Archive for september, 2011

Lösenordsskyddad: Incident

30 september, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ensam

30 september, 2011

Kolmården i helgen alltså. Vi kommer att vara tre vuxna på fyra barn. Alltså minst en vuxen för lite. För det mesta är det inga problem, Lill är ganska stor och klarar sig själv särskilt tillsammans med sin jämnåriga kompis. De två stora kan man liksom lägga på en vuxens ansvar.

Det enda jag oroar mig för är det obligatoriska badet på kvällen. Ingen av barnen klarar av att vara själv på lite djupare vatten, där jag vet att båda vill vara. Men det får lösa sig, det gör det ju. Jag är ensam numera med världens finaste barn, och då löser jag de situationer som uppstår, så är det bara.

tabletter och jag

30 september, 2011

Det gick faktiskt helt ok att sova.

Eller ska jag säga att falla ner i ett neddrogat tillstånd.

Jag lät bli Sobrilen, men tog min vanliga sömntablett, Propavan och min nya medicin Mirtazapin, som också fungerar som en sömntablett. Denna coctail krönte jag med ett stycke Zopiklon, insomningstablett.

Det har hänt förrut att jag ångestat bort starkare saker än så här och inte kunnat sova, så min sömn inatt måste ändå ges ett gott betyg.

Jag försöker förhålla mig lite ironisk till mit helvete, och lite klatschigt skriva om allt jag tar. Men egentligen är det fördjävligt att behöva ta så mycket. Jag har bloggat sedan 06 under de här åren har jag utveckalts från någon som helst inte ville ta några mediciner alls för någonting. Det fanns t.ex. inte ens på kartan att jag skulle ha smärtlindring när jag födde barn, jag opererade ögonen helt utan något annat än bedövning. Många andra som var där samtidigt ville bli neddrogade till oigenkännlighet. Listan kan göras lång på alla de tillfällen jag låtit bli mediciner. Listan kan också göras lång på alla de gånger jag inte druckit alkohol eftersom jag inte tycker om att bli luddig i hjärnan. Och så klart att jag aldrig någonsin provat illegala droger.

Men nu skriver jag i princip själv (eller ringer doktorn som frågar vad jag vill ha utskrivet) ut ganska starka beroendeframkallande mediciner till mig själv. Läser på FASS och försöker bestämma hur stor dos jag kan ta av respektive tablett, och vilka sorter som kanske inte är helt optimala att kombinera.

SJUKT!

Jag pratade med min fina vän psykologen igår, och hon blev väldigt, väldigt upprörd över hur doktor Doktor hanterat mig. Jag har lovat henne att försöka få tid hos en riktig psykiatriker, och skippa livströtta omdömeslösa allmänläkare.

dum i huvudet

29 september, 2011

Kalla mig gärna dum i huvudet, just nu känns det som att den benämningen skulle vara smickrande.

Jag fick för mig att jag inte skulle ta något lugnande ikväll, den är ju trots allt väldigt beroendeframkallande. Nu river och sliter ångesten inom mig. Att somna är väl inte att tänka på?

Men nu får jag försöka ändå. Det tar ändå c:a 2 timmar innan Sobrilen ger någon effekt.

Mindre bakis

29 september, 2011

Nu är jag på väg till dagis och jag mår så väldigt mycket bättre än i morse, faktiskt bättre än på många dagar. Anledningen till det är tyvärr inte så rolig, att min kropp vant sig vid den höga dos lugnande jag gav den igår, men det är skönt att kunna tänka sammanhängande tankar igen, och förhoppningsvis kan jag snart leva helt utan Sobril.

släppa

29 september, 2011

Jag ska ha uppföljningsmöte med min handledare. Jag har inte gjort ett skit sedan sist.

Inte så konstigt kanske.

Hon är så ambitiös och vill så mycket. En av mina drivkrafter för att göra ett bra exjobb är faktiskt hon. Men idag måste jag berätta hur det är, berätta om det jag skrev i mitt självpeppsinlägg.

Jag är väldigt bra på att hålla masken. Klär mig lite extra fint, är noga med sminket så att inte sömnlösheten lyser. Skrattar och pratar lite extra så att ingen ska märka hur jag mår. Jag tror inte att hon på något sätt förstått var jag befinner mig just nu.

Men idag på mötet måste jag släppa på masken och orka förklara. Jag har inget val för jag har inget arbete att visa upp, inte en endaste ynka tabell har jag gjort den här veckan.

sluddrar

29 september, 2011

Igår innan jag gick och lade mig tog jag min första tablett.

Idag sluddrar jag, har svårt att gå rakt och är riktigt, riktigt arg på hela världen,

Det kunde ju börjat bättre. Men jag drar inga växlar på det här.

knarkvänner

28 september, 2011

Det är fint med vänner som förstår det där med att knarka tabletter.

Synd att fler ska vara drabbade, men skönt att ha i livet.

tillbaka

28 september, 2011

I någon naiv vecka var min pillerdosa tom. Nu är den fylld till bredden igen.

Härligt att vara tillbaka.

Frikort

28 september, 2011

Jag har visst frikort på apoteket. Visserligen knarkar jag rätt så mycket medicin just nu, men inte sådana mängder.

Det är lätt att misstänka att medicinen till min donation kommit mitt frikort till godo. Men jag tänker inte undersöka saken närmre.

skrift

28 september, 2011

Flera av mina ex ingår som bekant i min ”vänskapskrets” på facebook.

Och jag blir förvånad över hur bra de är på att uttrycka sig i skrift allihop. Jag vet att jag nuförtiden bryr mig otroligt mycket om skriftkunnandet hos de jag nätdejtar. Men jag visste inte att det var ett kriterium jag alltid haft, även på den tiden när jag träffade folk på riktigt sätt. (Jag är ju så ofantligt gammal så att det inte ens fanns några mailadresser när jag startade mitt första långa förhållande)

Nu låter det som att mitt liv svämmar över av ex, och så är det ju inte. Men det faktum att alla jag varit kär i har varit duktiga på att skriva är lite intressant i min egen lilla navelluddsvärld.

doktor Doktor

28 september, 2011

Nu har jag pratat med doktor Doktor. Det tog ungefär 3 minuter så jag förstår verkligen varför det tog tre dagar innan de kunde be honom ringa.

Jag kan inte bestämma mig för om jag tyckte att det var ett bra samtal eller ett katastrofalt.

Jag sa att jag ville prova Mirtazapin han sa ja och frågade vilken styrka jag ville ha, vilken dos jag ville börja med, hur  många paket jag ville ha utskrivna och hur mycket lugnande jag ville ha.

Han avslutade med att be mig maila när jag bestämt hur stor dos jag vill ta, så att han kunde föra in det i journalen.

Jag är påläst själv, jag är molekylärbiolog (jo faktiskt, jag har klarat alla kurser) och jag är verbal. Men ska jag verkligen själv ta ansvar för min behandling? Kanske ska jag faktiskt det, jag är expert på mig själv, en allmänläkare är ju på intet sätt expert på ångestsjukdomar.

På väg hem efter jobbet hämtar jag ut mina tabletter och tar första tabletten redan ikväll.

Hjärnan i tablettspad

28 september, 2011

Det är jobbigt att jag blir så dum i huvudet av Sobrilen.

Min hjärna är så långsam och det går inte att tänka hela klara tankar. Svårt då att jobba med hjärnan. (blogga däremot har jag konstigt nog inga problem med, det går väl på autopilot)

Hoppas att doktor Doktor ringer snart,

Självpepp

28 september, 2011

Just nu tycker jag att jag är skitdålig på det jag gör, så jag behöver visst peppa mig själv.

Under tiden som jag jobbat på det här exjobbet har jag för sjutton skilt mig. Hela min livssituation har förändrats, jag har inte längre någon inkomst, jag är halvtids-ensamstående mamma till två barn under fem år, jag sköter ett helt hus själv.

Det är fanimig fantastiskt att jag överhuvudtaget gjort någonting. Och det kommer att bli ett godkänt exjobb. Förmodligen inte högsta betyg som den duktiga flickan hade tänkt sig, men jag kommer att leva vidare. Nöj dig nu!!!

mamma

28 september, 2011

Jag är institutionens lilla mamma.

Idag fick jag beröm för det.
Vad skönt att du är tillbaka så att någon sätter på kaffe på morgonen.

Nu när jag är tillbaka finns det kaffe att dricka på morgonen, hembakta bullar att äta till (rester från i lördags) och en ren handduk att torka disken med, jag tog hem de skitiga och de hänger på tork hemma hos mig nu.

Jag känner mig inte alls som någon martyr som gör det här, och gör det inte för att få några favörer eller ens beröm. Det är bara så lätt att fixa att jag knappt tänker på det. Säkert något som sitter på mina dubbla X-kromosomer?

Lösenordsskyddad: På is

28 september, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

klarvaken

27 september, 2011

Tanken på att gå och lägga mig är inte särskilt lockande nu när jag vet att sömnen inte finns hos mig. Jag är rätt speedad hela dagarna och känner mig inte trött trots minimalt med sömn. När jag är mig själv tycker jag om att sova. Nu verkar jag inte behöva någon sömn alls.

Det fungerar ett tag, men jag vet ju att det helt plötsligt kommer att braka och att jag knappt kommer att väga lämna hemmet i rädsla för inbillade faror.

I morgon ska läkaren ringa mig, jag är beredd med er lista på medicinförslag, så får vi se vad han säger.

Klarade tentan

27 september, 2011

Jag klarade insektstentan också.

Vilken lycka! Jag är så otroligt lättad. Nu är två av fyra mardrömskurser avklarade och fortsätter jag så här så borde jag klara nästa del också.

Även det värsta går att klara bara man bestämmer sig, lärdom att spara till våren. Fast då kommer jag väl ha glömt det igen och få panik och tro att det aldrig kommer att gå.

tablettsnack

27 september, 2011

En av mina bästa vänner har gift sig med en man som är precis lika seratoninstörd som jag. De har varit tillsammans väldigt länge och numera räknar jag honom som nära vän också.

Vännen (den seratoninstörda) och jag ska snart gå ut och äta middag och bara prata ångest och vita tabletter en hel kväll.

Det behöver jag mycket just nu.

Han gör förresten som jag och låter bli att sova i dygn om han inte stoppar med tabletter.

Återigen, jag har världens bästa människor i mitt liv.

Tacksam

27 september, 2011

Idag går allt segt som sirap i mitt liv.

Barnen var inte hemma så därför drogade jag ner mig rätt rejält för att kunna sova och slippa ha ångest. Jag bli ganska svårväckt när jag är såhär drogad och det vill jag inte vara när barnen är hemma.

Jag älskar mina mediciner. Igår kväll innan sobrilen började verka och jag satt vid köksbordet och kände hur tunnelseendet var på väg och hur hjärtat började uppföra sig konstigt. Då tänkte jag att ifall jag inte hade haft tillgång till någon sorts medicin alls så är det tvkesamt om jag hade orkat fortsätta leva i 60-70 år till med vetskapen att varenda kväll skulle vara likadan, eller snarare värre eftersom sömnlöshet till slut ger ett psykotiskt tillstånd.

Jag vet att jag låter melodramisk nu, men jag tänker på alla de stackars människor som legat inlagda i spännbälte och behandlats med olika varma och kalla bad. Jag är så glad att det finns medicin som fungerar för mig.

Sömnlös i Södra förorten

26 september, 2011

Sent, och precis som förr kan jag inte sova. Jag längtar efter att få bli mig själv igen. Eventuellt med bibehållen sexlust, men går inte det så gärna Citalopram igen.

Sömn är tusen gånger mer värdefullt än en orgasm… och då gillar jag ändå väldigt mycket att ha sex (nämen så ovanligt och speciellt).

Ångesten är dövad med Sobril, så sömnlösheten stressar mig inte. Men det vore skönt att kunna sova.

Lunch

26 september, 2011

En ganska oväntad och lite lustig sak hände förresten igår.

Jag skrev en facebook-uppdatering och tackade alla som kommit på min skilsmässofest, varvid en kille jag knappt träffat sedan gymnasiet, men ändå har på min vänlista, hörde av sig och frågade om jag har skillt mig. När jag svarade jakande frågade han om jag ville äta lunch med honom. Det här är en väldigt speciell kille (som jag minns honom) och jag tror faktiskt inte att han vill något annat än just äta lunch. Men det skulle kunna varit något väldigt utstuderat.

I morgon ska vi i alla fall äta lunch tillsammans.

Och AF, om du tänker lite kommer du nog på vem han är. Han hänger fortfarande på KTH och är som sagt väldigt speciell.

Igen

26 september, 2011

3:dje kvällen med ångest.

Det är så tydligt att mina nervbanor i hjärnan inte på något sätt har läkt ihop.

Sobril räddar mitt förstånd just nu.

bästaste

26 september, 2011

Jag har sagt det förr, men det behöver upprepas ibland.

Jag har världens bästa vänner.

I helgen ska vi till Kolmården och eftersom jag knaprar Sobril just nu är jag inte så sugen på att köra allt för mycket bil, jag tror att man blir lite seg och dum av tabletterna nämligen. Så min kompis pojkvän kommer att köra min bil.

Vad har jag gjort för att förtjäna så underbara vänner?

Och ja, jag vet att det här är ett oattraktivt skrytinlägg. Men det är jag stolt över!

Sobril är kul

26 september, 2011

Hej, jag heter Km och har haft 2 panikångestattacker på lika många dagar.

-Jaha doktor Doktor kan ringa dig på onsdag.

Vafan, på onsdag? Är du helt dum i huvudet? Tur att jag tycker att det är så roligt att äta Sobril.

Jag borde byta vårdcentral, det har jag sagt i snart 6 år, ända sedan jag flyttade till Södra förorten. Men det är så praktiskt att de ligger på gångavstånd hemifrån.

Mer barn till Km

26 september, 2011

Jag ska till Kolmården med barnen den här helgen fast det inte är min helg.

Men något helgbyte har vi inte gjort utan jag ska ha barnen nästan hela tiden i tre veckor. Jag försökte erbjuda ett byte, men han var inte intresserad, hade tydligen en massa andra planer.

Mig gör det inget, jag vill ha barnen så mycket som möjligt, men där är vi tydligen olika.

Sovmorgon

26 september, 2011

Vi försov oss rejält i morse, jag hade glömt att ställa väckarklockan. Jag är sobrilbakis idag. Vet inte om de två har ett samband. Måste ringa läkaren så fort jag kan prata lite enskilt.

kemisk obalans

25 september, 2011

Intressant egentligen. Det tog exakt en vecka efter att jag slutade äta medicinen innan jag mådde precis likadant som innan jag började knapra.

Det stödjer mig verkligen i min tro om att jag faktiskt är sjuk, har en kemisk obalans i hjärnan. Inte att jag är har svåra upplevelser som kan botas av terapi (jag har ju försökt) utan bara en brist, precis som diabetikern som behöver insulin.

så oduktig

25 september, 2011

Det finns någon urbota korkad ”duktig flicka” inuti mig som om och om igen skriker att jag  minsan ska rida ut den här ångesten. Att den inte finns på riktigt. Att jag inte behöver äta medicin utan att jag bara inbillar mig.

Släpp bara taget ”duktiga flicka” och gör det enda rätta för dig och dina barn. Må för i helvete bra.

Smyger sig på

25 september, 2011

Mörkret faller på i samma takt som ångesten stegrar sig inom mig. Ikväll är det jag som tar lugnande och i morgon ringer jag läkaren.

Som dag och natt

25 september, 2011

Den nattliga ångesten känns väldigt avlägsen nu på dagen. Jag mår bra, går runt och städar och är nöjd med gårdagen, alla fina människor som var här. Barnen spelar fotboll med grannarna utanför fönstret, jag är så lycklig över dem. Träffar med fina vänner håller på att bokas in. Jag fick några presenter som lovar mer i form av upplevelser med underbara människor.

Allt är så bra och jag mår så bra.

Men panikångestattack mitt i natten är så långt från bra det kan bli.

Inte ok

25 september, 2011

Alla mina tjejkompsar bekräfftar bilden av Kp som en väldigt flörtig person. Vissa har tyckt att det varit lite obehgligt, andra har gillat honom. Själv har jag ju sett att han flörtat hela tiden,  men faktiskt inte störts av det alls. Han har inte gjordet på något fysiskt sätt.

Igår fick jag veta att han ibland sagt till mina kompisar att ”jag önskar att Km vore mer som dig” Inte ok tycker jag.

Lösenordsskyddad: Något helt annat

25 september, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Fan

25 september, 2011

När insomningstabletten inte har den minsta effekt, när jag har blivit uppvaktad hela dagen av alla underbara vänner, men ändå inte sover. Då är det bara att kapitulera och inse att nä det här går inte.

Klockan är fyra och sömnen är allt annat än här.

Ångesten däremot är tillbaka med full kraft, så som jag inte sett den på de två år jag ätit medicin.

Fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan och så vidare resten av natten.

Jag hade nästan glömt hur vidrig den är ångsten. Att inte kunna andas, att se tunnelseende, att höra allt i ett ångestbrus. Kan inte morgonen komma snart så att jag slipper helvetet?

Jag har förresten finkompis på besök över natten, tycker mycket om, det blir bra att få prata med henne i morgon.

Insomnia deluxe

25 september, 2011

Fan, fan, fan. Sömnlösheten är tillbaka och med den, den kära gamla ångestklumpen i magen. På månda ringer jag läkaren, det här går inte. Jag orkar inte, vill inte, kan inte börja om med helvetet.

chokladbalsam

24 september, 2011

Mitt hår luktar chokladkaka. Jag gillar´t.  Varför görs inga schampon som luktar så?

ensam

23 september, 2011

Jag är tuff hela tiden. Jag klarar mig så bra. Jag trivs med att gå och lägga mig själv på kvällarna. Jag tycker att det är kul att dejta.

Utifrån så är jag stark som en klippa. Inifrån också för det mesta. Jag kämpar hela tiden för att hålla mig upprätt och gilla läget, göra det bästa, inte se tillbaka, inte tänka på det som kunde ha varit.

Men ikväll känner jag mig ensam i världen. Och så väldigt liten.

Jag sitter här och gråter för mig själv och önskar att livet inte var fullt så spännande hela tiden. Att jag också någon gång kunde få vila i lite vardag och tristess.

Det går över, och jag är säker på att det inte är en effekt av tablettavlutet utan bara lite ledsamhet som behöver pysa över.

Moral

23 september, 2011

Jag ska ha en liten fest eller snarare tårt-o-vinbjudning i morgon. Bil äger jag ingen, så pappa har lovat att handla åt mig.

Nyss hade jag en hätsk diskussion med honom om hur mycket vin som skulle köpas in. Det hela mynnade ut i att han kallade mig för alkoholist.

Jag tycker att det är mycket bättre att köpa för mycket än att det inte räcker. Jag inser att jag tar i rejält i överkant när jag räknar en hel flaska per vuxen (många kommer att ta bilen och ha barnen med sig), men återigen hellre för mycket.

Enligt pappa är man alltså alkoholist om man klarar av att stå på benen efter en flaska vin.

Det kanske ligger något i det där påståendet om att mitt liv är dränkt i alkohol.

Lösenordsskyddad: Årstider

22 september, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Cinamon street

22 september, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: