Archive for december, 2010

2010

31 december, 2010

2010 var året då jag inte skillde mig. Hur det utvecklas i framtiden vet jag inte. Kattpappan berättade också att han inte älskar mig längre

2010 var året då jag kräktes utan synbar anledning vid ungefär 14 tillfällen.

2010 var året då Minikatten utvecklades från en bebis till en fantastisk individ med ett väl utvecklad språk och så många kloka tankar och kommentarer att man aldrig slutar häpna.

 2010 var året då Lillkatten bytte från småbarnsavdelningen på dagis till storbarnsavdelningen och blev någon i ett socialt sammanhang. Han har riktiga kompisar som är hans helt egna, och där vi föräldrar varit helt bortkopplade från urvalsprocessen.

2010 är året då jag inte haft en enda panikångestattack

2010 är året då jag tagit mig tid att göra saker bara för min egen skull med mina egna vänner.

2010 är året då jag som vanligt tycker att jag fått för lite tid med Kattpappans vänner

2010 är året då jag haft mitt roligaste jobb någonsin. Jag älskar mitt jobb och längtar efter att få jobba över. Synd att jobbet tar slut i sommar. Men det blir ett fint minne av att det kan vara fantastiskt att jobba.

2010 var året då jag höll stenhårt på mitt ekoshoppande.

2010 var året då jag gick upp 7 kilo.

Sammanfattningsvis har 2010 ändå varit ett bra år för min del, om man jämför med nästan alla andra år på 2000-talet.

GOTT NYTT ÅR

Annonser

Intressant fråga

28 december, 2010

Jag har fått en bra fråga av J som jag måste försöka besvara.

Är det dåligt att vara grabbig tycker du? Att vara yvig i gesterna och att ”brösta upp sig” som du beskriver, är det något fel när man är en liten kille i tre-fyraårsåldern? Att vara grabbig behöver inte vara något dåligt, särskilt om grabbigheten inte är kopplad till kön, utan till individ. Men i Lillkattens fall ser jag min vanligtvis mjuka kille som egentligen har flest tjejkompisar komma in på dagisgården och gå in i en roll, en roll där han säger sig inte vilja leka med flickor han lekte med dagen innan hemma på gården. Jag ser också min vanligtvis mjuka kille slåss och helt sluta lyssna när någon pratar med honom. Dålig grabbighet är för mig våldssam och exkluderande.

Är det dålig att vara flickig också, och hur är man då? Ja, det finns dålig flickighet också. Det är när småflickor inte vågar ta för sig, inte säger till för att inte vara till besvär, aldrig leker vilda lekar för att inte förtöra de fina spersstrumbyxorna. Dålig flickighet är för mig när någon förminskar sig till ingenting alls.

Jag är medveten om att jag när jag använder orden grabbig respektive flickig förstärker skillnaderna, jag bekräftar att det skulle vara en skillnad. En skillnad jag alltså inte vill veta av. Och jag har gjort det här misstaget förrut. Vad ska jag anävnda för ord istället för grabbig? Jag menar ju egenskaper som brukar tillskrivas det ena könet, och som jag tycker att barn stöps till.

Grabbigt i rosa och pussar

27 december, 2010

Ibland tycker jag att Lillkatten är så himla grabbig, på ett dåligt sätt. Han bröstar upp sig, blir yvig i gesterna och får nästan basröst. Det här inträffar när han umgås med några av pojkbästisarna från dagis.

Allra bästa vännen är grannpojken som är ungefär ett år äldre, och de leker alltid på dagis och ofta fortsätter leken hemma hos någon av dem på kvällen. Det är mycket tävling och en del slagsmål, men alltid när det är dags att säga hej då pussar de varandra på munnen.

Jag hoppas att dagen när någon berättar för dem att killar inte pussas aldrig kommer.

Förstörda

27 december, 2010

De röda byxorna gick inte att rädda.

Det finns så klart tusen saker som är värre än ett par förstörda byxor. Men byxorna var ganska dyra… och väldigt fina.

Bus

27 december, 2010

De fina röda byxorna som används för första gången är helt plötsligt ritade på med någon sorts märkpenna. Inte klädesmärkpenna, men ändå. Nu ligger byxorna i tvätten och jag hoppas att de färgen försvinner.

Jag blir galen när Lillkatten bara skrattar åt mig när jag blir argargarg.

Ritandet var inget misstag utan ett busstreck.

Kräk igen

26 december, 2010

Igår hade jag en liten släng av min gamla kompis magsjukan. Jag kräktes några gånger och gjorde en del annat, och sedan var det borta efter några timmar. Jag är numera så van att jag knappt märkte det.

Redan på morgonen sa jag att jag kommer att kräkas senare, så jag ville hem fort från sommarstugan utan vatten och med mulltoa. Och jag hann hem, och hann bli frisk lagom tills kvällsläggningen. Sjukt vad man kan vänja sig vid.

I alla fall börjar jag se ett visst mönster. Jag har ofta ätit för mycket (choklad tror Kattpappan) två dagar innan jag kräks. Det är ju vad jag alltid har sagt, jag måste äta nyttigt annars blir jag sjuk.

God Jul

24 december, 2010

I år har vi en minnesvärd jul. Ute i den pyttelilla stuga på landet där vi är alldels för många personer.

Vattnet har för att göra en spännande tvist på det hela frusit. Så vi smälter snö och hoppas att masken ska hålla sig borta från våra magar.

Någor av ett i-landsproblem kanske?

Slappna bara av lilla vän

22 december, 2010

Jag är inte barnlös längre, inte på något sätt. Jag skyddar mig till och med aktivt mot att bli gravid.

De tidigare barnlöshetskänslorna är helt borta. Jag blir genuint glad när någon är gravid. Jag kan till och med höra ett samtal om planering av tidpunkt för graviditet utan att bryta ihop. Så klart brukar jag droppa en kommentar om att en graviditet inte alltid är något man planerar, men i övrigt håller jag mig lugn.

Det enda som finns kvar i mig är aversionen mot uppfattningen att det hjälper att slappna av om man har fertilitetsbekymer. När det resonemanget kommer på tal tänder jag till på alla cylindrar.

I söndags var Lillkatten på födelsedagskalas och någon berättade om sin mamma som hade fått upprepade missfall och till slut hade adopterat, och jag i min tur berättade om någon som också hade fått upprepade missfall och också adopterat, och tio år senare fått prova en ny sorts operation av livmodern, så att hon till slut fått bli lycklig förälder till både ett adoptivbarn och ett hemmagjort barn. Och då var det naturligtvis någon som kom dragandes med den urgamla myten om att bara man adopterar blir man gravid. HALLÅ, hur selektiv hörsel har du ifall du missar hela berättelsens kärna om O.P.E.R.A.T.I.O.N.E.N? På vilket sätt hör operation och avslappning ihop? Jag blir så trött och uppgiven.

Pedagogik

21 december, 2010

I somras hade jag och några andra mammor stämt träff på ett lekland. Lillkatten satt och pillade med GPS:en och slutade inte trots tillsägelse, och helt plötsligt hade han haft sönder den. Och jag som tyvärr är helt lost i världen utan min GPS visste inte alls ens åt vilket håll jag skulle köra.

Pedagogisk som en sten och väldigt irriterad eftersom jag också ville dit och träffa mina vänner, väste jag åt Lillkatten att nu var vi tvugna att åka hem igen och att allt var hans fel. Det var inte min största minut som förälder. Vi irrade vidare med bilen och jag väste visst ytterligare några gånger, innan vi helt otippat faktist var framme på rätt plats, bara en halvtimme sena.

Nu får jag ofta äta upp min opedagogik. För varje gång jag är det minsta osäker på vägen och behöver läsa på en skylt eller se mig omkring börjar Lillkatten nästan desperat ropa att nu måste vi åka hem mamma.

Beroende

20 december, 2010

Jag har ett beroende. Det handlar inte om narkotika eller sprit, inte ens socker, kaffe eller nässpray.

Jag är beroende av lypsyl eller annat guck att ha på läpparna.

Jag har alltid två med mig, ett i reserv om nummer ett skulle försvinna. Men nu är båda borta. Jag blir på dåligt humör och kan inte tänka på något annat än hur jag ska få nästa läppfix. På vägen hem måste jag gå via Pressbyrån

Olika

20 december, 2010

Ikväll ska jag gå ut och äta med en kompis. Hon föreslog att vi skulle träffas 18:30 på en viss plats, men skrev att hon nog skulle komma försent eftersom tunnelbanorna går långsamt idag. Själv räknar jag också med förseningar och väljer en tidigare tunnelbana eller skulle föreslagit en något senare tidpunkt att träffas på. Hon jobbar inne i stan så det går tunnelbanor hela tiden från hennes hållplats.

Statistik

20 december, 2010

Nu ska jag undervisa i… statistik av alla ämnen.

Det är nästan så att jag inte ens kan stava till det stattestick, statstik, statestik?!?

Gubbar

16 december, 2010

Jag var på ett seminarium om vilt igår.

Och det var länge sedan jag såg ett så grånande gubbvälde. Bara gråhåriga gubbar på talarlistan, och i publiken såg det likadant ut. Dessutom kände alla varandra till åtminstonde namnet. Som ”ung” och tjej är det inte lätt att göra sig hörd i det sällskapet. Eller i alla fall tror jag inte det, jag försökte inte.

Vissa stunder ser man patriarkala strukturer tydligare än annars.

Tabletter

14 december, 2010

Jag överlevde natten med dubbel sömntablettsdos. Det var jobigt att vakna i morse, men det hade det säkert varit ändå. Det blir för lite sömn som alltid eftersom det är så mycket som måste fixas på den korta tid vi har när barnen somnat.

Idag är jag trött, men även det är nog resultatet av för lite sömn snarare än sömntablettsöverdosering.

Jag som alltid varit så rädd för tabletter. Jag opererade hellre ögonen med bara lokalbedövning än att få något som jag blev groggy av. Nu stoppar jag i mig vad som helst och dricker till och med alkohol i kombination med det mesta.

Livet förändras.

ihopblandning

13 december, 2010

Nu har det hänt, det som jag så länge väntat på.

Jag tog fel tablett.

Jag har ganska så mycket tabletter av olika sorter att välja på, antidepresiva, lugnande, sömntabletter och insomningstabletter.

Jag har också en lite tant-dosett där jag på söndagar sorterar upp nästa veckas pillerranson. Igår hann jag inte med det, så idag samtidigt som jag sorterade för den här veckan passade jag på att stoppa i mig mitt antidepp-piller. Dessvärre upptäckte jag samtidigt som jag svalde att det visst var en sömntablett av en sort jag slutat ta. Och eftersom förvirringen var total fortsatte jag av bara farten med att ta en tablett av mina vanliga sömnpiller också.

Så nu har jag dubbel dos sömntabletter. Jag vet inte riktigt hur de påverkar varandra, men förhoppningsvis vaknar jag i morgon också, och är inte allt för bakis.

Nybörjarfel

10 december, 2010

Datorer har funnits länge, jag har hållit på med dem nästan ännu längre (i alla fall längre än vad det har funnits PCs, jag lekte med stordatorer redan som 3-åring)

Men nu har jag ändå lyckats, lyckats med att arbeta med ett dokument hela förmiddagen och inte sparat någon gång. Allt arbete som jag och  min rumskompis har lagt ner är nu puts väck.

Pinsamt onödigt

Mer kiss

10 december, 2010

Äntligen känns det som att mitt kissande har börjat bli normalt. Klockan är 10:40 och jag har bara kissat en gång idag hittills.

Tidigare brukade jag kissa när jag vaknade, innan jag åkte till jobbet, direkt när jag kom fram till jobbet och så en gång till ungefär vid halv elva. Lite för ofta för att vara normalt, när jag druckit normala mängder, och oftast varken kaffe eller te.

tävlingsvarning

9 december, 2010

Jag har ju en tusen år gammal bilderblogg, där jag en gång i tiden visade upp min gravida mage. Nu har jag använt den för att tävla, jag vill inte spamma den här bloggen med sådant. Lite fult kanske?

Men jag vill bara varna den som eventuellt råkar ha kvar min adress i någon sorts läsare.

Ta tag i sitt barn?

8 december, 2010

Lillkatten brukar bli rätt upphetsad när jag kommer för att hämta honom från dagis, han är i den åldern där det är lite jobbigt att gå från en miljö till en annan tänker jag.

Igår var han så upphetsad att han började slå på mig. Inte alls av elakhet, men av bristande impulskontroll. Jag röt till och tog tag i hans arm och hindrade honom fysiskt från att fortsätta slå på mig. Och till min förvåning fick jag då beröm av en annan föräldrar som också var på plats för att hämta barn. Han menade att många föräldrar inte vågar ta tag i sina barn. Själv har jag aldrig tänkt att det skulle kunna vara fel att hindra slag. Aldrig, aldrig att jag skulle slå tillbaka, men att bara prata fungerar inte när Lill är upphetsad och att hindra honom från att fortsätta slå är en hjälp för honom att stanna upp och lugna ner sig lite.

Vad tycker ni? Är det fel att ta tag i ett barn som slåss? Vad skulle jag  då istället ha gjort just då, i den uppskruvade situationen när jag vet att han inte hör mig, om jag försöker prata med honom?

Födelsedag

8 december, 2010

Jag håller tydligen på att skapa en ny fin tradition här i familjen. På min födelsedag i september kräktes jag tarmarna ur mig, och idag när finaste Mini fyller två år är det dags igen. Bara måttligt med kräkande med allmänt sjukt tillstånd.

I januari fyller Lill år, så då är det väl dags igen kan jag tänka mig?

Grattis i alla fall till min finaste, klokaste och bästa tvååring. Jag är så stolt över mina kloka barn att jag håller på och spricker.

Långsam

7 december, 2010

Ibland känner jag mig så smart, eller kanske så dum för att jag inte kommit på det förrut.

Jag har med mig en flaska saft till jobbet varje dag. Fun Light med låtsassocker (och ja det finns säkert många som har mycket att säga om den sortens saft, men jag har aktivt valt att dricka den) Varje dag har jag burit på en massa vatten hemifrån, men igår insåg jag helt plötsligt att jag inte behöver fylla på vattnet hemma. Det finns ju vatten här på jobbet också. Så idag hade jag bara outspädd saft med mig. Bättre för rygg och nacke.

Tänk att det skulle ta 34 år för mig att räkna ut att man kan göra så.

Sömn

7 december, 2010

Då har decembers sömntablettsfria nätter förflutet.

Jag hade bestämt mig för att köra oavsett vad som hände och komplettera med insomningstabletter.

De första tre nätterna somnade jag, men vaknade väldigt tidigt och kunde inte somna om. Ingen ångest men sömnbrist. Fjärde dagen var jag så trött att jag somnade i Minis säng medan jag lekte med honom. Och eftersom jag sovit på eftermiddagen tog jag inga risker utan tog en insomningstablett på kvällen. Den femte kvällen kunde jag av oklar anledning inte sova, så då blev det ytterligare en insomningstablett.

Och nu är jag tillbaka i mitt vanliga Propavanknaprande.

Min sömnkvalité är otroligt dålig utan tabletter, och har alltid varit. Jag är en av få tonåringar som haft svårt att sova, redan på den tiden vaknade jag för tidigt och kunde inte somna om. Det finns inga långtidsstudier på Propavanätande, men kanske ska jag vara en försökskanin och låta någon forska på mig när jag ätit tabeltterna i många år till? För bara med Propavan får jag en normal sömn.

Jag anser mig i alla fall inte ha klarat fem nätter och ökar därmed inte antalet nätter till nästa månad.

Täppt

3 december, 2010

Jag är så täppt i näsan att jag knappt kan andas, än mindre äta eller dricka.

Och jag skyller allt på den där djäkla GI-kuren. Jag brukar aldrig vara förkyld, och var aldrig förkyld så länge jag bara åt vegetariskt. Visserligen hade jag inga barn då heller, så där kan det finnas ett litet samband.

Det kan ju tyckas rätt så korkat att fortsätta med GI när jag uppenbarligen tycker att det är så dåligt. Och här vill jag bara inflika att jag aldrig någonsin utgett mig för att vara smart. Och istadig är jag visst också.

Sömn

3 december, 2010

Mini sover på en madrass på golvet precis bredvid min säng (som är utan ben). Jättebra för då kan vi samsova utan att jag blir sparkad på hela natten tänkte vi föräldrar. Vi brukar ofta hålla handen och det brukar fungera jättebra.

Men nu tycker inte Mini att handhållningen är tillräcklig längre, så han har börjat krypa upp i min säng och lägga sig nära, nära. Jättemysigt men otroligt dåligt för min sömn som ju inte är den bästa ändå.

Så nu börjar jag komma ner på sömnnivåer från den tid när jag inte sov på nätterna. Dock utan ångest den här gången.

Var och kisserier

2 december, 2010

Det var förresten ingen fara med mina stygn. De såg inte så bra ut, men inte så illa att hon trodde jag behövde antibiotika. Och hade det inte varit så förbannat kallt hade jag inte behövt ha något som skaver i ljumskarna och då hade det läkt fort.

Nu har jag i alla fall varit hos läkaren och kollat upp eländet, för det gör rätt så ont. Och så får jag tålmodligt vänta på att det ska läka.

När jag ändå var hos läkaren kollade hon hur bra jag är på att kissa. Ganska bra visade det sig. En halv deciliter ungefär fick jag inte ut. Men det är tydligen ok, och mig stör det inte nämnvärt. Jag har ingen aning om hur mycket oopererade personer brukar ha i sina blåsor när de kissat? Det är inte diekt något jag hört samtal om vid lunchbordet.

Sorg

2 december, 2010

Idag är vi ledsna.

En av de kattungar jag klippt navelsträngen av finns inte mer. Han var förstås inte någon kattunge längre utan en stillig kattherre i sina bästa år som borde fått leva länge till. Nu var olyckan framme och han finns inte längre kvar hos oss.

Jag är osäker på vad som händer oss människor när vi dör, men för djuren tror jag på något sorts paradis. Och där tror jag att lille kattpojken nu återförenas med sin mamma, som också hon dog för tidigt. (inget ärftligt)

Idag tänker vi extra på AF med familj som förlorat en älskad familjemedlem som lille katten var.

Var

2 december, 2010

Trots bflmammans avrådan ringde jag läkaren imorse om mina varande stygn. Min man kirurgsonen var nämligen väldigt bestämd på att det var nödvändigt. Så nu ska jag in på en akuttid klockan halvtio idag.

Ytterligare en dag när inget blir gjort på jobbet. När ska man hinna arbeta egentligen?

Äckelfaktor hög, men jag har en fråga

1 december, 2010

Ett av mina stygn, varar sig.

Bör man ringa läkaren, eller är det ok så länge det inte gör jätteont?

Erbjuden

1 december, 2010

Jag har förresten fått erbjudande om att ta emot prylar och göra reklam för dem här i bloggen, och även ha utlottningar till er läsare.

Men jag tackade nej. Det här är inte en prylblogg på något sätt, även om jag ibland kan skriva om det mesta. Men då är det på eget intiativ.

Så nu vet ni det.

Nu är det dags

1 december, 2010

Idag börjar jullåtslyssnandet, och det kommer att hålla på till den 24/12 minst. Kattpappan kommer att bli tokig och sitta med hörselskydd på hemma.

Så måste det vara ibland II

1 december, 2010

Igår var jag på utförsäljning av Blingokläder hos en kompis som är försäljare. Jag skulle handla kläder till barnen, men kom hem med mer till mig själv. Men så måste det väl vara ibland antar jag?

Och jo, Blingokläderna är ekologiska så de är godkända att shoppa, även om onödig shopping aldrig är bra. Men jag brukar faktiskt använda allt jag köper, nästan aldrig blir något oanvänt. Och dessutom brukar jag spara mina kläder i många år. Helst tills de går sönder.

Babbel

1 december, 2010

Jag har så mycket att göra på jobbet att jag nästan får ont i magen (på ett bra sätt)

Men idag har jag och min trevliga rumskompis pratat bort en hel timme, om helt orelaterade saker. Men så måste det väl vara ibland antar jag?

Mer inkontinens

1 december, 2010

Tack Marie för en upplysande kommentar.

Om ni vill veta mer allmänt om inkontinens och inte om just mig (kan något annat vara intressant?!?) så läs Maries kommentar till inlägget inkontinenssvar.