Archive for april, 2012

slut nu?

14 april, 2012

Anonym, du känner att du måste säga emot mig. Jag känner för att sluta blogga.

Det här har jag aldrig någonsin hotat med förrut. Och jag vet inte om det kommer att bli så på riktigt.

Men just nu lägger jag ner. Inte bara för skitgrejen du skriver om här utan för hela det systematiska ogillandet du och några få till håller på med. Jag är inte alls i närheten så illa drabbad som många andra, kanske inte ens som de flesta andra.

Men jag skiter i vilket. Jag har bloggat av en rad skäl. Ett av skälen har varit de fina vänner jag fått via bloggen. Ett annats skäl har varit all den fantastiska hjälp och medmänsklighet jag stött på.  Hela tiden har de funnits de som inte gillar mig. Jag har oftast haft ganska roligt och skrattat åt kommentarerna som i ena stunden tycker att jag lever för lössläppt, för att i nästa stund ha synpunkter på att jag är för ”duktig”. Men jag tar åt mig lite för mycket, det går åt lite för mycket tid i mitt huvud åt att släppa kommentarerna. Och därför, just nu, så känns det som att det är läge att sluta blogga.

Jag kanske ändrar mig till i morgon, vi får se?

Annonser

snål, lat, dum eller bara helt okänslig

12 april, 2012

Ett barn på Lills dagis har fyllt år och ska ha kalas.

Till Lill och NFT-dotter finns det ett gemensamt inbjudningskort. Jag är rätt förbanad. Barnen är inte syskon, de bor inte ens på samma adress merparten av tiden. Kunde de inte fått varsitt kort? Hur snål eller lat kan man bli?

Och ja, föräldrarna vet precis hur de ligger till, de här barnet har varit både här och där och hos NFTs ex och lekt.

varför ha så bråttom?

12 april, 2012

För ett tag sedan, jag bloggar ju inte så mycket längre, skrev jag ett inlägg om det barn jag vill att min pojkvän ska få. Inlägget missuppfattades av ganska många som tolkade det som att jag ville ha ny familj nu.

Så är det verkligen inte.

Kp har köpt hus med sin nya efter att bara ha bott i sin lägenhet i ett halvår. Hon flyttade till sin nya bostad ungefär samtidigt efter att ha varit sambo med sitt ex i hela sitt vuxna liv. Ett ynka halvår bodde hon själv.

Jag fattar inte vad de har så bråttom till. Varför vill man ha en ny vardag med vardagsgnabb om disk och vems tur det var att köpa mjölk.

Jag och min kärlek delar mycket vardag. Sover tillsammans 4-5 nätter i veckan. När jag var sjuk för några dagar sedan tog han hand om barnen. Och igår kom han hem till mig innan jag var där och hade maten färdig tills jag kom hem.

Men vi har fortfarande varsitt hem. Och det är fantastiskt skönt. Att bara ha de bra bitarna av vardagen tillsammans, men slippa allt det tråkiga.

Tids nog kommer vi att flytta ihop. Det är i alla fall planen. Men jag kan inte för mitt liv förstå varför man måste ha så bråttom. Särskilt ifall man aldrig provat på att leva själv. Jag har levt själv, och faktiskt bott själv i alla mina bostäder. Det är skönt att veta att jag klarar mig själv. Att veta att jag inte bara kastat mig in i någons famn för att slippa vara själv.

Höjde dosen

12 april, 2012

I ett anfall av desperation ångest, ångest och ångest var och varannan kväll höjde jag dosen antidepressiv och är nu uppe i maxdosen.

Nu mår jag bra igen, och jag tror egentligen inte att det beror på höjningen utan på att jag lugnade ner mig lite och kom ur den dåliga cirkeln jag hamnat med ångest, och räddsla för ny ångest som ledde till ännu mer och ångest som jag ännu mer rädsla runt, runt, runt.

Jag funderar på att ta mig igenom den här mardrömskursen på universitetet och sedan sänka dosen igen. Vi får se hur jag gör. Jag som, som vanligt är min egen läkare.

människor eller kön

11 april, 2012

Vi var på Mulle Meck i helgen. Personligen tycker jag inte att mina barn är särskilt svåra att könsbestämma, men det är ju inte så att jag medvetet valt att klä dem i blått eller rosa. De har mer glada blandade barnfärger, så som både jag och barnen tycker är fint.

Uppenbarligen var det i alla fall svårt för anda föräldrar att veta vilket kön mina barn hade och eftersom det hela tiden fälls kommentarer av typen ”Ställ dig nu i kön efter flickan där”, ”Nu kommer en liten pojke åkande, så du får flytta på dig”, ”När flickan flyttat på sig är det din tur” blev det väldigt svårt för andra föräldrar att förhålla sig till mina barn.

Själv säger jag konsekvent barnet om barn jag inte känner ”Ställ dig nu i kön efter det där barnet”, ”Nu kommer en litet barn åkande, så du får flytta på dig”, ”När barnet flyttat på sig är det din tur”. Även om det handlar om ett litet barn i spetsklänning, rosa från topp till tå. Jag tycker inte att det är så viktigt att hela tiden markera vilket kön människor råkar ha, jag tycker faktiskt att det finns tusen viktigare saker att fokusera på.