Archive for september, 2009

Är det bättre?

30 september, 2009

I morgon den 1 oktober höjer jag dosen SSRI. Men det är redan bättre, det måste det väl vara?

Nyss tog jag intiativet till att samla in en till en present till läraren på Lillkattens förskola som slutade. Sådant jag alltid gjorde per automatik , men som jag inte klarat av de senaste åren. Nu fick jag ihop det utan problem, och presenten blev uppskattad och var färdig när den skulle utan att jag haft någon ångest alls. Det måste väl vara bättre då?

Annonser

Kommentarer

29 september, 2009

Jag är alltid lite rädd när jag läser kommentarerna jag fått.

Just nu känner jag mig för skör och sårbar för att bara kunna vifta bort medvetet elaka påhopp, sådana som finns överallt på nätet, och som jag verkligen inte borde ta personligt.

Men alla de fina stödjande kommentarer jag får gör att jag ändå vill fortsätta blogga, och våga läsa.

Doktor BRA

29 september, 2009

Jag har bytt läkare från doktor Arsle, som bara skrev ut tabletter i mängder till mig, t.o.m. när det var tabletter skadliga vid amning och jag helammade en nyfödd bebis, till doktor Bra.

Idag jobbade doktor Bra på drop-in-mottagningen, och när jag för en tid sedan ringde en sköterska för att boka tid fick jag tipset att gå idag eftersom det dröjde så länge innan det fanns lediga tider.

När jag efter att ha lämnat Lillkatten på dagis kom in till vårdcentralen var det 16 personer före mig i kön, och med tanke på att ungefär fyra patienter behandlas i timmen var jag inte helt nöjd med tipset att komma idag, men eftersom jag ändå var där, och eftersom jag redan missat sångstunden på öppna förskolan satte jag mig och väntade.

Och då hände det fantastiska, doktor Bra lät mig gå före i kön, kanske inte så bra i sann demokratisk anda? Men jag tänker att hon vet att jag har ett riktigt och snabbt ärende och inte bara vill komma in och få lite tröst i en säkerligen jobbig pensionärstillvaro.

Anledningen till att jag var där var att jag vill öka min dos Citalopram, och att jag vill prova en annan sorts insomningstabletter. Tyvärr somnar jag inte av Stilnoct, så nu har jag fått Imovene istället.

Sammanfattning

28 september, 2009

Jag orkar inte hålla på och skriva skyddade inlägg längre. Det är ingen hemlighet att jag har börjat med antidepressiv medicin. Det är vad mina skyddade inlägg handlat om, hur jag på riktigt höll på att gå under, hur jag hade ÅNGESTEN från helvete, panikångest varenda kväll.

Sedan två månader äter jag antidepressiv medicin, allt är bättre men fortfarande behöver jag äta lugnande (Sobril) för att kunna sova.

Det här var den kortkorta sammanfattningen av vad som hänt i de skyddade inläggen. En dag, om jag skulle få en massa tid kastad över mig ska jag ta bort skyddet så att alla kan läsa allt, jag hoppas att det här ska bli en saga med lyckligt slut, som andra ska kunna hitta hopp i.

En ny träningsera

26 september, 2009

Jag har tränat på SATS i många år, kanske tio stycken. SATS är verkligen hemma för mig, och när jag har mått som sämst har det alltid varit en tröst att gå dit och träna.

Jag gillar att de som jobbar i receptionen alltid har kavaj och alltid hälsar glättigt, jag gillar att musiken är så dålig och att alla anläggningar är så lika.

Men nu ska jag säga upp mitt medlemnsskap. Jag tränar bara på anläggningen här i Södra förorten och jag går bara på de pass som råkar ligga tidsmässigt när jag kan smita hemifrån. Tidigare när vi bodde inne i stan och jag åkte runt mellan olika danspass gick det att motivera den högre månadskostnaden, nu är argumeneten för att börja träna antingen i simhallen eller på Friskis o Svettis väldigt mycket starkare.

Visst är det synd om mig, eller kanske inte, men lite separationsångest kan jag väl få känna i alla fall?

burqa

22 september, 2009

Idag såg jag för första gången i Sverige en kvinna klädd i burqa. Jag har sett det utomlands tidigare, men aldrig här.

Jag känner mig lite illa till mods, på något sätt tycker jag att det är obehagligt att träffa en människa som jag inte ser, men som ser mig. Och jag tänker på en postkassörska jag kände som varit med om rån inte mindre är tre gånger, och som led av posttraumatisk stress och fick svåra panikångestattacker när hon mötte maskerade människor.

Egentligen vet jag inte vad jag tycker, om det är något kvinnan själv vill bära, vem är då jag att döma ut hennes klädval? Men vill någon verkligen gå runt med ett nät för ögonen? Är det något hon tvingas till av en förtryckande kultur? Och kvinnan som balanserar på sylvassa stilettklackar i svamptrånga byxor med pyttesmå stringtrosor ingrävda i rumpan* är  hennes klädval ett uttryck för samma kultur, eller är det något annat som driver henne?

*Jag själv som tonåring

Ny personal

22 september, 2009

En av favvofröknarna på Lillkattens dagis slutar nu på fredag. Idag började hennes ersättare, och jag fick genast bra vibbar av henne.

Hon presenterade sig för Lillkatten istället för mig i morse, något som borde vara självklart, men som tyvärr inte verkar vara så vanligt. När jag hämtade Lillkatten kunde hon redogöra för just hans dag trots att hon träffat så många nya barn idag.

Grattis idag

21 september, 2009

Idag ringde min mamma mig för att gratulera på födelsedagen, och jag gratulerade henne tillbaka, för att hon varit mamma i 33 år.

Jag tycker att det är en långt större bedrift att ha blivit mamma än vad det är att födas.

Grattis också till Spenatmamman som varit mamma i 20  år idag, och till Helgas mamma!

Bloggens framtid, i alla fall den nära

20 september, 2009

Jag har funderat mycket på den här bloggens framtid. Jag tycker inte att jag har något att säga egentligen. Jag kommer aldrig att hamna högt upp på några listor. En gång i tiden, när jag var, inte den första IVF-bloggaren, men en av de tidiga och innan jag fick Lillkatten hade jag ibland 1000 unika besökare i veckan, nu är det väldigt, väldigt mycket färre som läser. Det har gett mig någon sorts prestationsångest. Men nu tänkte jag släppa den.

Att säga att jag bara bloggar för mig själv är förstås lögn, då hade det varit mycket enklare att inte publicera eller rentutav  skriva på papper med gammal hederlig penna.

Men jag skriver för att hålla kontakten med de fantastiska människor jag mött genom bloggen. Det får räcka så tills vidare.

Råttuppsats i evighet

20 september, 2009

För väldigt länge sedan, fyra eller kanske fem år sedan läste jag en kurs i zoofysiologi. Jag valde dissektionsfri variant och istället för att dissikera en råtta skulle jag skriva en kort uppsats om råttans fysionomi. Av någon anledning blev det aldrig av att jag skrev den där uppsatsen, och på något sätt har det hängt över mig sedan dess. Inte så att jag gått och tänkt på det, men ändå, utan uppsatsen ingen examen eftersom kursen är obligatorisk.

Vet ni vad jag har gjort idag?

Jag har skrivit klart uppsatsen. Den borde redigeras och rättstavas, och sedan måste jag hitta någon som vill ta emot den, jag vet inte om doktoranden som var aktuell på min tid ens jobbar kvar.

Men ändå, är jag inte fantastiskt bra, så säg?

Bra vegorestaurang i Malmö?

15 september, 2009

En av favoritfröknarna på Lillkattens dagis ska flytta till Malmö, och jag har tagit på mig att köpa in avskedspresent från barn och föräldrar, jag tänkte mig ett presentkort på en restaurang därborta.

Någon mer sydligt boende bloggläsare som kan tipsa om en bra och finare vegorestaurang (hon är vegetarian) i Malmötrakten?

Hur tänkte de nu då?

14 september, 2009

Studiemedlen ska höjas, och det är förstås bra för min privatekonomi och min självkänsla, även om jag hoppas få försörjning på annat sätt ganska snart.

Men som vanligt irriteras jag över att möjligheten att tjäna pengar vid sidan om studierna omtalas som så fantastiskt.

I dagens DN skriver Jan Björklund och Tobias Krantz ”när den student som frivilligt har velat ta ett större eget ansvar för sin försörjning har straffats. Nu blir det ändring på det.”

Kära ministrar, jag har en stor vilja att ta ansvar för min egen försörjning, jag lovar. Men när jag är schemalagd varenda dag, oftast heldagar, och när jag har små barn och lång resväg och mitt dygn bara har 24 timmar, när tänker ni er då att jag ska ta mitt ansvar? Visserligen sover jag inte på nätterna så teoretiskt skulle jag kunna jobba då, men jag tror inte att jag skulle göra ett så bra jobb?

bättre

14 september, 2009

Idag känns det lite bättre. Igår hade jag gastkramande ångest, den som får mig att tänka att om det inte finns någon lindring så fattar jag inte hur jag ska orka leva vidare.

Jag har bara ätit medicin i sex veckor, och det kan ta längre tid än så för den att fungera helt, jag hoppas, hoppas, hoppas att det bara var en tillfällig dipp. Ikväll vill jag vara ångestfri, men för säkerhets skull tänker jag äta lugnande, jag vill inte in i ångesthjulet igen.

igen

13 september, 2009

Jag vågar nästan inte skriva det av rädsla för att det ska bli värre, men tyvärr har jag sovit dåligt flera nätter och ångesten är tillbaka.

FAN, FAN, FAN

Lever och har hälsan

11 september, 2009

Jag tror inte att jag har slutat blogga. Det är bara det att just nu känner jag mig så otroligt oinspirerad och tråkig.

Jag har ingenting att komma med som inte andra formulerar bättre.

Jag hoppas att jag återkommer snart?