Dålig matstart

Det har inte gått så bra med vår duktiga matplanering den här veckan. Hittils har vi inte lyckats en enda dag. Men det är sommar, och då får man väl räkna med en del matmissar.

I måndags var vi och badade och hade glömt inköpslistan så det blev grillad lax från frysen istället. Igår var jag och barnen hos en kompis, och när vi kom hem villa Kattpappan ut och springa och sedan var klockan för mycket för att handla, så för min del blev det en infryst matlåda. Ganska bra matdagar ändå. Men idag gick allt över styr. Två kompisar på besök och jag åt två bitar hembakt kladdkaka med vispgrädde och den sena middagen blev falukorv med makaroner.

Nåja bättre försök resten av veckan.

Förvänta sig det värsta

Idag pratade jag med en gravid person. Hon är ungefär halvägs in i graviditeten, och hon hade precis varit och fått en vagn och pratade glatt på om hur de skulle fördela sina föräldraledighet. Det fanns en tid när jag inte hade kunnat svara glatt och trevligt på hennes småprat utan hade varit tvungen att bita mig i tungan för att inte påminna henne om att man aldrig kan veta hur det ska bli, att man inte alls kan veta att det blir något barn att vara ledigt med.
Nu förstår jag att hon mycket väl kan vara medveten om allt som kan gå fel, men väljer att se det från en annan sida, och klarar av det valet. Det förstod jag bara teoretiskt då, men känlomässigt mådde jag för dåligt. Det här samtalet hade garanterat lett till sömnlösa nätter.

Ikväll fick jag reda på att bekanta förlorat sitt barn bara några dagar gammalt, och på något sätt så bekräftade min hjärna min känsla ytterligare. Det är så hemkt när det händer, och jag tar in det väligt känslomässigt. Det tror jag att alla föräldrar har väldigt lätt att göra.

CSN, nu har jag fått min del.

Mitt CSN-liv har hittils flyttit på ganska så bra, men nu när jag gör exjobb förstår jag vad andra varit irriterade på.

Jag har sedan jag började i maj försökt få ut mina pengar, ännu utan framgång. Och i det Kattska hemmet är det nu riktigt illa ekonmiskt ställt.

• Först ansöke jag som vanligt
• Och fick efter en evighets väntan en blankett som skulle fyllas i av skolan med stämpel och bekräftelse på att jag studerade utöver vanlig terminstid
• Den skickade jag in med vändande post
• Och fick efter ytterligare en evighets väntan en ny blankett att fylla i där skolan skulle intyga att det verkligen var heltid jag läste
• Även den skickades in ganska fort, dock inte lika fort eftersom min handledare var ute och jobbade i fält
• Och igår fick jag en påminnelse om att jag skulle lämna studieförsäkran.

Jag ringde CSN och frågade om de två av skolan och mig påskrivna blanketterna där exakt studietid och omfattning är ifyllda inte kunde räknas som pååskrifter på att jag studerade? Men det kunde de inte göra. Jag brukar aldrig bli arg, de enskilda handläggarna kan inte göra något, de förljer bara byråkratins regler, men när de här apskaftet som jag pratade med inte på något sätt kunde hålla med om att jag redan hade ett intyg blev jag irriterad. Det intyg jag skickat in går kanske inte att använda, men fan att jag har intygat, två gånger dessutom.

Nu måste jag försöka hitta någon igen på ett semestrstängt universitet, som kanske kan intyga att jag pluggade.

Hjälpa någon som är äldre

En släkting mår dåligt.

I förhållande till släktingen som är i mina föräldrars ålder känner jag mig som ett barn, hen bytte faktiskt blöja på mig när jag var baby. Men jag är ändå en bit över trettio nu, och jag har hunnit lära mig en del om livet.

Jag ska fråga släktingen om hen vill prata, kanske ta en fika med mig. För jag är inget barn längre, har faktist slutat med blöja för ganska så länge sedan.

Tillbaka (ja både i bloggen och i toaletten)

För en vecka sedan började min långa sommarledighet, och redan har jag hunnit vara ”magsjuk” två gånger.

Det höll sig borta ett tag, men nu är det igång igen.

Det känns lite orättvist att det aldrig kan få vara bra. Nu går jag hela tiden och letar tecken på att det ska vara dags att inta golvläge på toaletten.  Men det är väl det som är livet?

Ny läkare idag som tog ännu flera prover, och sa att nästa steg blir gastroskopi. Hurra!

Dessutom pratade han om att kanske börja sätta ut mitt SSRI, men det tackade jag nej till. Jag vill sova bättre innan jag provar på något sådant.

Sömn

Det gick ganska bra att sova inatt.

Jag sover inte lika djupt som med tabletter och vaknade till några gånger, men det är nog mest en vanesak.

I natt återgår jag till tabletter ändå och den första och andra juli blir tablettfria nätter.

Sömn igen

Det har gått så där att sluta med sömntabletter. Oftast går det bra i några nätter och sedan sover jag dåligt någon natt och stoppar i mig extra saker.

Så nu är det dags igen.

En natt den här gången. Oavsett hur det går blir det bara i natt. Ingen fortsättning alltså även om jag sover hela natten.

Nästa månad är det dags igen, men inte innan dess.

Skynda långsamt är det som gäller.

Och skulle jag få minsta aning av ångest så tar jag tabletter. Jag är inte redo att fejsa någon ångest.