Archive for the ‘vikt o träning’ Category

Dagens konstigaste

19 december, 2011

Jag stoppade i pengar i en sån där godis/läsk-automat för att köpa en Loka. Så klart tryckte jag in fel nummer och fick en mango-juice istället, men det kan jag leva med. Det konstiga var att det i luckan där man hämtar ut det man köpt låg chokladkakor, tre olika läskflaskor och något annat godis. Och det kanske lite mer konstiga är att jag inte tog något annat än min juice.

Så om man vet var jag jobbar och är sugen på en gratis sockerchock så är det bara att komma förbi och leta i en  godisautomatnära mig.

Annonser

hur gott kan det bli?

6 november, 2011

Grannarna två hus bort är kockar båda två. Inga lunchsyltekockar utan årets-kock-kockar. Vi umgås en del och byter lite tjänster då och då sådär som goda grannar gör. Nyligen fick jag en burk hemkokt plommonmarmelad.

Marmelad är sådär gott tycker jag, särskilt plommonvarianten. Men den här. Jag skulle aldrig öppnat burken. Hur ska jag kunna sluta äta något som är så här gott?

Om inget annat gör mig tjock kommer den här vänskapen att göra det.

Lösenordsskyddad: Min kropp

28 oktober, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Gamle svarten

5 oktober, 2011

Det är lite trist att konstatera att den mest bestående manlige relationen i mitt liv just nu har fyra ben och svans. Men fan vad jag älskar honom min gamle svarte häst.

Det finns ingen som är så vacker som han, och när vi verkligen får till det tror jag att vi skulle ha chans på OS-arenorna. Fina, fina älsklingen.

choklad

20 september, 2011

Jag har hemkörning av maten, ingen bil och ingen tid…

Men de envisas alltid med att skicka med något extra. Den här gången Digestivebars med choklad. Hur sjutton ska jag kunna låta bli att äta upp dem? Funderar på att låta dem gå direkt i soporna, men så kan jag inte riktigt göra med mat.

Kan så klart göra mig populär på kursen och ta med dem i morgon och bjuda på. Tror ni att jag kommer att få bättre resultat på  min tenta då?

Lösenordsskyddad: The stuff

6 september, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Om du lämnade mig nu

4 september, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Saturday

5 augusti, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Jag är lycklig

19 juli, 2011

Jag är inte bara gennörd, jag är träningsnörd också.

Det blir lite si och så med träningen när barn och kärlek och annat ska pusslas ihop.

Men igår lyckades jag spinna i 75 minuter, idag på lunchen blev det 45 minuter till och ikväll tänkte jag mig ett Body Pump-pass. Ren härlig lycka att få tid till bara mig själv och min kropp!

Lösenordsskyddad: Syster Jane

8 juli, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Springa

8 juli, 2011

Jag tror att jag ska köpa mig ett par joggingskor på väg hem och sedan ge mig ut och springa.

tjockis

28 juni, 2011

Jag träffade alltså exet igår, som jag var tillsammans med 2001..

Vi pratade så klart om hur vi hade förändrats, även utseendemässigt och jag kläckte ur mig något om att jag var tjockare och rynkigare än då, varvid han replikerade att rynkigare var jag inte…

Att jag var underviktig på den tiden och tränade nästan varenda dag eftersom jag inte hade några barn tar jag liksom inte hänsyn när jag direkt tar för givet at han tycker att jag är tjock nuförtiden.

Jag är ju inte tjock, utan bara normalviktig, kan jag fatta det?

Lösenordsskyddad: träning

5 april, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Positivt

30 mars, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: skola

29 mars, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Som tack.

24 mars, 2011

Jag har gått upp i vikt. Mina ridstövlar har gått sönder och för att laga dem så var skomakaren tvungen att sätta in nytt foder så de har blivit trängre. Igår fick jag sådan kramp i benen av stövlarna att jag höll på att svimma, det var fruktansvärt. Som tur är har jag fina vänner som räddade mig genom att dra av stövlarna.

Sen var det en liten tjej som var snäll och lånade ut sina skor till mig så att jag ändå kunde rida. Jag har aldrig träffat henne förrut så det var fantastiskt snällt av henne. och nu vill jag ge henne något som tack. Är ett glassogram en bra present tycker ni?

Morgonens frågor:

11 mars, 2011

Klarar min mage den kopp kaffe jag nu tänker hälla i den?

Var det en bra idé att gå och träna så här nära inpå totaltömningen?

Var är våren?

Lovsång till VV

25 februari, 2011

Man skulle kunna tro att jag är betald, men det är jag inte. Jag tänker ändå lovsjunga viktväktarna, jag älskar deras system. Visst det bästa sättet att gå ner i vikt är förstås att äta rätt och träna, men jag fixar inte riktigt det. Bland annat för att jag haft så mycket ätstörningar och vet att det snabbaste sättet att gå ner i vikt är att inte äta alls. Jag behöver regler för hur jag ska äta för att inte sätta upp galna för mig själv.

Viktväktarna har fått rätt så mycket skit de senaste åren tycker jag, och det fungerar säkert inte för alla, precis som GI inte funkar för mig. Men för mig är viktväktarna perfekt. Jag är aldrig hungrig, jag kan äta allt, jag kan träna på maxkapacitet  och jag går ändå ner bra i vikt. Jag älskar!!!!!!

Fuck GI

7 februari, 2011

Nu har jag följt GI-programmet slaviskt i en månad och resultatet är tre kilo uppåt. Eller egentligen har jag stått still medan jag körde programmet, men innan jul påbörjade jag kuren och gjorde sedan ett juluppehåll när jag gick upp tre kilo, de där tre kilona som jag i vanliga fall hade tappat hur lätt som helst fanns kvar. Jag väger alltså 6 kilo mer än vad jag hade tänkt.

Nu går jag tillbaka till fettsnålsdieten  och nu vet jag vad jag ska säga när jag fåt kritik för att jag äter för mycket gröt och potatis.

Dags igen

12 januari, 2011

Jag gav upp allt vad GI heter under julen, men nu försöker jag en omgång till. Och jag mår mycket bättre den här gången än förra. Kanske har kroppen vant sig? Ännu har jag inte gått ner något i vikt, och det är ju det viktigaste, men det kanske kommer?

Dålig start

11 januari, 2011

Jag skulle kommit igång med träningen idag efter långt sjukskrivningsuppehål. Men vad händer? Jo jag blir försenad och hann inte i tid till Yoga-passet. Så istället var jag på jobbet halvsju.

Och just idag har jag inte jättemycket jag kan sätta igång med själv utan input, så det här känns som helt bortkastad tid.

Nu med nya frukostrutiner måste jag göra klart mycket mer på kvällen, så att det bara är att värma och äta. Skära och skala hinns inte med. Tydligen.

Täppt

3 december, 2010

Jag är så täppt i näsan att jag knappt kan andas, än mindre äta eller dricka.

Och jag skyller allt på den där djäkla GI-kuren. Jag brukar aldrig vara förkyld, och var aldrig förkyld så länge jag bara åt vegetariskt. Visserligen hade jag inga barn då heller, så där kan det finnas ett litet samband.

Det kan ju tyckas rätt så korkat att fortsätta med GI när jag uppenbarligen tycker att det är så dåligt. Och här vill jag bara inflika att jag aldrig någonsin utgett mig för att vara smart. Och istadig är jag visst också.

Proteinöverflöd

29 november, 2010

En jättestor invändning jag har mot GI är den stora kostnaden både för miljön och för våra plånböcker. Det är inte sunt att äta så här mycket proteiner från vilken källa den än må komma.

Å andra sidan

29 november, 2010

Jag har faktiskt gått ner en del i vikt. GI kanske inte ska fuckas så väldans mycket ändå.

Spänningen är olidlig, tycker ni inte det? (Retorisk fråga)

Fuck GI

26 november, 2010

Idag har jag på mig smaljeansen som satt lite för tigth innan jag började med den här dieten. Idag går de inte att knäppa. Tur att jag haft dem under en lång tunika så jag kan gå med uppknäppta jeans.

Jag har gått ner något på vågen men upp i midjan, jag blir mer och mer övertygad om att GI inte är något för mig. Och lite skadeglad blir jag också.

Men jag fortsätter så klart ett tag till, för att ge det en vettig chans och kunna dömma ut det på riktigt, eller kanske, kanske faktiskt lyckas.

GI

26 november, 2010

Jag är som sagt väldigt skeptisk till GI, och hittills verkar det inte ha haft så mycket effekt på vikten heller.

Men jag tänker verkligen ge det en ordentlig chans. Programmet följs nästan slaviskt. Och det är för att jag har ett sådant behov av att veta vad jag pratar om. Alltid när det pratas om vikt så kommer det någon GI-frälst som inte kan se något annat sätt att leva, jag upplever en del av dem som väldigt fyrkantiga, och nu vill jag en gång för alla veta om det fungerar för mig eller inte.

Felkonstruerad

25 november, 2010

Eftersom kaloriräkning inte var ett bra sätt för mig att gå ner i vikt på, jag stannade på 56 kilo och kom omöjligt därifrån försöker jag nu med GI-metoden. Till att börja med en extrem variant för att sedan fasa ut och börja äta rätt vettigt.

Men nu i början äter jag alltså extremt lite kolhydrater och mängder av protein och ganska så mycket fett. Och så massor av kalorier då förstås.

Alla säger att fördelen med GI-metoden är att de är mätta hela tiden, men jag tycker precis tvärtom. Just när jag ätit de jättestora fettstinna ganska äckliga måltiderna (inte alla är äckliga, men alla är för flottiga och stabbiga för min smak) mår jag illa. Men en halvtimme senare är jag jättehungrig igen. Det kanske är en vanesak?

När jag ätit fettsnålt enligt viktväktarna med grovt bröd och fullkornspasta har jag aldrig varit hungrig.

Kattmamman ger råd oombedd om saker hon inte vet något om

26 oktober, 2010
Idag borde jag kanske inte tränat eftersom min hals är helt förstörd och snoret är på väg att ta över min hjärna.
Men jag har som vana att träna ändå men ta det lite lugnare om det behövs och det brukar faktiskt bli bra. Ett tips till alla de som aldrig får in någon träningsrutin eftersom förkylningarna ständigt avlöser varandra.
 
Självklart ska man inte träna om man har feber eller mår jättedåligt, men vanlig förkylning som man inte stanna hemma från jobbet med kan man träna med, bara lite lugnare än vanligt.

Ätstörd

30 september, 2010

Jo jag är ätstörd, men inte så farligt faktiskt.

Ätstörd har jag varit hela mitt liv, det är inget jag är stolt över, men det är inget som påverkar mitt dagliga liv heller.

Många pratar om hur dålig skolmaten var, det gör jag också, men egentligen har jag ingen aning. Inte en enda gång under hela min grundskoletid smakade jag någonsin på maten. Man provade alla möjliga saker och jag var hos kuratorer och psykologer, men smakade gjorde jag inte. Ett antal är de läger mina föräldrar fått hämta hem mig ifrån för att jag inte åt någonting och personalen inte ville ha mig på sitt ansvar.

Det där med att inte kunna äta blev jag botad ifrån när jag var i Indien. På något sätt lyckades jag sätta mina egna ”lyxproblem” i proportion till indiernas svält.

Sen har vi det där med min skeva kroppsuppfattning. Den är egentligen inte så skev. Jag ser att jag är smal och ganska  vältränad. Men jag vill vara ännu smalare och ännu mer vältränad. Förmodligen lite onödigt, och det sticker så klart i ögonen på många. Men jag utsätter inte min kropp för särskilt stora påfrestningar. Jag är inte hungrig mellan måltiderna och jag tränar aldrig utan energi, men visst finns de dem som tycker att jag äter för lite och tränar för mycket.

Jag är ätstörd, men jag har det under kontroll. Jag tillåter mig att inte att ha ett BMI under 20 och jag tillåter mig inte att äta så lite och träna så mycket som jag skulle kunna göra. Och framförallt jag skulle aldrig någonsin prata med barnen om vikt eller bantning.

Kroppsuppfattning störd

23 september, 2010

Jag tror att vikt är en tävling. Jag tror särskilt att det är en tävling i vidd på jeans. Och jag brukar hetsa upp mig över att alla andra verkar ha så otroligt små storlekar.

Idag har jag ett par jeans i storlek 27/32 och de skaver mot höftbenen.

För det är just höftbenen som är mitt problem. När jag var som mest ätstörd och vägde under 40 kilo hade jag storlek 28/32, må vara att det var mindre stretch i jeansen på den tiden, men det var mest mina höftben som var ivägen då också.

Och ja, jag inser att hela det här inlägget andas ätstörning. Men jag tror faktiskt inte att det är så illa egentligen.

I mitt stilla sinne

13 september, 2010

Jag kan inte låta bli att hånle lite för mig själv så där, åt alla som efter sommaren bestämt sig för att ta itu med sina liv och börja träna. Det är knökfullt i omklädningsrummet på gymmet och passen är nästan överfulla.

Men om några veckor är det bara vi i det gamla vanliga järngänget som är kvar.

Fast några nya tillkommer det väl varje gång som lyckas hålla fast vid sin föresats att börja träna. Även jag var ju ny en gång i livet.

Och ja, varianter på det här inlägget tror jag att jag skrivit varenda höst, så länge som jag har bloggat.

Vikt

9 juli, 2010

Jag har kämpat på både länge och väl med viktklubb. Ett år blir det snart tror jag. Men det fungerar inte för mig. 1300 kalorier om dagen är för mycket för att jag ska gå ner i vikt.

Så nu skiter jag i det ett tag, och försöker lite halvhjärtat på egen hand. Men eftersom det är sommar och glass och grill och annat så kommer jag nog inte att gå ner i vikt på ett tag till, fast det kan vara gratis i alla fall.

Dålig matstart

30 juni, 2010

Det har inte gått så bra med vår duktiga matplanering den här veckan. Hittils har vi inte lyckats en enda dag. Men det är sommar, och då får man väl räkna med en del matmissar.

I måndags var vi och badade och hade glömt inköpslistan så det blev grillad lax från frysen istället. Igår var jag och barnen hos en kompis, och när vi kom hem villa Kattpappan ut och springa och sedan var klockan för mycket för att handla, så för min del blev det en infryst matlåda. Ganska bra matdagar ändå. Men idag gick allt över styr. Två kompisar på besök och jag åt två bitar hembakt kladdkaka med vispgrädde och den sena middagen blev falukorv med makaroner.

Nåja bättre försök resten av veckan.

Jag bor långt bort från ära och redlighet

9 april, 2010

Nog för att jag gillar att vara tidigt på jobbet, men kvart i sju tycker jag är en aning överdrivet när de flesta andra droppar in vid nio och när jag har över en timmes resväg hit.

Min nya morgonrutin är att träna innan jag går till jobbet, men idag missade jag precis tunnelbanan och insåg att Södra förroten ligger på landet, för nästa tunnelbana gick inte förrän 18 minuter senare. Jag han precis inte till passet utan åkte direkt till jobbet istället.

Märkligt att jag bott i Södra förroten i över tre år och fortfarande inte fattat hur sällan tunnelbanorna går i icke-rusningstrafik.

I går försov jag mig, så jag börjar få träningsabstinens nu, som den beroendemänniska jag är.

Nio dagar

23 mars, 2010

Nu har jag tränat nio dagar på rad, och om inget går helt fel kommer jag fortsätta träna veckan ut.

Jag älskar att få röra på mig, känna hur kontrollen blir bättre och bättre och hur jag orkar mer och faktiskt får tillskymmelsen till muskler.

Och allt det här bara för att jag fattade att det går att träna på morgonen. Min bästa tid är nu 6:45 varenda morgon.

Och om någon tänker invända att man måste ha vilodagar ibland, kan jag berätta att jag tränar så olika typer av pass att det måste jag inte alls.

Vikt

6 januari, 2010

Jag har egentligen en annan viktblogg, men eftersom jag inte ens uppdaterar den här ordentligt så flyttar jag lite vikt hit också.

Jag var nästan nere på målvikt efter de 37 kilona jag gick upp under senaste graviditeten. Men så tog jag en liten paus i viktminskningen nu under julen. Pausen varade i lite mer än tre veckor och viktresultaten var 4,5 kilo uppåt.

Jag vet inte om det är normalt att gå upp så här mycket på så kort tid. Visst har jag ätit mycket onyttigheter, men det känns ändå lite orättvist. Jag vet många som kan äta smör och ost på sina mackor, eller äta choklad och chips flera gånger i veckan och ändå vara smala. Jag hör inte till dem, inte på något sätt. I hela mitt liv, ända sedan jag slutade vara ätstörd, för på den tiden åt jag inte alls, har jag kämpat med att hålla vikten. Några slarviga dagar och vågen rusar uppåt.

Går jag inte ner, får jag väl gå upp istället

14 december, 2009

Jag tröstar mig själv för den uteblivna träningen med hjälp av ischoklad.

Logiskt va?

Jag ger upp tillfälligt

13 december, 2009

Jag hade ett ynkligt halvkilo kvar till min målvikt. 0,5 pyttiga kilo, ett toalettbesök bara.

Men nu har det skitit sig.

Julbord, födelsedagskalas, make som köper in pepparkakor, besök på Skansens julmarknad.

Jag lägger ner.

Det där larviga halvkilot kommer att bli mer, och så får jag ta itu med det efter jul istället.

Men jag tränar i alla fall nästan varje dag, för det är bland det roligaste jag vet.

Nu ska jag göra en koffeinfri latte til mig och så ska jag länsa pepparkaksburken.

Ätstörd

30 november, 2009

Jo då Piikvadrat. Ätstörningar it is.

Jag har varit drottningen av ätstörningar. Mina tonår innebar allt som oftast inget ätande alls, och alldeles för mycket galna löpturer, gärna tills jag tuppade av.

Nu har jag koll. Jag äter alldeles tillräckligt, håller mig på en vettig vikt och motionerar bara så mycket som är nyttigt.

Jag är inte ens rädd för att falla dit igen. Jag har varken kraft eller tid att vara ätstörd.

Men liksom en nykter alkoholist så får jag brottas med mina vaneföreställningar för resten av livet verkar det som.

Skev

29 november, 2009

Om jag går ner 0,6 kilo är jag underviktig enligt BMI. Jag köpte en kjol i storlek 36 för några veckor sedan, den är alldeles för stor.

Ändå tycker jag att jag är fet och att min mage är enorm.

Intellektuellt kan jag förstå att jag har fel, hur ska jag få in det i mina skeva hjärna?

Det värsta är att jag tror att alla andra tycker att jag är fet och tänker och pratar om mig. Själv tycker jag att andra som väger väldigt mycket mer än vad jag gör är smala och fina, och jag reflekterar inte över andras vikt, inte ens över de som är ganska stora.

Hur går det här ihop med min feministiska grundsyn? Inte ett dugg förstås och det gör mig riktigt, riktigt irriterad.