett upp. Ge mig alla tabletter i världen, för jag orkar inte med den här ångesten längre. Jag vet inte vad jag ska ta vägen snart. Risken är överhängande för att jag ska försöka få tag på illegala droger ifall jag inte lyckas få mer lungnade utskrivet.

Min läkare är på semester till vecka 34, och jag har bara tabletter för två veckor till. Bara tanken på att inte ha några tabletter att ta till natten ger mig dödsångest på riktigt.

Operation amningsstopp

Det går löjligt enkelt att sluta amma.

Jag ammade vid sju i morse, och har sedan inte ammat mer. Minikatten har ätit en slurk väling, en halv burk sexmånaders mat och en burk fruktpuré, nu sover han för andra gången idag.

Jag är glad att jag har sjalarna. Amningen har varit ett naturligt sätt att ge mycket närhet. Nu får jag bära ännu mer och samsover gör  jag med båda barnen. Närheten finns kvar.

Nu är det bara brösten som inte ska gå sönder. Jag kan inte gå från att ha helammat ett ganska stort barn till att inte amma alls, på mindre än en vecka, utan får trappa ner lite. Jag har aldrig haft mjölkstockning, och mina bröst är anpassningsbara, men det får finnas gränser.

Äntligen motiverad

Helt plötsligt är jag väldigt motiverad att sluta med amningen.

Min ångest och mina sömnproblem är värre än någonsin. Det går hela tiden upp och ner, men för varje nedgång blir det värre än tidigare, och i uppgångarna går jag inte lika högt. Det blir alltså ständigt värre. Jag måste ta mig ur det här, och SSRI är kanske lösningen. Det verkar ha hjälpt så väldigt många.

Operation ammningsstopp

Jag har precis sövt Minikatten utan tutte med hjälp av sjal.

Jag misstänker att han är ganska hungrig eftersom han knappt drack någon välling och jag inte ammat sedan sjutiden, så han kommer knappast att sova i flera timmar. Men i alla fall, ett stort steg att han somnade utan tutte.

Operation amningsstopp

Jag ironiserar lite för mig själv över hur dåligt det går att sluta med amningen.

Men sanningen är den att han åt någonting för första gången för bara en vecka sedan, och nu äter han allt. Det är väldigt snabbt jobbat.

Nu ska jag bara lyckas söva honom utan bröstet så är det färdigt sedan.

Idag ammade han inte en enda gång för maten, men väl för tre sövningar.

Nej

Somnade inte.

Lugnande knaprade, och så slog det mig att mina lugnande kanske inte räcker tills läkaren är tillbaka.

Orkar inte tänka på det nu.

Doktor Arsle har föreskrivit med arslet.

Eftersom bra allmänläkare är lika sällsynt som något väldigt sällsynt, har jag idag återigen ordinerat mig själv.

I FASS står det att normaldos för vuxna med sömnbesvär är 25-50 mg till natten. Doktor Arsle som är den som ursprungligen har skrivit ut tabletterna till mig föreskriver 5 mg, så har han ryggen fri fast han skriver ut tabletterna i flera hundratal till deprimerad mamma med nyfött barn. Tabletterna ska inte tas alls av den som helammar ett spädbarn, men 5 mg gör varken till eller ifrån.

Nu är Minikatten större och jag kan ta tabletterna. Och nu tänker jag ta 20 mg utan att känna mig som en knarkare. 25 mg var ju den rekommenderade lägstadosen för den som har sömnproblem.

Och utan att överdriva jättemycket tänker jag faktiskt räkna mig till skaran av människor som har sömnproblem.

Jag vet inte om dosen räcker, men den har aldrig svikit mig förrut.

Intressant iaktagelse

Ibland spelar jag Fia med knuff på nätet. En väldigt hjärndöd sysselsättning som passar bra vid t.ex. vakna nätter.

Vissa motspelare har egna regler, som att man inte får knuffa någon som ligger i underläge, eller någon som just fått ut en pjäs efter lång väntan. De är ganska få och de flesta tycker som jag att det är ett spel där det gäller att knuffa. Men de med egna regler är ganska tråkiga eftersom de kommer med sura kommentarer  och ibland hoppar av spelet om de tycker att någon inte följer deras regler.

För ett tag sedan designade jag om utseendet på min spelare, jag satte skägg på henne och gav henne en manlig haka, och nu är hon man. Och efter utseendebytet har inte en enda person haft några invändningar hur mycket jag än knuffat. Kanske är det en slump? Men jag tror att det är samma mekaniskmer som gör att vi behandlar småbarn olika efter vilket kön de har, helt omedvetet.

Nu går det bra, igen och igen

Igår var jag trött, och somnade långt innan en eventuell effekt av lugnande satte in.

Då känner jag mig oövervinnerlig och tänker, att det här är ju så lätt, jag kan snart sluta med tabletter helt och behöver inte sluta amma.

Jag vet erfarenhetsmässigt att det inte är så, men det är lite lustigt att jag varenda gång tror det.

Rädd

Varenda djävla kväll är en prövning. Jag är skiträdd för att gå och lägga mig, så rädd att det susar i öronen och jag får tunnelseende.

Hur blev det så här?

Operation amningsstopp

Tyvärr gick inte resten av amningsstoppsdagen så bra heller.

Minikatten och jag tog den långa promenaden, och 20 minuter hemifrån blev han verkligen hungrig. 20 minuter är alldeles för länge med någon som gråter av hunger och bara vill amma, så jag ammade.

Och så var det nattamningen, deen tänker jag spara till sist.

Summa amningar idag blev fyra gånger, vi får se hur det går i morgon.

Operation amningsstopp

Nu har operation amningsstopp inletts.

Status ännu så länge är ganska dålig.

Jag ammade i morse för att slippa gå upp klockan sju, sen sov vi alldeles för länge och gick direkt på fruktpuré vid elvatiden. Eftersom jag hade en kompis på besök gav jag ganska snabbt upp om att söva utan tutte eftersom det hade varit ohyfsat att lägga barn i en timme när hon satt utanför och väntade. Så hittills har jag ammat ungefär som vanligt. Nu sover Mini, men när han vaknar ska jag prova en burk med spagetti bolognese, han har aldrig fått ”riktig mat” tidigare utan bara fruk och grönsakspuréer.

Skit också

Det här går bara inte.

Jag har inte ens veckor på mig, jag måste fixa det här väldigt snart.

Minikatt, i morgon blir det inte mycket tutte.

Nä

Inte särskilt oväntat kan jag inte sova.

Så där

Jag är ensam med Minikatten och min ångest. Inga lugnande tabletter tagna, bara sömntabletter. Och just nu känns det helt ok. Lyckas jag inte somna kommer det nog att kännas sämre. Särskilt när klockan närmar sig morgon.

Ingen slump

Barn slutar amma av sig själv vid olika tidpunkter. Men jag tror inte att det är en slump att Lillkatten ammade tills han var två och att andra barn med amningsgalna föräldrar ammar ännu längre.

Har man som jag låtit bli att introducera flaska och använt bröstet som tröst och som nattningsprocedur då blir amningen inte bara förknippad med mat och då tröttnar inte barnet på att amma bara för att de fått smak på mat.

Jag tyker inte att jag gjort något fel, utan tycker att mitt sätt är jättebra, ifall man nu inte vill sluta amma helt plötsligt för att kunna äta medicin.

Jag tror inte att Minikatten kommer att tröttna av sig själv inom de närmsta åren.

Blivit knäpp i min ensamhet?

Det låter väl inte riktigt klokt det här. Men just nu har jag förlikat mig med min ångest och går in i den totalt och lever där.

Ungefär som när jag födde barn och klarade av att gå in i varje värk och gå med den. Skillnaden är att jag då visste att det fanns ett slut inom någon minut, nu vet jag inte om det handlar om veckor, månader eller ett helt liv.

Jag är ensam med en sovande Minikatt och har tid för mig själv och därmed min ångest.

Semester

Min läkare är på semester visade det sig. Hon kommer inte tillbaka förrän om fyra veckor, jag vet inte ens om mina sömntabletter kommer att räcka så länge.

Bra, nu har jag massor av mer ångest.

Om jag liksom försvinner in i ångesten helt, kanske den försvinner till slut? Eller är det jag som försvinner? Jag har ingen aning.

Hur gör man

Minikatten är sju och en halv månad. Det är många som slutar amma sina lika gamla barn.

Men jag fattar inte hur de gör?

Minikatten äter helt plötsligt bra, men därifrån till att inte amma alls? Jag slutade aldrig amma Lillkatten, han slutade själv, så jag har ingen erfarenhet.

Ångest

Jag somnade efter två och före tre, någongång.

Jag har somnat varenda natt, till slut sover jag.

Nu har jag ÅNGESTEN från helvetet, vid tanken på att inte ta lugnande ikväll. Men de lugnande verkar ha spelat ut sin roll. För att ge effekt måste jag öka dosen ytterligare, och det kan jag inte göra.

För bara några nätter sedan sov jag utan lugnande, då gick det bra. Nu gör det mig helt förstörd.

Jag kan inte leva i en tablettupptrappningsspiral, det måste gå på något annat sätt.

Snart, snart, snart äter Minikatten (tror jag). Fast jag fattar inte riktigt hur man gör.

Kram?

När någon avslutar sin Traderainfo med Kram, då är måttet rågat även för mig, som är ganska så tolerant mot nättrams.

Undantag

Det går verkligen, verkligen riktigt dåligt med sömnen nu. Jag har slutat skriva på nätterna eftersom det bara jagar upp mig mer, men nu gör jag ett undantag.

Jag kan helt enkelt inte sova, det bara är så.

Nu har äntligen Minikatten fattat hur man gör när man äter. Flaska förstår han sig fortfarande inte på, men det dröjer nog inte månader innan han kan klara av att äta själv. Tills dess måste jag överleva.

Eftersom inte Sobrilen verkar hjälpa längre får jag kanske försöka utan dem. Det vore bra att spara deras kraft tills jag verkligen behöver den. Men jag vet inte hur mycket ångest jag skulle haft utan dem? Nu kan jag bara inte sova.

Mammaliv

Att vara tvåbarnsförälder, är det att äta sin egna Ceasarsallad och samtidigt lyckas mata det ena barnet med pannkakor och amma det andra?

Mesta kategorisering

Jag är inte helt nöjd med att den mest använda kategorin i den här bloggen är sömn. (Eller den borde nog heta icke-sömn)

Lite uppdatering

Jag är speedad. Varenda kväll laddar min kropp upp sig och går upp i högvarv. Ångesten kan jag effektivt ta död på med tabletter, men speeden vet jag inte vad jag ska göra med.

Jag sover en hel del, men inte alls så mycket som jag borde och aldrig när jag går och lägger mig. Det dröjer många långa timmar av nattaktiviteter innan jag kan somna, och jag måste ju upp när barnen vaknar, dårav de få timmarnas sömn.

Lösenordsskyddad: Ingen uppdatering

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Stolta mamman

Jag är så stolt över mina barn. Och i min lilla, lilla, värld är det som händer stort och fantastiskt. Ni andra som lever i den riktiga världen kan sluta läsa nu.

Minikatten är bra på mycket. Hans motorik är välutecklad och på många områden har han legat före de andra barnen i mammagruppen (glöm aldrig att föräldraskapet är en enda lång tävling) Men ätandet har inte varit hans grej. Han har hopplöst legat sist i grenen, långt bakom barnen som är en hel månad yngre. Han har inte ätit något alls, inte ens vatten. Men nu verkar det ha lossnat. Han äter och sväljer, särskilt när Kattpappan matar honom. Kanske kommer även den här lilla gossen att lära sig äta innan han flyttar hemifrån.

Lillkatten har länge tyckt att kalsonger är roliga. Det har inte varit lika roligt att gå på pottan, och inte att hålla sig heller. Men idag släppte vi på säkerheten att ha blöja när vi var på utflykt, och tänk, inte en enda kissolycka på hela dagen. Trots att vi varit lata och inte potttränat en enda gång utan bara köpt roliga kalsonger så verkar han ha fattat. Och det där med lata var jag tvungen att skriva eftersom jag en gång på ett föräldraforum såg en diskussion om huruvida föräldrar som inte potttränar sina barn tidigt var lata eller inte. Förvånansvärt många tyckte att det var lathet att vänta tills barnen själva ville.

Väldigt smart att ströläsa och kommentera helt lösryckt

Och tack Cami för upplysningen att jag inte får sluta amma innan Minikatten fyllt sex månader.

För i HELVETE, läs några inlägg till i bloggen innan ni kommenterar. Jag vet att jag har lösenordsskyddat det mesta som rör skälet till att jag försökte sluta amma. Men läser man bara en tre fyra inlägg omkring så ser man att jag var tvungen av medicinska skäl.

Inte slutat riktigt än.

Nej jag har inte slutat blogga, men tydligen har hjärnan tagit sommarlov, precis som hela familjen Katt. Livet är väldigt familjeintensivt just nu och kanske får inte så mycket utanför plats?

Familjen Maja är i alla fall finast, om nu någon skulle missat det.