Archive for maj, 2009

Grymt

30 maj, 2009

Ibland är livet grymmare än annars, och orättvisare än vad någon kan förstå.

Fascinerad

29 maj, 2009

Jag är lite fascinerad av mig själv. Jag kan helt enkelt inte somna längre.

Jag var hyfsat normaltrött igår. Sovit väldigt lite i två nätter och så sovit c:a åtta timmar natten innan. Inte druckit kaffe eller te och varvat ner innan jag gick och la mig.

Jag var rejält ångestbedövad med diverse piller och kände ingen ångest eller oro. Ändå så somnade jag inte. Jag bara låg där klarvaken och växlade mellan att läsa och ligga stilla och fundera. I vanliga fall brukar jag få sådan ångest av att inte kunna somna att jag brukar vara uppe och göra saker på nätterna, och då är det klart att jag inte somnar, men nu låg jag alltså i sängen hela natten och var bara lugnt vaken.

Vad är det som har hänt? Kan det vara något kemiskt läkarna har missat? Varför kan jag inte somna?

Lösenordsskyddad: Testat

28 maj, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Sju barn som fattas, och det hade gått att förhindra

27 maj, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Vad är det för fel på vädret?

27 maj, 2009

Idag var Lillkatten klädd i shorts, i morgon ska det vara nio grader och regn. Jag tror att han får ha sina täckbyxor i morgon.

Trött

26 maj, 2009

Nu är det igång igen. För andra kvällen på rad kan jag inte somna.

Fortsätter amma (i ett oskyddat inlägg också)

25 maj, 2009

Jag slutar inte amma riktigt ännu.

Och det känns så bra.

Det blir inga två år den här gången. Inte ens något helt år. Men i alla fall. Minikatten får börja äta mat i sin egen takt och jag får chans att bli mer redo.

Jag bestämmde mig visserligen för att sluta amma redan när Minikatten var tre veckor gammal, så jag borde haft tid att vänja mig vid tanken, men det har jag tydligen inte.

Glad idag

25 maj, 2009

Idag var jag hos min läkare igen. Den här gången för att få hjälp med en sticka i foten. Stickan rörde hon inte, men hon okejade alla mina funderingar om amning och tabletter.

Jag fortsätter amma tills Minikatten behagar äta. Det går ju inte att tvinga honom, och det är inte så akut att jag ska sätta honom på någon svältkur för att tvinga honom att dricka ur flaska.

Under tiden äter jag så mycket tabletter jag behöver av antingen ena eller andra sorten och med eller utan lugnande vad som behövs för just den kvällen.

Jag har sovit två nätter utan beroendeframkallande lugnande och tror att det blir en till. Så länga jag inte försöker trappa ner hoppas jag att det ska gå bra och att jag ska sova på nätterna.

Min läkare är så bra, jag är så glad att jag bytte ut doktor Arsle och hittade doktor Bäst.

Ingen vågar säga någonting

23 maj, 2009

Jag har återigen försökt reda ut vilka tabletter som är bäst att äta nu medan jag fortfarande ammar.

Det finns den snälla sorten som man inte ska äta när man ammar nyfödda, men som kanske fungerar när man ammar lite äldre barn. Och så finns det sorten som jag blir lite bakfull av men som är helt ok när man ammar, problemet är att den inte har några lugnande effekter, så den måste ibland kompletteras med lugnande som inte är särskilt bra i upprepade doser vid amning och dessutom är beroendeframkallande.

På apoteket vågar de inte säga någonting, utan läser bara i FASS, barnläkaren vågar inte heller säga någonting utan säger bara att man inte ska ta någon av tabletterna regelbundet när man ammar, och min läkare vågar egentligen inte heller säga något, utom att jag måste äta tabletter annars dör jag. Men beslutet överlämnas åt mig eftersom det inte finns någon forskning.

Hur kan det vara så här? Någon medicinsk instans måste ju våga ta ansvar? Det är ju så det fungerar här i Sverige.

Sluta amma

22 maj, 2009

Igår provade jag att pumpa ut bröstmjölk och ge Minikatten på flaska, han förstod inte att svälja det heller.

Han verkar gilla det mesta vi ger honom att äta, problemet är bara att han inte förstår att han ska svälja maten. Jag tolkar det som att han inte är riktigt redo för mat ännu, och så får jag försöka ha tålamod. Det är ingen idé att stressa, det blir förmodligen bara värre. Det får ta den tid det tar, och så får vi fösöka lite varje dag.

Borden

22 maj, 2009

Ständigt detta dåliga samvete.

Kattpappan jobbar idag, och jag är föräldraledig som alla dagar.

I morse tog jag med Lillkatten till dagis precis som alla andra dagar när Kattpappan jobbar, precis som vi har rätt att göra, och som så många andra också gör.

Det är ett fantastiskt dagis utan överbeläggning av barn, och Lillkatten älskar att vara där, och jag ser hur bra det är för honom.

Ändå får jag svåra attacker av det där förbannande dåliga samvetet. Idag är det klämdag, vad ska personalen tycka om mig som inte låter min son ha långhelg, måste min son gå i terapi när han blir stor för att jag inte fanns för honom när han var barn?

Hur blir jag av med det dåliga samvetet för något jag intellektuellt inte tycker är fel, men tydligen känslomässigt?

Sluta nu

20 maj, 2009

Jag måste sluta läsa om mina tabletter och hur de eventuellt kan skada Minikatten, ingenting ger mig mer ångest än att göra det.

Jag måste lita på min läkare, och så måste jag så snart som möjligt sluta amma så att jag kan börja med mina riktiga tabletter.

TACK

19 maj, 2009

Ni som skriver och berättar om era goda erfarenheter av problem som påminner om mitt. Ni ger mig hopp, och det behöver jag nu.

Stort TACK!!!!

Vill inte bli påmind

19 maj, 2009

Jag vågar inte riktigt läsa tillbaka i min blogg just nu.

Jag vågar inte riktigt se hur det här har smugit sig på.

Men jag måste, måste, måste bli bättre snart.

Jag vill verkligen sluta amma, även om det inte är lätt rent tekniskt. Minikatten visar ingen som helst förståelse för att jag vill att han snabbt ska byta hela sin världsbild.

Ammning

18 maj, 2009

Amningsbehåar, ammningströjor, ammande bebisar, allt det gör ont just nu.

Jag älskar ju att amma, och vi mår så bra av det.

Lösenordsskyddad: Sista chansen förbi

18 maj, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Några munnar

18 maj, 2009

Idag fick Minikatten i sig några munnar ersättning från flaskan.

Fortsätter vi i den här takten kan han äta ersättning lagom till sexårskalaset.

Ersättning

17 maj, 2009

Minikatten fick ersättning med sked.

Han svalde inget och fick kväljningar av varenda sked, men han skrek i alla fall inte förtvivlat.

Framgång?

Ångest av sömntabletter?

17 maj, 2009

Just nu leker jag med tanken att det är mina sömntabletter som gett mig ångest.

Inatt tog jag inga sömntabletter, jag sov inget, men jag har heller ingen ångest.

Det passar så bra in i mönstret. Ju mer ångest jag hade desto sämre sov jag vilket ledde till att jag tog ännu mer sömntabletter som gav mig ännu mer ångest som gjorde att jag ökade på dosen ytterligare som….

Så enkelt är det säkert inte, men just idag känns det skönt att vila i den tanken.

Ångest är inte en av biverkningarna som står med i FASS, men det betyder ju inte att det inte kan vara så ändå.

Bli fri

16 maj, 2009

När jag var tonåring hade jag halsfluss varannan vecka. Jag hann precis bli frisk från en och vara i skolan någon dag innan nästa halsfluss slog till. Till slut sa läkarna att vid nästa halsfluss tar vi bort dina halsmandlar. Men det blev aldrig någon nästa gång, fram till dags dato har jag inte haft en enda halsfluss till.

När jag var barn tog jag simmärken på somrarna på landet. För att ta det sista märket skulle man klara av att simma 25 meter under vattnet (tror jag det var). Jag klarade av alla andra övningar, på några dagar och de resterande fem veckorna ägnade jag åt att försöka klara mig ända fram till flotten 25 meter bort från bryggan, men det gick inte. Sista dagen sa min simlärare till mig att jag ändå skulle få vara med på avslutningen även om det inte blev något märke, jag skulle få vara med i småbarnsgruppen. Och då klarade jag äntligen av att simma ända fram till flotten.

Nu tänker jag att samma sak ska hända igen. Med hotet om att sluta amma ska jag som i ett trollslag bli fri från all ångest. Visst är det väl så det fungerar?

Fråga

16 maj, 2009

För första gången någonsin fick Minikatten igår smaka något annat än bröstmjölk. Lite potatis- och majspuré, och han tyckte inte att det var jättehemskt även om han inte förstod att svälja. Så det verkar mer framgångsrikt med mat än med ersättning.

Alla som svarat på mina frågor om att sluta amma föreslår mat i olika former istället för ersättning. Går det att låta bli både ersättning och bröstmjölk och bara ge gröt och grönsakspuréer till en femmånaders?  Med Lillkatten ammade jag samtidigt som maten introducerades så då behövde jag inte tänka på att han skulle få i sig tillräckligt, så jag vet egentligen inte vad jag pratar om, men jag var säker på att mat inte räckte ännu. Någon som kan tipsa om var jag kan läsa vidare, på nätet?

Flaska – nej tack

15 maj, 2009

En hungrig Minikatt vägrade dricka ur flaska, trots att hans mamma inte fanns i närheten. Till slut somnade han av utmattning.

För två månader sedan när Minikatten var sjuk  och låg på sjukhus drack han obehndrat ut flaska, visserligen bröstmjölk men ändå.

Sluta amma

15 maj, 2009

Om man ska sluta amma en femmånaders bebis som helammar och inte tar flaska, hur bär man sig då åt?

Tips efterlyses å det snaraste

Helt jävla dum i huvudet

15 maj, 2009

Berätta inte för mig att jag är dum i huvudet, det vet jag att jag är.

Jag har varit hos läkaren, och fått Citalopram utskrivet, men… jag måste sluta amma innan jag får börja äta dem.

Så nu har jag tagit beslutet att fortsätta amma, och vänta med tabletterna.

Jag vet, det kommer inte att fungera. Jag kommer att ångra mig redan inatt.

Men jag måste få vara helt jävla dum i huvudet för att kunna gå vidare. Just nu har jag inte tillräckligt med ångest för att klara av att sluta med amningen. Men det kommer, det vet jag ju.

Och jo, jag vet att andra ätit medicin och ammat, men jag fick inte ok att göra det, och därför kommer jag inte att göra det heller, vad jag än läser eller vad än andra berättar för mig. Det kan jag inte göra när jag har alternativet att sluta amma.

Lösenordsskyddad: Ta bort lösenordet sen.

15 maj, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Får inte ta för lång tid

14 maj, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Varför blir jag förvånad?

14 maj, 2009

På nätet finns det så många veta-bästare.

Just nu sitter jag och läser lite om antidepressiv medicin. Och på vartenda forum finns det minst en person som vet att berätta för andra med svåra depressioner och eller panikångest att det är dåligt att ta tabletter och att man ska ta itu med sina problem istället för att gömma dem bakom piller. Någon skriver att man borde tänka på människor som lever i krigssituationer och sluta tycka synd om sig själv.

Vad är det för fel på folk? Vem har gett någon annan rätten att komma med råd baserade på en personlig uppfattning om något de inte vet ett dugg om?

Lösenordsskyddad: I morgon

14 maj, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Släpper

13 maj, 2009

Nu efter några timmar framför datorn börjar ångesten släppa.

Men den kommer tillbaka om jag lägger mig i sängen, det är något jag kan vara riktigt säker på.

13 maj, 2009

Det här går inte.

Nu har jag ätit lugnande, visserligen inte lika mycket som igår men så mycket som jag brukar + att jag har tagit maxdos sömntabletter, och jag sitter här med megaångest och är klarvaken.

Jag tänker inte åka till psykakuten mitt i natten. Jag har ingen psykos och tänker inte ta livet av mig,  jag överlever tills i morgon. Men i morgon måste jag få tag på min läkare, jag behöver hjälp nu.

Hur gör man medan man väntar på effekt?

13 maj, 2009

Om jag nu skulle få antidepresiva tabletter utskrivna, hur sjutton gör man tills tabletterna börjar verka.

2-4 veckor där dessutom ångesttillståndet kan förvärras.

Jag kan ju inte gå på Sobril i sex veckor, för då kan jag inte sluta med dem sedan.

Jag borde inte tänka på det här nu, innan jag snart ska gå och lägga mig.

Barn men inte dockor

13 maj, 2009

Idag är det ganska få som hävdar att kvinnor är bättre på att ta hand om barn än vad män är.

Däremot är det en överväldigande majoritet som hävdar att pojkar inte vill leka med dockor.

Jag får inte ihop det.

Mens?

13 maj, 2009

Jag har förresten fått tillbaka min mens.

För att vara en person som inte har mens är det väldigt förvånande att den kommer tillbaka när Minikatten bara är fem månader och dessutom helammar.

För första gången i mitt liv vill jag faktiskt inte ha barn. Det är en lite konstig känsla. Till skillnad från de flesta tonåringar hoppades jag på att bli gravid,  jag hade mycket oskyddat sex. Gravid blev jag inte, jag hade ju ingen ägglossning.

Men nu, när jag alltså för första gången någonsin inte vill bli gravid, då verkar min kropp ha börjat fungera.

Undrar om den onda bebisguden skrattar just nu?

Terapi

13 maj, 2009

Idag lämnade jag in Minikatten på gymmets barnpassning.

Jag har någon konstig tanke om att jag är en urusel förälder om jag lämnar bort mitt barn för att göra något för bara min egen skull under tiden.

Minikatten sov gott i sin vagn när jag lämnade honom, och sov lika gott när jag hämtade honom. Han märkte aldrig att jag inte var där. Och hade han vaknat och varit ledsen hade de ropat på mig och jag hade varit där på tio sekunder. Jag kanske vågar göra om det någon gång, och slippa tro att han kommer att behöva gå i terapi som vuxen för att hans mamma inte fanns där för honom när han var liten.

Mycket lättare

13 maj, 2009

I går kväll tog jag en elefantdos lugnande och inte en enda sömntablett.

Jag somnade som en död och sov hela natten utom ett amningstillfälle.

Jag fick min tes om att sömntabletterna ändå inte gör någon verkan bekräftad. Det är ångest som håller mig vaken inte sömnproblematik.

Min plan är inte att vara duktig flicka. Jag har inga intentioner om att klara det här själv, jag har en läkartid inbokad om två veckor, och hade jag inte somnat inatt hade jag åkt in till psykakuten, jag lovar.

Nu ska jag bara klara mig i två veckor till. Jag ska försöka göra det utan sömntabletter eftersom jag faktiskt misstänker att de ökar ångesten en aning. Jag känner mig ganska bakfull dagen efter, och till bakfylla hör ångest som säkert alla känner till.

Jag vill inte ta lugnande varje natt, men måste jag så gör jag det.

Jag har också mina gamla älsklingar Lergigan i skåpet som jag faktiskt somnar av. Skulle det behövas ger jag Minikatten flaska och tar dem.

Nu när jag har sovit en natt känns allt så mycket ljusare, och jag tror att jag kommer att överleva. Men jag vet att jag behöver hjälp.

Jag är rädd

12 maj, 2009

Allt har gått över styr.

Sömntabletterna hjälper inte längre.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det känns inte som att jag kan komma levande ur det här.

Jag vet att jag kommer att överleva på ett eller annat sätt, men jag fattar inte hur.

Sömn är livsviktigt. Jag har ingen alls.

Lösenordsskyddad: Måste det finnas en orsak?

7 maj, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Nu vill jag försöka

6 maj, 2009

Nu är ångesten igång igen. Värre än någonsin kanske, eller så minns jag bara inte hur det har varit förrut.

Barnlöshet, missfall, tentaångest, skilsmässodiskussioner det har alltid funnits något att skylla på tidigare.

Nu finns det ingenting. Vårt förhållande är bättre än på mycket länge, jag har två riktigt underbara barn som utvecklas precis som de ska, jag bor bra, har massor av verkligt fina vänner, mina dagar fyller jag med lagom portioner sociala aktiviteter och mysstunder med mina barn. Allt är faktiskt perfekt.

Just nu vill jag gärna tro att ångesten är något kemiskt, något som kanske går att avhjälpa med medicin. Jag är väldigt påläst om KBT, jag har redan genomgått en behandling på nätet, och även om det är en annan sak att sitta öga mot öga med en psykolog (dessutom en väldigt bra sådan) så kan han inte trolla. Jag kanske skulle behöva gå i traditionell terapi ett antal år, det finns en hel del skit från min uppväxt som jag inte vill skriva om här. Och kanske kommer jag att göra det någon gång? Men nu vill jag prova antidepressivt. Min läkare var inte säker på att set skulle hjälpa mig, men inget annat gör det heller verkar det som.

I morgon ska jag ringa henne och se om det går att få en tid den här sidan av sommaren.

Härdad

6 maj, 2009

Minikatten har några gånger blivit biten av Lillkatten, riktigt otäcka bett som lämnat efter sig fula blåmärken.

Idag fick Minikatten vaccinomgång två, med en omvittnat ond spruta. Andra mammor har berättat om hur deras barn aldrig slutar skrika.

Minikatten grät till, men var sedan glad och som vanligt. Stackarn är ju härdad med människobett.

Lösenordsskyddad: Blä

4 maj, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: