Archive for november, 2011

Han är i alla fall inte illvillig

30 november, 2011

Till Kps försvar ska man säga att det inte så mycket handlar om en vilja att förstöra för mig. Det handlar om att han tyvärr aldrig lärt sig att lägga saker som bestämts på minnet.

Jag har daddat honom igenom en herrans massa år, med påminnelser om ditten och datten. Och påpekat när han är på väg att klanta sig och dubbelboka eller missförstå någonting.

Nu gör jag det inte längre. Istället tar jag för givet att det vi bestämt ska gälla.

Han å sin sida har bara sagt ja och inte alls tänkt.

Klart som fan att det blir fel då. Och fel till hans nackdel förstås eftersom all vår kommunikation sker via mail eller SMS. Jag kan lätt visa att det jag hävdar stämmer.

Han känner sig nedtryckt och försöker in i det sista hävda att jag har fel. Han kan inte hitta något mail där vi bestämt.

Man skulle kunna tycka att det är lite dumt att fortsätta hävda sin rätt när det gång på gång visat sig att jag inte har fel, jag har nämligen en hjärna som är fantastisk på att komma ihåg datum och överenskommelser. Men han vill inte förstå.

Istället för att anteckna överenskommelser vi gör glömmer han bort eller gör egna eftertolkningar, och så blir det en konflikt. En konflikt som jag vinner, ifall det inte är så att han trots skriftlig dokumentation vägrar hålla sig till överenskommelsen.

finns skriftligt.

29 november, 2011

Allt finns så klart nedskrivet. Och jag har ordning på mina mail och hittade lätt överenskommelsen om juldagarna. Det är rätt korkat att tjaffsa med mig om datum för jag har ett datumminne som inte är av den här värlen.

förbannad

29 november, 2011

För flera månader sedan frågade han (Kp) hur vi skulle göra med julen. Jag lade fram ett förslag som handlade om att den ena hade barnen på julafton och den andra hade dem på juldagen fram till nyårsafton. Sedan byte och den andre skulle ha dem mellan nyårsdagen och trettondagen. Inga invändningar från hans sida. Vi drog lott och han får börja med att ha dem på julafton, nästa år byter vi. För några veckor sedan fyllde vi i ledighetslappen från dagis, och jag fyllde i var barnen skulle vara på mina dagar och han fick en lapp där hans dagar var oifyllda, lappen lämnade han in och sa fortfarande ingenting.

Idag när vi träffades på utecklingssamtal för Lill sa han helt plötsligt en massa saker. Han har inte ledigt mellan nyårsdagen och trettondagen. Han vill ha dem i mellandagarna mellan jul och nyår.

Jag har planerat utifrån det vi sa. Någon har tagit semester för att vi ska kunna vara tillsammans när jag inte har barnen. Jag vill inte byta

Bara någon dag kan jag väl få ha barnen i mellandagarna tyckte KP.

Fan heller känner jag. Vi hade en överenskommelse. Jag har ingen lust att ändra mig igen för att han vill bara så där.

Nu kan man ju tycka att det inte är bara så där när det är en månad kvar. Är jag bara snål och småsint när jag inte vill hjälpa honom. Jag känner nog att han inte varit särskilt hjälpsam tidigare. T.ex. sket han fullständigt i vår tidigare överenskommelse om att byta veckor efter ett tag. Jag känner nog att jag vill hålla mig till överenskommelser och inte ändra i dem eftersom det blir konflikter varje gång. Tänker jag fel?

Desperat mamma söker

28 november, 2011

Jag vet inte hur jag ska hantera situationer som den jag just hade

Lill gör något han inte får, det  är inget stort, just den här gången har han ställt upp en pall mot väggen som han sedan sitter på, det blir fula märken på väggen. Jag säger till att han inte får med lugn röst och förklarar varför. Så vänder jag mig om och fortsätter med det jag håller på med och genast gör han om samma sak. Han skiter alltså fullkomligt i det jag just sagt. Det handlar inte om att han inte kommer ihåg eller att han har dålig impulskontroll. Han fyller ändå fem om någon månad och  på något sätt måste han kunna förstå en tillsägelse. Men jag vet inte hur jag ska nå fram och få honom att lyssna. Det här upprepar sig gång på gång på gång. Till slut blir jag vansinnig och bara skriker åt honom, då lyssnar han. Men där kan vi inte hamna varenda gång.

Hur ska jag hantera situationen?

Lösenordsskyddad: bekräftat

21 november, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Det ska göras rätt

21 november, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: En på miljarden?

17 november, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

rådgöra

17 november, 2011

Tänk vad kul det hade varit att ha en läkare man kunde ringa till och rådgöra med ifall det var läge att öka Mirtazapindosen, eller om jag skulle avvakta eller om jag ska göra något helt annat.

Ja mina vårdcentral hör till Carema, helt plötsligt ser jag ett mönster.

Donationsfråga

17 november, 2011

På förekommen anledning, en kommentar längre ner.

Och om du sedan vill donera igen – gör det. Kanske till och med slå ihop sig med ett par som behöver korsdonator och göra TRE par på smällen ;-)

Inte gör jag väl fler gravida på det sättet? Jag kan väl fortfarande bara ge till två par? Och den som korsdonerar ger väl sina ägg oberoende om jag finns i bilden? Eller? Jag fattar inte?

Nu var jag inte beredd att ha mens i 1½ månad igen, så det blir inga fler donationer från mig. Jag vill bara reda ut förvirringen i min hjärna.

Finns fortfarande

17 november, 2011

Å andra sidan fanns han med mig genom hela natten. Bara fanns där, och pratade med mig när jag ville.

Fanns tills jag kunde somna i hans armar.

Det är kanske den största lyckan man kan få.

Ömkligt

17 november, 2011

Nej, panikångesten är inget straff. För att tro det måste man tro på någon gud eller ett öde, en mening. Jag tror inte på meningen att vissa inte ska få bli föräldrar,  eller att andra ska få dysfunktionella föräldrar som bidrar till ångestproblematik i vuxen ålder. Jag tror inte på något överordnat allt, och därmed inte på ett straff för mig själv.

Men jag tycker lite ömkligt synd om mig själv som inte kunde få ens en månad i mitt lilla ynkliga liv, en månad där jag kunde få må alltigenom bra. Bra trots konflikter med barn, med ex, med städstress, problem på jobbet och allt annat som hör livet till. Men utan ett enda inslag av ångest eller självskadebeteende.

Panikångesthelvete

17 november, 2011

Så kom den då smygande igen. En djävla attack. Panikångesthelvete. Jag har någon här, han håller om och vill hjälpa. Men det finns ingen hjälp just nu. Tids nog kickar tabletterna in men tills dess bara väntan.

Jag visste väl att det var för bra för att vara sant.

borta

14 november, 2011

Jag tog visst bort mitt konto på dejtingsajten precis. Så kan det gå.

Tack!

13 november, 2011

Tack finaste för en fantastisk helg! Bara så och inget annat.

lycklig

10 november, 2011

Och bloggandet kom visst av sig en aning. Jag är genuint lycklig, just, just nu. Hur länge det varar vet jag inte. Men när jag är så här lycklig har jag svårt att hitta motivation till att blogga.

Lösenordsskyddad: Drömmar

8 november, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: familjemoral

7 november, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Föredömligt

7 november, 2011

Kp behöver en sak som finns hemma hos mig och han mailade och frågade om det passade att han hämtade den ikväll eller i morgon på morgonen. Jag upplyste honom om att jag inte kommer att vara hemma varken ikväll eller i morgon på morgonen men att han kunde gå in och leta själv om han ville.

Jag fick ett föredömligt ”då letar jag själv, tack” till svar.

Han börjar lära sig.

Eller så läser han min blogg och vet allt?

hur gott kan det bli?

6 november, 2011

Grannarna två hus bort är kockar båda två. Inga lunchsyltekockar utan årets-kock-kockar. Vi umgås en del och byter lite tjänster då och då sådär som goda grannar gör. Nyligen fick jag en burk hemkokt plommonmarmelad.

Marmelad är sådär gott tycker jag, särskilt plommonvarianten. Men den här. Jag skulle aldrig öppnat burken. Hur ska jag kunna sluta äta något som är så här gott?

Om inget annat gör mig tjock kommer den här vänskapen att göra det.

Min tur?

4 november, 2011

Jag har haft fullt upp med att skriva skyddade inlägg och visst glömt att berätta hur det går med ångestproblematiken och de nya tabletterna.

Det går så fantastiskt bra. Lägsta dosen och jag mår superbra. Har fått tillbaka sexlusten. Och det bästa av allt, jag sover utan sömntabletter, hela nätterna. Jag kan t.o.m bli väckt och lyckas somna om.

Vad mer kan man begära av livet egentligen?

Hur kunde det bli så här bra? Vad kommer att skita sig? Eller är det min tur att få må bra nu? Det är svårt att tro att det får vara så här bra, men just nu så…

Lösenordsskyddad: rester

3 november, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: en ynka halvtimme

3 november, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Faller

2 november, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

mammaglamour

2 november, 2011

Igår kväll kladdade jag in hela ansiktet med smurfblå ansiktsmask. Och precis när jag var klar vaknade Mini och grät otröstligt. Som tur var så var han nog inte vaken på riktigt för hade han varit det och öppnat ögonen och sett det blå monster som försökte trösta honom så hade han nog blivit skrämd för livet.

Naglarna som jag höll på att måla totalhavererade förstås av att trösta, snyta och stryka över gråtande rygg. Men jag tänker att varenda repa och grop i nagellacket är en mammarepa, och att jag mycket hellre har naglar som ser ut så, än perfekt sitta-still-och-vänta-tills-lacket-torkat-naglar.

Lösenordsskyddad: våga

1 november, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: tillit

1 november, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: No woman, no cry

1 november, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Färdigdonerat

1 november, 2011

Jag bestämde mig för att donera en gång till, tills jag kom ihåg att jag blödde i över en månad innan jag startade förra gången. Och då ändrade jag mig. Det blir ingen donation igen, jag är inte beredd att ha mens så länge ens för glädjen att få ge liv.

Det är märkligt att jag nu känner mig lite snål? De allra, allra flesta donerar aldrig.

berätta

1 november, 2011

Kattis undrar om Kp frågat något om mitt nuvarande liv, och svaret är att nej det har han inte gjort. Precis när vi flyttat ifrån varandra gav jag honom en lista på vad som var ok att prata om. Han fattade då verkligen inte att han inte längre har något med mitt liv att göra. Han kommenterade i min blogg, på facebook och via mail. Jag sa då att den dagen någon av oss träffar någon som ska presenteras för barnen, då berättar vi det för varandra. Han blev sur, men har efter det hållit sig till den delen av överenskommelsen. Att det betydde att han inte ska berätta för mig om minsta problem i sitt och NFTs förhållande verkar inte ha gått in lika bra tyvärr.