gyttjedyk

Det där jag skrev om att jag mår dåligt till Kp var ett försök att appellera till någonting.

Jag har inte sagt det till honom förut, för jag var ganska säker på hur han skulle reagera. Nämligen precis som han gjorde, med att ta ett erkännande om svaghet från min sida som ett medgivande om att jag haft fel.

Det var alltså inte heller en fungerande taktik. Dock inte osann alls. Jag mår jättedåligt varje gång han kritiserar mitt föräldraskap. Intellektuellt vet jag ju att jag inte borde ta åt mig och att alla de som betyder något vet att jag är en bra förälder. Min känslomässigt kan jag ligga vaken en hel natt för att jag blir sårad och ledsen. Jag kan tyvärr inte styra mina känslor, jag har ju till och med provat terapi, men jag känner som jag gör vad jag än skulle vilja.

Annonser

7 svar to “gyttjedyk”

  1. Uniflora Says:

    Jag blir helt bestört när jag läser om er ”diskussion”. Att det ens blir en diskussion om det är ju löjligt. Om det var så viktigt hade han kunnat berätta innan vilka kläder han tyckte var nödvändiga för dem – inte säga att du har fel för att du valde annat. Det var det bästa valet för dig. Och klart du blir ledsen. Det skulle jag också blivit av så idiotisk argumentation han kör med.

    Stå på dig Km. Du ska inte ta emot den skiten. Ni kanske borde ta en sväng hos familjerådgivaren för att bättre förstå varandra? Eller iaf sätta er ner ni två och prata ordentligt (utan nya partner) och komma överens om hur ni ska prata med varandra. Utifrån vad du berättat här på bloggen verkar det ju dock inte som att han ser sitt eget beteende alls. Han verkar vilja racka ner på dig så risken är stor han fortsätter med det om ni ses på egen hand. Bättre då med en tredje part inblandad.

    Kram!

  2. Helga Says:

    Men herregud, undra på att du mår dåligt. Vem hade inte gjort det. Anklaga inte dig själv för det.
    Den som behöver terapi är snarare Kp, och det har jag tänkt länge både baserat på vad du skriver men också det jag har läst på hans blogg. Precis som Uniflora reagerar jag på att han inte verkar se sitt eget beteende alls. Allt beror på någon annan.
    Ett stort problem för honom verkar vara att kanalisera sina aggressioner och lägga sin ilska och frustration på rätt ställe. Nu blir du syndabocken för allt som inte fungerar.

  3. tinsaynes Says:

    Man kan inte rå för hur man mår när någon kritiserar en. Jag är också ganska känslig av mig och känner igen dina känslor. Men jag tycker du ska hålla dem för dig själv. Precis som Helga skriver mår Kp ju dåligt och försöker må bättre av att trycka till dig. Oavsett hur du mår av hans sätt att vara tycker jag att du ska minska kontakten till honom. Kanske acceptera att du inte kan ändra på hans beteende, strunta i att försöka förklara för honom att det han gör är fel utan bara konstatera att ”vi har olika åsikter om det där” och sen låta det vara. Svårt, jag vet – men även om du mår dåligt av hans sätt så lär han knappast märka det och då kanske han ger upp till slut.

    Stor stor kram!

  4. Maja Gräddnos Says:

    Jag vet inte om det är en manlig grej detdär, att utreda vems fel någonting är. Pelle går i omgångar igång på att jag tydligen aldrig kan erkänna när jag har fel. Visst, det är inte min starkaste sida. Men de senaste åren har inte jag känt att jag har gjort fel faktiskt. Jag har gjort mitt absolut bästa (även om resultatet kanske inte alltid blev det bästa så har jag agerat så gott jag har kunnat i situationen) – och tycker inte att Pelle gjorde sitt absolut bästa. Och grejen är ju att det spelar ingen roll längre, inte när det är slut, har hänt och är historia.
    För att en kommunikation ska fungera så bör man, så gott man kan, låta motparten behålla ansiktet. Har man gnuggat DU HAR FEL i ansiktet på någon, så inte tusan blir det enklare nästa gång. Vallgraven blir djupare och murarna högre och man går mest bara in för att denna gång ska jag ha rätt.
    Lösningen är att strunta i vem som hade fel och vem som hade rätt och istället lägga några rutiner för att undvika att samma sak inträffar igen. I fallet här, exempelvis, att bestämma vilka kläder som default ska skickas med varje gång (både overall och jacka). Skit samma om någon hade fel eller någon hade rätt. Det hände och det kan inte göras ogjort.

    Jag tycker att Unifloras förslag om att träffas hos familjerådgivningen låter alldeles ypperligt. Jag tror att ni behöver det.

  5. Helga Says:

    Hear, hear. Klokt av både Maja och Tina.

  6. Helga Says:

    Jo, en sak till. Att utreda vem som har rätt och lägga massor av energi på det är naturligtvis viktigt för den som baserar mycket av sin självkänsla på att göra allt rätt och ha koll. Och ju osäkrare man är i sig själv desto viktigare blir den här typen av argumentation. Men konstruktiv är den sannerligen inte.

    Tror som många redan har sagt att du ska hålla dina känslor för dig själv eller snarare inte visa dem för Kp. Och ge dig för allt i världen inte in i diskussion eller argumentation med honom.

    Trist. Sånt här slukar så himla mycket energi.

  7. Jempa Says:

    Höll på att skriva en kommentar igår men nåt kom emellan. Ungefär så här hade jag velat svara: ”Stör mig inte på jobbet om såna saker. Om du har särskilda önskemål om kläder får du säga till innan. I övrigt gäller att du får lösa klädbekymmer och annat när du har barnen så gör jag det när jag har dem. Vi kan diskutera om de behöver dubbla uppsättningar så småningom, men inte nu för jag är, som sagt, på jobbet.”

    Och jag hade heller inte velat ge mig in i nån diskussion om att jag skulle vara borta så att inga overaller kunde hämtas under helgen utan bara konstatera: ”Som sagt. Det är dina dagar, ditt ansvar så lös dina klädbekymmer på det sätt du önskar.”

    I verkligheten hade jag säkert känt skuld och försökt få alla att må bra och vikt ner mig. Eller i alla fall förr. Terapi funkar nämligen. Det tar inte bort känslor utan får en att förstå dem. Sen är terapi väldigt bra för att se sitt egenvärde och rätten att ha en annan uppfattning än andra.

    För att man tycker olika behöver man varken försvara, förklara eller diskutera. Det är bara att tycka på bäst man vill.

    Kom igen när du skickar iväg dem i badbyxor i minusgrader eller börjar mata dem med frigolit till frukost. Då kan man lägga sig i. Hälsa Kp att såna här grejer muttrar man om till sina polare som, om de är vettiga, balanserar snyggt mellan att bekräfta ens känsla och påpeka att det kanske inte är en världskatastrof.

    Ett lätt far-åt-h-vete vore en sund och tydlig reaktion från din sida i såna här situationer. (Eller möjligen ”Tycker du på allvar att det här är ett problem?” om du vill vara snäll.)

    Ni har skiljt er. Kp får jiddra om skitsaker med sin nya.

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: