Archive for the ‘Amning’ Category

Sammanfattning

4 maj, 2010

Anna skriver ”Kul med tillbakablickarna och skillnaderna som blivit! Skulle vara intressant om du kunde berätta om vilka saker som gjort att du mår bättre idag?

Och svaret finns att läsa om man bläddrar tillbaka i bloggen.  Men eftersom bloggen har några år på nacken, jag har skrivit sedan januari 2006, så kommer här en kort sammanfattning.

  • Det började med barnlöshet
  • som till slut blev en graviditet
  • som slutade i ett sent missfall
  • och en avbruten adoption
  • Som ledde till en depression
  • som jag inte vågade medicinera mot och inte gå till landstingsbetald psykolog heller, eftersom jag var rädd för att inte få adoptera
  • Och så blev det en hel graviditet och en Lillkatt och livet var helt ok
  • men sedan blev det total sömnlöshet när jag började plugga igen
  • och så blev det en graviditet till, och en fantastisk Minikatt
  • och en man som ville skiljas
  • och total sömnlöshet
  • och panikångestattacker varenda kväll
  • KBT mot ångesten och sömnlösheten
  • som bara gjorde allt ännu värre
  • och jag knaprade Sobril som andra äter karameller
  • ett för tidigt amningsavslut
  • för att äntligen efter 4 års depression, ångest och stress, börja äta SSRI
  • och redan efter 10 timmar känna en klar förbättring

Jag vet inte vad som händer i framtiden, om jag ska medicinera resten av livet eller om terapi eller något annat kommer att hjälpa mig. Men just nu vill jag inte prova något annat, nu vill jag njuta av att vara mig själv igen och hitta tillbaka till mina vänner och till vad jag egentligen vill göra med mitt liv.

Annonser

Amningsavslut som kom av sig.

13 augusti, 2009

Minikatten var hysterisk. Han bara grät och grät.

Till slut gav jag honom bröstet.

I medicinsk mening spelar det absolut ingen roll. Den eventuella lilla slurk mjölk han fick i sig påverkar honom inte.

Men i pedagogisk mening var det kanske inte så bra. Han skulle glömma bort det där med tutte var planen.

Lösenordsskyddad: Ny era

11 augusti, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Krammetoden

1 augusti, 2009

Jag har ingen aning om ifall mina barn är unika, eller om det här är en fungerande metod. Men så här har vi gjort för att få våra barn att sova hela natten, och det har fungerat på båda.

Vi bestämde helt enkelt att nu är det slut med nattamning. När barnet vaknade och ville amma så fanns vi där i samma säng, nära, nära och höll om barnet. Första natten blev det inte mycket sömn, andra natten desto mer och tredje natten bara någon enda vakenstund. Därefter har barnen sovit hela natten. Om det verkligen fungerat på Minikatten är förstås svårt att säga eftersom det bara varat i en vecka, men så här långt fungerar det i alla fall.

Metoden bör tidigast användas när barnet är stort nog att vara mätt på gröt eller välling så att det inte är hunger som får barnet att vilja amma på natten.

Kanske ska jag trycka upp brochyrer att sprida på BVC som ett alternativ till 5-minutersmetoden?

Var tar mjölken vägen?

30 juli, 2009

Vad händer egentligen med mjölken?

Ännu har mina bröst inte sprängts, men jag gissar att jag kommr att ha rätt ont i dem i morgon efter ett helt dygn utan amning. Mjölken som bildats var tar den vägen? Tillbakabildas den i kroppen på något sätt, eller måste jag pumpa ur den?

Ja det här är säkert något själkvklart, men jag erkänner, jag är precis så här dum.

Slutat nu?

29 juli, 2009

Jag har nog ammat för sista gången nu.

Jag är oändligt sorgsen, men hoppas att det i slutändan kommer leda till att allt blir mycket bättre.

Jag visste inte då, när jag ammade att det var sista gången. Så är det nog bäst att sluta.

Operation amningsstopp

26 juli, 2009

Det går löjligt enkelt att sluta amma.

Jag ammade vid sju i morse, och har sedan inte ammat mer. Minikatten har ätit en slurk väling, en halv burk sexmånaders mat och en burk fruktpuré, nu sover han för andra gången idag.

Jag är glad att jag har sjalarna. Amningen har varit ett naturligt sätt att ge mycket närhet. Nu får jag bära ännu mer och samsover gör  jag med båda barnen. Närheten finns kvar.

Nu är det bara brösten som inte ska gå sönder. Jag kan inte gå från att ha helammat ett ganska stort barn till att inte amma alls, på mindre än en vecka, utan får trappa ner lite. Jag har aldrig haft mjölkstockning, och mina bröst är anpassningsbara, men det får finnas gränser.

Äntligen motiverad

26 juli, 2009

Helt plötsligt är jag väldigt motiverad att sluta med amningen.

Min ångest och mina sömnproblem är värre än någonsin. Det går hela tiden upp och ner, men för varje nedgång blir det värre än tidigare, och i uppgångarna går jag inte lika högt. Det blir alltså ständigt värre. Jag måste ta mig ur det här, och SSRI är kanske lösningen. Det verkar ha hjälpt så väldigt många.

Operation ammningsstopp

26 juli, 2009

Jag har precis sövt Minikatten utan tutte med hjälp av sjal.

Jag misstänker att han är ganska hungrig eftersom han knappt drack någon välling och jag inte ammat sedan sjutiden, så han kommer knappast att sova i flera timmar. Men i alla fall, ett stort steg att han somnade utan tutte.

Operation amningsstopp

25 juli, 2009

Jag ironiserar lite för mig själv över hur dåligt det går att sluta med amningen.

Men sanningen är den att han åt någonting för första gången för bara en vecka sedan, och nu äter han allt. Det är väldigt snabbt jobbat.

Nu ska jag bara lyckas söva honom utan bröstet så är det färdigt sedan.

Idag ammade han inte en enda gång för maten, men väl för tre sövningar.

Doktor Arsle har föreskrivit med arslet.

25 juli, 2009

Eftersom bra allmänläkare är lika sällsynt som något väldigt sällsynt, har jag idag återigen ordinerat mig själv.

I FASS står det att normaldos för vuxna med sömnbesvär är 25-50 mg till natten. Doktor Arsle som är den som ursprungligen har skrivit ut tabletterna till mig föreskriver 5 mg, så har han ryggen fri fast han skriver ut tabletterna i flera hundratal till deprimerad mamma med nyfött barn. Tabletterna ska inte tas alls av den som helammar ett spädbarn, men 5 mg gör varken till eller ifrån.

Nu är Minikatten större och jag kan ta tabletterna. Och nu tänker jag ta 20 mg utan att känna mig som en knarkare. 25 mg var ju den rekommenderade lägstadosen för den som har sömnproblem.

Och utan att överdriva jättemycket tänker jag faktiskt räkna mig till skaran av människor som har sömnproblem.

Jag vet inte om dosen räcker, men den har aldrig svikit mig förrut.

Nu går det bra, igen och igen

25 juli, 2009

Igår var jag trött, och somnade långt innan en eventuell effekt av lugnande satte in.

Då känner jag mig oövervinnerlig och tänker, att det här är ju så lätt, jag kan snart sluta med tabletter helt och behöver inte sluta amma.

Jag vet erfarenhetsmässigt att det inte är så, men det är lite lustigt att jag varenda gång tror det.

Operation amningsstopp

24 juli, 2009

Tyvärr gick inte resten av amningsstoppsdagen så bra heller.

Minikatten och jag tog den långa promenaden, och 20 minuter hemifrån blev han verkligen hungrig. 20 minuter är alldeles för länge med någon som gråter av hunger och bara vill amma, så jag ammade.

Och så var det nattamningen, deen tänker jag spara till sist.

Summa amningar idag blev fyra gånger, vi får se hur det går i morgon.

Operation amningsstopp

24 juli, 2009

Nu har operation amningsstopp inletts.

Status ännu så länge är ganska dålig.

Jag ammade i morse för att slippa gå upp klockan sju, sen sov vi alldeles för länge och gick direkt på fruktpuré vid elvatiden. Eftersom jag hade en kompis på besök gav jag ganska snabbt upp om att söva utan tutte eftersom det hade varit ohyfsat att lägga barn i en timme när hon satt utanför och väntade. Så hittills har jag ammat ungefär som vanligt. Nu sover Mini, men när han vaknar ska jag prova en burk med spagetti bolognese, han har aldrig fått ”riktig mat” tidigare utan bara fruk och grönsakspuréer.

Skit också

24 juli, 2009

Det här går bara inte.

Jag har inte ens veckor på mig, jag måste fixa det här väldigt snart.

Minikatt, i morgon blir det inte mycket tutte.

Ingen slump

23 juli, 2009

Barn slutar amma av sig själv vid olika tidpunkter. Men jag tror inte att det är en slump att Lillkatten ammade tills han var två och att andra barn med amningsgalna föräldrar ammar ännu längre.

Har man som jag låtit bli att introducera flaska och använt bröstet som tröst och som nattningsprocedur då blir amningen inte bara förknippad med mat och då tröttnar inte barnet på att amma bara för att de fått smak på mat.

Jag tyker inte att jag gjort något fel, utan tycker att mitt sätt är jättebra, ifall man nu inte vill sluta amma helt plötsligt för att kunna äta medicin.

Jag tror inte att Minikatten kommer att tröttna av sig själv inom de närmsta åren.

Hur gör man

23 juli, 2009

Minikatten är sju och en halv månad. Det är många som slutar amma sina lika gamla barn.

Men jag fattar inte hur de gör?

Minikatten äter helt plötsligt bra, men därifrån till att inte amma alls? Jag slutade aldrig amma Lillkatten, han slutade själv, så jag har ingen erfarenhet.

Ångest

23 juli, 2009

Jag somnade efter två och före tre, någongång.

Jag har somnat varenda natt, till slut sover jag.

Nu har jag ÅNGESTEN från helvetet, vid tanken på att inte ta lugnande ikväll. Men de lugnande verkar ha spelat ut sin roll. För att ge effekt måste jag öka dosen ytterligare, och det kan jag inte göra.

För bara några nätter sedan sov jag utan lugnande, då gick det bra. Nu gör det mig helt förstörd.

Jag kan inte leva i en tablettupptrappningsspiral, det måste gå på något annat sätt.

Snart, snart, snart äter Minikatten (tror jag). Fast jag fattar inte riktigt hur man gör.

Väldigt smart att ströläsa och kommentera helt lösryckt

17 juli, 2009

Och tack Cami för upplysningen att jag inte får sluta amma innan Minikatten fyllt sex månader.

För i HELVETE, läs några inlägg till i bloggen innan ni kommenterar. Jag vet att jag har lösenordsskyddat det mesta som rör skälet till att jag försökte sluta amma. Men läser man bara en tre fyra inlägg omkring så ser man att jag var tvungen av medicinska skäl.

Helamma i sex månader.

4 juni, 2009

Nu är Minikatten nästan sex månader gammal, och i början av veckan kom all barnmatsreklam.

När Lillkatten var bebis kom reklamen redan vid fyra månader.

Jag tycker att det är jättebra att det har ändrats.

Det är kontroversiellt jag vet, och jag som är så mycket för jämställdhet borde inte tycka så här. Men ändå. Jag tycker att det vanliga borde vara att helamma till sex månader, och sedan är det klart att det finns en massa olika skäl till att börja tidigare med mat (särskilt om man gett ersättning istället för bröstmjölk kan det nog vara roligt att börja tidigare), men det borde ändå höra till undantagen.

Jag själv försökte börja med mat tidigare eftersom jag ville börja äta amningsförbjuden medicin. Men det lyckades inte, så nu har vi lagt ner och så börjar jag om på sexmånadersdagen med en tesked puré.

Fortsätter amma (i ett oskyddat inlägg också)

25 maj, 2009

Jag slutar inte amma riktigt ännu.

Och det känns så bra.

Det blir inga två år den här gången. Inte ens något helt år. Men i alla fall. Minikatten får börja äta mat i sin egen takt och jag får chans att bli mer redo.

Jag bestämmde mig visserligen för att sluta amma redan när Minikatten var tre veckor gammal, så jag borde haft tid att vänja mig vid tanken, men det har jag tydligen inte.

Glad idag

25 maj, 2009

Idag var jag hos min läkare igen. Den här gången för att få hjälp med en sticka i foten. Stickan rörde hon inte, men hon okejade alla mina funderingar om amning och tabletter.

Jag fortsätter amma tills Minikatten behagar äta. Det går ju inte att tvinga honom, och det är inte så akut att jag ska sätta honom på någon svältkur för att tvinga honom att dricka ur flaska.

Under tiden äter jag så mycket tabletter jag behöver av antingen ena eller andra sorten och med eller utan lugnande vad som behövs för just den kvällen.

Jag har sovit två nätter utan beroendeframkallande lugnande och tror att det blir en till. Så länga jag inte försöker trappa ner hoppas jag att det ska gå bra och att jag ska sova på nätterna.

Min läkare är så bra, jag är så glad att jag bytte ut doktor Arsle och hittade doktor Bäst.

Ingen vågar säga någonting

23 maj, 2009

Jag har återigen försökt reda ut vilka tabletter som är bäst att äta nu medan jag fortfarande ammar.

Det finns den snälla sorten som man inte ska äta när man ammar nyfödda, men som kanske fungerar när man ammar lite äldre barn. Och så finns det sorten som jag blir lite bakfull av men som är helt ok när man ammar, problemet är att den inte har några lugnande effekter, så den måste ibland kompletteras med lugnande som inte är särskilt bra i upprepade doser vid amning och dessutom är beroendeframkallande.

På apoteket vågar de inte säga någonting, utan läser bara i FASS, barnläkaren vågar inte heller säga någonting utan säger bara att man inte ska ta någon av tabletterna regelbundet när man ammar, och min läkare vågar egentligen inte heller säga något, utom att jag måste äta tabletter annars dör jag. Men beslutet överlämnas åt mig eftersom det inte finns någon forskning.

Hur kan det vara så här? Någon medicinsk instans måste ju våga ta ansvar? Det är ju så det fungerar här i Sverige.

Sluta amma

22 maj, 2009

Igår provade jag att pumpa ut bröstmjölk och ge Minikatten på flaska, han förstod inte att svälja det heller.

Han verkar gilla det mesta vi ger honom att äta, problemet är bara att han inte förstår att han ska svälja maten. Jag tolkar det som att han inte är riktigt redo för mat ännu, och så får jag försöka ha tålamod. Det är ingen idé att stressa, det blir förmodligen bara värre. Det får ta den tid det tar, och så får vi fösöka lite varje dag.

Sluta nu

20 maj, 2009

Jag måste sluta läsa om mina tabletter och hur de eventuellt kan skada Minikatten, ingenting ger mig mer ångest än att göra det.

Jag måste lita på min läkare, och så måste jag så snart som möjligt sluta amma så att jag kan börja med mina riktiga tabletter.

Vill inte bli påmind

19 maj, 2009

Jag vågar inte riktigt läsa tillbaka i min blogg just nu.

Jag vågar inte riktigt se hur det här har smugit sig på.

Men jag måste, måste, måste bli bättre snart.

Jag vill verkligen sluta amma, även om det inte är lätt rent tekniskt. Minikatten visar ingen som helst förståelse för att jag vill att han snabbt ska byta hela sin världsbild.

Ammning

18 maj, 2009

Amningsbehåar, ammningströjor, ammande bebisar, allt det gör ont just nu.

Jag älskar ju att amma, och vi mår så bra av det.

Lösenordsskyddad: Sista chansen förbi

18 maj, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Bli fri

16 maj, 2009

När jag var tonåring hade jag halsfluss varannan vecka. Jag hann precis bli frisk från en och vara i skolan någon dag innan nästa halsfluss slog till. Till slut sa läkarna att vid nästa halsfluss tar vi bort dina halsmandlar. Men det blev aldrig någon nästa gång, fram till dags dato har jag inte haft en enda halsfluss till.

När jag var barn tog jag simmärken på somrarna på landet. För att ta det sista märket skulle man klara av att simma 25 meter under vattnet (tror jag det var). Jag klarade av alla andra övningar, på några dagar och de resterande fem veckorna ägnade jag åt att försöka klara mig ända fram till flotten 25 meter bort från bryggan, men det gick inte. Sista dagen sa min simlärare till mig att jag ändå skulle få vara med på avslutningen även om det inte blev något märke, jag skulle få vara med i småbarnsgruppen. Och då klarade jag äntligen av att simma ända fram till flotten.

Nu tänker jag att samma sak ska hända igen. Med hotet om att sluta amma ska jag som i ett trollslag bli fri från all ångest. Visst är det väl så det fungerar?

Sluta amma

15 maj, 2009

Om man ska sluta amma en femmånaders bebis som helammar och inte tar flaska, hur bär man sig då åt?

Tips efterlyses å det snaraste

Helt jävla dum i huvudet

15 maj, 2009

Berätta inte för mig att jag är dum i huvudet, det vet jag att jag är.

Jag har varit hos läkaren, och fått Citalopram utskrivet, men… jag måste sluta amma innan jag får börja äta dem.

Så nu har jag tagit beslutet att fortsätta amma, och vänta med tabletterna.

Jag vet, det kommer inte att fungera. Jag kommer att ångra mig redan inatt.

Men jag måste få vara helt jävla dum i huvudet för att kunna gå vidare. Just nu har jag inte tillräckligt med ångest för att klara av att sluta med amningen. Men det kommer, det vet jag ju.

Och jo, jag vet att andra ätit medicin och ammat, men jag fick inte ok att göra det, och därför kommer jag inte att göra det heller, vad jag än läser eller vad än andra berättar för mig. Det kan jag inte göra när jag har alternativet att sluta amma.

Mens?

13 maj, 2009

Jag har förresten fått tillbaka min mens.

För att vara en person som inte har mens är det väldigt förvånande att den kommer tillbaka när Minikatten bara är fem månader och dessutom helammar.

För första gången i mitt liv vill jag faktiskt inte ha barn. Det är en lite konstig känsla. Till skillnad från de flesta tonåringar hoppades jag på att bli gravid,  jag hade mycket oskyddat sex. Gravid blev jag inte, jag hade ju ingen ägglossning.

Men nu, när jag alltså för första gången någonsin inte vill bli gravid, då verkar min kropp ha börjat fungera.

Undrar om den onda bebisguden skrattar just nu?

Amning

30 april, 2009

Det pratas så mycket om amningshysterin och om skuldbeläggande av kvinnor som inte ammar.

Själv har jag inte upplevt något sådant alls. Det beror ju förstås på att jag ammar och att jag ammar mycket och länge.

Men jag undrar lite om den där hysterin. För jag upplever att det uppfattas som hysteriskt och skuldbeläggande att lägga fram alla fakta. Om man nämner att det kan bli problem med mjölktillgången ifall man väljer att regelbundet ge ersättning då är man fanatiker.

Det finns tusentals anledningar till att kvinnor inte vill amma sina barn på heltid, eller kanske inte alls. Jag har inget behov av att ställa mig tills doms över en enda av enledningarna, alla gör som de själva tycker känns bäst. Men jag tycker att det ska vara ett aktivt val där man väger in alla för och nackdelar i sitt beslut. Och om man inte får berätta vad konsekvenserna kan bli av att ge ersättning då blir det inte ett aktivt val, då kanske någon som ville amma helt blir tvungen att sluta helt istället, när det kunde varit så enkelt som att bara vänta ut en tillväxtperiod och amma mycket under en begränsad tid.

Amning

22 februari, 2009

Det blev ingen tandemamning. Lillkatten vill inte amma längre när det kommer mjölk igen, och jag är inte jätteledsen för det.

Däremot har amningen underlättats väldigt mycket den här gången av att jag inte haft något uppehåll.

Det fanns mjölk redan från början, och det finns så mycket att Mini inte har behövt kämpa med tillväxtperioder för att öka mjölken det har räckt ändå. Dessutom har jag inte haft det minsta ont, och inga problem med läckande tuttar. Det kan inte bli bättre. Bara jag kan fortsätta amma nu också.

Irritationsmoment

3 augusti, 2007

Irritationsmoment nummer ett just nu är alla som berättar för mig att jag daltar så mycket med mitt barn för att han är nummer ett, och att jag aldrig kommer att göra så med nummer två.

Det första som irriterar mig är att alla förutsätter att vi vill/kan få fler barn. Nu vill vi ju visserligen det, men det vet de här människorna inget om.

Det andra som irriterar mig, och som irriterade mig redan innan jag fick Lillkatten är att andra berättar för mig hur jag kommer att bete mig. Det var ju många som berättade att jag inte skulle orka använda sjal mer än några månader eller att jag skulle upptäcka att samsovning inte fungerade. Eller att jag inte skulle vilja börja skolan när Lillkatten inte ens var åtta månader gammal. Det vill jag visserligen inte, men jag kommer att göra det ändå, och det var precis så jag trodde att det skulle vara.

Jag anser inte att jag daltar med Lillkatten. Jag tror på ett nära föräldraskap, och det är därför jag bär mycket på mitt barn, ammar mycket, och inte låter honom skrika sig till sömns. Ifall jag fortfarande tror på det här ifall vi får ett syskon kommer vi nog att ha tid med syskonet också.

Utan Lillkatten

7 februari, 2007

I morgon ska styrelsen för bostadsrättsföreningen jag satt med i, innan vi flyttade, äta middag tillsammans på restaurang, jag är medbjuden.

Och eftersom jag fortfarande gråt-saknar vår gamla lägenhet och grannarna så vill jag gärna vara med.

Av princip så tycker jag att bebisar ska kunna följa med överallt. Jag tycker dessutom att offentlig amning är OK. Men jag vill ändå inte ha med Lillkatten i morgon. Han är så liten att man måste ha honom i famnen hela tiden, för det finns ingen möjlighet att ta in vagnen. Och med honom i knäet går det knappast att äta.

Så i morgon ska jag försöka lämna Lillkatten med Kattpappan. De ska sitta på Kattpappans favoritpub som ligger precis bredvid restaurangen och ska träffa några kompisar. Fungerar det inte bra och han absolut vill amma får jag väl lämna min mat oäten och gå hem.

Men jag har lite ångest. Lillkatten och jag har inte varit åtskiljda alls om man bortser från de timmar jag låg på operation efter förlossningen. Det är nog nyttigt för mig att försöka vara något annat än mamma någon timme, för Lillkatten tror jag inte alls att det spelar någon roll han får ju vara med pappa.

Argumentation med min far

1 december, 2006

Jag och Kattpappan tycker att AP verkar vara ett bra sätt att förhålla sig till föräldraskap. Vi tycker att det låter vettigt med samsovning, långtidsamning och sjalbärande. Men eftersom vi bara läst om det i teorin lägger vi inte någon prestige i att visa att det absolut är det bästa. Visar det sig att det inte alls fungerar i praktiken är vi villiga att omvärdera allt. Men att prova med att inte köpa en babysäng, köpa en sjal och hoppas på att kunna amma så länge som möjligt tycker inte jag är fel.

Det tycker däremot många andra däribland min far. Jag har precis avslutat en diskussion med honom angående samsovning.

P=Pappa
KM=Jag

P – Men ni behöver väl inte göra som alla andra
KM – Vi gör inte som alla andra, alla jag känner IRL har köpt en babysäng
P – Just det, där ser du, man behöver en säng till babyn
KM – Men ingen har använt den särskilt mycket, alla har haft babyn hos sig i sängen första tiden
P – Det är jättejobbigt att ha ett barn i sängen
KM – Men alla har ju ändå barnet i sängen för att de inte orkar lägga tillbaka det efter nattamningen
P – Men ni behöver ju inte göra som alla andra
KM – Men jag sa ju just att jag inte känner någon annan som inte köpt en babysäng
P – Nä just det, det är för att man behöver en babysäng

Och så fortsatte diskussionen så här i en halv evighet, och det är inte direkt så att pappa gjort mig mer intresserad av att skaffa en babysäng. Som det trotsiga barn jag trots allt är vill jag nu bara bevisa att vi kommer att klara oss jättebra utan en babysäng. Men jag ska lägga undan trotset, visar det sig att vi tänkt fel ska jag gladeligen köpa en babysäng, och dessutom le när någon säger ”vad var det vi sa”