Archive for the ‘Föräldrarskap’ Category

I min säng finns de finaste

27 januari, 2012

Jag har världens finaste barn i min säng. De finns de som tror att det är på tiden att en femåring sover i en egen säng. Det tror inte jag, i alla fall inte om han inte ber om det själv. Vi pratar om det ibland, och det finns en bäddad säng man kan sova i om man vill, men just nu vill ingen.

Undanlagd tröja

25 januari, 2012

Det har varit på gång länge. Lill har pratat mycket om att han hatar rosa, men ändå, när han bett om nagelack har han valt det rosa, och han har burit sina rosa kläder med stolthet.

Men idag hade jag lagt fram den älskade glitterkanintröjan. Den han egentligen älskar.

Men idag ville han inte ha den på sig.

Mamma, de retar mig och säjer att jag är en tjej om jag har den på mig.

Jävla, jävla, jävla skitföräldrar.

Det roliga (om man nu kan tycka att något är roligt i det här) i sammanhanget är att bästa kompisen och ledaren i gänget själv har väldigt mycket rosa kläder på sig. Jag och hans mamma hänger mycket och är väldigt ense om könsnormer och vad vi tycker om dem.

Mina föräldrar tvingade mig att ha fotriktiga skor ända upp på högstadiet, och som jag blev retad för dem. Jag kommer aldrig någonsin att göra om mina föräldrars misstag. Men återigen, fan ta de vuxna som inte låter små barn vara vackra individer i vad de själva vill uttrycka.

Och ja, jag ska så klart prata med personalen, även om jag gjort det tusen gånger förrut, och inte har speciellt stor tilltro till dem i det här fallet.

Lösenordsskyddad: avslutning

12 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Sorgligt

9 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Filmtips

30 december, 2011

Idag var jag och barnen och en fantastisk film. Vem är var, passar bra från två år, eller kanske allra bäst från 35?

Filmen hade allt. Lurviga nallar som låg lite (men inte så att barnen märkte) en kanin med två mammor och ett hundpar som inte fick barn i magen utan istället åkte långt, långt bort och adopterade en katt.

Jag längtar till den 25e

22 december, 2011

Idag när jag lämnade Lill på dagis var han jätteledsen och grät och ville absolut inte att jag skulle gå. Tusen kramar och pussar fick jag.

Lill är en stort tufft barn. I vanliga fall skulle han hellre dö än låta någon kompis se honom pussas med mamma. Han brukar smita undan högljutt skrikande att han hatar pussar när man vill säga hej då till honom.

Det är tydligt att min sinnesstämning och  mina känslor att idag lämna på dagis för att inte träffa dem förrän den 25e smittat av sig på barnen. Det är ok, livet kan inte alltid vara roligt och mammor får tycka att livet är skit, bara de inte säger att det är pappas fel att det är så.

mer föräldrar

13 december, 2011

Lite larvigt tror jag att jag blir extra ledsen över deras brist ¨på intresse när det inte var mitt ”fel” att det blev skilsmässa. Att jag tycker att de ska backa upp mig lite extra.

De vet ju inte ens en femtedel av vad som hände. Jag har inte berättat. Jag har ingen sådan relation till mina föräldrar. Förresten har jag inte ens skrivit om vad Kp krävde av mig här i bloggen. Det är kanske inte självklart för mina föräldrar att förstå hur jag egentligen mådde av det som hände. Jag tror inte ens att de känner till att jag äter antidepressiv medicin. De fattar inte att jag äntligen, äntligen, äntligen har träffat någon som jag får det jag behöver av. Inte någon som är översocial och som lindat mina föräldrar runt sina fingrar (även om den Rätte inte är asocial på något sätt, men de har ju inte träffat honom, så de vet inte) och som visst är trevlig men som var delaktig i att jag fick panikångest.

föräldrar

12 december, 2011

Fan vad jobbigt det ska vara med föräldrarelationer.

Igår var jag hemma hos Hans föräldrar och åt middag. De poängterade flera gånger vad roligt de tyckte att det var att äntligen få träffa mig. Jag kände mig verkligen välkommen och kände att de sett fram emot att få träffa mig.

Jag har berättat för mina föräldrar att jag träffat någon varvid pappa frågade vad det var för fel på honom. För något fel måste det väl vara när man är över 30 och inte har barn ännu? Sedan har de inte nämnt honom något mer. Jag har fört honom på tal någon gång och en gång fräste pappa något svar om att jag väl inte tänkte flytta ihop redan? Det är allt.

Jaja, det är inte mina föräldrar han ska vara tillsammans med, men jag önskar att jag kunde visa honom att han var välkommen till hela mitt liv.

Jag vet förresten att de kommer att gilla honom när de väl får träffa honom. De kommer bara inte på tanken att visa något som helst intresse, eller föreslå att de ska få träffa honom.

kräkas offentligt

4 december, 2011

Om man lider av eländesokynneskräkningar som ju jag gör. Mer och mer sällan, men ändå det kommer ibland tillbaka.

I så fall kan man kräkas mot ett träd mitt på torget i Södra Förorten. Gärna med barnen i släptåg.

Stackars barn som har en mamma som super tänkte kanske någon? Om nu någon såg, det var ganska folktomt i mörkret och rusket.

Kp gjorde en lysnade insats och kom och hämtade barnen så att jag ska få vila.

Och den finaste och bäste kommer och hämtar mig så att jag kan kräkas hemma hos honom istället. Det är kärlek på ganska hög nivå.

Desperat mamma söker

28 november, 2011

Jag vet inte hur jag ska hantera situationer som den jag just hade

Lill gör något han inte får, det  är inget stort, just den här gången har han ställt upp en pall mot väggen som han sedan sitter på, det blir fula märken på väggen. Jag säger till att han inte får med lugn röst och förklarar varför. Så vänder jag mig om och fortsätter med det jag håller på med och genast gör han om samma sak. Han skiter alltså fullkomligt i det jag just sagt. Det handlar inte om att han inte kommer ihåg eller att han har dålig impulskontroll. Han fyller ändå fem om någon månad och  på något sätt måste han kunna förstå en tillsägelse. Men jag vet inte hur jag ska nå fram och få honom att lyssna. Det här upprepar sig gång på gång på gång. Till slut blir jag vansinnig och bara skriker åt honom, då lyssnar han. Men där kan vi inte hamna varenda gång.

Hur ska jag hantera situationen?

Ensam

30 september, 2011

Kolmården i helgen alltså. Vi kommer att vara tre vuxna på fyra barn. Alltså minst en vuxen för lite. För det mesta är det inga problem, Lill är ganska stor och klarar sig själv särskilt tillsammans med sin jämnåriga kompis. De två stora kan man liksom lägga på en vuxens ansvar.

Det enda jag oroar mig för är det obligatoriska badet på kvällen. Ingen av barnen klarar av att vara själv på lite djupare vatten, där jag vet att båda vill vara. Men det får lösa sig, det gör det ju. Jag är ensam numera med världens finaste barn, och då löser jag de situationer som uppstår, så är det bara.

Självpepp

28 september, 2011

Just nu tycker jag att jag är skitdålig på det jag gör, så jag behöver visst peppa mig själv.

Under tiden som jag jobbat på det här exjobbet har jag för sjutton skilt mig. Hela min livssituation har förändrats, jag har inte längre någon inkomst, jag är halvtids-ensamstående mamma till två barn under fem år, jag sköter ett helt hus själv.

Det är fanimig fantastiskt att jag överhuvudtaget gjort någonting. Och det kommer att bli ett godkänt exjobb. Förmodligen inte högsta betyg som den duktiga flickan hade tänkt sig, men jag kommer att leva vidare. Nöj dig nu!!!

Mer barn till Km

26 september, 2011

Jag ska till Kolmården med barnen den här helgen fast det inte är min helg.

Men något helgbyte har vi inte gjort utan jag ska ha barnen nästan hela tiden i tre veckor. Jag försökte erbjuda ett byte, men han var inte intresserad, hade tydligen en massa andra planer.

Mig gör det inget, jag vill ha barnen så mycket som möjligt, men där är vi tydligen olika.

ovanligt

12 september, 2011

Bulgur med stekta makaroner? Tja, varför inte?

Min pappa gör lite för mycket för sina barnbarn ibland och det hade uttryckts önskemål om just bulgur och makaroner… Jag fick hem en matlåda med rester (eventuellt gör han lite för mycket för sina barn också? ) samtidigt som jag fick hem barnen.

Ont

10 september, 2011

Min barnhelg och jag måste plugga. Barnen ska vara hos mina föräldrar och Lill är jätteledsen, inte för att han inte är trygg och trivs hos dem utan för att han vill vara med mig, vi träffas ju inte så mycket som vi skulle vilja.

Fan vad ont det gör att lämna bort barnen.

Det enda jag kan göra nu är att klara av tentan så att inte bortlämnandet har varit föräves.

barnvakt

26 augusti, 2011

Jag älskar mina barn, och har dem gärna mer än halvtid.

Men just nu fick jag en förfrågan från Kp om jag kunde ha dem ett datum när han gärna ville gå på fest. Dessvärre kan jag inte ställa upp och hjälpa honom då eftersom jag redan är uppbokad den kvällen.

Lite bra känns det att inte knäcka ryggen för att ställa upp hela tiden. Det är liksom inte som att han lagt två fingar i kors för att hjälpa mig med något.

Lösenordsskyddad: Best laid plans

23 augusti, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Körförbud

22 juli, 2011

I förrgår gjorde jag något fruktansvärt. Jag körde bil och var trött. Mini som sitter bak tjatade och tjatade om att jag skulle ge honom en sak. Eftersom det var på motorvägen vägrade jag länge, men till slut gav jag efter och sträckte mig efter honom. Jag vet inte vad som hände, men förmodligen vinglade jag till och körde ut i fel körbana. ”Min” bil skrapades mot en annan bil och det blev fula märken i lacken längst hela sidan. Det kunde så klart ha gått mycket, mycket värre. Nu blev ingen skadad alls.

Jag har haft körkort i nästan tio år. Inte kört jättemycket, men ändå kört en del. Fram tills i förrgår har jag inte varit med om några missöden i traffiken alls.

Nu har Kp förbjudit mig att köra bil med barnen igen. Jag vet allvarligt talat inte vad jag tycker. I ena sekunden är jag förbannad och tänker att det kan han inte göra något åt.  Jag får träffa mina barn hur jag vill. Men i nästa stund tänker jag att han har rätt. Det är oförlåtligt att i 110 km i timmen vingla ut i ett annat körfält. Och det har hänt förrut, bara att jag aldrig krockat med en annan bil då av ren tur.

Lösenordsskyddad: Syster Jane

8 juli, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Själv

15 juni, 2011

Första natten utan barnen.

Vi får se om jag överlever.

Lösenordsskyddad: Låt mig stanna kvar

9 juni, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lena

9 juni, 2011

Ok, att du behöver bekräftelse på att du oxå ”duger”, det behöver vi alla. Jag hade ju koncentrerat mej på barnen i första hand just nu… Men det är jag det.

Blanda inte in mina barn i det här tack. Jag har dedikerat hela mitt liv åt dem ända sedan Lill tittade ut. Jag gör allt för mina barn (för mycket enligt en del) Men barnen har en pappa och han har barnen halva tiden. Och varför skulle jag inte kunna göra vuxensaker när barnen är med sin pappa? På vilket sätt gör det mig till en sämre förälder? Förklara för jag förstår inte.

ont

21 april, 2011

Idag var det ganska tomt på barn på dagis. Men både jag och KP jobbar som vanligt så jag lämnade i vanlig tid. Personalstyrkan var kraftig reducerad idag, så alla barn lämnades på storbarnsavdelningen och även om Mini varit där mycket (det är ett litet dagis med bara tre avdelningar) och även om Lill tog hand om honom  så tyckte han att det var jobbigt att bli lämnad. Han grät faktiskt förtvivlat när jag gick. Jag har nästan aldrig lämnat ett gråtande barn förrut, men idag var jag tvungen. Och ont, ont gör det.

Lösenordsskyddad: Inte färdig än

15 april, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Nu

1 april, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Igår

31 mars, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Karriär

29 mars, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Skola

28 mars, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Föräldraskap är

9 februari, 2011

En mig närtstående bloggare brukar skriva inlägg uder rubriken föräldraskap är… och nu har jag en egen sådan att bjuda på:

Föräldraskap är att hela dagen på jobbet gå omkring med barnsnor på axeln.

Kultur för alla?

7 februari, 2011

Vi var på barnteater med barnen igår. Fantastiskt roligt och barnen börjar bli teatervana nu något som jag gärna vill ge dem.

Som vanligt på den här sortens tillställningar pratade alla föräldrar svenska utan brytning. Teater eller inte teater är helt klart en klassfråga, och jag tror att det handlar om mer än Bu och Bä i längden. Jag hoppas att förskolor och skolor låter barn ta del av annan kultur än den som sänds på betaltvs barnutbud. Jag vet att det finns projekt där teater spelas i t.ex. Tensta, och jag tror att det är helt rätt väg att gå, alla barn borde få chansen att gå på teater och läsa bra böcker.

Duktig mamma

24 januari, 2011

Jag sitter i föräldrarådet på dagis. Vid varje möte är det någon av oss föräldrar som ska ta anteckningar och sedan skriva rent för att distribueras till hela förskolans förädrar. Det är jag eller min kompis AF som tagit anteckningar varenda gång. Med i föräldrarådet sitter också två Grobianpappor vilka är starka förespråkare för att pojkar behöver få slåss. Eftersom pojkar behöver få slåss så är det tydligen så att mammor behöver vara duktiga och skriva anteckningar, men jag och AF ställer inte upp på det längre. Vi bestämde att vi nästa gång skulle vägra och påpeka för Grobianpapporna att det var deras tur nu.

Men så kunde inte AF komma, och jag blev lite sen. Och till min förvåning var det en av Grobianpapporna som satt och antecknade när jag rusade in. Han skrev knappt ner ett endaste ord, men jag tänkte att det ju var hans problem, kommer han ihåg allt i huvudet så är det hans sätt. Mitt i mötet reste sig Grobianpappan med pennan och sa att nu måste han gå, och alla skrattade och tittade på mig, för tydligen hade de bestämt att jag skulle fortsätta skriva och tydligen förväntas jag skriva hela protokollet också. Protokollet med Grobianpappans fyra rubriker på.

Jag önskar att jag hade haft lite mer kurage och vägrat, men det gjorde jag inte, jag protesterade bara lite lamt och sa att nästa gång ni vill att jag ska skriva vill jag gärna veta om det från början.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att skriva protokollet precis som hans anteckningar ser ut, fyra rader alltså. Och de sista punkterna där jag tagit anteckningar tänker jag skriva som jag brukar, förklarande så att alla de som inte var på mötet vet vad som sades. Och så tänker jag avsluta med att skriva vid pennan §1-§4 Grobianpappa §5-§6 Kattmamman.

Och nästa gång ska jag komma i tid, och då ska Grobianpapporna få ta anteckningar hela mötet och skriva ut dem också.

Lill och Minis mamma

21 januari, 2011

Jag gillar att ringa till dagis. För då kan jag presentera mig som Kattmamman, Lill och Minis mamma.

Jag gillar att säga att jag är mamma. Det är faktiskt magiskt att jag är det.

Pedagogik

21 december, 2010

I somras hade jag och några andra mammor stämt träff på ett lekland. Lillkatten satt och pillade med GPS:en och slutade inte trots tillsägelse, och helt plötsligt hade han haft sönder den. Och jag som tyvärr är helt lost i världen utan min GPS visste inte alls ens åt vilket håll jag skulle köra.

Pedagogisk som en sten och väldigt irriterad eftersom jag också ville dit och träffa mina vänner, väste jag åt Lillkatten att nu var vi tvugna att åka hem igen och att allt var hans fel. Det var inte min största minut som förälder. Vi irrade vidare med bilen och jag väste visst ytterligare några gånger, innan vi helt otippat faktist var framme på rätt plats, bara en halvtimme sena.

Nu får jag ofta äta upp min opedagogik. För varje gång jag är det minsta osäker på vägen och behöver läsa på en skylt eller se mig omkring börjar Lillkatten nästan desperat ropa att nu måste vi åka hem mamma.

Tabletter

14 december, 2010

Jag överlevde natten med dubbel sömntablettsdos. Det var jobigt att vakna i morse, men det hade det säkert varit ändå. Det blir för lite sömn som alltid eftersom det är så mycket som måste fixas på den korta tid vi har när barnen somnat.

Idag är jag trött, men även det är nog resultatet av för lite sömn snarare än sömntablettsöverdosering.

Jag som alltid varit så rädd för tabletter. Jag opererade hellre ögonen med bara lokalbedövning än att få något som jag blev groggy av. Nu stoppar jag i mig vad som helst och dricker till och med alkohol i kombination med det mesta.

Livet förändras.

Ta tag i sitt barn?

8 december, 2010

Lillkatten brukar bli rätt upphetsad när jag kommer för att hämta honom från dagis, han är i den åldern där det är lite jobbigt att gå från en miljö till en annan tänker jag.

Igår var han så upphetsad att han började slå på mig. Inte alls av elakhet, men av bristande impulskontroll. Jag röt till och tog tag i hans arm och hindrade honom fysiskt från att fortsätta slå på mig. Och till min förvåning fick jag då beröm av en annan föräldrar som också var på plats för att hämta barn. Han menade att många föräldrar inte vågar ta tag i sina barn. Själv har jag aldrig tänkt att det skulle kunna vara fel att hindra slag. Aldrig, aldrig att jag skulle slå tillbaka, men att bara prata fungerar inte när Lill är upphetsad och att hindra honom från att fortsätta slå är en hjälp för honom att stanna upp och lugna ner sig lite.

Vad tycker ni? Är det fel att ta tag i ett barn som slåss? Vad skulle jag  då istället ha gjort just då, i den uppskruvade situationen när jag vet att han inte hör mig, om jag försöker prata med honom?

Kattmamman goes praktisk. Dagens outfit

29 november, 2010

En gång i tiden hade jag en egen stil. Jag tror att jag stack ut lite grann i mitt klädval, på ett positivt sätt, tycker jag själv.

Idag har jag svarta jeans som nog ska vara tigtha men blivit lite uttöjda i knäna. Jeansen är typ instoppade i mina vinterkängor som är riktigt fula men halksäkra och varma. Håret är ihopsnurrat i en ful knut som fungerar med mössa nedtryckt över öronen, och som kronan på verket har jag en tjock ful munkjacka på mig.

Hänger den här fula praktiska klädstilen ihop med att ha blivit förälder? Eller är det åldern? Jag får väga upp kläderna ordentligt när det blivit varmare ute, men tills dess tänker ajg fortsätta vara praktisk småbarnsmamma från förorten.

Stränga order från läkaren.

26 november, 2010

På två veckor fick jag inte bära något som väger mer än ett kilo.

Tjena tjohej, med två barn under fyra år. Det går inte att undvika en del lyft.

Och min packning idag innehållande lunch och festkläder inför kvällens begivenhet väger bra mycket mer än ett kilo.

Men jag gör mitt bästa i alla fall, så långt det är möjligt.

Att inte släppa

19 november, 2010

Jag ser att kommentaren om att jag var en mamma som inte ville släppa sitt barn har retat gallfeber, och jag förstår varför. Draget ur sitt sammanhang låter det rätt otrevligt.

Men när vi var på mötet och pedagogen utalade meningen var det enbart positivt. Att jag var en mamma som brydde mig mycket om mitt barn och inte bara ville därifrån (som en del andra föräldrar verkade vilja (min egen kommentar))

Inte släppa

16 november, 2010

Vi var på uppföljningssamtal angående Minis inskolning igår.

Så klart skötte sig Mini bra, han är ju så trygg och klok och smart och….

Men jag fick veta att personalen tänkt att här kommer en mamma som aldrig kommer att släppa sitt barn. Där ser man, jag som ser mig som en tuff och inte särskilt känslosam person. Men jag har ju förstås idéer om anknytning som jag kanske är hårdare på än vad jag tror.

Futtigt

5 november, 2010

Allt känns så futtigt i jämförelse med det här. Fina Kajsa som jag lärde känna via ett barnlöshetsforum på nätet. Hon lyckades bli gravid några månader innan mig, och hennes lilla dotter är bara några månader äldre än Lillkatten. Måste nu bara lilla N få ha kvar sin mamma i många, många år.