Archive for the ‘Jämställdhet’ Category

människor eller kön

11 april, 2012

Vi var på Mulle Meck i helgen. Personligen tycker jag inte att mina barn är särskilt svåra att könsbestämma, men det är ju inte så att jag medvetet valt att klä dem i blått eller rosa. De har mer glada blandade barnfärger, så som både jag och barnen tycker är fint.

Uppenbarligen var det i alla fall svårt för anda föräldrar att veta vilket kön mina barn hade och eftersom det hela tiden fälls kommentarer av typen ”Ställ dig nu i kön efter flickan där”, ”Nu kommer en liten pojke åkande, så du får flytta på dig”, ”När flickan flyttat på sig är det din tur” blev det väldigt svårt för andra föräldrar att förhålla sig till mina barn.

Själv säger jag konsekvent barnet om barn jag inte känner ”Ställ dig nu i kön efter det där barnet”, ”Nu kommer en litet barn åkande, så du får flytta på dig”, ”När barnet flyttat på sig är det din tur”. Även om det handlar om ett litet barn i spetsklänning, rosa från topp till tå. Jag tycker inte att det är så viktigt att hela tiden markera vilket kön människor råkar ha, jag tycker faktiskt att det finns tusen viktigare saker att fokusera på.

bojkott

8 mars, 2012

Jag funderar på att införa ett års bojkott av alla företag som skickar reklam till mig om att de på olika sätt ”firar” internationella kvinnodagen.

Vad fan finns det att fira liksom? Att kvinnor över hela världen förtrycks på olika sätt?

Inget jag vill fira i alla fall, och inte vill jag stöjda de företag som tycker att det är värt att firas heller.

Så klart ska bojkotten i så fall följas av ett mail till berörda företag där jag ifrågasätter deras firarbeslut.

Internationella kvinnodagen.

8 mars, 2012

Internationella kvinnodagen. Och jag känner att jag borde skriva något klokt nu.

Men jag får nöja mig med.

Världen inklusive Sverige, är inte ett dugg jämställt. Tänk på det lite extra idag!

Frågor på det?

Undanlagd tröja

25 januari, 2012

Det har varit på gång länge. Lill har pratat mycket om att han hatar rosa, men ändå, när han bett om nagelack har han valt det rosa, och han har burit sina rosa kläder med stolthet.

Men idag hade jag lagt fram den älskade glitterkanintröjan. Den han egentligen älskar.

Men idag ville han inte ha den på sig.

Mamma, de retar mig och säjer att jag är en tjej om jag har den på mig.

Jävla, jävla, jävla skitföräldrar.

Det roliga (om man nu kan tycka att något är roligt i det här) i sammanhanget är att bästa kompisen och ledaren i gänget själv har väldigt mycket rosa kläder på sig. Jag och hans mamma hänger mycket och är väldigt ense om könsnormer och vad vi tycker om dem.

Mina föräldrar tvingade mig att ha fotriktiga skor ända upp på högstadiet, och som jag blev retad för dem. Jag kommer aldrig någonsin att göra om mina föräldrars misstag. Men återigen, fan ta de vuxna som inte låter små barn vara vackra individer i vad de själva vill uttrycka.

Och ja, jag ska så klart prata med personalen, även om jag gjort det tusen gånger förrut, och inte har speciellt stor tilltro till dem i det här fallet.

Häst eller drake

30 december, 2011

Om man heter Lill eller Mini är McDonalds det bästa matstället man kan gå till fast mamma försöker locka med i princip vad som helst annat.

Så idag åt vi på McDonalds.

Happy mealåleksakerna har aldrig gjort mig lycklig, men jag har ändå inte orkat ödsla något kraft och energi på att bli irriterad på dem tidigare. De har mest bara varit plastiga och onödiga. Men idag blev jag förbannad. Jag hade inte fattat att det fanns pojk- respektive flickleksaker tidigare, men idag trodde kassörskan uppenbarligen att ett av mina barn var flickor för i den ena lådan låg det någon sorts ond drake och i den andra låg det en liten guldhäst.

Hästen med stora ögon och draken med små.

Kanske drar jag för stora växlar på det här? Var för sig är leksakerna harmlösa, men när flickor alltid erbjuds det söta och pojkar alltid erbjuds det som ser farligt ut, nog fan påverkas deras attityder till livet? Det tror i alla fall jag.

Biologi och genus

11 oktober, 2011

Appropå förra inlägget har jag varit starkt drivande för att det ska startas en kurs i biologi och genus på institutionen och det kommer nu att ske.

Vad ger ni för den? Lyckas jag inte med något annat under mitt exjobb har jag i alla fall det som en lysnade stjärna i min egen bok.

Jag ska så klart gå kursen, även om det kommer att betyda ännu fler poäng i min redan överfulla examen. Men två år och en kurs extra är inte så stor skillnad mot bara två år extra.

genusseminarier

10 oktober, 2011

Haha, storchefen på jobbet skickar mig mail om genusseminarier som hon undrar om jag kan vara intresserad av att gå på. Då har man i alla fall lyckats skapa sig en identitet på arbetsplatsen.

skillnader

20 september, 2011

I morse rusade jag in med barnen precis när det var dags att sätta sig vid frukostbordet. Vid ett av borden har det bara satt sig flickor och en ur personalen står och ropar att ”det får inte bara sitta flickor vid ett bord ni måste blanda er”

Intentionen var säkert god, men snacka om att befästa att det är skillnader, så stora skillnader att det tydligen spelar roll hur man sitter när man äter frukost.

nog

5 september, 2011

Kp åt middag med mig och barnen ikväll. Vi pratade om en del saker vi sett på dagis som vi inte är nöjda med, saker som har med dagis inställning till genuspedagogik och som både han, jag och andra tagit upp tusen gånger till ingen annan nytta än att vi blir idiotförklarade Särskilt jag har tagit upp det åtminstonde en gång för mycket eftersom jag sitter i föräldrarådet. Nu är det dags för föräldramöte, och vi har delat upp det så att jag ska gå på storbarnsgruppens möte (där Lill går) Kp ville att jag återigen skulle ta upp det gamla vanliga, men jag sa som det var. Det skvallras tillräckligt om mig just nu, om att du har lämnat mig för någon annnan, jag orkar inte med mer fokus på mig. Dessutom känns det inte som att det leder någonstans att ta upp samma sak för yttifjortonde gången. Tar någon annan upp det, så ska jag säga vad jag tycker, men jag är inte tongivande den här gången.

Kp sa att han förstod.

Ritva

24 augusti, 2011

Ritva: Säger du på allvar till dina svarta barn att de aldrig någonsin kommer att råka ut för diskriminering på grund av sitt utseende, för om det händer beror de på att de inte kämpat tillräckligt hårt?

Är det inte bättre att se sig omkring och konstatera att det är väldigt sorgligt att det ser ut som det gör, men vissa personer måste kämpa hårdare än andra. Vi ska göra allt för att få bort skillnaderna och människors fördomar, men de finns och vi måste se det för att kunna kämpa emot?

Jag säger inte att inte alla människor ska kämpa för att nå dit de vill. Men vissa har det lättare än andra, så är det och jag tycker att det är konstigt om man inte får erkänna det.

kvoterad föräldraledighet

23 augusti, 2011

Tydligen måste jag ännu en gång ge mig in på ett av mina favoritämnen, varför jag tycker att man ska lagstifta om halva föräldraledigheten per förälder. Det tas upp med jämna mellanrum här i bloggen men eftersom alla inte följt mig sen jan 06 kan jag dra det en gång till.

Det handlar inte en sekund om att jag inte vill låta folk göra som de vill. Vill någon pappa förlora möjligheten att vara med sitt barn så tycker jag synd om honom, men jag kan inte göra så mycket åt det. Det jag bryr mig om är mig själv. Jag som kvinna förlorar stort på att jag statistiskt sett är en sämre affär att anställa än en man. Jag förväntas vara den som stannar hemma i 18 månader när jag får barn och den som förväntas ta alla VAB-dagar. Alltså har jag svårare att konkurrera om toppjobben och därför har jag sämre lön än mina manliga kollegor.

Den dag när det verkligen är den enskilda situationen som styr, när män och kvinnor statistiskt delar lika även om det kanske fördelar sig olika i enskilda familjer, den dagen är jag den första att ropa på valfrihet. Men i dagsläget bestraffas jag kollektivt som kvinna, och det är inte ok.

Lösenordsskyddad: Best laid plans

23 augusti, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

röda sömmar

22 juni, 2011

Alltså ibland tror man att allt är ett skämt.

Jag var på Polarn igår och köpte lite kläder till Lill. I kassan hamnade jag bakom en kvinna som skulle byta ett plagg hon fått i present till sin nya bebis. Plagget som var en jeansoverall hade röda sömmar inuti och hon förklarade att eftersom det blev en pojke var hon tvungen att byta.

Var det här verkligen på riktigt? Eller var jag med i dolda kameran bara att ingen kom ihåg att berätta det för mig efteråt?

Lösenordsskyddad: Låt mig stanna kvar

9 juni, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Vårdnadstvist

25 maj, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Färgtjat igen.

15 februari, 2011

Igår var jag ock köpte kalsonger till barnen på PO.P. PO.P skryter mycket om att deras kollektioner är könsneutrala, och det stämmer kanske såtillvida att de hänger alla kläder tillsammans och inte har någon tjej- eller killavdelning.

Men kalsongerna är blå respektive gröna och trosorna är är rosa och blommiga, inte särskilt könsneutralt tycker jag. Så klart var jag tvungen att framföra mina klagomål till expediten, och hon höll med mig, men hävdade att det berodde på att färgglada kalsonger inte säljer. Är det verkligen så? Även i den närförrort till Stockholm där jag bor? Enligt expedidten hade de haft kvar nästan alla orangea kalsonger från förra säsongen till rean eftersom ingen köpte dem. Jag måste ju tro på det hon säger, även om jag har svårt att göra det. Förresten sa hon att om man låter en pojke välja kläder själv så väljer han nästan alltid blått, och där vet jag att hon har fel, båda mina söner har rosa som älsklingsfärg.

Tjat lönar sig ibland

10 februari, 2011

Vi har inte varit helt nöjda med storbarnsavdelningens (på Lill och Minis dagis) genuspedagogik. Jag och andra lierade föräldrar har tagit upp problemet  på föräldramöten, föräldraråd och utvecklingssamtal. I morse hade det kommit ett nytt nyhetsbrev i barnens fack där det beskrivs lite vad som händer på dagarna och nu har barnen en affär där de köper och säljer av varandra, och i brevet poängterades det särskilt att både pojkar och flickor leker lika mycket och tillsammans i affären. Tidigare har det ibland stått att idag har flickorna lekt i hemvrån och pojkarna lekt med tåget.

Det känns som att vi kommit ett litet steg på vägen när personalen ser och bekräftar att alla är med, och dessutom tycker att det är viktigt att poängtera i brevet. Kanske att vårat tjat har fått dem att tänka ett steg längre. Jag tror att de har som ambition att förlja läroplanen där genustänkandet finns med, de har bara inte insett hur de delar upp, men kanske börjar de bli bättre?

Det lönar sig

Duktig mamma

24 januari, 2011

Jag sitter i föräldrarådet på dagis. Vid varje möte är det någon av oss föräldrar som ska ta anteckningar och sedan skriva rent för att distribueras till hela förskolans förädrar. Det är jag eller min kompis AF som tagit anteckningar varenda gång. Med i föräldrarådet sitter också två Grobianpappor vilka är starka förespråkare för att pojkar behöver få slåss. Eftersom pojkar behöver få slåss så är det tydligen så att mammor behöver vara duktiga och skriva anteckningar, men jag och AF ställer inte upp på det längre. Vi bestämde att vi nästa gång skulle vägra och påpeka för Grobianpapporna att det var deras tur nu.

Men så kunde inte AF komma, och jag blev lite sen. Och till min förvåning var det en av Grobianpapporna som satt och antecknade när jag rusade in. Han skrev knappt ner ett endaste ord, men jag tänkte att det ju var hans problem, kommer han ihåg allt i huvudet så är det hans sätt. Mitt i mötet reste sig Grobianpappan med pennan och sa att nu måste han gå, och alla skrattade och tittade på mig, för tydligen hade de bestämt att jag skulle fortsätta skriva och tydligen förväntas jag skriva hela protokollet också. Protokollet med Grobianpappans fyra rubriker på.

Jag önskar att jag hade haft lite mer kurage och vägrat, men det gjorde jag inte, jag protesterade bara lite lamt och sa att nästa gång ni vill att jag ska skriva vill jag gärna veta om det från början.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att skriva protokollet precis som hans anteckningar ser ut, fyra rader alltså. Och de sista punkterna där jag tagit anteckningar tänker jag skriva som jag brukar, förklarande så att alla de som inte var på mötet vet vad som sades. Och så tänker jag avsluta med att skriva vid pennan §1-§4 Grobianpappa §5-§6 Kattmamman.

Och nästa gång ska jag komma i tid, och då ska Grobianpapporna få ta anteckningar hela mötet och skriva ut dem också.

De som inte fattat

14 januari, 2011

Jag och Lillkatten hade en diskussion som jag var ganska nöjd med.

Det började med att han konstaterade att det nästan bara var pojkar som körde traktor (pojkar skulle nog en vuxen översätta med män) Och vi pratade om varför det var så. För som han konstaterade så är ju flickor (kvinnor) lika bra. Men vi kom överens om att man förr i tiden trodde att pojkar var bättre på traktorer, men att man nu vet att det inte är så. Och de som fortfarande tror att pojkar är bättre, de fattar ingenting och kan inte lära sig nya saker.

Jag hoppas att han när han är lite äldre och inte längre köper min världsbild rakt av  åtmonstonde kommer att tänka en extra gång när könsfördomar kommer på tal.

Intressant fråga

28 december, 2010

Jag har fått en bra fråga av J som jag måste försöka besvara.

Är det dåligt att vara grabbig tycker du? Att vara yvig i gesterna och att ”brösta upp sig” som du beskriver, är det något fel när man är en liten kille i tre-fyraårsåldern? Att vara grabbig behöver inte vara något dåligt, särskilt om grabbigheten inte är kopplad till kön, utan till individ. Men i Lillkattens fall ser jag min vanligtvis mjuka kille som egentligen har flest tjejkompisar komma in på dagisgården och gå in i en roll, en roll där han säger sig inte vilja leka med flickor han lekte med dagen innan hemma på gården. Jag ser också min vanligtvis mjuka kille slåss och helt sluta lyssna när någon pratar med honom. Dålig grabbighet är för mig våldssam och exkluderande.

Är det dålig att vara flickig också, och hur är man då? Ja, det finns dålig flickighet också. Det är när småflickor inte vågar ta för sig, inte säger till för att inte vara till besvär, aldrig leker vilda lekar för att inte förtöra de fina spersstrumbyxorna. Dålig flickighet är för mig när någon förminskar sig till ingenting alls.

Jag är medveten om att jag när jag använder orden grabbig respektive flickig förstärker skillnaderna, jag bekräftar att det skulle vara en skillnad. En skillnad jag alltså inte vill veta av. Och jag har gjort det här misstaget förrut. Vad ska jag anävnda för ord istället för grabbig? Jag menar ju egenskaper som brukar tillskrivas det ena könet, och som jag tycker att barn stöps till.

Grabbigt i rosa och pussar

27 december, 2010

Ibland tycker jag att Lillkatten är så himla grabbig, på ett dåligt sätt. Han bröstar upp sig, blir yvig i gesterna och får nästan basröst. Det här inträffar när han umgås med några av pojkbästisarna från dagis.

Allra bästa vännen är grannpojken som är ungefär ett år äldre, och de leker alltid på dagis och ofta fortsätter leken hemma hos någon av dem på kvällen. Det är mycket tävling och en del slagsmål, men alltid när det är dags att säga hej då pussar de varandra på munnen.

Jag hoppas att dagen när någon berättar för dem att killar inte pussas aldrig kommer.

Gubbar

16 december, 2010

Jag var på ett seminarium om vilt igår.

Och det var länge sedan jag såg ett så grånande gubbvälde. Bara gråhåriga gubbar på talarlistan, och i publiken såg det likadant ut. Dessutom kände alla varandra till åtminstonde namnet. Som ”ung” och tjej är det inte lätt att göra sig hörd i det sällskapet. Eller i alla fall tror jag inte det, jag försökte inte.

Vissa stunder ser man patriarkala strukturer tydligare än annars.

Avgår?

14 november, 2010

Avgår Mona Sahlin?

Jag hade velat se henne som statsminister? Kommer någon någonsin att våga ha en kvinnlig statsministerkandidat igen?

Fan också

Lösenordsskyddad: Karriär

9 november, 2010

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

För döva öron

30 september, 2010

Ikväll har jag stångat mig blodig till ingen nytta.

Det var föräldraråd på dagis och jag försökte diskutera genus och varför min son plötsligt förvandlas när han kommer till dagis och varför pojkarna drar fram i vilda hjorder medan flickorna sitter snällt och tittar på. Men eftersom ingen (utom min allierade vän) höll med om problembeskrivningen, de förnekade att det överhuvudtaget finns några problem med ojämställdhet någonstans så kunde jag ha sprarat på min ilska, nu blev jag bara en rabiat idiot som i princip misshandlar mina barn när jag inte låter dem slåss med pinnar och uttrycka all sin manlighet.

Svar på tal

29 september, 2010

En lite äldre pojke frågar Lillkatten med lite försmädlig röst, varför han har blommor på sin cykelhjälm. Underförstått att pojkar inte har rosa blommor på sina saker. Men Lillkatten missförstår honom och svarar ” ja visst är den fin” och den andre pojken blir alldels tyst, och efter ett litet tag svarar han ett ”jo”.

Jag fattar inte

31 augusti, 2010

Idag hörde jag Göran Hägglund mala på om barnperspektiv och hur mycket bättre det var för barn att växa upp i en familj med en förälder av varje kön. Han avslutade snicksnacket med att säga att han hade flera vänner som levde i regnbågsfamiljer så han hade verkligen inget emot sådana.

På vilket sätt kan omnämnandet av vänner legitimera en förtryckande åsikt? Kan jag begå ett brott och sedan hänvisa till jurister i vänkretsen och släkten och på så sätt komma undan? Eller vad är grejen.

Det händer väldigt ofta att ett rasistiskt eller ett homofobt uttalande avslutas med hänvisning till vänner i den kritiserade gruppen, som om allt skulle vara ursäktat och ok då.

Förändringar

21 april, 2010

Jag hörde precis på radio tre unga tjejer på en ekonomiutbildning, de ville alla tre bli chefer när de var klara, och de trodde inte att de skulle få några problem på grund av snoppavsaknad. Tidigare var de så sa det, förrut så uppfostrades inte tjejer till att ta för sig, men för deras del gällde det inte längre de hade uppfostrats precis som sina bröder och hade precis lika stora chanser i arbetslivet.

Jag hoppas verkligen att de har rätt.

För femton år sedan, just innan jag kastade mig ut i arbetslivet som nybakad tekniker resonerade jag precis som de här unga tjejerna. Jag trodde att min generation var annorlunda än tidigare generationer. Det tog inte många månader innan jag förstod hur fel jag hade. Nu har jag gett upp och gett mig in i en kvinnobransch.

Jag hoppas verkligen att de här tre tjejerna på radio har rätt. Jag hoppas att värderingar har ändrats på de här femton åren, och att tighta kläder som inte går att leka i på flickavdelningen inte visat för flickor att de inte har rätt att ta för sig.

Sett i barnklädesaffären

22 mars, 2010

En liten flicka står och pillar och känner på några mörka kläder med bilar på, hennes mamma tittar åt ett annat håll och hjälper storebrodern med något. Den lilla flickan förflyttar sig och hamnar framför en prinsessdröm i rosa tyll, och genast är mamman framme hos henne och säger att en sådan kan du ju önska dig i födelsedagspresent.

Jag är medveten om att jag favoriserar tylldrömmar framför bilar till mina söner, jag har en idé med det. Kanske hade den här mamman också en idé? jag hoppas det. Eller så hoppas jag verkligen inte det. Jag vet inte vad jag tycker är värst, när vuxna så tydligt ger signaler om könsroller till sina barn omedvetet eller när det är medvetet.

Ja men det är ju det som är problemet. Mina svar till kommentarer i inlägget under

24 februari, 2010

Mina söner går klädda i rosa kläder och har haft både volanger och spets, vi köper glatt kläder på både tjej- och killavdelningen. Men vi är ganska ensamma om det. För det faktum att det med stora skyltar i affärerna berättas vilken del som hör till vilket kön och i webbutikerna är det ännu tydligare med olika sidor för vardera könet, det faktumet gör att de allra flesta rättar in sig i ledet och köper saker på rätt sida.

Jag underskattar inte konsumentmakten, jag är säker på att ifall alla resonerade som jag skulle uppdelningen försvinna fort, och det är precis där jag tycker att problemet ligger. Uppenbarligen vill föräldrar köpa olika sorters kläder till flickor och till pojkar, och uppenbarligen vill de dessutom att kläderna ska förstärka könsroller ytterligare.

Tigertröjor * 2

24 februari, 2010

H&M har djurtröjor till både pojkar och flickor i sitt sortiment i år. Flicktröjorna som är tigthare och har spets på ärmarna har bilder på små snälla djurungar. Killtröjorna har bilder på arga farliga vuxna djur.

Hmm, undrar varför pojkar blir stökigare än flickor, det måste så klart sitta i generna, eller?

Könsroller

24 februari, 2010

Vi håller på med ett grupparbete. Eftersom det är snökaos och det är skitsvårt att ta sig till skolan för några av oss i gruppen som inte bor mitt i smeten, så valde vi att sitta hemma var och en och maila med varandra.

Vi är fyra stycken i gruppen, tre tjejer och en kille.

 Och nu när allt finns nedskrivet så märks det väldigt, väldigt tydligt hur olika vi uttrycker oss. Vi tjejer peppar och skriver att det de andra producerat är jättebra, men kanske, kanske kan man ändra bara lite, lite på just det här. Killen däremot går rakt på och dissar stenhårt det han tycker är dåligt, men berömmer också det han tycker är bra, fast utan hänsyn till att en person bara får diss och inget beröm.

Så klart kan det bara bero på våra personligheter. Men som vanligt misstänker jag inlärda könsroller, och som vanligt vill jag inte säga att det ena är bättre än det andra, bara att jag önskar att vi alla kunde vara främst människor med personligheter istället för killar och tjejer.

Ni som är tjejer

22 januari, 2010

Idag fick jag en fråga som började med, Ni som är tjejer och sedan följde en fråga om vilket tyg man skulle ha till någonting.

Mitt ryggmärgssvar var att sömnadskunskaper inte sitter på X-genen. Och sedan kunde jag lägga till att han borde ha frågat min man eftersom det är han som syr hemma hos oss.

Om någon frågar mig något i egenskap av att vara tjej, och sedan inte frågar om mens eller annat som vi kvinnor är ensamma om reagerar jag blixtsnabbt med ett spydigt svar. Och så blir jag ganska förvånad, för inte ser väl jag ut som en person som kan sy eller har torkade rosor i krukor eller annat som jag förknippar med den typen av kategoriskt frågande.

Stökiga pojkar

14 januari, 2010

Lillkatten går fortfarande kvar på småbarnsavdelningen på förskolan. Vi vill aldrig att han ska flyttas upp.

Lärarna på småbarnsavdelningen är underbara och har total koll på genusedagogik. Innan sommaren när de skulle besluta vilka som skulle flyttas upp och vilka som skulle stanna kvar togs det ingen hänsyn till att grupperna skulle bli jämna könsmässigt vilket ledde till att det på småbarnsavdelningen är nästan bara flickor, alla pojkar utom Lill och en till flyttades upp. På storbarnsavdelningen däremot är det väldigt många pojkar.

Och när man på storbarnsavdelningen skulle förklara att det stundtals är ganska stökigt i gruppen nämndes det stora antalet pojkar som den största anledningen. Tacka fan för att pojkarna blir stökiga när man lägger ett sådant ansvar på dem.

Tänk vad olika det kan vara

27 oktober, 2009

En mamma jag känner hade köpt dyra strumpor på polarn o pyret till sin son, tyvärr växte han ur dem på någon vecka eftersom han visade sig ha mycket större fötter än vad hon trodde. Den här pojken har en syster vars fötter har samma storlek som strumporna, men hon kunde inte få dem eftersom de var för pojkiga tyckte mamman. Vi tänker rätt olika där jag och den mamman jag känner.

Snart slut

26 oktober, 2009

Och appropå tid som går fort. Det är bara två veckor kvar av min mammaledighet nu. När jag skriver det så här så känns det i magen, men för det mesta känns det bara bra.

Det har inte alls varit lika roligt att vara hemma den här gången, inte för att jag inte älskar mina barn och njuter av att få ha dem, så klart. Men det kan ganska ofta vara påfrestande. Behövde jag skulle jag kunna vara hemma alltid med båda, men nu behöver jag inte det, och Kattpappan får dessutom chans att lära känna även Minikatten ordentligt.

Ursäkta sig

18 oktober, 2009

De i bekantskapskretsen som har väldigt rosa döttrar brukar ofta ursäkta färgen inför mig med att de fått så mycket rosa i present/arv. Ursäkten kommer helt appropå ingenting, jag kritiserar aldrig någon annans klädval. Ibland undrar jag varför de känner sig tvugna att förklara.

önskan om kön

11 oktober, 2009

Jag tänkte nog alltid att det var döttrar jag skulle få. Jag är flicka, har två systrar och alla mina kusiner som jag nästan bott i kollektiv med, är tjejer. Om man vill kan man säkert få den tanken till att jag önskade mig en flicka, alltid när jag tänkt på mitt framtida barn har det varit en hon.

Men eftersom jag inte tror att det finns särskilt många biologiska skillnader på barn utan mest sociala och kulturella, så kan jag inte intellektuellt önska mig varken döttrar eller söner.  Precis som jag tycker att det är lite häftigt att Minikatten ärvt mitt röda hår, men rött hår har inte varit något uttalad önskan, och inte en sekund har jag varit besviken över att Lillkatten är en blondie

Uppiggande

10 oktober, 2009

Intressant debatt på uppsegling i det förra inlägget.

Jag undrar bara; om man inte har några förväntningar på sitt barn utifrån dess kön, varför vill man i så fall ha en viss sort?

Två tjejer, då räcker det.

9 oktober, 2009

Idag berättade en dagispappa för mig att hans fru (som jag känner ganska väl) sagt att de räcker med barn för dem nu, de har två fina flickor, men hade hon sagt, hade det blivit två killar hade jag velat försöka igen.

Hur ska jag tolka det? Som en förolämpning gentemot mina söner kanske?