Archive for januari, 2012

Lösenordsskyddad: förtydligande

31 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

samma gata

31 januari, 2012

Kp ska förresten flytta till samma gata som jag bor på.

En jättelång gata visserligen, och i andra änden, men ändå -hej på er mina bästa vänner. Det blir kul när vi träffas spontant då och då.

Lösenordsskyddad: hjärnspöken

31 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: å ena sidan

30 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

jaha

30 januari, 2012

Kp och NFT har visst köpt ett hus tillsammans.

För mig spelar det inte särskilt stor roll faktiskt.

Kul för dem liksom.

I min säng finns de finaste

27 januari, 2012

Jag har världens finaste barn i min säng. De finns de som tror att det är på tiden att en femåring sover i en egen säng. Det tror inte jag, i alla fall inte om han inte ber om det själv. Vi pratar om det ibland, och det finns en bäddad säng man kan sova i om man vill, men just nu vill ingen.

död telefon

27 januari, 2012

Och precis när jag hade fått ihop ekonomin på öret så la min telefon av. Jag har varken råd eller tid att fixa det nu.

Varför var det en bra idé att inte ha fast telefoni nu igen? Kan någon påminna mig.

Nu är pengarna slut.

27 januari, 2012

Nu är mina pengar slut.

Om inga oförutsedda kostnader tilkommer kommer jag att gå back 8,45 kronor den här månaden. De där 9 kronorna kan jag nog låna, eller så har jag faktiskt några hundralappar här hemma.

Men bufferten på någon tusenlapp jag haft över varje månad försvann i december.

Det är bara att bita i det sura äpplet och förklara att jag nog inte har råd med den där återkommande semesterresan jag och vännerna brukar göra. Jag har inte råd att ägna mig åt kattuppfödning just nu. Jag har inte råd att köpa kläder till barnen bara för att de är fina.

Så är det, och jag måste våga tala om det.

Det är inte det att jag är utfattig. Jag klarar mig. Jag har råd att göra aktiviteter med barnen, jag har råd att gå ut någon gång själv och göra av med pengar. Jag har råd att köpa mat och bjuda vänner på middag. Men pengarna räcker inte till allt. Jag måste kompromissa.

Nu kom jag på att jag har en utgift till. Skit också. Den får jag spara till nästa månad.

politik

26 januari, 2012

Och nu blir det politik.

Att jag röstar mer åt vänster än åt höger kan knappast komma som en överraskning för någon. Jag brukar inte lägga min röst på socialdemokraterna, men har jag gjort det någon gång, och för några dagar sedan var jag beredd att göra det igen. För jag tycker inte att de är ens en bråkdel så dåliga som de verkat när man läst tidningarna det senaste året. Jag tycker att de har en bra och genomtänk politik på många områden, som jag tyvärr inte fått läsa om någonstans.

Men vafan, vad håller de på med. Ytterligare ett grått gubbpar upp i ledningen alltså. Morgan Johansson eller Ibrahim Baylan som visserligen är gubbar, men inte jättegrå kunde jag köpa. Men Stefan Löfven och Sven-Erik Österberg? Nä det blir nog en röst på miljöpartiet igen.

Lösenordsskyddad: En händig man

26 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

ångestkompisen hos mig

25 januari, 2012

Det var hoppning på ridningen idag. Jag älskar inte hoppning, men idag fick jag rida min gamle trotjänare som jag litar på till 100%.

Men ändå, när jag hoppat färdigt min lilla bana fanns den där, ångesten, komplett med synrubbningar och sus i öronen.

Varför? Vad är det min kropp reagerar på?

Det var ingen fara och jag kunde lägga det bakom mig ganska snart, men märkligt var det.

Undanlagd tröja

25 januari, 2012

Det har varit på gång länge. Lill har pratat mycket om att han hatar rosa, men ändå, när han bett om nagelack har han valt det rosa, och han har burit sina rosa kläder med stolthet.

Men idag hade jag lagt fram den älskade glitterkanintröjan. Den han egentligen älskar.

Men idag ville han inte ha den på sig.

Mamma, de retar mig och säjer att jag är en tjej om jag har den på mig.

Jävla, jävla, jävla skitföräldrar.

Det roliga (om man nu kan tycka att något är roligt i det här) i sammanhanget är att bästa kompisen och ledaren i gänget själv har väldigt mycket rosa kläder på sig. Jag och hans mamma hänger mycket och är väldigt ense om könsnormer och vad vi tycker om dem.

Mina föräldrar tvingade mig att ha fotriktiga skor ända upp på högstadiet, och som jag blev retad för dem. Jag kommer aldrig någonsin att göra om mina föräldrars misstag. Men återigen, fan ta de vuxna som inte låter små barn vara vackra individer i vad de själva vill uttrycka.

Och ja, jag ska så klart prata med personalen, även om jag gjort det tusen gånger förrut, och inte har speciellt stor tilltro till dem i det här fallet.

Jag är allergiframkallande

20 januari, 2012

För andra gången i mitt liv hände det att någon blev allergisk mot mig. Eller egentligen inte mot mig, men mot de kattellergener jag har inpyrda i mina kläder.

donera igen

20 januari, 2012

Jag funderar på att donera igen. Om jag den här gången slipper äta p-piller och blöda i över en månad. Men det måste väl gå att synka på något annat sätt tycker man?

Jag tänker att jag ska donera, och sedan använda de få slantar jag får för donationen för att kunna para min katt. Förhoppningsvis blir det på så sätt både människobarn och kattbarn.

Märkligt resonerande, jag vet. Men i grunde handlar det förstås bara om att jag vill ge tillbaka för mina fina barn.

Inte ett dugg uppfriskande.

15 januari, 2012

Jag förstår inte grejen med att klaga på att folk skriver för lyckliga inlägg på facebook.

Jag har just nu en avlägsen bekant som inte döljer någonting om sitt mående på facebook, jag tycker inte att det är ett dugg uppfriskande.

Om mina avlägsna bekanta vill jag på min höjd höra att de varit ute med maken och att barnen är fina, knappt det visserligen, men går jag in på facebook är det ändå vad jag förväntar mig att få läsa.

Så det så

Fel älskling

15 januari, 2012

Det ringden min telefon och jag såg att det var Kp som ringde, följande samtal utspelade sig

Km –Hej
Kp –Vi står här och väntar nu
Km –Väntar vadå
Kp – Jo vi är framme nu
Km –Vaddå framme
Kp –Jo här vid Konsum, Puss

Här hörde jag hur han började lägga på luren varvid jag skrek

Kp, vänta, det är mig Km du pratar med och inte NFT.

Varvid han svarade –Oj då, hej då.

Han märkte inte att det var mig han pratade med trots att jag och NFT har väldigt olika röster. Lite komiskt tyckte jag allt att det var.

ångesten

15 januari, 2012

Jag har börjat känna mig riktigt stressad över mitt exjobb, och mängden plugg jag har framför mig. Och så klart har det gett sömnstörningar igen, och med sömnstörningarna så klart ångestkänningar.

Eftersom jag självmedicinerar har jag höjt dosen Mirtazapin så får jag se om det hjälper. Hittills har jag inte känt av någonting. När jag började med medicinen var jag riktigt, riktigt bakfull i några dagar, nu känner jag mig precis som vanligt. Dessvärre hare inte ångeste släppt heller, men det kan ju ta ett tag.

Lösenordsskyddad: avslutning

12 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Kärlek

11 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: egoist eller realist

10 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Sorgligt

9 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

2011

9 januari, 2012

Jag antar att jag borde sammanfatta 2011, ett så väldigt turbulent år i mitt liv. Jag brukar vara dålig på sammanfattningar och det kommer jag att vara nu också.

Jag kan bara konstarera att 2011 var:
Året jag skilde mig.
Året då det visade sig att jag, trots många års dåligt mående och därmed försummelse av vännerna, visade sig att mitt sociala nätverk är helt fantastiskt.  Ett SMS, en snabb fika, ett spontant besök, en inbjudan i all enkelhet. Inga stora märkliga saker, bara att ni funnits där för mig i precis rätt stund.
Året då jag återigen fick klart för mig varför jag bloggar. Alla dessa kloka mer eller mindre okända kvinnor som funnits med mig i helvetet.
Året då jag faktiskt slutade med sömntabletter på riktigt.
Året då jag nätdejtade som en tok. Desperat enligt vissa, vad jag behövde just då enligt mig.
Året då jag träffade Honom som känns som mitt livs kärlek. Han som jag i princip varit oskiljaktig från ifrån sedan första dagen.

Vad har jag då för förhoppningar inför framtiden. Knappt några alls. Jag tänker att jag hoppas att jag om tre år kommer att vara tillsammans med den Rätte och att jag kommer att ha en någorlunda säker lön.
Så klart hoppas jag allt alla jag tycker om ska få vara friska och må bra, men det är ju en ständig önskan.