skitsaker

Små nålstick med jämna mellanrum,

Jag tycker att du ska vara hemma en dag till med Mini fast han varit feberfri ett dygn

-Jag duschar barnen på morgonen, det tycker jag också att du ska göra

-Jag tycker inte att du har satt på barnen rätt kläder, jag kommer förbi och hämtar andra

Små skitsaker, som jag låter passera. Det är ju sagt i all välmening för att ha bryr sig om barnen.

Men sammantaget, om man tänker på att det kommer någon lite förmaning i veckan är det oacceptabelt. Jag kan inte minnas att jag någonsin sagt något om vad de gör med barnen. Jag är såklart missnöjd med en hel del. Men när de är hos honom är det upp till honom att bestämma vad som ska göras, när de är hos mig är det jag som bestämmer när det ska vabbas, eller när det ska duschas.

Fan att jag är så trög. Att jag bara låter saker passera, inte märker när de gått över gränsen. Inte förrän det blivit ett helt berg av skit som jag svalt.

När han skrev till mig om det där med duschandet skrev han ”Som sagt, inte för att bråka, skriva dig på näsan, eller kritisera, utan för att hjälpa och dela med mig. Du delar också med dig av sådant ibland, och uppskattar jag. Inte bråk, utan hjälp.”
Eftersom jag hela tiden jobbar med att vara trevlig och inte överreagera, det är ju bara småsaker svarade jag att jag inte såg det som bråk varvid han svarade.Va skönt, tack! Jag är konstant en smula orolig för att skapa en dålig stämning av misstro som ska gå ut över barnen.
Som att jag av någon längtan efter att skada honom skulle låta något gå ut över barnen.

Jag som sväljer och sväljer och sväljer och aldrig lägger mig i hur och vad de gör med mina barn. På vilket sätt skulle jag låta något gå ut över barnen?

Jag har inte svarat honom, och kommer förmodigen inte att göra det heller För jag tänker på barnen, och det var ju ytterligare en småsak. Jag vill inte infektera vår relation ytterligare.

Men jag vill komma på ett sätt att få honom att förstå var gränsen mellan mitt liv och deras liv går.

Annonser

20 svar to “skitsaker”

  1. J Says:

    Du är klok och bra. Men, att tänka på barnen kräver att du tänker på dig själv. De blir inte hjälpta av att du inte sätter gränser du behöver för att må bra.

    Så säg ifrån, men gör det på ett vänligt och (gärna nästan överdrivet) trevligt sätt. Det finns massor med trevliga sätt att säga att man tycker att man inte ska lägga sig i vad den andre gör. Just för att minimera risken att trampa snett eller orsaka konflikter.

    Kram!

  2. Astrantia Says:

    Jag tänker att en grundregel som jag tjatar om hela tiden när det gäller skilsmässa, är att man ska respektera den andres rätt att leva sitt liv på det sätt som denne tycker är bäst, så länge det inte är rent skadligt för barnen. Det är så väldigt lätt att man tycker sig ha rätt att påföra den andre sina egna värderingar bara för man en gång varit ett par, på ett sätt som man knappast skulle ha gjort med sin övriga bekantskapskrets.

    Frågan är skulle kp (oombedd) säga till en kompis att jag tycker det är bättre att duscha barnen på morgonen, det borde du också göra? Eller jag tycker dina barn har fel kläder, du borde sätta på dem något annat? Alldeles oavsett om han nu skulle tycka det. Jag tror inte det. För visst kan man tycka att det är bättre att duscha vid en viss tidpunkt och man kan ha åsikter om klädval men det är inte något man har rätt att försöka pådyvla någon annan. Jag tycker det är samma sak om man är skilda. Du har inte rätt att kräva att ditt ex ska göra saker på ditt sätt.

    Det är sant att varje liten grej kanske är en skitsak men om man lägger ihop alla så blir det kanske rätt mycket och det är inte okej. Jag tycker inte att man ska söka konflikt men jag tycker inte att man ska behöva anpassa sitt liv till något som bara är någon annans åsikter heller. Det det i grunden handlar om är att kp vill att du ska göra saker på hans sätt. sen kan man linda in det i att man vill ”hjälpa” men sanningen är ju att du varken bett om den här hjälpen eller finner den särskilt välkommen. Och det handlar som sagt inte om att du missköter barnen utan om att ni inte gör precis likadant.

    En sak jag undrar över när det gäller kläderna är: tycker han att det är fel kläder när det gäller ytterkläder eller handlar det om typ fel tröja? För har ni olika åsikter om ytterplagg och skor så kan ju en lösning vara att skicka med olika varianter när det är byte. Om det däremot handlar mer om att tröjan inte matchar byxorna så måste det väl finnas kläder att byta till hemma hos kp?

    Jag tror att om du vill bemöta kp så är ett sätt att liksom bara säga ”Tack för upplysningen om hur du gör. Själv gör jag på det sätt som passar bäst hemma hos mig. Vi är ju båda någorlunda vettiga människor och även om vi gör på lite olika sätt så gör vi ju inget som är skadligt för barnen.” Då är du inte otrevlig men markerar även att du tycker att kp får göra det som är bäst för honom men att du bestämmer hemma hos dig.

  3. kattmamman Says:

    Problemet är att ditt sista stycke är nästan ordagrant vad jag sagt tidigare. Det hjälper inte riktigt. Han tycker hela tiden att han har ett högre syfte med det han säger. Han ser inte att han lägger sig i mitt liv på detaljnivå. Han verkar inte kunna sätta saker i sitt rätta sammanhang.

    Ja det är ytterkläder det hanlar om. En annan jacka än den jag tog en viss morgon är av någon anledning bättre. Och jo, han kan motivera det han säger. Det handlar så klart inte om att han medvetet vill jävlas. Men det är inte så att jag skickat med en tunn bomullsjacka när det är minusgrader, utan bara fel variant av rätt sorts plagg. Hade jag tyckt att han borde satt på en annan jacka hade aldrig ens påpekat det.

    Problemet med att skicka med uttifjorton extrakläder är att jag inte har bil utan går med två ibland väldigt oviilliga småttisar till dagis. Att bära på Mini och hålla i Lill + att bära på min egen väska innehållande skolböcker, lunch och kanske träningskläder är tillräckligt utan att dessutom behöva bära på extra ytterkläder till barnen ifall det jag valt för dagen inte skulle vara till belåtenhet.

  4. Astrantia Says:

    Funkar det inte att säga som du har sagt så tror jag nästan du måste säga rent ut varje gång han kommer med sina råd att du har inte efterfrågat hans åsikt och du skulle uppskatta om han la av att ge råd oombedd. Du repekterar hans sätt med barnen även om du inte håller med i allt och du förväntar dig att han återgäldar det. Då finns ju en viss risk att han tar illa upp när du inte uppskattar hans ”hjälp” men du har ju faktiskt aldrig efterfrågat hans tips om när barnen ska duscha.

    Jag tror inte heller att kp menar illa men en elefant i en porslinsaffär kan ju göra rätt mycket skada även om det inte är direkt meningen. Samarbete som skilda bygger ju på att båda låter bli att klampa runt i den andres privatliv, välment eller ej.

  5. Hanna A Says:

    Förstår han om du bollar tillbaka. Svarar med ett skämtsamt ”Nej jag tycker du ska börja ge kvällsbad, det vet jag ju av egen erfarenhet är bäst”, ”Du kan väl maila mig vilka kläder ungarna ska ha kvällen innan, så att jag vet… Det kanske du kan göra varje dag föresten… du som är bra på det där.” och ”Nästa gång ringer jag och kollar om du vill vabba en extra dag när jag bedömmer att ungarna är friska”

    Eller det kanske är bättre med bara ett konsekvent och oskojigt ”tycker du att jag har med att göra hur ni gör angående det här hemma hos er?” Varje gång han går över gränsen.

  6. kattmamman Says:

    Jag vill liksom så himla mycket inte vara den som saboterar. Han blir förbannad, och jag orkar liksom inte med det.

    Jag fattar ju att jag för min egen skull måste ta fighten. När vi var ett par sa han aldrig någonsin emot mig, och jag blev galen på det. Nu säger han reflexmässigt emot mig. Och jag orkar inte. För ögonblicket är det alltid lättare att bara vara tyst och bara inte bry mig om vad han säger.

  7. Haren Says:

    Jag tror att om du vill att kp ska respektera dina gränser måste du kommunicera dem. Om du gör det hyftsat tidigt, när det är små saker kan du nog fortf gör det på ett trevligt sätt. Om du väntar till många bäckar små, eller det blir rn stor grej så blir det kanske en konflikt. Så tänker jag.

  8. Helga Says:

    Har inte orkat läsa kommentarerna ordentligt, ska göra det sedan.

    Jag är en tämligen fridsam person i vanliga fall, men det här får mig att se rött. Vilken jävla skenhelig passivt-aggressiv fegiskommunikation han kör med! Fy fan.

    Ville bara säga det. Inte helt konstruktivt kanske.

  9. Malin Says:

    Jag håller med Helga. Och dessutom tycker jag att det i sak är helt galet att duscha småbarn på morgonen. Om man nu ska gå in på detaljerna.

  10. Astrantia Says:

    Är det inte det som är lite lurigt? Du känner det som att det är du som är den besvärliga om du säger ifrån även om det egentligen är kp som är den som är konfliktdrivande när han tycker sig ha rätt att säga åt dig att sköta barnen på hans vis.

  11. Kattis Says:

    Håller m Helga. Vilket jävla sätt. Och så knäppt att duscha barnen på morgonen? Vadan detta? Hur hinner dom med det? Det är väl EFTER en svettig/sandig/blöt lekdag på dagis de kan behöva duscha?

  12. Mary Says:

    Jag tycker att det har skrivits mycket bra (inte minst Helgas kommentar, ärligt talat).

    Det låter som om det kan vara svårt att kommunicera. Jag får intrycket att det är andra saker än bara omsorg om barnen som kommer till uttryck, men det är ju inte din sak att reda ut eller ta ansvar för.

    Kanske kan det funka med raka jagbudskap? Om han får intrycket att du vill skuldbelägga honom blir han säkert provocerad (även om det är obefogat, men då går det ju ändå ut över dig). Det rekommenderas ju ofta att man utgår från sig själv om man ska kommunicera konstruktivt.

  13. kattmamman Says:

    Jo, det är där jag känner att mitt problem ligger. Hur jag än gör blir jag den onda.

    Han ville ju bara väl, och så blev jag sur. Det är liksom omöjligt för mig att göra rätt. Jag känner mig lite fångad.

    Och som sagt, han vill ju verkligen inte bråka, har bara så förtvivlat svårt att veta var gränserna går. Men det är ju egentligen inget nytt. Gränslösheten har funnits genom alla år jag kännt honom, det har bara inte drabbat mig s direkt förrut.

  14. Kattis Says:

    Vad säger din nya kille om det då? Kan du prata med honom om det eller håller du honom utanför?

  15. kattmamman Says:

    Jag håller honom framförallt utanför den här bloggen. Och där ingår även vad jag diskuterar eller inte diskuterar med honom.

  16. Kattis Says:

    Eftersom vi vet att du har en ny relation (?) blir det lite lätt märkligt att INTE fråga hur han ser på saker o ting el om han har nån åsikt i frågan överhuvudtaget, bara låtsas som om han inte finns. Tråkigt att du svarar med syrliga kommentarer så fort han kommer på tal tycker jag.

  17. Lisa Says:

    Heja kattmamman!
    Lämna din nya utanför bloggen – det är ditt beslut och vi som läser får lov att respektera det tycker jag. Jag har full förståelse för att det kan kännas utlämnande att skriva om honom – särskilt som han själv inte är så pigg på det.

  18. Anonym Says:

    Jo men lämna nån utanför el bara hövligt svara på frågan om hon kan prata med honom om det är det ju rätt stor skillnad på.

  19. AS Says:

    Jamen vad fan. ”Vill bara hjälpa och dela med mig.” Kvalificerat skitsnack. Hjälpa? Det är ju kränkande, som om han var en mycket bättre förälder som kunde berätta för stackars imbecilla dig hur du ska göra med barnen, sköta deras hygien och sånt. Hjälpa med vad? Åh så fult också att ”linda in” så att du inte ska kunna protestera, för om du gör det så låter du det ju gå ut över barnen som du underförtstått gör om du har en konflikt med Kattpappan. Jag skulle bli fullkomligt galen om jag var du.

  20. Astrantia Says:

    Jag läste ”Fråga psykologen” idag i DN och då såg jag ett svar där jag tänkte direkt på den situation du är i. Frågan handlade om att en ny partner undrade vad som var rimligt att finna sig i från sin mans ex och det är ju inte samma roll som du är i men själva problematiken uppfattar jag är rätt lik den situation du har med kp. Här är ett utdrag ur svaret från psykologen:
    ”När man inleder en relation och det finns före detta partner och barn inblandade är det viktigt att man sätter gränser redan från början. Det är lätt hänt, om man inte gör det, att man blir den som helt och fullt måste anpassa sig, så som det blivit för dig. De andra kan lätt få illusionen att allt kommer att förbli som det alltid har varit. Vad kan vara problemet med det? Jo, att ju mer man kompromissar, ger efter och anpassar sig, desto fler och större krav kan tillkomma. Man försöker, som du, göra sitt bästa för att undvika konflikter. I detta gör man mer och mer våld på sig själv trots att utgångspunkten egentligen var orimlig från början. Accepterar man rollen att vara den som ska anpassa sig, kommer med stor sannolikhet de orimliga kraven inte bara att kvarstå, utan bli allt fler.”

    Så jag tycker inte du ska känna dig elak som säger ifrån. Kp:s krav är orimliga från början och om du inte säger ifrån så kommer det sannolikt inte att bli bättre utan värre.

    Här är länken till hela frågan och svaret: http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2012/02/24/min-sambos-exfru-lamnar-oss-inte-ifred/

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: