Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Inkonsekvens på hög nivå, eller?

19 december, 2006

I gårdagens DN debatt säger sig Fredrik Reinfeldt och Andreas Carlgren vilja minska utsläppet av växthusgaser med 30 %. Ingenstans i artikeln kan jag dock hitta ett enda konkret förslag på hur man avser att förverkliga detta.

Samtidigt har SL:s styrelse (de som bestämmer över lokaltrafiken i Stockholm, och som har borgerlig majoritet) bestämt sig för att höja avgifterna på resor med kollektivtrafik med upp till 450 % (beroende på hur långt man åker)

Jag förstår inte riktigt på vilket sätt utsläppen minskar genom att man gör lönsamheten i att åka kommunalt mindre.
Eller kan det vara så att målen bara är fagert tal som inte har någon verklighetsförankring i den verkliga politiken?

Ja jag har ingen aning.

Ekonomiska regelverk

7 december, 2006

För någon/några veckor sedan var det en av gratistidningarna som på sin löpsedel skrek ut i stora bokstäver att 4 av 5 inte kan a-kassans regler. Jag tycker att det sensationella i det hela är att tydligen 1 av 5 förstår reglerna.

Jag är så trött på a-kassans, försäkringskassans och CSN:s regler som inte har någon samstämmighet och som inte ens de som jobbar på respektive myndighet själva kan. Jag har gett upp att försöka reda ut min situation som är helt galen och ska gå på föräldrarledighet utan att ta ut ett öre. Då slipper jag i alla fall bli besviken, och så sparar jag mina dagar tills min situation inte är så konstig längre, om den någonsin blir det?

Lång ledighet

5 december, 2006

I morgon är det sista dagen i skolan på mycket länge. Jag hoppas att inte komma tillbaka förrän efter sommaren.

Det känns lite underligt, men samtidigt otroligt skönt. Nu hoppas jag få tid att hänga lite mer på nätet. Jag är ju egentligen internet- och forum-beroende, men på sista tiden har det knappt blivit något surfande alls, men nu finns det plötsligt en hel del ledig tid.

Budgivning

5 december, 2006

Budgivningen på vår lägenhet har startat. Hittills har den gått upp bra, men vi behöver fortfarande 150.000 till för att vara helt i hamn. Det låter som galet mycket pengar, men i den galna bidgivningsvärlden hoppas jag att det inte är för mycket.

Tidigare har vi suttit massor av gånger och deltagit i budgivningar och hoppats att de andra ska hoppa av snart.

Nu sitter vi och hoppas att så många som möjligt ska stanna kvar och bjuda så mycket som möjligt.

Ni kan väl hålla tummarna för att vi i alla fall får ut så mycket som vi behöver för att inte behöva låna mer än vad vi tänkt. Ännu mer än så vore en rolig bonus, men inget vi hoppas på.

Fyndat

1 december, 2006

Min far är blidgad.

Pappa hör till de stora vagnförespråkarna, och vi har ju gett med oss och ska köpa en vagn. (få en i present av mina föräldrar och kattpappans mamma) Idag hittade jag en vagn i förra årets färg, den kostar hela 2500 kronor mindre än en motsvarande i årets färg.

Och eftersom min pappa älskar att fynda tror jag att han till och med kan tänka sig att förlåta oss för att vi inte har köper någon säng.

Iaktagelse

1 november, 2006

Jag vill inte på något sätt ironisera eller klaga på er alla underbara människor som ger mig kommentarer på inläggen, och jag är väldigt tacksam för era vagnstips!!!!!

Men jag kan inte låta bli att notera att det här med vagn berör alla. Om jag någon gång skrivit ett politiskt inlägg av debattkaraktär har jag fått ytterst få kommentarer. Men när jag skriver om vagnar så har alla en åsikt.

Tydligen är vagnsköp något som förenar alla föräldrar, vare sig man älskar att frossa i detaljer eller om man ser vagnen som något nödvändigt ont.

Barnvagn

31 oktober, 2006

Jag har ett så totalt ointresse för barnvagnar. I min ankomstgrupp, hos andra bloggare och hos gravida i min omgivning pratas det märken, hjul, färger och konstruktioner och jag står bara tyst och tar inte in ett dugg.

Jag har inte förstått någonting om de olika finesserna med dual eller kombi eller dubbdäck eller teleskophandtag eller vad det heter. (Jag har säkert fel på vartenda ord nu, men jag sa ju att jag är ointresserad)

Jag tror inte ens att jag vill ha en vagn… men om jag knystar om det så blir folk alltid likbleka i ansiktet och sätter igång med långa förklaringar om vad man ska ha vagnen till… så jag har insett att en vagn måste det bli, speciellt som min mamma har bestämt att hon ska köpa en till oss i julklapp. Men jag vill inte välja. Kattpappan har fått vara vagnsansvarig, men eftersom hans intresse verkar vara lika lågt som mitt, även om han påstår sig vilja ha ansvaret, så har inte han heller orkat sätta sig in i en enda funktion. Förhoppningsvis har de bara en modell och färg inne i den butik vi köper vagnen i så slipper vi välja, det måste väl gå att ha barn i alla sorters vagnar?

Slängt

29 oktober, 2006

I städröran hittade jag helt plötsligt alla mina graviditetstest, de som visade positivt i maj.

Och nu har jag slängt dem, jag har ju så mycket tydligare bevis än ett streck nu på att det finns någon där inne.

Men det var hårt att ta steget, jag inser att jag inte riktigt vågar tro på graviditeten fortfarande.

Storstädning

29 oktober, 2006

Idag är det galen storstädning av lägenheten eftersom en mäklare kommer hit i morgon. Det är konstigt att det ska behövas en flytt för att orka städa ordentligt.

Jag önskar att vi var sådana där pyssliga människor som tyckte att det var mysigt att ha det fint och städat omkring oss. och som uppskattade sånt så mycket att det fanns en belöning i att städa

Tyvärr ligger min toleranströskel för både stök och dammtussar i hörnen alldeles för högt och så gör även kattpappans.

Pessimist

25 oktober, 2006

Eftersom jag är den eviga pessimisten vågar jag inte riktigt ropa ut att vi köpt ett hus ännu, innan kontraktet är påskrivet vet man aldrig vad som händer.

Men så fort kontraktet är påskrivet ( i morgon eftermiddag) ska jag berätta massor!

Husköp

25 oktober, 2006

Vi har lagt högsta budet på ett hus!

Nu gäller det bara att få kontraktet påskrivet innan något konstigt händer, och sedan är vi kanske husägare?

Märkligt!

Drömmar

25 oktober, 2006

Om man läser i olika graviditetsböcker så ska man tydligen drömma mycket om att få barn och om bebisar nu.

Jag drömmer varje natt om katter och kattungar, och kattpappan har också haft drömmar om katterna.

Undrar vad det här betyder?

Tillägg till handväskeinlägget

23 oktober, 2006

Det flyttade just in en kattunge i min väska…

Utmanad

23 oktober, 2006

Jag har blivit utmanad av Kapybaran och utmaningen går ut på att beskriva innehållet i min väska.

Det kan ju bli ett bra tillfälle att städa ur den samtidigt som jag gräver.

Läs och inse vilken oordning jag har bara i min väska, och tänk sedan på att min väska är välordnad om man jämför med mycket annat i mitt liv.

Ena ytterfacket:

  • Min frisörs visitkort. (Jag har klippt mig hos henne en gång, men det låter så bra att säga min frisör)
  • En inköpslista från i går när vi veckohandlade (veckohandlar gör vi väldigt sällan, men nu hände det faktiskt)
  • Nycklar till vår föreningslokal här i huset, jag sitter i styrelsen som sekreterare
  • En svart bläckpenna
  • MP3-spelare med tillhörande hörlurar
  • Lipgloss som luktar och smakar syntetgodis och ger väldigt kladdiga läppar
  • Tunnelbane/buss-kort till SL
  • Tom ask som innehållit halstabletter
  • Tre gröna godisar av olika sort som ramlat ur sina askar för ingen vet hur länge sedan
  • Ett russin som också ramlat ur sin ask, russinet är bara från igår så det har inte hunnit bli så äckligt ännu

Andra ytterfacket:

  • Högkostnadskort för läkarvård
  • Svart hårsnodd
  • En halv nöt
  • Två godispapper

Stora facket:

  • Mobilen
  • Chockrosa plånbok
  • Grön almenacka
  • Kvitto från hårklippning 23/9
  • Kvitto från skolcafét
  • Kopia på ett kvitto för kattmatsinköp. (Sparar man X antal stycken kvitton och skickar in till tillverkaren får man ifall man är med i deras uppfödarklubb en hel del pengar tillbaka, jag lyckas dock aldrig spara tillräckligt många kvitton på samma plats)
  • En enormt stor nyckelknippa med en stor luddig nalle på
  • Tuggummiask innehållande tuggummin, och de är inte ens gamla
  • Passerort till en del av skolan där jag läste en kurs för ganska precis ett år sedan. Om jag lämnar tillbaka kortet får jag ut de hundra kronorna jag lämnade i pant när jag fick kortet.
  • Helt oöppnad tuggummiask
  • Ett russin, även det från igår

Svar på hoppfulls fråga

23 oktober, 2006

Hoppfull frågar mig hur jag gjorde med ridningen under IVF-behandlingen, och mitt svar är att jag levde precis som vanligt och därmed också red som vanligt.

Precis runt äggplocket har man ju oftast ont i magen och då ska man ju ta det lite lugnare, men annars tror jag att man mår som bäst ifall man gör det man brukar göra. Att sitta instängd hemma och bara vänta tror jag kan ta knäcken på den starkaste.

Irriterad!

17 oktober, 2006

Nu är det bara en problemlösningsuppgift kvar av kursen jag läser. Schemalagd tid för att lösa uppgiften är hela dagen idag och fyra eftermiddag den här och nästa vecka, sedan ska en rätt detaljerad lösning lämnas in och en redovisning förberedas.

Uppgiften ska lösas i grupper om två.

Den jag ska jobba med ska idag träffa en kompis klockan tolv, så hon var tvungen att gå hem redan halv. På eftermiddagarna ska hon hämta sina barn redan klockan tre så det blir bara två timmar kvar att ägna åt arbetet.
Redan innan kursen startade fanns det ett schema att ladda ner, där man tydligt kunde se att det här liksom alla andra kurser på den här utbildningen är heltidskurser d.v.s. vi förväntas vara i skolan 40/h i veckan.
Om man inte har möjlighet att plugga heltid kanske man skulle ha valt en annan utbildning?

Nu sitter jag här och är sur, och tänker göra hela uppgiften själv. Jag orkar inte slåss och jag orkar inte få argument som att jag kommer att förstå när jag får egna barn kastade i ansiktet ytterligare en gång, det har jag redan provat på den här kursen.

Trevlig eftermiddag

16 oktober, 2006

Idag har jag träffat min supersynkis. Linda äggplockades en dag efter mig, och otroligt nog blev vi båda gravida.

Så där satt vi, två i högsta grad infertila tjejer med varsin mage, det var ganska magiskt.

Så klart var det jättetrevligt. Vad skulle det annars kunna bli när vi har så mycket gemensamma erfarenheter?

Och vi gjorde något riktigt förbjudet, jämförde våra magar i en av speglarna på H&M, hoppas verkligen att ingen såg oss.

Dessutom har jag idag köpt den första bebisgrejen som inte bara var jättepraktiskt och jättebillig på Tradera utan som mest var väldigt söt men ganska opraktiskt. Så kan det tydligen gå när man går och shoppar med Linda. Jag köpte en teddybjörnsoverall med tillhörande öron på luvan och svans i rumpan och Linda köpte en likadan. Eftersom vi är så supersynkade ska vi sedan supersynka våra bebisar björnkläder och gå omkring och vara stolta.

Observera nu att jag skriver hela det här inlägget som att jag faktiskt trodde att allt skulle gå bra, och att jag faktiskt kommer att få ett barn som det går att klä i overall.

Långsint

15 oktober, 2006

För ganska länge sedan var det en kille som skrev i sin blogg om alla tjejer som borde slappna av så skulle de bli gravida.

Detta råkade läsas av någon av oss och vi var många som var inne och kommenterade hans uttalande. Då var killen tvungen att skriva fler inlägg med förklaringar.

Jag tror kanske inte att ni är så många som kommer ihåg det här? Och jag hittar inte inläggen så jag kan inte hänvisa. Och egentligen är det inte viktigt.

Ett av den här killens argument för att han hade rätt och vi som var direkt inblandade hade fel var att vi var för insyltade och inte hade någon distans. Han skrev att medan han läste till genetiker kunde han inte förstå att det någonsin kunde vara fel med genetisk manipulation och eftersom han fungerade så, så var alla andra som han.

Jag har inte kunnat släppa det här och jag funderar ofta på att ju mer genetik jag läser desto mer skeptisk blir jag till genmanipulation. Så det så.

Så där, nu fick jag det sagt. Han har FEL, FEL, FEL.

Och ni andra har ingen aning om vem eller vad jag pratar om eller hur?

"Ministerskandaler"

15 oktober, 2006

I media läser/ser/hör jag dagligen att om vi krävde att våra politiker skulle ha ett fläckfritt förflutet skulle vi inte ha några politiker alls. Ett uttalande som gör mig väldigt konfunderad.

Jag har:

  • Aldrig handlat privat för mina arbetsgivares pengar
  • Alltid betalat min TV-licens
  • Aldrig kört bil för fort
  • Aldrig kört bil rattonykter
  • Aldrig anlitat svart arbetskraft
  • Aldrig skattefifflat (jag vet inte ens hur man gör)
  • Aldrig varit inblandad i krogbråk
  • Aldrig blåljugit om att jag gjort något särskilt (typ ringt någon efter en tsunami) när allt talar för att jag inte gjort det

Och listan kan säkert göras längre. Dessutom tror jag inte att jag är så unik? Så det kan väl inte vara så otroligt svårt att sätta vanliga människor med vanlig moral på regeringsposter? Eller måste man kanske anse sig vara lite bättre än allmänheten för att kunna komma på fråga för att få vara med i regeringsklubben?

Jag tillhör inte skaran som hyser ett stort politikerförakt. Jag brukar själv engagera mig i mycket och vet hur lätt andra har för att kritisera det som inte går så bra och hur få som ser hur mycket jobb man verkligen lägger ner. Att ständigt vara i tjänst och ständigt vara bevakad av både säkerhetsvakter och skvallersugna journalister kan inte vara roligt. Men när man blir ertappad med händerna i syltburken och man inte förstår att man har gjort fel, då undrar jag hur man ska klara av sin politikerroll.

Djur på bete och andra seriösa kurser

15 oktober, 2006

Det där om ”djur på bete”, som jag skrev igår var inte så seriöst, jag tyckte bara att det var så roligt att det faktiskt ges en kurs på universitetsnivå i något som i mina öron låter som sådant man pratar om på dagis.

Men jag har börjat fundera på allvar om jag inte skulle försöka mig på lite distanskurser när min mammaledighet är slut, jag hade bara tänkt vara hemma i sex månader till att börja med och sedan börja plugga igen, men tar jag en distanskurs kan jag vara hemma mycket mer även om kattpappan skulle få vara huvudansvarig.

Det ser kanske inte så snyggt ut i min molekylärexamen med inriktning mot genetik att ha kurser av ovanstående typ med på ämneslistan, men alla andra kurser jag läst har varit så riktiga och avancerade.
Och djurkursen ingår faktiskt i ett biologiblock så det kunde ha varit värre.

Partyhelg

14 oktober, 2006

Idag har jag suttit böjd över skolböcker i skolans bibliotek hela dagen, och i morgon ska jag sitta i… biblioteket hela dagen.

Det här är sista rycket av pluggande på den här kursen och det är segt. Men sen har vi bara roliga föreläsningar och en veckas problemlösning kvar. Problemläsningen kan nog visserligen bli tung, men den görs i grupp och det brukar vara roligare.

Efter det här är jag antagen till en kurs i tillämpad immunologi, vad nu det betyder? Jag har inte läst immunologikursen utan går på tillämpningarna direkt. Men jag är osäker på om jag kommer att fatta någonting. Anledningen till att jag läser den här kursen är att det var den enda som slutar före jul och inte i mitten av januari, och jag vill vara ledig mot slutet av graviditeten. Jag har bestämt mig för att inte ta studiemedel för kursen, så om jag inte klarar den så har jag inte förlorat någonting, och klarar jag den har jag fått lite bonuspoäng.

Förresten satt jag och tittade på distanskurser att läsa under ledigheten, vad tror ni om kursen ”Djur på bete” ?

Lajvrapport

2 oktober, 2006

Kortet föreställer Carmen och det hushåll hon bor i uppställda utanför lokalen innan allt startat. Inuto var miljön autentiskt 20-tal. Bilden är fräckt snodd från min vän A.

I lördags natt/morgon klockan fem kom jag tillbaka till Stockholm och mitt eget liv. Carmen lämnade jag faktiskt kvar i Örebro.

Det blev ett helt ok lajv, inte på min tre i topplista, knappt ens på fem i topp trots att det var ett otroligt bra upplägg, otroligt bra medspelare och fantastisk miljö.

Det är bara att inse att jag är gravid… och varje gång det sparkade i magen togs jag helt ur roll och kastades tillbaka till verkligheten, för det var inte Carmens oäkting som sparkade det var min bebis. Dessutom förnekade Carmen att hon var gravid och hällde i sig den ena spritdrycken efter den andra (alkoholfritt förstås, alla var nyktra och spelade bara berusade) och när jag hade förnekat min graviditet en gång för mycket, många valde att spela på den så flippade jag ur och blev orolig för att det inte fanns någon bebis där. Så för fösta gången under ett kortlajv lämnade jag tillställningen och gick och la mig i en soffa för att försöka få kontakt med bebis, naturligtvis svarade den inte. Jag är inte tillräckligt långt gången för att kunna få den att svara på tryck på magen. Och när jag kom tillbaka orkade jag inte riktigt gå in i handlingen igen, så sista timmen/timmarna väntade jag bara på upplösningen.

Men hur gick det för Carmen då? Jo det gick nog ganska bra. Han misslyckades helt med att få tillbaka mannen hon älskade, han ignorerade henne hela kvällen dessutom visade det sig att hans tjänare (som var en av de presumtiva fäderna till det nya barnet) blivit besatt av henne. Han brukade ligga och krypa utanför hennes badrumsfönster, skickade helt galna dikter där han hotade henne på alla möjliga sätt om hon inte blev hans. Mannen Carmen var kär i dog dessutom på slutet, förgiftad av flera stycken eftersom han var en riktig skurk, något som Carmen nog förstod mer och mer ju längre kvällen gick, men som hon förnekade.

Carmens lilla dotter som bodde med adoptivmamma Lizette och adoptivpappa Helmut och som Carmen jobbade som barnflicka åt (ingen visste ju att det var Carmens dotter) verkar få en bra framtid, och det var ju det viktigaste för Carmen. Helmut misshandlade Lizette och Carmens viktigaste uppgift var att få bort barnet från den otrygga miljön, hon hade tänkt släppa bomben om vem som var barnets riktiga föräldrar, men det visade sig att Helmut var en skurk på andra områden än bara hustrumisshandelsområdet vilket gjorde att han under kvällen blev mer och mer hatad och hade tillställningen hållit på lite längre hade polisen tagit honom. Lizette bestämde sig under kvällen för att lämna Helmut och landet och öppet visa sin kärlek till sin fosterbror och Carmen skulle naturligtvis få följa med. Så hon skulle kunna leva tillsammans med båda sina barn, sin bästa väninna och hennes nya man (tillika bror)

Ett tag under kvällen funderade Carmen på att leva tillsammans med en lesbisk restaurangägare som lovade att ta hand om Carmen och hennes barn, men erbjudandet om att följa med Lizette ut ur landet lät i slutändan mest lockande.

Nästan det allra sista som hände var att Carmen drack en klunk från en förgiftad drink som en icke ont anande man bjöd henne på… jag vet faktiskt inte hur starkt giftet var och om Carmen dog eller inte eller hur det gick för barnet i hennes mage…. om det blir en uppföljare får jag väl se.

Här kan man läsa en artikel ifrån Nerikes allhanda

Metamorfos

29 september, 2006

Nu går jag och lägger mig som kattmamman. Och i morgon kommer jag att vakna på väg in i Carmen Pearse en kvinna på sent 20-tal som tydligen har alldeles för lätt att bli gravid. Hon jobbar som barnflicka/amma åt sitt egna barn och ingen utom kvinnan som låtsas att barnet är hennes vet hur det egentligen förhåller sig, inte ens mannen som tror att han är barnets pappa. Den riktiga pappan vill inte veta av Carmen sedan hon blev gravid och har aldrig frågat vad som hände med barnet. Carmen är dock fortfarande kär i mannen, och gör allt för att få tillbaka honom, hon är inte ens främmande för att skada eventuella nya flickvänner, om inte fysiskt så i alla fall psykiskt.

Carmen är gravid igen, den här gången vet hon inte ens vem det är som är fadern, det finns flera presumtiva fäder som hon hade sex med runt tillbilvandet av barnet.

Vad Carmen ännu inte vet är att en av stadens toppar en mäktig kvinna som Carmen ser upp till är svårt förälskad i henne. Men när Carmen upptäcker hur det ligger till kommer hon nog att försöka utnytta situationen.

Carmens mål är att få tillbaka sitt barn och sin man, och dessutom hjälpa den kvinna som nu påstår sig vara barnets mor att komma ifrån sin misshandlande make.

Vad tror ni om det här? Kommer jag att få det roligt?

Och om någon mot all förmodan ska på samma lajv som mig i morgon läser det här, så snälla utnyttja inte att ni läst hela min plott!

Lite ångest

29 september, 2006

Jag har precis kommit hem från veterinären där jag lämnat in min lilla älskling. Idag ska hon kastreras. Hon har fött 12 välskapta underbara kattungar och varit en underbar mamma till dem allihop. Men nu är den tiden förbi. Nu ska hon bara vara underbar sällskapskatt i många många år här hos oss.

Det kommer att bli jättebra, men att lämna henne där hos veterinären där hon inte alls känner sig trygg och veta att hon kommer att må jättedåligt och ha ont när jag hämtar henne om några timmar det känns inte roligt.

Lilla Solisgumman, min älskade kattunge. Jag gör det här för din skull även om jag förstår att det i dina ögon verkar lite märkligt, och jag gråter för din skull nu, men om några veckor kommer allt att vara bra!

Äntligen

26 september, 2006

Nu äntligen är bilderbloggen uppdaterad.

Make over, bildbevis

24 september, 2006


Så här fin i håret blev jag efter mitt besök hos frisören.

Lajv

24 september, 2006

Jag lovade Ulla i en kommentar till min hundralista att berätta om lajv, så nu gör jag det med risk för att utmåla mig som en riktigt konstig person.

Ett lajv är en sorts lek eller ett rollspel företrädelsevis för vuxna människor, ibland även för tonåringar, men jag brukar föredra den typ av tillställningar där alla deltagare i alla fall hunnit fylla 20.

I botten finns en plats och en händelse som leken/spelet rör sig runt. De allra flesta lajv utspelar sig i en Tolkienvärld och innehåller alver, orcher och medeltidskläder av hantverkskvalitet. Dessa lajv är inte jag så intresserad av att åka på. Ofta är det på de här lajven viktigare att tyger är färgade med rätt sorts teknik och att inga skor har gummisula än att själva rollspelandet är bra.

Jag föredrar mer verklighetstrogna lajv, vardagsrealism med en knorr gärna förflyttade till någon annan tid blir jag eld och lågor inför. Ett av de allra bästa lajven jag varit på har dock saknat alla spår av vardaglighet det var ett lajv med älvor (faries)

I den här uppdiktade lajvvärlden finns det en del karaktärer som gestaltas av lajvdeltagarna. På ett bra lajv har alla deltagare fått en roll med ett förflutet och vissa karaktärsdrag, det brukar också finnas en anledning till att vara på just den här platsen just nu. Oftast finns det också intriger som varje roll är inblandad i, dessa intriger kan vara i grupp eller enskilda. Intrigerna delar man inte med sig av till de andra spelarna i förväg utan använder under spelet för föra handlingen framåt. Arrangörerna har haft en idé och har ibland planerat in händelser och ett slut. Men som arrangör vet man aldrig i förväg riktigt vad som ska hända eftersom det är deltagarna som väljer vilka trådar de ska spela på och utformar sin karaktär själv efter de detaljer de fått i rollpresentationen

Jag har varit på lajv som varit på några timmar upp till fyra dagar. Jag kan tänka mig att lite under en vecka är maximalt vad man skulle orka med, sedan behöver man komma tillbaka till verkligheten och sig själv igen.

Under tiden som lajvet pågår är man i roll hela tiden, det brukar finnas möjlighet att lämna lajvet ifall man behöver men det brukar jag inte göra. Är det ett flera dagars lajv lajvar man även på natten vilket lett till att jag flera gånger delat säng med personer jag lärt känna för tolv timmar sedan. Att dela säng betyder dock inget annat än just att vi delar säng.

Under den period lajvet pågår är man helt inne i sin karaktär och förhåller sig till världen som karaktären skulle ha gjort. Ibland tar intrigerna stor plats och man blir indragen i det ena konstigare scenariot efter det andra. Och ibland hinner man inte med att bry sig ett dugg om att det i samhället runt omkring en skett något, man är fullt upptagen av en vardag med vardagsbestyr och vardagsgnabb. Fast vardagen är ju inte den vanliga vardagen utan utspelar sig kanske på 20-talet, och istället för kattpappan kanske jag lever tillsammans med fru och tre maktgalna kusiner.

Lajvvärlden saknar många av de sociala strukturer den vanliga världen har. T.ex. är det ofta lika accepterat med homoförhållanden som heteroförhållanden. Och man försöker ge kvinnor lika stora möjligheter som männen.

Vad är då tjusningen med det här? För min del handlar det om att få leva ut sidor hos mig som jag egentligen inte har och få vara i situationer som jag i verkligheten hoppas att jag aldrig ska behöva uppleva. Jag tycker att det är otroligt häftigt när jag reagerar inte som Kattmamman utan som min karaktär. Jag har känt äkta rädsla för att bli upptäckt och äkta sorg när något hemskt hänt någon närstående (som jag alltså i verkligheten inte ens vet vad h*n heter) På ett bra lajv hinner det bli väldigt mycket känslor på en väldigt koncentrerad tid. 30 personer med en massa konstiga relationer och hemligheter som alla på en begränsad tid bestämmer sig för att ta itu med allt och uppnå alla sina mål blir väldigt intensivt.

Jag har (på många olika lajv förstås) bl.a. provat på att vara kvinnan som berättar för alla andra att de borde skaffa barn, jag har precis undgått att bli mördad av min man samtidigt som min älskare försöker mörda min dotter i ett ritualmord, jag har varit extremreligös och piskat mig själv till medvetslöshet som bot för att jag pratat med fel personer, jag har blivit så manipulerad av min psykiatriker att jag begått ett mord, jag har på tre dagar gått från att vara absoluta toppeliten i samhället som ingen vågar säga emot till att i princip ensam stödja ”fel”sida och ha alla emot mig.

Nästa helg är det dags igen. Jag ska förflyttas till 20-talets Film noir. Vad jag har för karaktär vill jag inte avslöja ännu eftersom jag misstänker att åtminstonde en av mina medspelare läser min blogg ibland.

Make over

23 september, 2006

I morse var jag och klippte håret. Det är nästan exakt ett år sedan jag gjorde det sist.

Jag har begåvats med ett hår av fantastisk kvalitet som växer galet fort. Så det såg inte så väldigt slitet ut, men det var låååångt och gick inte att ha utsläppt.

Nu är planen som alltid att klippa mig var tredje månad som frisören rekommenderar.

Lite besviken (tror jag) Obs politik

17 september, 2006

Nu verkar det vara klart med valsiffrorna. Jag måste gå och lägga mig, och så väldigt mycket mer kommer det nog inte fram i kväll ändå.

Jag hade gärna sett att ett ett lite feministiskare och lite mer miljövänligt alternativ tagit makten. Men jag ska inte räkna ut någon ännu, det kanske blir jättebra med regimskifte? Och eftersom så många verkar ha röstat mot Göran Persson istället för att rösta för alliansen så blir det nog bra att han avgår.

Biltullar däremot är det många som säger att vi ska få här i Stockholm, och då får jag vara nöjd med det!

Bättre förälder

17 september, 2006

Vi som inte har haft världens bästa uppväxt har det rätt bra förspänt egentligen. Nästan alla har som ambition att inte göra om sina föräldrars misstag och vara bättre föräldrar själva. Framförallt jag som växt upp i en dysfunktionell familj har det väldigt lätt, jag behöver bara vara mamma och reagera någorlunda normalt så har jag klarat biffen. Kattpappans uppväxt var nog egentligen rätt ok, men där har det spårat ur sedan han blev vuxen + att en hel del misstag begicks redan i tonåren, de misstagen är också ganska lätta att undvika.

Så vi kommer definitvt att bli bättre föräldrar än våra egna!

Skönt att kunna vända det negativa till något positivt.

Jag vill bli utmanad

16 september, 2006

Kan ingen utmana mig med en hundralista? Egotrippad som jag är skulle jag älska att få sätta ihop en sådan!

IVF-tröjan

13 september, 2006



Äntligen har vi fått ordning på kameran så att jag kan visa upp min nya tröja. Jag ber om ursäkt att det blev en magbild i den här bloggen fast jag lovat att det inte skulle hända, men jag tyckte att den hörde så otroligt mycket hit.

Måste man fira när man fyller jämnt?

12 september, 2006

Jag fyller 30 ganska snart. Det är inget jag ser fram emot, efter 30 är det försent att ”skaffa” barn har alltid varit mitt aningslösa mantra, innan jag hamnade i infertilitetsträsket alltså.

Nu hade jag ändå tänkt fira lite grann med släkten och även bjuda in de närmsta vännerna. Men efter samtal med min far fick jag just reda på att födelsedagen krockar med någon av alla de tusen judiska högtider som ska firas, så du kan väl skjuta lite på det tyckte pappa.
Nä jag kan inte skjuta på min födelsedag, den är när den är.

Och egentligen är jag inte speciellt ledsen. Det hela är inte viktigt för mig.

Men nu när jag skriver det här väller alla besvikelser från barndomen upp när jag var tvungen att gå och köpa en present till mig själv och berätta för mina föräldrar att jag fyller år nu så ni kan väl betala det här åt mig. Jag tror aldrig att de kom ihåg min födelsedag utom som något som skulle fïras på lämplig dag med inbjudna gäster, inte som något som var för min skull.

Jaja, bitterhet klär mig inte speciellt bra, så nu lägger jag ner.

Varg (inte alls relaterat till mitt vanliga blogginnehåll)

12 september, 2006

Vargdebattens vågor går höga för tillfället.

Så klart tycker jag att vi ska ha varg här i Sverige, men inte till vilket pris som helst. I dagsläget förs en vargpolitik som i förlängningen kommer att leda till stort lidande i form av för inavlad population.

Man har beslutat sig för att ha 200 vargar i Sverige, i dagsläget finns det 120 stycken och många förespråkar att man ska få börja skjuta av stammen lite grann redan nu. Jag undrar om det går att hitta en enda oberoende genetiker eller ekolog som tycker att det är en bra idé. Jag undrar om det ens finns någon som tycker att 200 individer är ett vettigt antal?

Som alla vet är vargar flockdjur. De allra flesta hanar får inga avkommor. Detta gör att den effektiva storleken av stammen d.v.s. den del som får sprida sina gener vidare för att minska inaveln är väldigt mycket mindre än 200. Tänker man dessutom på att både ungdjur, djur som är för gamla för avkomma och djur som är sterila ingår i beräkningen så har man säkert en effektiv population på bara hälften så många djur.

Tänker man sig en liten människoby med bara 120 invånare som lever isolerat kan nog varenda människa räkna ut att det efter ganska få generationer börjar uppträda en del konstiga inavelsrelaterade fenomen i populationen. Även om vi ökar gruppen till 200 människor infinner sig samma tveksamma känsla eller hur?

För att undvika inavel på väldigt lång sikt bör man ha en population som är lika stor som mutationsfrekvensen. På en däggdjursgrupp innebär det att man bör ha en effektiv populationsstorlek på ungefär 5000 individer, vilket enligt mitt resonemang ovan ger att vi borde ha 10 000 vargar.

Även jag hör ju hur galet 10 000 vargar låter, men den siffran kan ju användas för att jämföras med de 200 man vill ha i Sverige och så kan man konstatera att vi kanske hellre inte ska ha några vargar alls än en alldeles för liten grupp?

Fast allra helst skulle jag vilja att vi kunde ha en ordentligt stor population. Någon gång ska jag skriva om vad jag tycker om en stor del av den hycklande jägarkåren. Och bara för att klargöra, jag har inget emot jakt eller tanken på att andra skjuter djur… bara en del av vissas attityder och lögner.

Så orättvist

12 september, 2006

Astillbe har det så ofattbart jobbigt just nu. Jag tror inte att hon läser min blogg (i alla fall skulle jag i hennes situation inte orka med gravidbloggar) men jag vill ändå härifrån skicka lite uppmuntrande vågor genom luften.

Jag fattar inte hur något kan vara så galet orättvist.

Ryggmärgen pratar

6 september, 2006

Idag har jag fått två nya kommentarer av personer jag inte känner allt för väl, och jag har utan att tänka en sekund svarat ganska hårt och otrevligt.

Den första kommentaren var ”När du får egna barn kommer du att förstå” Varvid jag svarade att ingen ska komma och tala om för mig vad jag kommer att tänka och tycka, för jag har minsann inte bara råkat bli gravid, vilket hon just hade berättat för mig att hon blev.

Den andra kommentaren var ”Vilken bra planering att få barn i januari” Och mitt svar var så klart att det inte var någon planering till januari, vilken månad som helst är en gåva.

Jag hade verkligen inte tänkt försöka sätta dit dem eller vara otrevlig, det är inte ens så att jag tycker att kommentarerna var jättejobbiga, men det ligger tydligen så djupt rotat i mig att genast bli på min vakt att jag svarar på automatik.

Angående skratten

6 september, 2006

I går skrev jag om hur några på mammaträffen skrattade när barnmorskan berättade om att vissa var oroliga och behövde komma in och lyssna på hjärtat många gånger. Egentligen var det nog ingen som tyckte att det var kul, bara det att folk inte lyssnar.

För ganska många år sedan var jag och såg en pjäs av Jonas Gardell på Dramaten. Pjäsen började nästan farsartat med massor av skämt och lustigheter och hela publiken skrattade. Så helt plötsligt utan förvarning mitt i ett replikskifte bytte pjäsen karaktär och var inte alls rolig längre, någon pratade om något riktigt hemskt (jag tror att det var förintelsen) men halva publiken hängde inte med och skrattade glatt, när de förstod vad de skrattat åt var det nog många som satte skrattet i halsen.

Likadant var det igår, det var en trevlig och skämtsam stämning och så helt plötsligt sa barnmorskan det där om att vissa tror varje dag att barnet är dött, och då var det några som inte hängde med i svängarna och fortsatte skratta.

Ganska jobbigt

6 september, 2006

Nu måste det bli ordning och rutiner här hemma. Lägenheten är i riktigt kaos och ingen har tid eller ork att städa. Jag har en miljon saker jag borde fixa bl.a. kastrering av katten, skrivande av dokument till föreningen, mailande till vänner och dessutom måste jag klara av skolarbetet. Sova har jag också slutat göra. Samma dag som skolan började sluta jag att kunna sova, så nu är jag tillbaka ungefär där jag var när jag blev sjukskriven sover inte och orkar inte ta itu med ens de enklaste saker.

Inte samma humor

5 september, 2006

Jag har precis varit på en mammaträff, en sån där för förstagångsmammor där det informeras om sådant jag redan läst om i tusen böcker. Men det skadar aldrig att få höra allt igen, och barnmorskan som höll i träffen var väldigt sympatisk.

Några som inte var lika sympatiska var ett gäng medmammor. Vi fick berätta vad vi hette och när våra barn var beräknade att födas och då var det någon som var beräknad till julafton vilket väckte stor munterhet och många kommentarer om dålig planering. Jag tycker verkligen inte att det är roligt, för mig är det en så stor gåva att överhuvudtaget vara gravid att jag tycker att alla årets dagar är perfekta att föda barn på, och jag kan inte hur mycket jag än anstränger mig se det roliga.

Vad som var ännu värre var skratten från några mammor när barnmorskan pratade om oron som vissa som t.ex. hade haft flera missfall känner, och att de kanske behöver komma in och lyssna på hjärtat många gånger för att de är så oroliga om de inte känt sparkar på ett litet tag. Det var fler än jag som inte skrattade åt det såg jag.

Huset

23 augusti, 2006

Budgivningen har pågått hela dagen, och nu är det bara vi och en till som är kvar. Ännu har priset inte stigit över vår ursprungliga maxgräns.

Och plötsligt blir jag nervös, vad är det vi har missat, vad är det för fel på huset? Är det inte så dyrt att köpa hus som jag alltid trott?

Tänk om vi snart är husägare?