Archive for oktober, 2006

Barnvagn

31 oktober, 2006

Jag har ett så totalt ointresse för barnvagnar. I min ankomstgrupp, hos andra bloggare och hos gravida i min omgivning pratas det märken, hjul, färger och konstruktioner och jag står bara tyst och tar inte in ett dugg.

Jag har inte förstått någonting om de olika finesserna med dual eller kombi eller dubbdäck eller teleskophandtag eller vad det heter. (Jag har säkert fel på vartenda ord nu, men jag sa ju att jag är ointresserad)

Jag tror inte ens att jag vill ha en vagn… men om jag knystar om det så blir folk alltid likbleka i ansiktet och sätter igång med långa förklaringar om vad man ska ha vagnen till… så jag har insett att en vagn måste det bli, speciellt som min mamma har bestämt att hon ska köpa en till oss i julklapp. Men jag vill inte välja. Kattpappan har fått vara vagnsansvarig, men eftersom hans intresse verkar vara lika lågt som mitt, även om han påstår sig vilja ha ansvaret, så har inte han heller orkat sätta sig in i en enda funktion. Förhoppningsvis har de bara en modell och färg inne i den butik vi köper vagnen i så slipper vi välja, det måste väl gå att ha barn i alla sorters vagnar?

Annonser

Svårt att förhålla sig

30 oktober, 2006

I min värld tycker alla som inte är höggravida eller har flera barn att det är jobbigt med andras graviditeter.

Men så är det ju egentligen inte. 1 av tio par behöver hjälp för att bli gravida, dessutom tillkommer de singlar som har en stark barnlängtan, och de homosexuella par som också behöver någon sorts hjälp (för jag gissar att de inte är medräknade i de där 1 av tio) Eftersom alla dessa människor som kommer att behöva hjälp eller har fått hjälp knappast är i den situationen just nu är nog de allra flesta man träffar på tämligen neutrala mot de glada hållet när någon annan är gravid.

Men blotta tanken på att just den här människan som jag pratar med nu och som jag inte känner så bra skulle tycka att det var jobbigt med min mage gör att jag nog ger ett ganska förvirrat intryck. För samtidigt som jag på direkta frågor försäkrar att det är så underbart att vara gravid och att det är värt alla krämpor och att jag verkligen ser fram emot att bli mamma, så säger jag inte ett ord spontant, och jag försöker verkligen att få bort fokus från min mage, något som inte alltid går så bra eftersom det i vår kultur tydligen är så att barn och graviditeter är det enda som det ska pratas om ifall någon i sällskapet råkar vara gravid.

Slängt

29 oktober, 2006

I städröran hittade jag helt plötsligt alla mina graviditetstest, de som visade positivt i maj.

Och nu har jag slängt dem, jag har ju så mycket tydligare bevis än ett streck nu på att det finns någon där inne.

Men det var hårt att ta steget, jag inser att jag inte riktigt vågar tro på graviditeten fortfarande.

Storstädning

29 oktober, 2006

Idag är det galen storstädning av lägenheten eftersom en mäklare kommer hit i morgon. Det är konstigt att det ska behövas en flytt för att orka städa ordentligt.

Jag önskar att vi var sådana där pyssliga människor som tyckte att det var mysigt att ha det fint och städat omkring oss. och som uppskattade sånt så mycket att det fanns en belöning i att städa

Tyvärr ligger min toleranströskel för både stök och dammtussar i hörnen alldeles för högt och så gör även kattpappans.

Uppdaterat

28 oktober, 2006

Återigen är bilderbloggen uppdaterad.

Skrytblogg

27 oktober, 2006

Eftersom det här är min egoblogg så kommer här ett rent skrytinlägg.

Barnmorskan har svårt att mäta min mage eftersom jag har så mycket magmuskler att det är svårt att känna livmoderskanten.

Jag som inte tränat ordentligt under hela graviditeten och känner mig som ett vandrande smörpaket är nu odrägligt stolt och glad. Det är så roligt varje gång jag får bekräftelse på att alla mina år av mycken träning faktiskt gett effekt.

Kontrakt påskrivet

26 oktober, 2006

Nu ÄR vi faktiskt husägare och det är jättehäftigt.

Dessvärre hade vi inte tänkt på lagfartsavgiften som tillkommer vid husköp, så de pengar vi tänkt använda för smårenoveringar är uppätna av skatter, eventuellt kan vi låna lite mer av banken för att kunna fixa ny köksbänk och ett badkar som jag gärna vill ha. Eller så får vi vänta tills ekonomin tillåter det.

Huset känns enormt stort, 120 mäktig kvadrat att jämföra med de futtiga 50 vi bor på nu. Och tomten är jättestor på riktigt, det är ju ett radhus och sådana brukar ha pyttetomter, men det här är ett hörnhus och därför är tomten riktigt stor och man kan gå runt huset på ena sidan.

Det hela känns ganska läskigt, ska vi ha råd? Jag har ju ingen inkomst och vi vill ju att kattpappan ska kunna ta minst halva föräldraledigheten.
Dessutom funderar jag på hur det kommer att kännas att inte bo i stan längre. Även om vi verkligen vill bort från den här trånga lägenheten så finns det massor med fördelar med att ha gångavstånd till allt som vi har nu.

Inflyttning från och med 2/1, så förhoppningsvis hinner vi flytta innan bebis kommer. Bara en sådan sak får livet att kännas väldigt bra!

Men när jag hunnit smälta det kommer det nog allt att kännas väldigt bra!

Pessimist

25 oktober, 2006

Eftersom jag är den eviga pessimisten vågar jag inte riktigt ropa ut att vi köpt ett hus ännu, innan kontraktet är påskrivet vet man aldrig vad som händer.

Men så fort kontraktet är påskrivet ( i morgon eftermiddag) ska jag berätta massor!

Husköp

25 oktober, 2006

Vi har lagt högsta budet på ett hus!

Nu gäller det bara att få kontraktet påskrivet innan något konstigt händer, och sedan är vi kanske husägare?

Märkligt!

Drömmar

25 oktober, 2006

Om man läser i olika graviditetsböcker så ska man tydligen drömma mycket om att få barn och om bebisar nu.

Jag drömmer varje natt om katter och kattungar, och kattpappan har också haft drömmar om katterna.

Undrar vad det här betyder?

Tillägg till handväskeinlägget

23 oktober, 2006

Det flyttade just in en kattunge i min väska…

Utmanad

23 oktober, 2006

Jag har blivit utmanad av Kapybaran och utmaningen går ut på att beskriva innehållet i min väska.

Det kan ju bli ett bra tillfälle att städa ur den samtidigt som jag gräver.

Läs och inse vilken oordning jag har bara i min väska, och tänk sedan på att min väska är välordnad om man jämför med mycket annat i mitt liv.

Ena ytterfacket:

  • Min frisörs visitkort. (Jag har klippt mig hos henne en gång, men det låter så bra att säga min frisör)
  • En inköpslista från i går när vi veckohandlade (veckohandlar gör vi väldigt sällan, men nu hände det faktiskt)
  • Nycklar till vår föreningslokal här i huset, jag sitter i styrelsen som sekreterare
  • En svart bläckpenna
  • MP3-spelare med tillhörande hörlurar
  • Lipgloss som luktar och smakar syntetgodis och ger väldigt kladdiga läppar
  • Tunnelbane/buss-kort till SL
  • Tom ask som innehållit halstabletter
  • Tre gröna godisar av olika sort som ramlat ur sina askar för ingen vet hur länge sedan
  • Ett russin som också ramlat ur sin ask, russinet är bara från igår så det har inte hunnit bli så äckligt ännu

Andra ytterfacket:

  • Högkostnadskort för läkarvård
  • Svart hårsnodd
  • En halv nöt
  • Två godispapper

Stora facket:

  • Mobilen
  • Chockrosa plånbok
  • Grön almenacka
  • Kvitto från hårklippning 23/9
  • Kvitto från skolcafét
  • Kopia på ett kvitto för kattmatsinköp. (Sparar man X antal stycken kvitton och skickar in till tillverkaren får man ifall man är med i deras uppfödarklubb en hel del pengar tillbaka, jag lyckas dock aldrig spara tillräckligt många kvitton på samma plats)
  • En enormt stor nyckelknippa med en stor luddig nalle på
  • Tuggummiask innehållande tuggummin, och de är inte ens gamla
  • Passerort till en del av skolan där jag läste en kurs för ganska precis ett år sedan. Om jag lämnar tillbaka kortet får jag ut de hundra kronorna jag lämnade i pant när jag fick kortet.
  • Helt oöppnad tuggummiask
  • Ett russin, även det från igår

Svar på hoppfulls fråga

23 oktober, 2006

Hoppfull frågar mig hur jag gjorde med ridningen under IVF-behandlingen, och mitt svar är att jag levde precis som vanligt och därmed också red som vanligt.

Precis runt äggplocket har man ju oftast ont i magen och då ska man ju ta det lite lugnare, men annars tror jag att man mår som bäst ifall man gör det man brukar göra. Att sitta instängd hemma och bara vänta tror jag kan ta knäcken på den starkaste.

Uppdelade klasser

20 oktober, 2006

Den nye skolministern har sagt att det inte är förbjudet att dela upp skolklasser efter kön, inte för att han ser några fördelar med det men ändå. Och det uttalandet kan jag köpa.

Men inte ett gäng andra debattörer jag hört och läst.

Man framför argument som att flickor i snitt har högre betyg än pojkar och i snitt är mognare och att båda grupperna därför skulle tjäna på att läsa i alla fall ämnen som matematik och svenska för sig.

För mig är det här lika galet som om man skulle säga att mörkhåriga i snitt har högre betyg och därför ska vi dela in klasser i mörk och ljushåriga.

Jag var en av alla de där flickorna som inte alls var mogen (kan ha berott på min uppväxtmiljö?) och inte alls hade bra betyg. Dessutom var jag ganska gåpåig och pratig.

Och det fanns massor av killar i mina klasser som var tysta och duktiga i skolan.

Skulle vi bara på grund av vad vi råkar kissa med delas in i en ”bättre” och en sämre grupp?

Mitt förslag om man nu vill dela upp är att man börjar titta på individer istället, så att de mer mogna oavsett kön hamnar i en klass, och de som behöver lite mer hjälp och är lite stökigare oavsett kön i en annan klass.

Irriterad!

17 oktober, 2006

Nu är det bara en problemlösningsuppgift kvar av kursen jag läser. Schemalagd tid för att lösa uppgiften är hela dagen idag och fyra eftermiddag den här och nästa vecka, sedan ska en rätt detaljerad lösning lämnas in och en redovisning förberedas.

Uppgiften ska lösas i grupper om två.

Den jag ska jobba med ska idag träffa en kompis klockan tolv, så hon var tvungen att gå hem redan halv. På eftermiddagarna ska hon hämta sina barn redan klockan tre så det blir bara två timmar kvar att ägna åt arbetet.
Redan innan kursen startade fanns det ett schema att ladda ner, där man tydligt kunde se att det här liksom alla andra kurser på den här utbildningen är heltidskurser d.v.s. vi förväntas vara i skolan 40/h i veckan.
Om man inte har möjlighet att plugga heltid kanske man skulle ha valt en annan utbildning?

Nu sitter jag här och är sur, och tänker göra hela uppgiften själv. Jag orkar inte slåss och jag orkar inte få argument som att jag kommer att förstå när jag får egna barn kastade i ansiktet ytterligare en gång, det har jag redan provat på den här kursen.

Trevlig eftermiddag

16 oktober, 2006

Idag har jag träffat min supersynkis. Linda äggplockades en dag efter mig, och otroligt nog blev vi båda gravida.

Så där satt vi, två i högsta grad infertila tjejer med varsin mage, det var ganska magiskt.

Så klart var det jättetrevligt. Vad skulle det annars kunna bli när vi har så mycket gemensamma erfarenheter?

Och vi gjorde något riktigt förbjudet, jämförde våra magar i en av speglarna på H&M, hoppas verkligen att ingen såg oss.

Dessutom har jag idag köpt den första bebisgrejen som inte bara var jättepraktiskt och jättebillig på Tradera utan som mest var väldigt söt men ganska opraktiskt. Så kan det tydligen gå när man går och shoppar med Linda. Jag köpte en teddybjörnsoverall med tillhörande öron på luvan och svans i rumpan och Linda köpte en likadan. Eftersom vi är så supersynkade ska vi sedan supersynka våra bebisar björnkläder och gå omkring och vara stolta.

Observera nu att jag skriver hela det här inlägget som att jag faktiskt trodde att allt skulle gå bra, och att jag faktiskt kommer att få ett barn som det går att klä i overall.

Långsint

15 oktober, 2006

För ganska länge sedan var det en kille som skrev i sin blogg om alla tjejer som borde slappna av så skulle de bli gravida.

Detta råkade läsas av någon av oss och vi var många som var inne och kommenterade hans uttalande. Då var killen tvungen att skriva fler inlägg med förklaringar.

Jag tror kanske inte att ni är så många som kommer ihåg det här? Och jag hittar inte inläggen så jag kan inte hänvisa. Och egentligen är det inte viktigt.

Ett av den här killens argument för att han hade rätt och vi som var direkt inblandade hade fel var att vi var för insyltade och inte hade någon distans. Han skrev att medan han läste till genetiker kunde han inte förstå att det någonsin kunde vara fel med genetisk manipulation och eftersom han fungerade så, så var alla andra som han.

Jag har inte kunnat släppa det här och jag funderar ofta på att ju mer genetik jag läser desto mer skeptisk blir jag till genmanipulation. Så det så.

Så där, nu fick jag det sagt. Han har FEL, FEL, FEL.

Och ni andra har ingen aning om vem eller vad jag pratar om eller hur?

"Ministerskandaler"

15 oktober, 2006

I media läser/ser/hör jag dagligen att om vi krävde att våra politiker skulle ha ett fläckfritt förflutet skulle vi inte ha några politiker alls. Ett uttalande som gör mig väldigt konfunderad.

Jag har:

  • Aldrig handlat privat för mina arbetsgivares pengar
  • Alltid betalat min TV-licens
  • Aldrig kört bil för fort
  • Aldrig kört bil rattonykter
  • Aldrig anlitat svart arbetskraft
  • Aldrig skattefifflat (jag vet inte ens hur man gör)
  • Aldrig varit inblandad i krogbråk
  • Aldrig blåljugit om att jag gjort något särskilt (typ ringt någon efter en tsunami) när allt talar för att jag inte gjort det

Och listan kan säkert göras längre. Dessutom tror jag inte att jag är så unik? Så det kan väl inte vara så otroligt svårt att sätta vanliga människor med vanlig moral på regeringsposter? Eller måste man kanske anse sig vara lite bättre än allmänheten för att kunna komma på fråga för att få vara med i regeringsklubben?

Jag tillhör inte skaran som hyser ett stort politikerförakt. Jag brukar själv engagera mig i mycket och vet hur lätt andra har för att kritisera det som inte går så bra och hur få som ser hur mycket jobb man verkligen lägger ner. Att ständigt vara i tjänst och ständigt vara bevakad av både säkerhetsvakter och skvallersugna journalister kan inte vara roligt. Men när man blir ertappad med händerna i syltburken och man inte förstår att man har gjort fel, då undrar jag hur man ska klara av sin politikerroll.

Djur på bete och andra seriösa kurser

15 oktober, 2006

Det där om ”djur på bete”, som jag skrev igår var inte så seriöst, jag tyckte bara att det var så roligt att det faktiskt ges en kurs på universitetsnivå i något som i mina öron låter som sådant man pratar om på dagis.

Men jag har börjat fundera på allvar om jag inte skulle försöka mig på lite distanskurser när min mammaledighet är slut, jag hade bara tänkt vara hemma i sex månader till att börja med och sedan börja plugga igen, men tar jag en distanskurs kan jag vara hemma mycket mer även om kattpappan skulle få vara huvudansvarig.

Det ser kanske inte så snyggt ut i min molekylärexamen med inriktning mot genetik att ha kurser av ovanstående typ med på ämneslistan, men alla andra kurser jag läst har varit så riktiga och avancerade.
Och djurkursen ingår faktiskt i ett biologiblock så det kunde ha varit värre.

Partyhelg

14 oktober, 2006

Idag har jag suttit böjd över skolböcker i skolans bibliotek hela dagen, och i morgon ska jag sitta i… biblioteket hela dagen.

Det här är sista rycket av pluggande på den här kursen och det är segt. Men sen har vi bara roliga föreläsningar och en veckas problemlösning kvar. Problemläsningen kan nog visserligen bli tung, men den görs i grupp och det brukar vara roligare.

Efter det här är jag antagen till en kurs i tillämpad immunologi, vad nu det betyder? Jag har inte läst immunologikursen utan går på tillämpningarna direkt. Men jag är osäker på om jag kommer att fatta någonting. Anledningen till att jag läser den här kursen är att det var den enda som slutar före jul och inte i mitten av januari, och jag vill vara ledig mot slutet av graviditeten. Jag har bestämt mig för att inte ta studiemedel för kursen, så om jag inte klarar den så har jag inte förlorat någonting, och klarar jag den har jag fått lite bonuspoäng.

Förresten satt jag och tittade på distanskurser att läsa under ledigheten, vad tror ni om kursen ”Djur på bete” ?

Mer uppdateringar

13 oktober, 2006

Jag har uppdaterat bilderbloggen igen.

Värst vad jag har blivit flitig med det.

Stressigt

12 oktober, 2006

Det är så galet stressigt i skolan just nu. Jag har inte kommit därifrån före sex någon enda kväll den här veckan, och ändå har jag massor av uppgifter släpandes efter mig.

Det är jobbigt att få orken och motivationen att räcka till just nu, men jag behöver så väl de här poängen så att jag någon gång kan få ut en examen. Visserligen älskar jag att plugga, men att leva på ingenting är inte så kul i längden, särskilt inte när man passerat 30.

Se ut som någon annan

9 oktober, 2006

Jag har lånat gravidkläder av kompisar, det är ett jättebra system som jag satts in i. Man köper en del och så lånar man andra delar, sedan antar jag att man själv lånar ut det man har till ytterligare kompisar. Gravidkläder är dyra och man hinner inte slita ut dem på de få månader man har dem.

I alla fall var jag hemma hos en kompis i söndags och fick med mig en kasse kläder. Hon är en av dem som fick barn ungefär samtidigt som jag skulle ha fått ifall jag inte hade fått missfall. Hon är också den jag skrev om här inne för att jag inte kunde glädjas alls när hennes son föddes. Men nu kan jag verkligen glädjas åt gullungen och är verkligen tacksam för kläderna jag fick låna, för hon och jag är nästan exakt lika stora och har samma kroppstyp så kläderna passar perfekt.

Det lustiga är bara att när jag mådde så dåligt efter missfallet och träffade den här tjejen hade hon ju kläderna på sig, och jag minns särskilt ett linne och en bolero som hon hade på sig en gång, och som verkligen framhävde magen. Då såg jag nästan kläderna som ett hån… men nu när jag själv provade dem tyckte jag verkligen att de var fina och de framhävde ju magen så fint…

Fan, jävla skit

9 oktober, 2006

Varför får man aldrig ha sina saker ifred?

Jag antar att kattpappan berättar mer i sin blogg, annars återkommer jag.

Nobelpriset

8 oktober, 2006

Nu är det tiden på året då Nobelprisen tillkännages. I varenda tidning och på vartenda TV/radioprogram diskuteras det varför det inte är några kvinnor som får priset. Och som vanligt blir det lite märkligt när det är Nobelkommittéerna som får bära hundhuvudet för att det bara är män som uppmärksammas.

Jag har ingen aning om vad kommittéernas medlemmar tycker om kvinnor i arbetslivet eller jämställdhet eller kvoteringar. Men jag tycker att de gör helt rätt i att välja ut den som gjort den största vetenskapliga upptäckten inom varje område och inte den som har rätt nationalitet, rätt sexuell läggning eller rätt kön.

Problemet finns på en så mycket lägre nivå än på prisnivån. Jag går en utbildning som i teorin ifall jag fortsatte att forska skulle kunna leda till Nobelpris i två kategorier både kemi och medicin, många av pristagarna i dessa kategorier har varit molekylärbiologer. På grundutbildningen är vi kanske 75 % tjejer och fördelningen till tjejerna fördel har varit konstant i många, många år. Men redan på doktorandnivå har något hänt, helt plötsligt är könsfördelningen ungefär 50 % och ser man till ännu högre nivåer som lärare och professorer så är det helt plötsligt övervägande manligt. Och här har vi nyckeln tror jag till att nästan alla Nobelpristagare är män.

Vad är det som händer med kvinnorna? Är det medveten diskriminering? Är diskrimineringen omedveten? Finns det ingen diskriminering uppifrån utan är det kvinnorna som själva väljer att hoppa av för att ta hand om familj och barn? Jag vet inte? Men jag skulle tro att det är en blandning av alla tre faktorer.

Jag har förresten haft en lärare i biokemi som på en föreläsning förklarade för oss att svenskar inte får Nobelpris (både män och kvinnor) eftersom vi väljer att lägga ner så mycket tid på våra barn, hon föredrog det amerikanska systemet där man går tillbaka till jobbet på 60-70 timmar i veckan redan när barnet är några veckor gammalt. När hon fick barn bodde hon i U.S.A. och det hade gått så bra så för både henne och barnen.
Med den här inställningen hos de som ska anställa doktorander förstår jag varför fördelningen av Nobelpris ser ut som den gör.

Uppdaterat

6 oktober, 2006

Nu har jag uppdaterat bilderbloggen lite igen.

lycklig

5 oktober, 2006

Det blev inget hus den här gången heller. Återigen var vi bara två kvar och så bjöd de andra ett bud som vi inte skulle kunna bjuda över ens ifall vi bestämde oss för att aldrig mer äta någon mat för att spara in på alla kostnader.

Lite deppig var jag först, men så slog det mig att jag är ju gravid.

Det spelar ingen roll vad som händer… jag är inte ofrivilligt barnlös längre.

Många som klarat sig undan döden pratar om att de nu kan uppskatta livet så mycket mer. Jag vet att det låter dumt, men för mig var barnlösheten på fullt allvar dödlig, en död jag klarade mig ifrån och nu kan inget värdsligt få mig att deppa på riktigt.

Och nästa gång kanske det är vi som får huset? Någon gång måste vi komma etta istället för snöplig två, eller?

Drömhus nummer II

3 oktober, 2006

Nu har vi hittat ytterligare ett drömhus, det förra fick vi inte, så den här gången tänker vi kämpa lite hårdare.

Vi har bjudit på en hel del halvbra hus sedan sist, men inget vi velat lägga ner lite extra pengar på. Men det här är bara så rätt och så bra. Tyvärr tror jag att det är fler som kommer att vilja vara med för det var ju så fint eller har i alla fall så mycket potential att bli fint när de knallröda och klarblå linoliummattorna och det äckelgula badrummet och smutsblå köket är utrivna.

Lajvrapport

2 oktober, 2006

Kortet föreställer Carmen och det hushåll hon bor i uppställda utanför lokalen innan allt startat. Inuto var miljön autentiskt 20-tal. Bilden är fräckt snodd från min vän A.

I lördags natt/morgon klockan fem kom jag tillbaka till Stockholm och mitt eget liv. Carmen lämnade jag faktiskt kvar i Örebro.

Det blev ett helt ok lajv, inte på min tre i topplista, knappt ens på fem i topp trots att det var ett otroligt bra upplägg, otroligt bra medspelare och fantastisk miljö.

Det är bara att inse att jag är gravid… och varje gång det sparkade i magen togs jag helt ur roll och kastades tillbaka till verkligheten, för det var inte Carmens oäkting som sparkade det var min bebis. Dessutom förnekade Carmen att hon var gravid och hällde i sig den ena spritdrycken efter den andra (alkoholfritt förstås, alla var nyktra och spelade bara berusade) och när jag hade förnekat min graviditet en gång för mycket, många valde att spela på den så flippade jag ur och blev orolig för att det inte fanns någon bebis där. Så för fösta gången under ett kortlajv lämnade jag tillställningen och gick och la mig i en soffa för att försöka få kontakt med bebis, naturligtvis svarade den inte. Jag är inte tillräckligt långt gången för att kunna få den att svara på tryck på magen. Och när jag kom tillbaka orkade jag inte riktigt gå in i handlingen igen, så sista timmen/timmarna väntade jag bara på upplösningen.

Men hur gick det för Carmen då? Jo det gick nog ganska bra. Han misslyckades helt med att få tillbaka mannen hon älskade, han ignorerade henne hela kvällen dessutom visade det sig att hans tjänare (som var en av de presumtiva fäderna till det nya barnet) blivit besatt av henne. Han brukade ligga och krypa utanför hennes badrumsfönster, skickade helt galna dikter där han hotade henne på alla möjliga sätt om hon inte blev hans. Mannen Carmen var kär i dog dessutom på slutet, förgiftad av flera stycken eftersom han var en riktig skurk, något som Carmen nog förstod mer och mer ju längre kvällen gick, men som hon förnekade.

Carmens lilla dotter som bodde med adoptivmamma Lizette och adoptivpappa Helmut och som Carmen jobbade som barnflicka åt (ingen visste ju att det var Carmens dotter) verkar få en bra framtid, och det var ju det viktigaste för Carmen. Helmut misshandlade Lizette och Carmens viktigaste uppgift var att få bort barnet från den otrygga miljön, hon hade tänkt släppa bomben om vem som var barnets riktiga föräldrar, men det visade sig att Helmut var en skurk på andra områden än bara hustrumisshandelsområdet vilket gjorde att han under kvällen blev mer och mer hatad och hade tillställningen hållit på lite längre hade polisen tagit honom. Lizette bestämde sig under kvällen för att lämna Helmut och landet och öppet visa sin kärlek till sin fosterbror och Carmen skulle naturligtvis få följa med. Så hon skulle kunna leva tillsammans med båda sina barn, sin bästa väninna och hennes nya man (tillika bror)

Ett tag under kvällen funderade Carmen på att leva tillsammans med en lesbisk restaurangägare som lovade att ta hand om Carmen och hennes barn, men erbjudandet om att följa med Lizette ut ur landet lät i slutändan mest lockande.

Nästan det allra sista som hände var att Carmen drack en klunk från en förgiftad drink som en icke ont anande man bjöd henne på… jag vet faktiskt inte hur starkt giftet var och om Carmen dog eller inte eller hur det gick för barnet i hennes mage…. om det blir en uppföljare får jag väl se.

Här kan man läsa en artikel ifrån Nerikes allhanda