Archive for februari, 2011

Godkänd

28 februari, 2011

Jag är godkänd som donator nu. Kul, kul.

Annonser

Melloekoglamour i förorten

27 februari, 2011

Örhängen Pilgrim (kvar från innan ekolöftet), Topp Oria (FairTrade o Ekologisk bomull), Halsband (fått i present), Jeans Koola Anna (köpta på Tradera), Strumpor H&M (panikköp)

Ekoförortmorsans torsdagsoutfit

27 februari, 2011

Örhängen Pilgrim (kvar från tiden innan ekolöftet), Tröjklänning Velour (bloppad), Jeans DrDenim (kvar från tiden innan ekolöftet), Kängor Viking (här gick funktioin före eko, jag hade inte råd med ekologiska alternatib helt enkelt)

Nytt försök

27 februari, 2011

Jag hade förrut något sorts mission att visa en vanlig förortsmorsa outfit i ickemärkeskläder. Fast det har gått trögt med det, så dags för ett nytt försök!

Tänker inte

25 februari, 2011

Jag fryser och har spränghuvudvärk. Men jag tänker inte vara på väg att bli sjuk för det har jag inte tid med. Så det så!

Lovsång till VV

25 februari, 2011

Man skulle kunna tro att jag är betald, men det är jag inte. Jag tänker ändå lovsjunga viktväktarna, jag älskar deras system. Visst det bästa sättet att gå ner i vikt är förstås att äta rätt och träna, men jag fixar inte riktigt det. Bland annat för att jag haft så mycket ätstörningar och vet att det snabbaste sättet att gå ner i vikt är att inte äta alls. Jag behöver regler för hur jag ska äta för att inte sätta upp galna för mig själv.

Viktväktarna har fått rätt så mycket skit de senaste åren tycker jag, och det fungerar säkert inte för alla, precis som GI inte funkar för mig. Men för mig är viktväktarna perfekt. Jag är aldrig hungrig, jag kan äta allt, jag kan träna på maxkapacitet  och jag går ändå ner bra i vikt. Jag älskar!!!!!!

Kräksyskon på dagis

23 februari, 2011

Idag när jag lämnade Lill på dagis hörde jag hur ett barn livfullt  beskrev hur hennes småsyskon kräkts hela natten.

Men va fan, varför är du på dagis idag då? Jag orkar inte med mer magsjuka nu snälla. Hur svårt kan det vara att hålla syskon till magsjuka barn hemma?

Själv lämnar jag Lill på dagis trots att Mini är sjuk… men han har öroninflammation och det smittar inte, så jo jag tycker inte att jag kastar sten i glashus.

Gick bra

22 februari, 2011

Det gick hur bra som helst för mig att sova inatt, och för Mini också för den delen. Kåvepeninet satte igång att verka direkt, och nu är busiga glada och pigga! Mini tillbaka hos oss.

(Fast jag tog så klart sömntablett som vanligt, så inga mirakel har skett här.)

Träning

21 februari, 2011

Mini är som sagt sjuk. Idag var jag hos läkaren med honom och han har öroninflammation som är på väg att värka hål, och retade andningsvägar, så nu har han fått Kåvepenin. Av förklarliga skäl är nätterna inte speciellt roliga för honom, han har ont och drömmer läskiga feberdrömmar, och när han vaknar vill han bara ha mamma. Jag kan förstås inte ta insomningstabletter som stänger av mig, jag måste finnas där för honom.

Idag sov jag och Mini framför TVn en ganska så bra stund. Att ha sovit på dagen brukar automatiskt betyda insomningstablett för mig, men ikväll ska jag inte ta någon. Och kan jag inte somna ska jag öva på att ta det lugnt, läsa och vänta ut sömnen (och Mini) och inte få ångest. Rapport kommer i morgon, i sämsta fall tänkte jag mig hinna läsa ut boken jag håller på med.

Spännande mediciner

20 februari, 2011

Jag loggade in på apotekets hemsida för att kolla tillgången på sömntablettsrecept, och upptäckte att jag har massor av spännande recept på olika sprutor som  jag kan hämta ut helt gratis. Kul, kul.

Undrar om jag skulle kunna dra mig ur donationen och sälja Puregon på svarta marknaden?

feber

20 februari, 2011

Nu är Mini inne på sitt fjärde dygn med feber. Feber som inte går under 39 grader, ens med alvedon. Det börjar bli dags att gå till läkaren då va? Mitt förtroende för vårdcentralen här i Södra förorten är kört i botten, men jag tänker ändå försöka där i morgon, en tvååring med feber kan de väl inte bara ge sömntabletter?

Sentimental

16 februari, 2011

Jag minns med saknad hur bokrean var innan internethandeln gjorde intåg i mitt liv. Jag minns också den tid när jag hade massor av tid med att läsa och brukade köpa två papperskassar med böcker.

I år blev det bara tio böcker, och de kommer att skickas hem till mig. Livet förändras

Färgtjat igen.

15 februari, 2011

Igår var jag ock köpte kalsonger till barnen på PO.P. PO.P skryter mycket om att deras kollektioner är könsneutrala, och det stämmer kanske såtillvida att de hänger alla kläder tillsammans och inte har någon tjej- eller killavdelning.

Men kalsongerna är blå respektive gröna och trosorna är är rosa och blommiga, inte särskilt könsneutralt tycker jag. Så klart var jag tvungen att framföra mina klagomål till expediten, och hon höll med mig, men hävdade att det berodde på att färgglada kalsonger inte säljer. Är det verkligen så? Även i den närförrort till Stockholm där jag bor? Enligt expedidten hade de haft kvar nästan alla orangea kalsonger från förra säsongen till rean eftersom ingen köpte dem. Jag måste ju tro på det hon säger, även om jag har svårt att göra det. Förresten sa hon att om man låter en pojke välja kläder själv så väljer han nästan alltid blått, och där vet jag att hon har fel, båda mina söner har rosa som älsklingsfärg.

Hur anonym är en anonym donator?

15 februari, 2011

Jag kommer inte att vara en helt hemlig donator. När eventuella barn fyller arton kommer de att kunna söka upp mig. Och skulle något hända med barnen innan dess och en genetisk utredning behöver göras kommer jag att kallas till sjukhus och anonymt få genomgå testerna som behövs. Jag vet inte om jag kommer att tillfrågas om jag vill donera t.ex. en njure men så kanske det blir?

Hur är det när man har helt anonyma donatorer i te.x. Danmark, finns det uppgifter för sjukdomshistoria eller är det omöjligt att spåra donatorn? Någon som kan upplysa mig?

Längtar

15 februari, 2011

Helt plötsligt kom jag på hur mycket jag längtar efter att träffa mina fina bloggtjejer.

Kanske blir det av snart?

Jag är redo för en kattunge nu.

14 februari, 2011

Jag spanar efter en kattunge. Hoppas, hoppas att den jag vill ha föds eller i alla fall blir påtänkt snart.

Två uppfödare i Danmark och en i Schweiz verkar ha förutsättnigarna att få fram min drömkattunge.

Jag har nog skrivit det här alldeles nyss, och jag jobbar på att skapa en kattblogg för de som är intresserade av min väntan på riktigt.

Tjat lönar sig ibland

10 februari, 2011

Vi har inte varit helt nöjda med storbarnsavdelningens (på Lill och Minis dagis) genuspedagogik. Jag och andra lierade föräldrar har tagit upp problemet  på föräldramöten, föräldraråd och utvecklingssamtal. I morse hade det kommit ett nytt nyhetsbrev i barnens fack där det beskrivs lite vad som händer på dagarna och nu har barnen en affär där de köper och säljer av varandra, och i brevet poängterades det särskilt att både pojkar och flickor leker lika mycket och tillsammans i affären. Tidigare har det ibland stått att idag har flickorna lekt i hemvrån och pojkarna lekt med tåget.

Det känns som att vi kommit ett litet steg på vägen när personalen ser och bekräftar att alla är med, och dessutom tycker att det är viktigt att poängtera i brevet. Kanske att vårat tjat har fått dem att tänka ett steg längre. Jag tror att de har som ambition att förlja läroplanen där genustänkandet finns med, de har bara inte insett hur de delar upp, men kanske börjar de bli bättre?

Det lönar sig

Föräldraskap är

9 februari, 2011

En mig närtstående bloggare brukar skriva inlägg uder rubriken föräldraskap är… och nu har jag en egen sådan att bjuda på:

Föräldraskap är att hela dagen på jobbet gå omkring med barnsnor på axeln.

Fuck GI

7 februari, 2011

Nu har jag följt GI-programmet slaviskt i en månad och resultatet är tre kilo uppåt. Eller egentligen har jag stått still medan jag körde programmet, men innan jul påbörjade jag kuren och gjorde sedan ett juluppehåll när jag gick upp tre kilo, de där tre kilona som jag i vanliga fall hade tappat hur lätt som helst fanns kvar. Jag väger alltså 6 kilo mer än vad jag hade tänkt.

Nu går jag tillbaka till fettsnålsdieten  och nu vet jag vad jag ska säga när jag fåt kritik för att jag äter för mycket gröt och potatis.

Efterrätt

7 februari, 2011

Efter teatern igår gick vi och fikade hela familjen. Lill och Mini delade på en semla, och när de hade ätit upp tjatade Lill om att han ville ha efterrätt. Jag och Kattpappan skrattade åt att han tydligen tyckte att semla var mat eftersom han ville ha efterrätt. Men så frågade vi i alla fall honom vad han ville ha till efterrätt och med sin Åhhh-vad-ni-är-korkade-min svarade han ”banan så klart” Så nu vet vi skillnaden på semlor och efterrätter

Kultur för alla?

7 februari, 2011

Vi var på barnteater med barnen igår. Fantastiskt roligt och barnen börjar bli teatervana nu något som jag gärna vill ge dem.

Som vanligt på den här sortens tillställningar pratade alla föräldrar svenska utan brytning. Teater eller inte teater är helt klart en klassfråga, och jag tror att det handlar om mer än Bu och Bä i längden. Jag hoppas att förskolor och skolor låter barn ta del av annan kultur än den som sänds på betaltvs barnutbud. Jag vet att det finns projekt där teater spelas i t.ex. Tensta, och jag tror att det är helt rätt väg att gå, alla barn borde få chansen att gå på teater och läsa bra böcker.

Varför viktigt med socialt liv när man donerar?

4 februari, 2011

På kuratorsamtalet igår frågade hon väldigt mycket om mitt sociala liv. Hon försäkrade sig om att jag har bra kontakt med min familj och att jag har vänner som jag umgås med. Varför gjorde hon det? För att jag inte skulle donera i någon avsikt att få familj om 18 år när barnen eventuellt vill ta kontakt?

Tacksamhet

4 februari, 2011

Igår var jag tillbaka på Huddinge för att prata om donationen. Jag gick i samma korridorer där Lill blev till, tittade in i det rum där han sattes tillbaka.

Tydligen ska enheten byta lokaler tills nästa gång jag kommer tillbaka och jag är så glad att jag fick komma tillbaka till hur det såg ut då. Det var väldigt känslosamt och paren i korridorerna och väntrummen fick mig att få lite ont i magen, de har det så jobbigt just nu.

Tänk att jag lyckades. Tänk att det blev en Lill. Vilken ofattbar tur vi hade.

Donationen framskrider.

4 februari, 2011

Igår var jag på kuratorsamtal och läkarundersökning, och alla jag träffade sa att jag var en så bra person, en riktig hjälte var det visst någon som uttryckte det. Och jag tog åt mig lite grann, även om jag inte tycker att det är någon stor sak för just mig att göra, jag tycker att det är ganska roligt.

Jag har inte fått det på papper, men både läkaren, kuratorn och barnmorskan antydde att jag kommer att godkännas som donator. Jag vill gärna berätta precis hur allt går till, men jag tänker inte publicera det i bloggen just när det händer utan en hemlig tid senare. Nu dröjer det ungefär ett halvår innan jag kan testas för HIV ovh hepatit igen, och sedan kör vi igång. Men exakt när får ni alltså inte veta här i bloggen.

Såklart

2 februari, 2011

Lillkatten jublade när han förstod att melodifestivalen drar igång igen, varför förstod jag inte riktigt, så jag sa att vi har ju inte bjudit in några gäster, så det blir ganska lugnt.

Snälla, snälla mamma kan vi inte bjuda in gäster sa han då, och jag frågade vilka gäster han tyckte att vi skulle bjuda in, och då tittade han på mig som om jag var dum i huvudet och så svarade han –mormor och morfar förstås.

Jag vill också ha barnbarn.

hur sluta med sömntabletter

2 februari, 2011

Mitt hjärta blöder varje gång jag ser att någon hittat hit på sökningen ”hur sluta med sömntabletter” och här i min blogg ges det tyvärr inga svar på den frågan. Men om någon vet, så tipsa gärna. För sökningen är väldigt vanlig, och jag skulle också vilja veta.

För öppen?

2 februari, 2011

Jag har en liten fundering om det här med att vara så öppen med min äggdonation.

Jag vet inte hur många kvinnor per dag som donerar ägg i Stockholm. Men gissningsvis är det inte många, förmodligen inte fler än en. De jag donerar till vet precis vilken dag jag plockas. Min blogg läses av en hel del människor och det är väl inte helt otänkbart att den som ska ta emot ägg läser just infertilitetsbloggar/donationsblogg? Om jag är tydlig med datum så finns risken att den som tar emot mina ägg (om det nu blir några) kan lägga ihop ett och ett och så försvinner hela anonymiteten. Är det ett problem? Ska jag vara lite diffus i min datumangivelse och inte berätta exakt om allt när det händer utan lite senare? Bloggandet ger helt klart en ny spännande dimension till saker och ting.

Nu går det undan.

1 februari, 2011

Jag som är van att vänta, vänta och vänta när jag ska till kvinnokliniken. Plötsligt bara forsar allt på. Redan på torsdag ska jag dit på läkarundersökning och träffa kuratorn. Men som jag förstod det dröjer det sedan ett halvår innan jag får köra igång på riktigt. Det ska nämligen vara sex månader mellan testtillfällena.