Archive for april, 2006

Slutpresterat

30 april, 2006

Sista sprutan tagen.

Nu har jag gjort allt jag kan, resten är upp till sjukhuset. I vanliga fall efter att ägglossningssprutan är tagen brukar det vara upp till mig och kattpappan att försöka prestera vilket brukar vara stressande. Å andra sidan brukar jag må mycket bättre, nu mår jag ju ganska konstigt.

Annonser

Mår inte så bra

30 april, 2006

Jag mår illa och magen känns konstigt obehaglig. Det gör egentligen inte ont, men något känns fel.

Skönt att jag ska ta ägglossningssprutan ikväll så att jag slipper på mer obehagskänslor.

Sista utmaningen

30 april, 2006

Nu har vi varit på Huddinge och fått instruktioner om hur ägglossningssprutan ska göras i ordning. Den är av sorten blanda olika pulver med olika vätskor. Och det är glasflaskor som ska knäckas i rätt ordning och olika färger på kanylerna som också ska användas i rätt ordning.

Dessutom har jag som aldrig varit spruträdd förrut nu en sönderstucken mage och blir nästan gråtfärdig av att sticka mig en gång till.

Men nu är vi nära, vi måste bara klara av att blanda ihop den här sprutan också, och jag måste klara av ett enda stick till, och sedan får magen vila.

För övrigt passade vi på att fråga hur många äggblåsor doktorn såg i torsdags på VUL:et och det var tolv stycken. Ett ganska lagom antal tycker jag som inte vill ha för många till frysen. (Det ska jag skriva mer om sen)

Orkar inte

29 april, 2006

Jag vill inte mer nu.

Hittills har jag alltid orkat, jag har varit hoppfull och sett fram emot varje försök. Inte så att jag ständigt har varit på bra humör och mått bra, jag har verkligen mått avgrundsdåligt många gånger, men det enda som fått mig att inte lägga av helt har varit tanken på nästa försök, och sedan nästa efter det. Min första kommentar till läkaren som konstaterade mitt missfall var att jag vill bli skrapad så fort som möjligt så att jag kunde börja om igen.

Men nu för första gången vill jag inte mer. Jag har aldrig förstått de som tagit en paus, de som sagt att nu måste vi komma ikapp oss själva så vi väntar några månader innan vi gör vårt nästa IVF.

Nu är jag så hjärtinnerligt trött på det här eländet. På att aldrig kunna tacka ja till något säkert, på att ständigt stångas med ovilliga läkare för att få göra nästa behandling, på att kunna vara tillgänglig när som helst. På att ständigt ta sprutor. Min mage är helt sönderstucken, den här Orgalutransprutan som jag tagit senaste dagarna gör så ont, det känns ungefär som att få en hård smocka i magen att ta den.

Jag vill inte ha en massa ägg till frysen, jag vill bara göra den här fulla IVF:en och sedan kanske en full till, men sen orkar jag inte mer tror jag. Att sätta in frysta ägg innebär ju för mig mer sprutor eftersom det är enda sättet att framkalla ägglossning. Tanken på att hålla på med spruteländet i två veckor för att sedan få reda på att ägget inte klarade upptinandet kommer att ta knäcken på mig. Jag är till slut efter tre års ständig kamp slutkörd.

Sista året har all min energi gått åt till kampen, jag har inte orkat göra något annat, men nu vet jag inte om jag ens orkar kämpa för det här heller längre. Vad ska jag då leva för?

Jag vill inte!

Antiklimax

28 april, 2006

Jag är återigen bitter. Jag får inte skriva tenta, jag får snällt vänta till omtenta.

Jag vet att jag borde vara jublande glad över att jag ska göra äggplock och att det är så nära nu. Men jag kan inte uppbåda någon entusiasm alls. Allt har gått fel hela vägen, så jag tror inte ett dugg på det här.

Jag är bara besviken över att jag inte får skriva tenta nu när jag äntligen läser en kurs som jag tycker är rolig och där jag verkligen är med. Men tentakunskaper är ju färskvara. Den stora helheten har man ju förhoppningsvis koll på för livet, men detaljer som vilken matematisk uträkning som ska användas för ett litet specifikt fall sitter inte så värst länge.
Och eftersom jag är säker på att inte bli gravid, så känns det bara som att jag inte skriver tenta i onödan.

Jag hade tänkt mig tiden innan IVF som ett stort fokuserande på en stor uppgift och massor av hoppfullhet. Men allt har gått så fort, och jag har verkligen ingen aning om vad som händer med min kropp. Jag har inte ens pratat med barnmorskorna som har ringt och gett information. Eftersom jag sitter på föreläsningar så är det kattpappan som är sambandscentral.

Tala ur skägget

27 april, 2006

Läkaren jag träffade idag var hemskt snäll och undersökningen han gjorde kändes knappt alls. Men han var inte så informativ, mest mumlade han så jag vet jag inte hur många äggblåsor han såg, jag vet bara att det var många fler på höger sida. Men eftersom han inte sa något annat så antar jag att det är ett lagom antal jag har.

Hoppas att jag får reda på hur många de får ut på tisdag i alla fall.

Så typiskt

27 april, 2006

På tisdag blir det äggplock (ÄP). Det är jättekul att det är så nära nu. Men så klart sammanfaller äggplocket med min tenta.

Jag säger alltid att det är någon ond makt som gör allt för att jag ska misslyckas i skolan, mina värsta misslyckanden med stor tillhörande sorg har alltid sammanfallit med de viktigaste tentorna så att jag inte orkat plugga. Egentligen tror jag inte på de onda makterna, jag är både ateist och naturvetare, men ändock en elak slump har varit framme.

Nu kommer jag inte att ha sorg under tentan utan kommer bara att vara fysiskt förhindrad att närvara eftersom jag kommer att ligga i en gynstol hög på morfin när tentan startar. Jag har redan pratat med mina lärare om att det kanske kunde bli så här eftersom det var en del som pekade på ÄP efter helgen. Nu hinner jag prata med dem i morgon och förhoppningsvis går det att lösa, har jag tur litar de på mig så mycket att jag får göra tentan när jag kommer tillbaka. Litar i det hänseendet att de inte tro att jag försöker lura till mig det här för att kunna få svaren i förväg av mina kursare. Men i annat fall kan de kanske göra om tentan lite för min skull?

Sovrapport

27 april, 2006

Jag lyckades inte sova så många timmar i natt heller, vaknade strax före fyra och kunde sedan inte somna om.

Sömnproblem är inte upptaget som en biverkning av Puregon i FASS, men jag undrar om det ändå inte är så.

Trist att inte få sova nu när jag behöver vara på topp för att orka plugga.

Glömde

26 april, 2006

En sista uppdatering; Idag på sprutdag 7 tycker jag att jag känner av äggstockarna rätt rejält, förhoppningsvis är det inte inbillning utan på riktigt så att massor av ägg är på G.

Dåligt med uppdateringar

26 april, 2006

Det är mycket att göra nu. Jag har snart tenta och min energi är inte alls vad den var en gång i tiden. Jag har lite dåligt samvete för att jag inte hinner läsa och svara på forum och inte hinner kommentera bloggar. Men det får vara så här ett tag.
Min eget bloggande får också ta det lugnt.

Men nu kommer lite snabbuppdatering av läget.

Jag sov knappt något i natt heller, jag börjar fundera på om det kan vara en biverkning av sprutorna. Det är femte gången jag sprutar och jag har aldrig haft problem förrut, men nu tar jag dubbelt så hög dos som tidigare.
Det är frustrerande att inte kunna sova!

Jag är fortfarande tacksam att jag sparar tid på att slippa spraya. Men sprutorna jag får ta i stället är ingen barnlek. Ni som tagit Ovitrivelle ägglossninsspruta vet hur den ser ut, den här sprutan som jag tar är lite grövre, annars ser de likadana ut. Dessutom gör den här sprutan grymt ont, det spänner något enormt och värker så att det gör ont att ha ett par byxor knäppta över sprutstället, fast smärtan går över efter ungfär en kvart.

I morgon ska jag på mitt första VUL för att se om äggblåsorna utvecklas som de ska.

I går

25 april, 2006

I går var det en riktigt dålig dag. Det började med att jag inte sov något på natten, och när jag skriver inte sov något så menar jag det bokstavligt, jag sov inte en enda sekund, och det vet jag eftersom jag läste hela natten. Jag har ingen aning om varför jag inte kunde somna, det fanns inget särskilt att vara stressad över. Möjligtvis kan det ha varit för att jag drack te vid 18-tiden? Nu är i alla fall te bannlyst som kvällsdryck för mig, även om jag aldrig haft problem med det tidigare.

Motgång nummer två var blodprovet på Huddinge. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen i den väldigt stora byggnaden. Barnmorskan jag frågat i telefon sa att jag skulle ta provet hos dem på plan 7. Dessvärre ligger fertilitetsenheten på plan 5 och tavlorna vid hissen gav mig inga ledtrådar. Eftersom det var så tidigt på morgonen var alla informationer stängda. Till slut lyckades jag med hjälp av snälla sjuksköterskor i alla fall hitta till provtagningsenheten, men när jag kom dit hade klockan hunnit passera 07:30 vilket innebar att det hunnit komma 40 personer före mig i kön. Således tog det två timmar innan det blev min tur. Jag har alltid fått beröm för mina tydliga blodådror och att det går så lätt att få blod från mig, men damen på Huddinge misslyckades inte bara en gång utan två gånger. Tre gånger var hon tvungen att sticka mig i armen, och det var inga snygga sår hon åstadkom. Tur att jag inte är rädd för nålar.

Jag missade hela genomgången till heldagslabben vi skulle ha i skolan, men som tur var så hade jag en snäll medlaborant som förklarade. Klockan 17:30 var vi klara med labbandet.

Vimmelkantig av trötthet åkte jag hem, och precis när jag skulle gå in i porten mötte jag ordförande i vår bostadsrättsförening, jag sitter ju med i styrelsen men har tagit det lugnt ett tag. Men nu har jag lovat att ta mig tillbaka, och när han påminde mig om kvällens möte kunde jag ju inte låtsas att jag hade glömt bort det.

Middag blev det ingen alls eftersom kattpappan som skulle ha lagat mat medan jag var på möte inte mådde bra.

Vi åt lite onyttiga nudlar och sedan stupade jag i säng efter att ha varit vaken i ungefär 35 timmar.

Det bra med gårdagen var att blodprovet visade att allt såg bra ut, och jag fortsätter med min låga dos på 100 IE.

Usch vad tidigt

23 april, 2006

Jag är morgonpigg, men i morgon blir det jobbigt.

Klockan 07:30 ska jag vara på Huddinge för ett blodprov. Eftersom jag vill ha två timmar på mig på morgonen för att hinna läsa tidningen och ta det lugnt skulle jag behöva gå upp redan klockan fem. Kanske kan jag skynda på lite extra i morgon, så att jag i alla fall får sova till halvsex?

Anonymitet

23 april, 2006

Jag är inte speciellt anonym för den som hittat hit. T.ex. har jag en bild på mig själv i min presentation och jag har också lagt in bilder föreställande mig i själva bloggen.

Däremot har jag inte lust att gå ut med mitt namn eller med kattpappans namn i bloggen, av den enkla anledningen att jag inte vill att sökningar på våra namn ska leda hit.

Jag föder upp katter, och jag vill inte att kattungespekulanter ska veta att jag försöker skaffa barn, inte heller vill jag att kompisar ska kunna läsa här inne och lista ut vem någon annan är. Jag har ju ibland skrivit om någons misslyckade försök eller någons missfall, saker jag fått veta i förtroende och som jag inte vill sprida vidare till någon som känner personen i fråga och kan lista ut hur saker och ting förhåller sig.

Några få vänner som känner mig i verkliga livet läser här inne, men jag vet vilka de är, och jag tror att jag vet vad de vet om varandra, så att jag inte utlämnar något de kan plussa ihop till vetskaper de inte ska få genom mig.

Synkisar

23 april, 2006

Jag har två bloggsynkisar nu. Linda/Gosan och Tina/tinselflickan är ungefär i takt med mig med sina IVF:er. I verkliga livet finns det två till synkisar; hb och en tjej jag träffat via Aff.

Drömmen är att vi alla fem ska lyckas med våra IVF:er. Ja allra helst skulle jag vilja att alla tjejer och killar som längtar och drömmer ska lyckas förstås.

Husspekulanter

23 april, 2006

Vi har varit och tittat på hus.

Jag är livrädd för tanken på att köpa hus. Hus skulle vi ju köpa med stor mage, eller med ett litet spädbarn på armen. Men den där magen kan ju dröja hur länge som helst.

Men vi ska nog inte ha något av husen vi tittade på idag. Det ena var väldigt dåligt planerat, det var bara ett enda plan och hade inte alls några av de extra utrymmen som källare eller vind som man brukar få i ett hus. Med andra ord kunde vi nästan köpt en lägenhet istället.
Det andra huset var nästan nyrenoverat, och det var verkligen inte vår stil på det. Guld i badrummet, chockrosa och illgrönt i köket, konstiga skåp och dåligt planerade ytor. Och det känns inte rätt att köpa helt nyrenoverat för att riva ut allt.

Jag hoppas hinna testa plus innan vi skriver på något… men det har jag ju hoppats på i flera år nu, så jag inser ju att det inte går att tänka så längre.

Finns vännerna kvar?

23 april, 2006

Fortsättningen på gårdagens inlägg och lite svar på kommentarer.

Jag har fram tills nyligen varit extremsocial, har alltid haft minst fyra, fem helger fulltecknade framåt. Kattpappan är likadan han har bara bott i Stockholm i tre år, men har redan ett kontaktnät större än de flesta.

Men alla de här människorna är ju bara bekanta. Folk som det är trevligt att göra saker med när man mår bra.
Det här är människor som jag inte alls träffar längre.

Sedan finns det några få nära vänner som jag har känt i 10-30 år. Dessa vänner kommer att finnas kvar oavsett om jag orkar träffa dem mycket just nu eller inte. Vår vänskap har stått pall för mycket.

Jag har också börjat umgås med en del andra tjejer som har infertilitetsproblem och som jag har mycket gemensamt med just nu, kanske djupnar vår vänskap och blir en sådan där som står emot svackor, eller så gör den inte det, men då har vi i alla fall haft mycket stöd av varandra just nu när vi behöver det.

Jag är säker på att ifall jag någon gång i framtiden vill ha ett socialt liv med många bekanta, så finns det där. T.ex. ankomstgrupper på nätet med folk som föder barn i samma månad och mammagrupper på MVC alternativt adoptivföräldrar som hämtar barn samtidigt i samma land.

Sen finns det en annan diskussion, och det är den där att min psykolog säkert har rätt i att jag mår ännu sämre av att sitta hemma själv. Men jag tror alltså inte att jag kommer att förlora mina vänner.

Och som avslutning på det här försvarstalet, kan jag berätta att jag faktiskt var ute i fredags på restaurang, och då tog jag t.o.m. en drink… så jag är ganska duktig ändå.

Ensam

22 april, 2006

Nuförtiden föredrar jag att sitta med en tekopp framför datorn en lördagskväll. Kattpappan är ute på puben med massor av kompisar, men jag hade ingen lust att följa med.

Jag har tappat all lust att umgås.

Min psykolog tycker att jag ska göra sociala saker fast jag egentligen inte har någon lust, men jag känner inte för att slösa bort den lilla lediga tid jag har på en pub. Förmodligen är det ännu mer slöseri att sitta här ensam i mjukisbyxor framför datorn… men jag har valt det själv.

En kompis ringde förresten tidigare idag och frågade om jag hade lust att fika med henne, jag snoppade av henne rakt av. Hon är en av alla dem som jag verkligen inte tycker hanterat min sorg på ett bra sätt. Bl.a. har hon sagt, och det gjorde hon bara några veckor efter mitt missfall, att hon förstår precis hur jag känner det eftersom hon minsann inte har det så roligt hon heller, för på hennes jobb är inte alla kollegor så snälla.

Så därför sitter jag här med bara katterna som sällskap och känner mig lite patetisk, men samtidigt ganska nöjd.

Längtar

22 april, 2006

Jag längtar till klockan 19 varje dag, för då får jag ta min spruta. Jag skulle gärna ta en spruta i timmen, för då skulle det verkligen kännas att jag gjorde något.

Det verkar ju som att jag senare ska få ta flera sprutor på en gång och det ser jag verkligen fram emot!

Kanske får jag också höja Puregondosen lite, det ser jag i så fall också fram emot!

Beslut

22 april, 2006

Jag kämpar ständigt med min vikt eftersom jag liksom många andra PCO-drabbade går upp i vikt bara jag tänker på något onyttigt.

Men nu har jag bestämt mig för att inte försöka gå ner, bara behålla vikten. Jag har några kilo som jag hemskt gärna skulle bli av med, men de sitter så hårt att det bara är svältmetoder som får bort dem, och jag tror inte att svältmetoder optimerar chanserna att lyckas med IVF.

Så från och med nu ska jag äta nyttigt, men inte extremt och så ska jag träna mycket, men inte extremt där heller.
Då tror jag att jag optimerar mina chanser att bli gravid!

Vad min apotekspåse innehåller.

21 april, 2006

Eftersom Tina är så snäll och erbjuder sig att hjälpa mig med förklaringar över vad min apotekskasse innehåller gör jag ett nytt inlägg om den.

Tina, eller någon annan expert vad är nu det här:

Puregon 900 IE (använder jag redan och vet vad det är)
Progesteron 6 askar à 10 vagitatorer styck
Orgalutran 5 sprutor innehållande 0,5 ml
Pregnyl 5000 IU
Pevaryl 1 slidpiller (har jag också koll på)

Sedan kan jag hämta ut mer Puregon, Progesteron och Pevaryl om jag vill.

Behandling sju startad

19 april, 2006

Jag ringde Huddinge idag och fick klartecken på att börja med sprutor i morgon. Så nu är jag igång på riktigt med mitt första försök.

Jag var och hämtade ut den fulla kassen med mediciner av en ganska generad ung manlig receptarie. Han förklarade ingenting om hur medicinen skulle tas vilket de annars alltid brukar göra.

Hoppas att jag får mer information från min läkare senare. Sprutorna är jag ju expert på, det här blir femte sprutomgången för mig. Men en del annat i apotekskassen är jag mer osäker på.

Äntligen!

18 april, 2006

Trodde aldrig att jag skulle skriva äntligen över att mensen dyker upp. Men nu när jag konstaterat att den är på väg känner jag mig otroligt lättad.

Självklart hade en graviditet varit bättre, men ett X eller något annat konstigt hade varit mycket värre än en vanlig blödning.

Om det är ett väldigt tidigt missfall jag får nu eller om jag bara hade konstig lutealfas tänker jag inte spekulera i. Det viktigaste är att jag på torsdag ska börja med sprutor inför vår första IVF.

Varför tro det värsta hela tiden?

18 april, 2006

Jag läser inlägget under och konstaterar vilket katastroftänkande jag använder mig av.

Direkt när något är fel drar jag igång värstascenariot i tankarna.

Jag vet inte varför jag gör så. Jag har inget minne av att jag brukar göra så här i andra situationer tvärtom tror jag att jag egentligen är positiv.
Kattpappan brukade säga att en av anledningarna till att han föll för mig var att jag var så lätt att ha att göra med, jag såg alltid allt från den ljusa sidan. Fast han säger inte så längre… maken till att se allt negativt får man nog leta efter.

Fortfarande ingen mens

18 april, 2006

Jag är så frustrerad så det finns inte.

Ingen mens i sikte och inga känningar alls.

Jag behövde inte det här också.

Mens igår hade varit helt ok, jag var beredd på det. Jag hade kanske gråtit några tårar och säkert skrivit ett sentimentalt inlägg i bloggen om att nu var vi framme vid sista utvägen.

Men det här vakuumet som jag helt plötsligt kastats ut i, det förtjänar jag inte.

Med största sannolikhet är jag gravid. Jag är förmodligen på dag femton, och eftersom mina lutealfaser alltid varit på tolv dagar bedömer jag det som högst osannolikt att de helt plötsligt skulle blivit 16 dagar.

Men en graviditet som inte ger utslag på dag 15 på preg är inte en bra graviditet. Den sitter antingen fel eller kommer att bli ett väldigt tidigt missfall.

Det finns vissa små möjligheter att jag bara är på dag 13 idag, ifall det ägg som syntes ha lossnat när jag var på VUL inte blev något bra ägg utan försvann, och det ägg som fortfarande var kvar inte lossade förrän 48 timmar efter ägglossningssprutan. Men likväl borde jag ha fått mens nu, eller utslag med i alla fall ett skuggstreck på graviditetstestet.

Jag har köpt ett nytt test, nu är jag fast i testträsket och måste fortsätta tills antingen en blödning uppstår eller jag får positivt.

Jag är så frustrerad att jag ett tag lekte med tanken på att använda det abortpiller jag råkar ha kvar hemma efter mitt missfall. Eftersom missfallet startade av sig själv använde jag inte pillret jag fått för att sätta igång det hela. Och just nu känns det som ett bra alternativ för att få igång en blödning.

Jaha

18 april, 2006

Innan jag gick och lade mig i går proppade jag i mig sömntabletter eftersom det inte hade blivit någon sömn alls annars.

Trots sömntabletterna vaknade jag vid femtiden, vacklade upp, konstaterade att menshelvetet fortfarande inte kommit. Så jag gjorde graviditetstestet.

Så klart var det negativt.

Så nu undrar jag bara var mensen tagit vägen. Jag vill ju börja med sprutorna så snart som möjligt nu.

Vad ska man med ödesdagar till när det inte spelar någon roll att mensen inte kommer?

Och faktiskt blir jag lite orolig, vad är det nu som är fel? Varför kommer den inte? Jag har ju sett på ett VUL att jag ägglossade, och utebliven ägglossning är det enda jag känner till som anledning till försvunnen mens (förutom graviditet alltså)

Rastlös

17 april, 2006

Jag håller på att bli galen.

Jag är helt sjukt rastlös. Ingenting klarar jag av att göra. Allt är tråktråkigt

Kan inte den där eländiga mensen komma snart!

Nähä

17 april, 2006

Jag har varit och fikat med en kompis. och allt har känts bra. D.v.s. det har inte känts som att mensen är på väg.

Men nu när jag kommer hem har illamåendet som jag alltid får innan mens startat. Gissningsvis börjar jag blöda inom några timmar.

Uppdatering

17 april, 2006

Fortfarande ingen mens…

Om någon undrar?

17 april, 2006

Ingen mens ännu, men det är mycket kvar av idag. Och min mens har inte för vana att förvarna utan dyker bara upp hux flux.

God natt

16 april, 2006

Nu går jag och lägger mig. I morgon är det min ödesdag. Antingen får jag oväntat ovälkommet besök och då blir det IVF. Eller så är mina trosor fortfarande oblodiga när jag går och lägger mig och då kan jag hoppas på graviditet.

Testet får vänta i byrålådan ett litet tag till. Det känns dumt att testa innan dagen för förväntad mens är till ända.

I min handväska ligger det tamponger. I kylskåpet ligger det en spruta, och min telefon är programmerad att pipa för sprutstart.

Socialt dålig

16 april, 2006

Jag var hemma hos ett par kompisar idag. Efter ett tag visade det sig att några andra kompisar till dem också slulle titta förbi. Jag kände paniken i hela magen trots att jag känner de andra väl.

Men jag var duktig och stannade kvar, och naturligtvis gick det jättebra.

Jag vet inte var min rädsla för att träffa människor kommer ifrån. Förr var det en av de saker jag var bäst på.

Ledsen

16 april, 2006

En vän har testat negativt. Jag är verkligen ledsen för hennes skull och för min skull. Jag var som vanligt övertygad om att det skulle gå bra för den som verkligen förtjänar det.

Livet har verkligen inte varit rättvist mot min vän, och jag hoppades så att det skulle vara hennes tur nu.

Dessutom hade jag drömmar om att hon och jag skulle bli gravida samtidigt.
Nu känns det inte alls lika bråttom med att testa.

Kramar till dig min vän! Jag tänker mycket på dig, och hoppas att nästa försök ska vara det lyckliga!

Och ältandet fortsätter

16 april, 2006

Nu har jag köpt ett test. Om jag ska testa eller inte i morgon är dock fortfarande oklart.

Just nu finns det egentligen inget som tyder på att jag skulle vara gravid. Däremot finns det ett gäng saker som tyder på att mensen är på ingång.

Jag hatar det här!

Testa eller inte testa?

16 april, 2006

Vad säger ni? Ska jag köpa ett test bara för att…

Jag har som princip att inte testa förrän jag är säker för jag orkar inte med de där negativa testen. Men nu vacklar jag. Kanske ska jag testa i morgon?

Underhållning

16 april, 2006

Så där.

Nu har jag två aktiviteter för dagen.
Träning och besök i en kompis nyköpta radhus.

Jag kanske överlever till i morgon?

Hemska tanke

16 april, 2006

Och nu slog det mig plötsligt. Om jag blir gravid, nu eller efter mina IVF-försök. Vad sjutton ska jag göra alla veckor fram tills den kommer ut. Jag kommer ju att vara livrädd hela vägen. Aldrig får något vara enkelt.

Jag går upp i limningen

16 april, 2006

Kattpappan lämnade stan tidigt i morse, han kommer inte hem förrän på tisdag kväll.

Jag håller på att gå under här hemma. Vad sjutton ska jag göra hela dagarna fram tills menseländet kommer?

Om ni ser på antalet inlägg med spekulationer redan, fast klockan bara är halv-nio kanske ni kan få en uppfattning om min desperation.

Den spännande följetongen fortsätter

16 april, 2006

Nu har jag helt gett upp. Mensen dyker upp i morgon och på onsdag får jag börja med sprutor.

Å andra sidan

16 april, 2006

Jag mår rätt illa just nu, vilket brukar vara ett säkert tecken på att mensen är i antågande. Förmodligen dyker den upp i morgon vilket hela tiden varit den mest troliga dagen.

Hoppet stegras

16 april, 2006

I går var första dagen jag kunde vänta mig att mensen skulle dyka upp. När den inte gjorde det höjdes det redan för höga hoppet ytterligare ett steg.

Jag trodde inte att jag hoppades så mycket på det här, jag trodde att jag redan hade gått vidare till IVF, men nu hoppas jag så mycket att det nästan gör ont.

Jag inbillar mig nu att brösten känns ömma, men efter den behandling jag utsatt dem för (knytnävesslag och igår tunga vikter på bänkpressen) är det inte konstigt att det känns lite i dem.

Usch vad det här är jobbigt. Nu vill jag bara att mensen ska komma så att jag slipper hoppas så här mycket, jag orkar inte med det här, det är tortyr. Jag vill vara gravid så otroligt mycket mer än allt annat, jag skulle offra nästan allt för att få ett levande barn… och så ska jag i lugn och ro sitta och vänta i flera dagar och helst fungera normalt och tänka på normala saker under tiden.