Archive for mars, 2009

Lösenordsskyddad: Tredje tillfället

31 mars, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Resa eller inte resa?

30 mars, 2009

Över påsk har familjen Katt tänkt resa bort och bo hos vänner i fyra-fem nätter.

Jag vet inte om jag vill/kan/orkar det.

Helst vill jag inte att ångesten ska begränsa mig, men tanken på att inte kunna somna  hemma hos någon annan är ganska jobbig. Och risken är ganska stor. Jag har alltid haft problem med att sova borta.

Nu

29 mars, 2009

Nu

Lite ångest.

Men jag hoppas att jag överlever till i morgon.

Vågar nästan inte skriva det

29 mars, 2009

Om jag skriver ner det kanske det slutar, men jag chansar.

Jag har ingen ångest ikväll. Jag vet inte vad jag har gjort rätt, men något måste det vara, för jag är bara skönt trött.

Vad som händer när jag sedan går och lägger mig vet jag inte, det blir en senare historia.

Morgonshow

28 mars, 2009

För att effektivisera dagismorgnar klär jag på mig själv samtidigt som Lillkatten äter frukost. Trosor och BH klär jag på mig i sovrummet och resten klär jag på mig i köket.

I vårt kök har vi ett stort fönster rakt ut mot framsidan av huset. Vi bor rätt så skyddat och inte särskilt många grannar ser in till oss.

Men i fredags när jag stod där i mina fulunderkläder med min 14-kilos övervikt kom en ung snygg sopgubbe in på vår tomt och såg rakt på mig, han hade inte så mycket val. Jag vinkade och log glatt för att han inte skulle bli så generad. Hade jag varit ung och snygg hade det säkert inte känts så bra, nu kände jag mig bara som en klassisk förortsmorsa, och det kunde jag bjuda på.

Klippt igen

28 mars, 2009

Så var det kört igen. Jag vet inte varför jag skriver alla de här inläggen? Kanske för att ha lite koll på min sömnlöshet? Jag antecknar inte någon annanstans.

Ångesten är liksom frikopplad från tankarna. Den finns som en fysisk sveda i magen. och då hjälper det inte att putta iväg tankar. I alla fall inte som jag gör det.

Hela tiden fladdrar sömnlöshetstankar omkring i mitt huvud. Jag försöker fånga upp dem och tänka dem ordentligt för att sedan putta iväg dem. Jag tror att jag gör på fel sätt. Som jag gör det nu är det inte ett dugg framgångsrikt, och jag blir bara påmind om att jag försöker bli av med något.

Jag vill inte ha tips på hur jag ska tänka, det är inte därför jag skriver det här inlägget. Tipsen vill jag ha av min terapeut, så att jag slipper bli förvirrad.

Jag släcker inga extra lampor i morgon

27 mars, 2009

Ett jättestort jippo där tusentals miljövidriga städer och tunga industrier deltar kommer i morgon att utspela sig.

Under en timme kommer alla lampor hos deltagarna att vara släckta. Till vilken nytta då? Jag gissar att nedsläckningen kommer att innebära en enorm nergång av energianvändning just under den aktuella timmen, men fortfarande, till vilken nytta?

Själv lever jag så miljövänligt jag kan alla dygnets timmar. Vi har bara de lampor tända som måste vara tända i ett mörkt Sverige, så kommer vi att ha det i morgon kväll också. Mitt och alla andra miljöentusiasters engagemang 24 timmar om dygnet 365 dagar om året är det enda som betyder något.

En timmes jippo, som kan användas i PR-syfte betyder ingenting. Och efter vad jag förstått protesterar man inte mot någonting genom att släcka sina lampor, man vill inte införa högre flygskatt, eller stänga ett kärnkraftsverk, eller ens visa att det går att leva utan att tända sina lampor.

Kan någon förklara för mig på vilket sätt miljön tjänar på det här?

Jag behöver ingen hjälp

24 mars, 2009

Jag märker att jag går  in i försvarsläge direkt när jag läser era kloka kommentarer till inlägget under.

”Det är inget fel på mig, jag kan sova när jag vill, jag behöver egentligen ingen hjälp alls, och tabletter ska vi bara inte prata om.”

Mitt största problem är kanske min totala förnekelse av problemen? Så fort jag mår bra som jag gör nu, på maxdos av sömntabletter, då glömmer jag bort att det någonsin varit på något annat sätt. Och att jag varken kan köra bil eller dricka ett glas vin, vilket i längden är lite tråkigt.

Andra gången

24 mars, 2009

Andra tearpitillfället är avklarat

Den här gången sov Mini hela resan både fram och tillbaka. Och om inte annat så är det bra terapi för mig att klara av att åka in till stan och sen tillbaka och hinna hämta storebror utan att oroa ihjäl mig för att någon ska bli för hungrig eller behöva bytas på.

Jag gillar fortfarande terapeuten. Han berömmer mig mycket och samtalar så att det låter som att det han säger är något helt nytt som han kommit på bara för min skull, inte en beprövad metod för att lindra ångest.

Vi pratade om allt jag försökt hittills, och jag har ju provat det mesta som han kan erbjuda mig. Han sa att det kanske inte finns så mycket han kan hjälpa mig med, risken finns att det inte kommer att lösa sig med bara terapi. Jag väljer att tro att det är något han sa för att testa min reaktion, men det är ju sant att jag är påläst om KBT-metoder. Vi får se om det jag redan provat fungerar bättre med hans hjälp.

Annars finns ju lösningen med antidepressiv medicin och kanske traditionell terapi.

Första övningen blir den att våga tänka jobbiga tankar fullt ut, och sedan utan att värdera dem puffa iväg dem. Jag har försökt med det på egen hand, men han hjälpte mig med övningar igår, och på kvällen här hemma fungerade det väldigt bra. Jag har inte provat på något våghalsigt som att försöka minska på tablettdosen ännu, så jag vet inte hur det kommer att fungera i skarpt läge, men jag ska ta mig dit lite senare i veckan.

10 sommarveckor

23 mars, 2009

Det är dags att fylla i sommarledighet för Lill på dagis.

Vi har tagit beslutet att det är bra och utvecklande för honom att behålla sin plats trots att jag är hemma hela dagarna med lillebror. Varför känner jag mig då plötsligt som en dålig förälder om jag inte kryssar i att han ska vara hemma alla tio sommarveckor. Varför är det ok att lämna varenda dag i november, men inte i juni?

Han älskar verkligen sitt dagis. Pratar om det på helgerna, och vill aldrig gå hem när jag kommer för att hämta honom. Tio veckor är lång tid när man bara är två år och inte har ett jättelångt minne. Jag tror att det är för länge att vara borta och att han nästan skulle behöva skolas igen, men ändå känner jag att jag borde kryssa i alla tio veckor.

Spiral

20 mars, 2009

Numera är jag med spiral istället för med barn.

Innan spiralen sattes in fick jag göra ett graviditetstest. Jag trodde att det skulle kännas jobbigt att få ett negativt resultat, jag har sett för många negativa test i mitt liv, men det kändes helt ok.

Och jag saknar nog en del nerver där inne, för jag kände ingenting när spiralen sattes in. Enligt barnmorskan tycker de flesta att det är ganska så obehagligt. Jag tycker ju inte att det gör särskilt ont att föda barn heller, och de här båda hänger nog ihop.

Lösenordsskyddad: Svårt

20 mars, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Kaxig

17 mars, 2009

Jag är förresten rätt kaxig över att jag åkte in till stan med min lilla bebis, som har en förkärlek för att skrika hela den 23 minuter långa tunnelbaneresan.

Att tycka att det är lite jobbigt är nog normalt när jag försöker utvärdera om jag är mer orolig och stressad än andra.

Första tillfället

17 mars, 2009

Jag är tillbaka från den första terapisessionen. Så här långt känns det bra. Terapeuten verkar vara en människa jag kan gilla, även om vi ännu inte börjat någon behandling.

Jag tror att han förstod mitt problem i alla fall, och han blev inte stressad varken av att jag ammade eller av att Mini skrek ett litet tag.

Dessutom mår jag bra av att jag sov utan lugnande ikväll, bara sömntabletter behövdes.

Tradera

17 mars, 2009

Nu har jag tröttnat på Tradera. För andra gången har jag fått hem ett trasigt klädesplagg som säljaren i annonsen beskrivit som ”fint skick

Jag har då vänligt påpekat felet och frågat säljarna hur vi ska lösa problemet så att vi båda blir nöjda. Det enda de båda säljarna kan tänka sig är att betala tillbaka kostnaden för plagget, men jag ska skicka tillbaka det och stå för både frakt och returfrakt. För mig skulle det alltså innebära att jag fick betala ungefär 50 kronor utan att få någonting.

Förra gången det hände gav jag till slut säljaren ett negativt omdöme eftersom hon blev rätt otrevlig och verkligen inte ville hitta någon lösning. Så klart fick jag ett negativt omdöme tillbaka trots att jag skött min del i affären prickfritt alltså betalat snabbt.

Nu kan jag inte kosta på mig fler negativa omdömen, och jag tycker att det är synd att omdömen delas ut som hämnd så att man inte vågar göra någonting när något gått felaktigt till.

Vad vill jag?

16 mars, 2009

Ok, så om jag gjort för lite för min egen skull på sista tiden. Vad skulle jag då vilja göra?

Tvätta lite blöjor kanske, eller köpa ett par varma byxor till Mini eller kanske läsa en saga för Lill?

Jag kan inte komma på en enda sak jag skulle vilja göra, som inte är förknippad med en massa ångestframkallande planering, och som kanske inbegriper ångestframkallande telefonsamtal, eller i allra värsta fall t.o.m. ångesten att åka in till stan och kanske råka stöta på någon oplanerat.

Navelskådande analys

16 mars, 2009

Att vara en duktig flicka som är för duktig för sitt eget bästa och bränner ut sig har för mig varit synonymt med någon som har högsta betyg i skolan alternativt har en strålande karriär i arbetslivet. Dessutom har hon ett perfekt hem.

Själv har jag varit medelmåttig både vad det gäller betyg och på tidigare arbetsplatser. Och vi har det faktiskt ganska stökigt här hemma. Jag har sett mig själv som en ganska lat typ.

Jag har en så kallat god karaktär. Har jag bestämt mig för att träna så gör jag det många dagar i veckan. Har jag bestämt mig för att jag ska ha ett BMI på 20 så ser jag till att jag har det. Att vara mamma innebär att alltid, alltid, alltid finnas för sina barn, så då finns jag alltid där. Miljön är viktig, därför gör jag allt jag kan för att leva så miljövänligt som möjligt.

Jag tillåter mig aldrig någonsin att göra fel. Jag gör alltid, alltid, alltid mitt bästa. Det är många som retar sig på mig för att jag är så präktig. Det har inte minst kommentarer från anoyma läsare här i bloggen visat.

Jag börjar tro att jag nog ändå är den duktig flicka som kämpat lite för hårt och unnat sig lite för lite för sin egen skull. Som bestämde sig för att hon skulle sova 8 timmar varje natt, precis som hon bestämde sig för att ha ett BMI på 20. Men sömnen gick inte att styra, den blev inte som det var tänkt, och då fick den duktiga flickan ångest. Och ångesten, den gick inte heller att styra, och den blev bara värre och värre, och till slut var hela livet en stor ångestklump.

Hur jag ska ta mig ur skiten har jag inga recept på tyvärr. Så duktig är jag inte.

Barn känner på sig.

16 mars, 2009

Jag tror verkligen inte att mina barn tagit skada av att jag inte mår bra.

Det känns som att jag fungerar som mamma. Att jag finns där för dem och är trygg och stabil.

Men barn känner på sig mer än vad man kan tro. Så bara för deras skull måste jag ordna upp mitt liv, om det inte fanns en massa andra skäl också

Mitt hopp

16 mars, 2009

Jag har i perioder de senaste tre eller fyra åren mått väldigt dåligt. I alla fall om man ser på det sömnmässigt, vilket nog är en indikation på hur jag mår. Men jag har haft bra perioder också, och de bra perioderna har varit mycket längre än de dåliga perioderna.

Jag har också haft sätt att bryta dåliga perioder. Tabletter i ett skåp att ta till när det blivit för jobbigt, och så har jag vänt spiralen till något bra.

Men nu, nu är jag fast. I över två månader har jag bara varit tablettfri en enda natt (när jag och Mini var inlagda på djukhus) och jag måste ta starkare och starkare dos tabletter för att kunna sova. Det finns ingen vändning i sikte utan det handlar bara om att överleva natten. De lugnande tabletterna jag måste ta som komplement till de starka sömntabletterna är inte en långsiktig lösning, de är på sikt starkt beroendeframkallande, jag kan inte lura mig själv och tro att allt går bra, och att jag ska kunna trappa ner på det lugnande. Det är kemisk upptrappning som gäller istället.

I morgon ska jag starta min terapi. Det finns inte någon chans för mig att inte ta den på allvar, den är mitt enda hopp. Jag tror att det kommer att fungera, och jag kommer att delta till 100 %. Jag vet att jag har mental styrka att ta tag i saker, jag födde barn med hjälp av andning och avslappning och jag gjorde det fantastiskt bra. Det här är samma sak, och det måste gå.

Bättre kanske?

14 mars, 2009

Jag har haft det väldigt trevligt ikväll tillsammans med familjen Piri. Fast ångesten fanns där i bakgrunden.

Men nu tror jag att den börjar släppa. Det tar väldigt lång tid för mina ångestdämpande tabletter att verka, och igår hade jag inte tålamod att vänta ut dem, utan trodde att det var kört. Idag har jag väntat i 1½ timme innan jag ens vågade känna efter. Och det känns faktiskt bättre.

Det går inte

13 mars, 2009

Jag gjorde just en sökning på psykakuten.

Jag kan inte sova inatt heller. Maxdos av alla tabletter och mitt hjärta dunkar så att jag tror att jag ska dö. Vart ska jag ta vägen med mig själv?

Syster Ond

13 mars, 2009

I morse ringde jag till doktor Bra för att fråga om min doshöjning av Sobril var ok. När man ringer så är det en sjuksköterska som svarar vilket är helt ok. Men den jag pratade med idag tog sig väldigt stora befogenheter. Kanske var det samma som inte lät mig byta läkare?

km – Kattmamman
ss – Sjuksköterska

ss – Välkommen till förortens vårdcentral
km – Hej, jag skulle vilja prata med min läkare doktor Bra
ss – Vad är det du undrar
km – Jag har en doseringsfråga om en medicin jag äter
ss – Vad är det för medicin, jag kan titta vad hon skrivit i din journal
km – Men jag vill prata med henne för jag undrar om jag kan höja dosen
ss- Vad är det för medicin
km – Sobril
ss – Nä det vet jag redan nu att du inte får göra. Vet du egentligen vad det är för tablett
km – Jag vet precis vad det är för tablett, kan jag inte få prata med doktor Bra?
ss – Ja du kommer inte att få höja dosen, men jag ska se till att hon ringer.

Djävla kärring, vad vet hon om omständigheterna. Hon har ingen aning om hur ofta jag ätit tabletterna eller varför jag äter dem, eller ens varför jag fått dem utskrivna från första början. Mina barn pratade i bakgrunden, och jag blir jäkligt sårad när hon tar mig för en tablettmissbrukande mamma. Två nätter av sömnlöshet gör mig ganska så känslig. Och måste jag verkligen berätta för henne varför jag ringer, räcker det inte att jag är doktor Bras patient och vill prata med henne?

När doktor Bra senare ringde upp tyckte hon att det var helt ok att jag tog så mycket lugnande jag behöver (inom gränserna för rekommenderade doser förstås). Jag gör det ju inte ens en gång i veckan och på tisdag ska jag börja med terapi.

Ökar på dosen

13 mars, 2009

Jag ökade på dosen lugnande.

Är det nu jag blivit missbrukare?

I fass står det att rekommenderad dos är 10-20 mg och jag har nu tagit 10 fast läkaren skrivit att jag skulle ta lägre dos.

Varför

13 mars, 2009

Det är konstigt. Jag läser blir så trött att ögonen går i kors och så lägger jag ifrån mig boken och somnar, för att strax vakna igen klarvaken.

Nu har jag ätit maxdos av både lugnande och sömntabletter men jag sover inte. Lite märkligt hur min kropp stretar emot. Och jag förstår inte riktigt varför. Oftast brukar jag ha en aning om vad det är som stressar, men nu har jag gjort allt rätt och kroppen tvingar sig själv att vara vaken gång på gång.

Igen

12 mars, 2009

Kan inte somna igen.

Det här börjar bli jobbigt, igen

Mitt liv går i repris på repris. Hoppas verkligen att terapeuten kan trolla, för det behöver jag nu.

Och igen

12 mars, 2009

Vakennatt igen.

Jag måste ju bara skriva det.

Analys den här gången. Jag har ingen som helst aning. Jag var trött, jag har varit ute länge idag, jag har ätit sömntablett en hel. Det finns ingen som helst anledning till att jag inte kan sova.

Lösenordsskyddad: Samsovning

10 mars, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Husmors(fars)tips eftersökes

9 mars, 2009

Lill har på dagis lyckats måla med svart vattenfärg på sin overall. Efter tvätt på 40 grader är färgen precis lika stark som tidigare, den har inte försvunnit det minsta. Finns det några knep för att få bort vattenfärg? utan att förstöra funktionsmaterialet i overallen.

Snoppar, snippor och baciller

6 mars, 2009

I dag blev jag för första gången en aning besviken på Lills förskola. Med tanke på att han gått där i snart åtta månader måste det räknas som ett fantastiskt betyg.

Det som hände var att jag skulle sätta på honom galonbyxor, på bänken satt redan flickan C och fick på sig sina galonbyxor, och jag sa till Lill att han skulle sätta sig bredvid, varvid han deklarerade itta C nej, så där som han ofta gör bara för att testa orden och se vad han kan bestämma. Och då skrockade personalen och utbrast Nej det går ju inte för då får du tjejbaciller

Inte hela världen alltså, men ganska onödigt.

I morse pratade jag och Lill om snoppar och snippor och han försökte komma på vilka kompisar som hade det ena och vilka som hade det andra. Jag förklarade att pojkar har snopp och flickor har snippa, men den informationen gav honom ingen som helst vägledning i gissandet av vem som hade vad. Han har helt enkelt inte förstått skillnaden. Och jag tycker att det är rätt så onödigt att redan inpränta i honom att han tillhör den ena halvan och att man tydligen får baciller av den andra.

Ny bokning

5 mars, 2009

Ny terapitid är bokad till den 17:de. Jag räknar med att Mini ska vara pigg och kry tills dess, så att vi vågar oss på att åka in till stan.

Bakslag

5 mars, 2009

Jag har inte behövt ta särskilt många Sobril. 3-4 tabletter tror jag saknas ur paketet, och några har jag tagit halva.

Men igår fick jag plötsligt ångest light. Eftersom jag just nu inte orkar med någonting tog jag genast en halv Sobril. Jag ska jobba mig genom ångesten, men jag vill inte göra det själv. Jag väntar lite till.

Sömntablettsdosen ligger kvar på 0,75. Jag hade tänkt minska till 0,5 ikväll, men efter gårdagens lilla bakslag får jag se hur jag gör.

Full av beundran

3 mars, 2009

Jag fattar inte hur man som ensamstående mor vågar försöka sig på ett syskon.

Jag är mållös av beundran över de som tror att det ska gå och sedan klarar av det.

En graviditet och ett barn hade jag klarat alla gånger. Men hur orkar man vara gravid och ha ensamt ansvar för ett barn? Och hur orkar man ta hand om ett spädbarn och finnas till hands hela tiden för storasyskonet?

Hade något hänt och jag kastats in i situationen som ensam moder hade jag fixat det. Men hur stark och modig är man inte när man av egen vilja gör ett syskon? Jag är imponerad!

Trött är bra

3 mars, 2009

Jag har börjat uppskatta trötthet. Om jag lägger mig för sent, ammar gnällig Mini länge mitt i natten, eller blir väckt två timmar för tidigt av pigg Lill, så tänker jag att det bara är bra, då kommer jag att somna lättare kvällen därpå.

Jag har haft någon sorts rädsla för att inte sova och rädslan är förstås i högsta grad inblandad i min sömnångest. Kan jag vända rädslan till något positivt tror jag att jag är på rätt väg.

Terapin är uppskjuten på obestämd framtid. Jag kan inte åka in till stan med Mini på några veckor till, han är infektionskänslig efter sin RS-förkylning. Under tiden jobbar jag på mig själv. Jag minskar långsamt tablettdosen var tredje kväll, vi får se hur långt det går. Jag har gått från 1,5 tabletter till 0,75 och hittills utan ett enda bakslag.

Ångest

2 mars, 2009

Det är skitjobbigt att gå igenom mail som varit olästa sedan Mini föddes. Mail från vänner som förmodligen gratulerar snällt och kanske ville komma och hälsa på, men som inte fått svar.

Tvåbarnschocken var värre än vad jag äntade mig, och därför har mailen inte blivit lästa.

Och jag vet vad verklig ångest är, rubriken är så klart vilseledande.

Studenter måste välja bort dyr elektronik

2 mars, 2009

Ibland gör jag misstaget att lyssna på Ring P1. Särskilt mycket misstag är det när det är Täppas Fogelberg som är programledare. Jag tycker faktiskt inte att han är klok och exemplen är många.

Det jag blev upprörd över senast är långt ifrån det jag egentligen brukar uppröras över, men jag undrar om det är fler som tror som Täppas.

En kvinna ringde in och ville säga sin mening om förslaget att studiemedlen bara ska betalas ut i fyra år i fortsättningen. Hon påpekade att många stundenter har barn och att det är svårt nog att leva på den lilla summa pengar man i dagsläget får. Täppas kommentar var att unga i dag måste lära sig att leva lite billigare, om man vill studera så måste man avstå dyr elektronik och flott boende.

Är det fler som tror att det är dyr elektronik man inte har råd med som student? Fattar inte folk att det för många studenter med barn är en kamp att få ihop till hyra och mat, allt annat får vänta. Jag blir förbannad varje gång någon föreslår att man ska höja taket på hur mycket en student får tjäna per år istället för att höja studiemedlet. Finns det utbildningar där man samtidigt som man studerar kan jobba, för i så fall tycker jag att man ska korta av de utbildningarna. Min utbildning innebär minst fyrtio studietimmar i veckan, och vill jag hinna träffa mina barn kan jag inte jobba samtidigt, jag blir inte hjälpt av att kunna arbeta mer.

Utskrivna

2 mars, 2009

Mini blev utskriven igår. Han låter helt ok i lugnorna nu.

Men vi är fortsatt isolerade. Dels för att han är väldigt infektionskänslig just nu, dels för att han fortfarande kan smitta andra barn.