Archive for the ‘Tidigare skyddad’ Category

One

18 april, 2011

Jag ska träffa hela tjocka släkten ikväll. Judisk påsk, årets största högtid.

Och idag ringde min mamma och kläckte ur sig att hon inte berättat för någon att vi ska skiljas, hon hade ju inte frågat mig om det var ok. Det lät på mamma som att vi kanske inte borde berätta alls, folk kan ju bli chockade.

Jaha, ja men då får de nog få en chock då, för så här ser min verklighet ut just nu. Det är inte mycket jag kan göra åt det, men jag tänker inte ljuga när alla frågar vad KP är.

KP är en svärmorsdröm, alla älskar honom, men nu har han valt att lämna den här familjen och då är det så. Tids nog kommer folk ändå att upptäcka, så det är väl lika bra att det sker idag som någon annan dag.

Jag kommer i alla fall inte att gråta mig igenom den 4-5 timmar långa middagen som jag gjorde 2006, när jag var ofrivilligt barnlös och hade halkat ur adoptionskön och fått ett sent missfall.

Chorea Polonica

13 april, 2011

Har jag sagt att jag hatar honom förresten?

Du behöver mig

13 april, 2011

Vad hoppades jag få ut av familjerådgivningen?

Först hoppades jag att vi skulle kunna laga allt. Men det gav jag upp redan innan vi gick dit. Men jag hade nog hoppats på att kunna förstå varför, och kanske få någon slags bekräftelse på att vårt förhållande inte är så dåligt, att jag inte är helt uppe i det blå när jag ändå var ganska nöjd.

I wonder who is like this one

13 april, 2011

Jag är numera ringlös.

Det ville han i morse, och jag antar att det inte spelar någon större roll. Jag har aldrig älskat just att vara gift och ha en ring.

Take my breath away

12 april, 2011

Det hela blev ett stort jaha.

Vi har ju inga problem att prata med varandra. Så något annat än det vi redan sagt blev inte sagt. Hon var säkert jättebra om man inte lyssnar på varandra, men det gör ju vi. Vi upprepade det vi redan sagt, och hon bekräftade oss utan att värdera eller ta ställning. Jag antar att det är precis det en familjerådgivare ska göra, men vi behöver ingen medling. Jag antar att jag ska vara nöjd med att vi kommunicera så bra. Fast återigen fattar jag inte varför det inte är en bra grund att bygga ett äktenskap på, så vi kanske inte är så duktiga som jag tror.

Den största behållningen av besöket var att hon hävdade att jag har rätt till 10 gånger med KBTterapeut som ska vara landstingsfinansierat. Jag har efterfrågat det hos min läkare men inte fått någonting.

Brother

12 april, 2011

Nu är det dags att gå. Jag är så nervös att jag hade kissat på mig om jag inte varit inkontinensopererad.

The window that leads to your world

12 april, 2011

Nu är det inte många timmar kvar.

Usch jag är skiträdd för familjerådgivningen.

Fight For This love

12 april, 2011

Fast jag vill inte att han ska veta att jag och barnen har det så bra utan honom. Jag vill inte ge honom glädjen i att veta att vi klarar oss utan honom. Jag vill att han ska ha ångestdåligtsamvete för det han gör oss.

Klarar oss gör vi fint, men jag fattar inte hur jag ska klara mig alla ensamma dagar. Och det har ju inget med barnen att göra.

Utan dej

12 april, 2011

Mailväxling

KP: Det kändes lite konstigt imorse.Det är lite svårt att göra rätt nu. Jag vet att du, såklart, inte är så glad på mig, och jag försöker visa att jag inte försöker vara elak, utan att jag tycker om dig. Det där blir nog lätt fel. Prata gärna med mig, så att det inte blir mer fel än det behöver bli.

KM: Jag vet att du inte vill vara elak, men jag är ganska så förbannad på dig, och det får du nog tyvärr ha överseende med.

Säg ingenting till mig

12 april, 2011

Han kom hem från Milano i natt och kramade mig i sängen.

Han hade köpt en present till mig.

Han kramade mig i morse när jag borstade tänderna och sa ”jag tycker så hemskt mycket om dig”  och sedan ”jag såg att du hade letat bilder på min dator, ska jag hjälpa dig att fixa bra kort till datingsajten du registrerat dig på?”

 

jo

11 april, 2011

I morgon är det dags för familjerådgivning.

Det blir nog bara ett besök. Jag vet inte ens om jag själv skulle vilja gå tillbaka. Eller jo, jag vill ha barnen hos mig, men jag orkar inte leva med den missnöjda krävande man jag levt med de senaste åren.

Och han vill inte ens försöka, så vartenda försök skulle vara en fortsatt väntan på ändring från min sida. En ändring jag inte kan ge honom eftersom jag är jag. Jag är den han gifte sig med, den han gick igenom tunga fertilitetsbehandlingar med, den som han valde att göra ytterligare ett barn med, den han nu vill ändra.

igen

13 september, 2009

Jag vågar nästan inte skriva det av rädsla för att det ska bli värre, men tyvärr har jag sovit dåligt flera nätter och ångesten är tillbaka.

FAN, FAN, FAN

Prövning

26 augusti, 2009

Ikväll tänker jag minska sömntablettdosen till 1,25 tablett. Så långt har jag aldrig klarat det förrut.

Jag råkade dessutom somna tidigare idag när jag och Lillkatten låg under en filt i soffan och tittade på det inte allt för spännande Teletubbisarna. Det brukar medföra omöjlighet att somna senare på kvällen

Jag är alltså beredd på en vakennatt. Eller i alla fall problem med att somna. Men så länge jag slipper ångest är det helt ok. Och ännu känner jag ingen ångest.

ok

25 augusti, 2009

Jag tror att jag får erkänna för mig själv och för världen att tabletterna ger effekt.

Allt är roligare, t.o.m. sex är roligt igen.

Jag går omkring och blir glad av helt vardagliga saker. Som idag att jag har massor av trevliga mammagruppskompisar som fanns kvar och väntade på mig när jag hade gått ett varv med Minikatten för att han skulle somna.

Om det är tabletterna som gör mig glad eller om det beror på att jag sover på nätterna låter jag vara osagt, och det spelar ju egentligen ingen roll.

Biverkan

22 augusti, 2009

I morse drack jag några klunkar vietnamesiskt kaffe som vi fått i present.

Jag vet inte hur koffeinhaltigt kaffet var, och jag är inte van vid att dricka kaffe, men den reaktion jag fått på kaffet, darrig och speedad känsla i hela kroppen, ungefär som om jag hade druckit en hel kanna starkt kaffe, tror jag beror på mina tabletter.

Det känns som att tabletterna förstärker kofeineffekten många gånger.

Jag har hört att tabletterna kan ha samma effekt på alkohol, det kan ju bli spännande och se om jag blir drängfull på ett glas vin den dagen jag slutat med sömntabletter och vågar prova.

Lugn

18 augusti, 2009

Inatt tog jag inget lugnande.

Det var första gången på mycket länge.

Ändå sov jag hela natten.

Appropå förra inlägget

10 augusti, 2009

Och jo, jag vet att jag inte behöver sluta helt med sömntabletter.

Men jag vill gärna försöka.

Obestridligt

10 augusti, 2009

Jag börjar lite försiktigt hoppas på att medicinen faktiskt hjälper.

Obestridligt är att jag sovit varenda natt sedan jag började.

Obestridligt är också att jag har trott förrut, och när jag försökt trappa ner på sömntabletterna har allt börjat om.

Jag har inte vågat försöka mig på någon nedtrappning av sömntabletter ännu. Däremot håller jag långsamt på att minska dosen lugnande. Och hittills har det alltså gått bra.

Jag sitter och känner efter hela tiden.

4 augusti, 2009

Har jag ångest, nä det har jag inte, eller jo kanske lite. Nu, nu var det lite ångest som sved till. Eller nä, jag är ångestfri, nä nu har jag helt klart ångest.

Vad säger ni, är det i klass med efter-IVF-analys?

Förhoppningar och mardrömmar

27 juli, 2009

I mina vildaste galnaste drömmar tänker jag att jag snart kommer att kunna dricka te på eftermiddagen, kunna gå och lägga mig i sängen och våga vänta på sömnen utan att behöva syselsätta mig tills jag tuppar av, av trötthet, och kanske, kanske till och med kunna somna utan att ha tagit sömntabletter.

I mina mer försynta (och realistiska?) drömmar kommer jag fortfarande inte klara mig utan sömntabletter, men jag kommer inte att ha svårt-att-andas-ångest varenda kväll, utan bara ibland.

I mina mardrömmar går jag upp 30 kilo i vikt, tappar helt sexlusten, får ännu svårare än nu att sova, och ångesten blir värre.

Alla scenarion verkar troliga efter det jag läst om SSRI-preparat.

Lugn

27 juli, 2009

Likt en knarkare är jag idag glad med vetskap om att det finns 100 tabletter lugnande att hämta ut på apoteket när jag vill.

Jag borde förmodligen tolka de 100 tabletterna som en för mig okänd läkare skrivit ut, utan att ha pratat med mig alls, som att de inte är så farligt att äta tabletterna. Men istället blir jag lite upprörd över hur lätt det är att få tag på medicin.

Kanske kommer jag att hitta doktor Arsles signatur på tabletterna när jag hämtar ut dem, det är ju hans signum att skriva ut tabletter 100 tabletter åt mig.

Jag kämpar inte

26 juli, 2009

Ni skriver att jag kämpar på så bra.

Det gör jag inte alls. Jag försöker överleva. Jag kämpar inte ett djävla dugg. Jag har gett upp. Ge mig alla tabletter i världen, för jag orkar inte med den här ångesten längre. Jag vet inte vad jag ska ta vägen snart. Risken är överhängande för att jag ska försöka få tag på illegala droger ifall jag inte lyckas få mer lungnade utskrivet.

Min läkare är på semester till vecka 34, och jag har bara tabletter för två veckor till. Bara tanken på att inte ha några tabletter att ta till natten ger mig dödsångest på riktigt.

Äntligen motiverad

26 juli, 2009

Helt plötsligt är jag väldigt motiverad att sluta med amningen.

Min ångest och mina sömnproblem är värre än någonsin. Det går hela tiden upp och ner, men för varje nedgång blir det värre än tidigare, och i uppgångarna går jag inte lika högt. Det blir alltså ständigt värre. Jag måste ta mig ur det här, och SSRI är kanske lösningen. Det verkar ha hjälpt så väldigt många.

Nej

25 juli, 2009

Somnade inte.

Lugnande knaprade, och så slog det mig att mina lugnande kanske inte räcker tills läkaren är tillbaka.

Orkar inte tänka på det nu.

Nu går det bra, igen och igen

25 juli, 2009

Igår var jag trött, och somnade långt innan en eventuell effekt av lugnande satte in.

Då känner jag mig oövervinnerlig och tänker, att det här är ju så lätt, jag kan snart sluta med tabletter helt och behöver inte sluta amma.

Jag vet erfarenhetsmässigt att det inte är så, men det är lite lustigt att jag varenda gång tror det.

Rädd

24 juli, 2009

Varenda djävla kväll är en prövning. Jag är skiträdd för att gå och lägga mig, så rädd att det susar i öronen och jag får tunnelseende.

Hur blev det så här?

Skit också

24 juli, 2009

Det här går bara inte.

Jag har inte ens veckor på mig, jag måste fixa det här väldigt snart.

Minikatt, i morgon blir det inte mycket tutte.

24 juli, 2009

Inte särskilt oväntat kan jag inte sova.

Så där

23 juli, 2009

Jag är ensam med Minikatten och min ångest. Inga lugnande tabletter tagna, bara sömntabletter. Och just nu känns det helt ok. Lyckas jag inte somna kommer det nog att kännas sämre. Särskilt när klockan närmar sig morgon.

Blivit knäpp i min ensamhet?

23 juli, 2009

Det låter väl inte riktigt klokt det här. Men just nu har jag förlikat mig med min ångest och går in i den totalt och lever där.

Ungefär som när jag födde barn och klarade av att gå in i varje värk och gå med den. Skillnaden är att jag då visste att det fanns ett slut inom någon minut, nu vet jag inte om det handlar om veckor, månader eller ett helt liv.

Jag är ensam med en sovande Minikatt och har tid för mig själv och därmed min ångest.

Semester

23 juli, 2009

Min läkare är på semester visade det sig. Hon kommer inte tillbaka förrän om fyra veckor, jag vet inte ens om mina sömntabletter kommer att räcka så länge.

Bra, nu har jag massor av mer ångest.

Om jag liksom försvinner in i ångesten helt, kanske den försvinner till slut? Eller är det jag som försvinner? Jag har ingen aning.

Ångest

23 juli, 2009

Jag somnade efter två och före tre, någongång.

Jag har somnat varenda natt, till slut sover jag.

Nu har jag ÅNGESTEN från helvetet, vid tanken på att inte ta lugnande ikväll. Men de lugnande verkar ha spelat ut sin roll. För att ge effekt måste jag öka dosen ytterligare, och det kan jag inte göra.

För bara några nätter sedan sov jag utan lugnande, då gick det bra. Nu gör det mig helt förstörd.

Jag kan inte leva i en tablettupptrappningsspiral, det måste gå på något annat sätt.

Snart, snart, snart äter Minikatten (tror jag). Fast jag fattar inte riktigt hur man gör.

Undantag

22 juli, 2009

Det går verkligen, verkligen riktigt dåligt med sömnen nu. Jag har slutat skriva på nätterna eftersom det bara jagar upp mig mer, men nu gör jag ett undantag.

Jag kan helt enkelt inte sova, det bara är så.

Nu har äntligen Minikatten fattat hur man gör när man äter. Flaska förstår han sig fortfarande inte på, men det dröjer nog inte månader innan han kan klara av att äta själv. Tills dess måste jag överleva.

Eftersom inte Sobrilen verkar hjälpa längre får jag kanske försöka utan dem. Det vore bra att spara deras kraft tills jag verkligen behöver den. Men jag vet inte hur mycket ångest jag skulle haft utan dem? Nu kan jag bara inte sova.

Mesta kategorisering

21 juli, 2009

Jag är inte helt nöjd med att den mest använda kategorin i den här bloggen är sömn. (Eller den borde nog heta icke-sömn)

Lite uppdatering

21 juli, 2009

Jag är speedad. Varenda kväll laddar min kropp upp sig och går upp i högvarv. Ångesten kan jag effektivt ta död på med tabletter, men speeden vet jag inte vad jag ska göra med.

Jag sover en hel del, men inte alls så mycket som jag borde och aldrig när jag går och lägger mig. Det dröjer många långa timmar av nattaktiviteter innan jag kan somna, och jag måste ju upp när barnen vaknar, dårav de få timmarnas sömn.

Fascinerad

29 maj, 2009

Jag är lite fascinerad av mig själv. Jag kan helt enkelt inte somna längre.

Jag var hyfsat normaltrött igår. Sovit väldigt lite i två nätter och så sovit c:a åtta timmar natten innan. Inte druckit kaffe eller te och varvat ner innan jag gick och la mig.

Jag var rejält ångestbedövad med diverse piller och kände ingen ångest eller oro. Ändå så somnade jag inte. Jag bara låg där klarvaken och växlade mellan att läsa och ligga stilla och fundera. I vanliga fall brukar jag få sådan ångest av att inte kunna somna att jag brukar vara uppe och göra saker på nätterna, och då är det klart att jag inte somnar, men nu låg jag alltså i sängen hela natten och var bara lugnt vaken.

Vad är det som har hänt? Kan det vara något kemiskt läkarna har missat? Varför kan jag inte somna?

Trött

26 maj, 2009

Nu är det igång igen. För andra kvällen på rad kan jag inte somna.

Glad idag

25 maj, 2009

Idag var jag hos min läkare igen. Den här gången för att få hjälp med en sticka i foten. Stickan rörde hon inte, men hon okejade alla mina funderingar om amning och tabletter.

Jag fortsätter amma tills Minikatten behagar äta. Det går ju inte att tvinga honom, och det är inte så akut att jag ska sätta honom på någon svältkur för att tvinga honom att dricka ur flaska.

Under tiden äter jag så mycket tabletter jag behöver av antingen ena eller andra sorten och med eller utan lugnande vad som behövs för just den kvällen.

Jag har sovit två nätter utan beroendeframkallande lugnande och tror att det blir en till. Så länga jag inte försöker trappa ner hoppas jag att det ska gå bra och att jag ska sova på nätterna.

Min läkare är så bra, jag är så glad att jag bytte ut doktor Arsle och hittade doktor Bäst.

Ingen vågar säga någonting

23 maj, 2009

Jag har återigen försökt reda ut vilka tabletter som är bäst att äta nu medan jag fortfarande ammar.

Det finns den snälla sorten som man inte ska äta när man ammar nyfödda, men som kanske fungerar när man ammar lite äldre barn. Och så finns det sorten som jag blir lite bakfull av men som är helt ok när man ammar, problemet är att den inte har några lugnande effekter, så den måste ibland kompletteras med lugnande som inte är särskilt bra i upprepade doser vid amning och dessutom är beroendeframkallande.

På apoteket vågar de inte säga någonting, utan läser bara i FASS, barnläkaren vågar inte heller säga någonting utan säger bara att man inte ska ta någon av tabletterna regelbundet när man ammar, och min läkare vågar egentligen inte heller säga något, utom att jag måste äta tabletter annars dör jag. Men beslutet överlämnas åt mig eftersom det inte finns någon forskning.

Hur kan det vara så här? Någon medicinsk instans måste ju våga ta ansvar? Det är ju så det fungerar här i Sverige.

Sluta nu

20 maj, 2009

Jag måste sluta läsa om mina tabletter och hur de eventuellt kan skada Minikatten, ingenting ger mig mer ångest än att göra det.

Jag måste lita på min läkare, och så måste jag så snart som möjligt sluta amma så att jag kan börja med mina riktiga tabletter.