Archive for the ‘fertilitetsbehandlingar’ Category

Lösenordsskyddad: å ena sidan

30 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Om du lämnade mig nu

4 september, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Tainted Love

24 april, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: kvillrar

5 april, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Tacksamhet

4 februari, 2011

Igår var jag tillbaka på Huddinge för att prata om donationen. Jag gick i samma korridorer där Lill blev till, tittade in i det rum där han sattes tillbaka.

Tydligen ska enheten byta lokaler tills nästa gång jag kommer tillbaka och jag är så glad att jag fick komma tillbaka till hur det såg ut då. Det var väldigt känslosamt och paren i korridorerna och väntrummen fick mig att få lite ont i magen, de har det så jobbigt just nu.

Tänk att jag lyckades. Tänk att det blev en Lill. Vilken ofattbar tur vi hade.

Tandlossning mirakulöst borta

8 november, 2010

Under hela den tid jag höll på med hormonbehandlingar för att bli gravid vilket blev nästan tre , och sedan under tiden jag var gravid, ammade, var gravid igen och ammade lite till, under hela den här tiden hade jag stora problem med min mun. Tandköttet blödde alltid och jag fick domen tidig tandlossning och upplysningen om att det alltid var ärftligt. I min släkt har alla människor haft tänderna kvar länge, även de som levt under väldigt hårda förhållanden under krig. Men jag hade alltså ärftlig tandlossning.

Jag trodde inte riktigt på tandlossningsidén utan misstänkte att problemen berodde på alla hormoner jag fick i mig. Jag fick lite sporadiskt medhåll av någon tandläkare, men de flesta sa att de aldrig hört om ett sådant samband.

Idag var jag igen hos tandläkaren. Hormonfri på alla sätt. Och tänk, tandlossningen var helt borta och min mun var prickfri. Vilket märkligt sammanträffande.

Lösenordsskyddad: Sju barn som fattas, och det hade gått att förhindra

27 maj, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Brev från Huddinge

27 februari, 2009

Vi har ett embryo i frysen på Huddinge sjukhus. Det skulle inte kosta någonting att använda det för syskonförsök fick vi reda på.

Idag kom det ett brev från sjukhuset som meddelar att från och med februari 2009 kommer det att kosta 8500 kronor att sätta tillbaka det. 8500 kronor är oändligt mycket mer än 0 kronor. Varför fick vi inte informationen för ett tag sedan så att vi hade en chans att försöka medan det fortfarande var gratis? Idag när den nya informationen når mig är det redan försent.

För vår del är det inte aktuellt med syskon på något sätt alls, men det är principen jag är förbannad över. Det har säkert varit möjligt att bli informerad om den oändligt stora prishöjningen på annat sätt, och hade jag hängt med hade jag säkert varit det. Men det går uppenbarligen lätt att missa informationen eftersom jag gjort det, och jag har ändå rätt mycket tid och möjligheter att tillgodogöra mig samhällsinformation. Gissningsvis finns det en hel del människor som har det svårare, och gissningsvis finns det en hel del personer i den gruppen som inte har 8500 kronor för att göra syskonförsök, men som hade trott att det inte var så bråttom att försöka.

Lärt mig något

13 februari, 2009

Jag tycker att jag blir mer och mer ödmjuk av livets ibland lite hårda törnar. Jag vet att jag en gång i tiden tyckte att folk som var sjukskrivna på grund av psykiska problem (t.ex. utmattningsdepression) borde rycka upp sig. Kanske inte riktigt så grovt, och jag vet med bestämdhet att jag aldrig någonsin sagt så till någon. Men jag tänkte nog att de knappast blev bättre av att stänga in sig hemma och inte konfrontera det som var svårt. Det hade jag nog rätt i, men jag förstod inte riktigt hur otroligt svårt det kan vara att bara gå till affären och köpa lite mjölk.

En annan sak jag lärt mig är att inte ge goda råd om något jag själv inte varit med om (och knappt då heller) Hur förnedrande är det inte att bli tipsad om ägglossningsstickor när man försökt bli gravid i flera år, och gjort flera behandlingar? Eller hur effektivt är det att bli tipsad om naturläkemedlet Valerina som säljs på Konsum när man inte lyckas somna på riktigt starka sömntabletter? Eller förresten, att bli tipsad om salta kex när man kräks en gång i timmen under graviditet.

Lättare att bli gravid om man gjort lyckad IVF?

5 augusti, 2008

Jag har fått frågan om det är lättare att bli gravid spontant efter en lyckad IVF. Och jag tror att svaret generellt är nej.

I mitt fall handlar det inte om några mirakel (eller något psyke). För att vara infertil är jag ovanligt fertil. Mitt enda problem har varit att jag inte ägglossat p.g.a. en hormonrubbning, och hormonrubbningen har i alla fall tillfälligt försvunnit av alla rätta gravid- och amningshormoner jag fått tack vare IVF:en.
Så för min personliga del var den förra graviditeten en förutsättning för den nya.

Men för de flesta andra som har mer komplexa problem än vad vi hade, eller som har ett fysiskt problem tror jag snarare att det är svårare att bli gravid spontant. Det har ju gått något/några år, och fertiliteten sjunker som bekant med stigande ålder.
De man läser om som helt plötsligt blir med syskon efter att ha försökt länge, länge med första barnet hade nog blivit spontangravida till slut ändå, om de inte hade gjort en enda behandling. Men man vet ju aldrig om man tillhör gruppen som kan lyckas på egen hand eller inte, så därför ska man söka hjälp om det inte blivit någon graviditet efter ett år av försök.

Det här är vad jag tror, jag har inte frågat någon läkare. Så är det någon som vet något annat så upplys mig gärna så ska jag självklart lägga in en rättelse i bloggen.

Den gamla vanliga historien

29 juli, 2008

Lillkatten och jag var på BVC idag. Allt gick jättebra, t.o.m. sprutan med vaccienring var rolig att ta.

BVC-sköterskan såg så klart att jag var gravid, och jag berättade att vi var lite förvånade eftersom det tog så lång tid att få Lillkatten, och att det krävdes IVF.
Och genast fick jag höra historien om någon som två månader efter att de fått hem sina adoptivbarn blivit gravida, tänk vad psyket spelar in…
I vanliga fall hade hon fått en av mina små föreläsningar om forskning, och om mina egna hormoner som inte alls har med psyket att göra, men den här gången höll jag tyst.

Någon som är så otroligt bra med barn, så att till och med en spruta blir rolig, en sådan person vill jag hålla mig väl med.

Jag gick alltså därifrån väl medveten om att jag nu gett upphov till ännu en historia om att det bara är att slappna av så blir det barn, och jag skäms faktiskt för att jag inte sa något.

Jag klarade det II

12 juni, 2008

Tack för alla grattis! Jag är lite omtumlad över att jag faktiskt har läst en hel universitetsutbildning, jag trodde att jag var alldeles för dum.

Ett tag på mitten när jag körde varenda tenta, även de som inte var speciellt svåra. Då trodde jag aldrig att det skulle gå. Jag trodde inte att det var något för mig. Jag fattade inte hur mycket kraft och energi barnlösheten och alla behandlingar tog. Det här var långt innan sjukskrivningen och jag tyckte att jag höll mig rätt så flytande.

Men det här sista året, året då jag varit Lillkattens mamma, året då jag har haft galna sömnrubbningar, först av ständigt nattammande och sedan av min insomnia, året då jag har prioriterat att vara med mitt barn framför att plugga. Det här året har jag klarat varenda tenta, några med nästan toppoäng.

Det här kanske låter som ett skrytinlägg, och det är det ju också till viss del. Men framförallt är det en påminnelse till alla er som kämpar och som inte tycker att vardagen går ihop riktigt längre. Det finns förmodligen ett samband, och är man så dum som jag och inte inser det kanske man till slut inte orkar längre. Så kräv inte så mycket av er själva, utan låt sorgen ta den plats den behöver.*

*Lätt för mig att säga, som har kommit ut levande på andra sidan.

Tingeling

30 maj, 2008

Det är så många som skrivit om det i sina bloggar redan, men jag måste också nämna det med några ord.

När kampen en dag tar slut för någon av oss, särskilt när det är någon vi följt länge, och som i mitt fall betraktar som en kär vän, särskilt efter att vi fått chansen att träffas på riktigt.

Då gör det nästan ofattbart ont.

Barnlöshetsresan är fruktansvärd och omänskligt grym ibland, men den ska sluta lyckligt. Någonstans i kampen hägrar målet som är ett levande nyfött barn.

När den inte gör det, utan istället slutar med ännu en misslyckad behandling, och insikten om att det här inte kommer att gå. Då vill jag bara lägga mig ner på golvet och skrika och sparka, för det är inte rättvist, det är så förbannat orättvist.

Kära älskade Ting. Jag hoppas så mycket att du ska få bli äkta genuint glad, och att du när du är gammal ska få vara nöjd med hur livet blev, även om det inte blev som du hade tänkt dig.

Det ensamma embryot i frysen

29 maj, 2008

Det ligger ett litet embryo, eller snarare början till ett embryo, i en frys på Huddinge sjukhus. Det lilla embryot kommer förmodligen aldrig att få en chans att försöka fästa och börja leva. Huddinge är ett universitetssjukhus, och vi skrev på papper om att vi tillåter överblivna embryon att gå till forskning, och jag hoppas verkligen att det här lilla embryot får göra någon nytta.

När vi gjorde IVF:en som blev till Lillkatten fanns det två fyrcelliga embryon av superkvalitet, det ena stoppades in i min livmoder och det andra lades i frysen.

Vad var det som gjorde att det just var Lillkatten vi fick tillbaka? Jag tror inte på förutbestämda öden utan tror därför att det bara var slumpen som valde, och därför svindlar tanken ibland. Tänk om det varit Lillkatten som frysts in, och så skulle vi aldrig fått träffa den fantastiska person som är han.

Jag är inte sentimental, och jag anser inte att det är ett litet liv som går till spillo, men det är ändå början på någonting som vi aldrig får se slutet på.

Jag hoppas verkligen att det forskas på embryot och att det inte åker i soptunnan direkt.

Reproduktion

12 maj, 2008

Dagens föreläsning hade titeln reproduktion.

Och föreläsningen behandlade allt från könlös förökning hos koraller via hermafroditiska sniglar upp till däggdjuren med oss människor på topp.

Man kan väl säga att det som rör människans reproduktion inte är direkt några nyheter för mig, efter åratal av itrattande av olika hormoner och mätningar. Men det gör inte mig något ifall jag får något gratispoäng till tentan.

Mot slutet av föreläsningen kom föreläsaren in på fertilitetsbehandlingar, och han berättade historier om hur det alltid blev 5-6 barn när man gör artificiella hormonbehandlingar. Sedan var det någon som frågade vilka hormoner det var man sprutade sig själv med om man ville bli gravid, och då tittade föreläsaren väldigt försmädligt på henne och sa ”Jag tror knappast att man injicerar sig själv

Så klart räckte jag bror-duktigt upp handen, och förklarade att man så klart följer upp hormonbehandlingar med ultraljud, så nej då, det blir inte fler än två barn åt gången, oftast bara ett, och jo då, man injicerar visst sig själv. Jag har gjort det i fem omgångar.

Vad jag inte sa var däremot Bästa herr fiskbiolog, jag vet att du är väldigt duktig på ditt område, säkert en av de bättre i världen. Men du ska kanske inte uttala dig så tvärsäkert om människans reproduktionsbiologi?

Ett hjärta som slår

29 april, 2008

Idag såg vi ett pickande hjärta på den stora urgamla UL-maskinen. Och då först tror jag att jag fattade att jag är gravid.

För mig är graviditeter så starkt förknippade med läkare, att det behövdes en läkare för att jag skulle fatta vad som är på gång.

Och nu ska jag försöka vara lite glad, för det är ju fantastiskt, det som har hänt mig. Jag har bara gått omkring och varit gnällig och less, men det är ju för att jag har haft maginfluensa som inte vill ge med sig. Nu är jag gravid, och då är det ok att må illa.

För övrigt mår jag inte alls lika illa som förra gången, så det här har potential till att bli riktigt bra*

*Om allt fortsätter att gå bra.

Det finns inga IVF-barn, bara barn.

21 april, 2008

Om någon annan skulle ha fått samma uppfattning som anonym som har kommenterat i inlägget under, och vars kommentar gjorde mig lite ledsen, tänkte jag här förklara mig.

Så klart tycker jag inte att ett barn är mer värt än ett annat. En IVF är ett mirakel, och en obeskrivligt häftig erfarenhet när det fungerar.

Men min son är inget IVF-barn liksom eventuella syskon inte kommer att vara knull-barn?!?!? De kommer att vara mina högt älskade barn, och inget annat.

När vi höll på med behandlingarna, när mitt liv var på botten, då blev jag gravid. Jag passerade vecka tolv, och vågade börja hoppas på att vi den här gången faktiskt skulle få bli föräldrar. Men så blev det inte, det blev istället ett missfall. Jag sjönk ner på botten och blev sjukskriven av sorg. Men aldrig någonsin har jag sörjt ett dött barn. Det var inget barn jag blödde ut, det var ett embryo, ett litet grodyngel eller ett fiskyngel.

Det finns säkert andra som känner annorlunda, men jag känner ingenting för det som ligger i min mage nu. Jag är för fri abort, och jag anser inte att den som väljer att göra abort i vecka åtta dödar ett barn. Jag har drömmar och förhoppningar, men de har ingenting att göra med den genuppsättning som håller på och utvecklas i min mage.

När jag väntade Lillkatten fick jag aldrig någon relation till honom i magen. För mig finns det inga kopplingar mellan graviditeten och mitt barn. Jag blev inte mamma förrän jag fick honom i famnen.

Den här gången om det som finns i min mage stannar där, hoppas jag på att våga och kunna knyta an lite, och tycka att det är mysigt med sparkar. Men gör jag inte det, så vet jag att det inte gör något. Jag är världens bästa mamma till Lillkatten, och jag tror att jag kommer att bli världens bästa mamma till hans syskon också, annars hade jag skyddat mig för att vara säker på att inte bli gravid.

Tröja

4 april, 2008

Eftersom min IVF-tröja diskuterades på bloggtäffen, och eftersom jag är så stolt över den, tänkte jag visa upp den igen.

Och faktiskt så tänker jag att om jag igen får en mage så kan jag använda tröjan. Utan IVFen hade min kropp aldrig börjat fungera som den ska.

Amning – minskad fertilitet?

24 mars, 2008

Fast en fråga väcktes faktiskt vid barnsurfandet.

Någon skrev att fertiliteten minskar när man ammar, och det vet jag ju så klart om. Men jag trodde att det hade med minskad ägglossning att göra, men enligt den här skribenten var det inte bara utebliven ägglossning som var problemet utan även att det var svårare att bli gravid även vid ägglossning.

Och det låter ju inte helt orimligt. Slemhinnorna är ju påverkade så länge man ammar.

I så fall har jag ytterligare en anledning att inte tro att det kommer att bli någon graviditet här hemma i år, för jag planerar att amma länge till.

När det är tentatider läser jag för mycket skräp på nätet.

24 mars, 2008

Sitter och läser lite på ytterligare ett av alla göra-barn-forum som finns. Och råden som duggar tätt är helt uppåt väggarna.

Men jag orkar inte ge mig in i en diskussion om när ägglossningen verkligen sker, eller när man har rätt att söka hjälp, eller om det är försent att försöka när ÄL-stickorna berättar att LH-stegring skett eller om det är bättre att förlita sig på termometern.

Varför läser jag? Borde inte sådana ”nybörjarfrågor” vara över för min del? Jag orkar ju ändå inte dela med mig av mina kunskaper utan blir bara irriterad över alla som uttalar sig så tvärsäkert om saker som jag vet är fel.

Och så klart var det någon som nämnde det där tipset om att slappna av också.

Långsiktigt

19 mars, 2008

Man skulle nog kunna säga att vi startat bebisverkstaden igen.

Men vi vet inte om det fungerar, och det är väldigt långsiktigt planerande. Siktet är egentligen inställt på februari 2009, då jag kanske slutat amma Lillkatten och kan försöka tina upp den lilla klump som ligger i en frys på Huddinge sjukhus.

På det här sättet hoppas jag slippa bli ledsen och besviken om inget händer. Om en tre-fyra år bör jag vara gravid igen. Annars tänker jag nog tillåta mig en tår eller två.

Ägglossning?

17 mars, 2008

Ägglossningsstickorna visade på nästan ägglossning för några dagar sedan. Sedan visade de på ännu mera nästan ägglossning och sedan har de inte visat på någonting.

Hormonstrecket och teststrecket var aldrig lika starka men det är ju ett vanligt problem, även för de som har riktig ägglossning.

Om ungefär två veckor får jag veta ifall det var på riktigt. Får jag mens då, så har jag bestämt mig för att jag måste ha ägglossat.

Hormonell balans

11 mars, 2008

Jag testar varje morgon med ägglossningsstickor. Ännu har jag inte fått något positivt resultat, och jag vet inte heller om jag kommer att få det?

Men jag fungerar så mycket bättre nu än vad jag gjorde tidigare.

Jag använder mig av den billigaste testsorten. Inget dyrt digtalt, eller tydliga streck, utan den där billiga sorten som ger ett teststreck och ett hormonstreck. Och är teststrecket och hormonstrecket lika starka så har man ägglossning.

Tidigare (innan Lillkatten) fick jag alltid två nästan lika starka streck. Hormonstrecket var något svagare, men det fanns där hela tiden. Nuförtiden syns inte hormonstrecket, eller kan bara anas som en svag skugga. Jag har alltså inte längre en massa hormoner som bråkar runt hela tiden. Bara det är en vinst!

Påminnelse till mig själv

3 mars, 2008

Nu när jag börjar med ägglossningsstickor ska jag komma ihåg att positivt utslag på dem inte nödvändigtvis betyder att jag verkligen ägglossar.

Om jag inte får mens 14 dagar efter positivt utslag betyder det inte att jag är gravid. Om jag får postivt igen på ägglossningsstickorna betyder det fortfarande inte att jag är gravid. Inte ens om jag 14 dagar efter positivt på ägglossningsstickor får positivt på Clearb blues ägglossningsstickor och ringer supporten, och de säger att jag måste vara gravid är jag gravid.

Jag har bara PCO.

Vad är det?

13 februari, 2008

Jag har ont i vänster äggstock. Eller i alla fall där det gjorde ont när jag hade en cysta, och när jag släppte massor av ägg till IVF:en

Först hoppades jag lite naivt att det var ägglossning på gång. Men nu har det hållit i sig i nästan två väckor, och så länge ägglossar man väl inte?

Vad kan det vara? Någon med fungerande kropp som vågar sig på en gissning, Själv är jag så ofungerande så jag vet inte hur saker ska kännas i de där regionerna. Jag har inget naturligt att jämföra med, bara hur det känns efter diverse konstiga hormonstimuleringar.

Stamcellsforskning och ideologier

25 september, 2006

Dagens DN debatt verkar vid en första anblick handla om huruvida Lars Leijonborg och Göran Hägglund svikit sina ideologier för att få vara med och leka regering. Om de gör det eller inte har jag inga åsikter om. Jag har aldrig röstat på varken den ena eller den andra ideologin.

Efter första stycket går dock artikeln över till att handla om att aborter och forskning på embryon är mord, och här är jag väldigt personligt involverad.

Jag tycker verkligen inte att något barn ska behöva födas oönskat, och jag tror på kvinnans rätt till abort, men det är inte det jag tänker på nu.

Utan det faktum att jag och kattpappan har ett fyrcelligt embryo liggande i en frys. Vi kanske aldrig kommer att försöka sätta tillbaka det, och om vi inte gör det vill vi absolut att det ska gå till forskning. Jag kan inte tänka mig ett värdigare öde (om det inte ska tinas upp och sättas in i någon) för de där cellerna som jag kämpat så hårt med sprutor för att få fram än att få vara en liten liten pusselbit i lösningen till bot på någon sjukdom. Tänk om forskningen på just det här embryot i förlängningen leder till att mitt barn eller barnbarn kan bli botat från någonting? Däremot tycker jag att det skulle kännas lite tråkigt om det efter fem år tinade upp och sedan slängdes bland annat avfall, inte för att jag anser att det är ett liv som släcks utan för att jag vet att det behövs forskningsmaterial.

Hur någon kan påstå att de där fyra cellerna är mänskligt liv övergår mitt förstånd. Jag kan förstå de som är tveksamma till sena aborter, även om jag inte håller med om alla argument. Men de där fyra cellerna som ligger i frysen på Huddinge sjukhus går faktiskt inte att skilja från en gris första celler, eller en grodas eller en plattmasks heller för den delen. De har inte börjat diffrensiera sig och blivit mänskliga, och det är just därför de är så bra att forska på.

Hur kan man diskutera naturvetenskap på ett filosofiskt plan utan att lägga in några som helst naturvetenskapliga aspekter? Då kan vi ju lika gärna fortsätta hävda att jorden är platt och att solen snurrar runt oss.

Och att kristdemokraterna och Göran Hägglund verkar ha förstått hur det hela ligger till och verkar ha haft duktiga sakkunniga det tackar jag för! För övrigt var väl centern ett tydligt uttalat rasistiskt parti när det bildades? Jag tror inte att någon har något emot att de lämnat den ideologin.

Kamerastrul

11 september, 2006

Min jättefina IVF-tröja kom för flera veckor sedan och den är faktiskt över förväntan snygg. Tyvärr har kattpappans dator sedan flera veckor tillbaka varit indisponibel, och jag är för lat för att installera drivrutinerna till kameran på min dator. Så bilder dröjer ytterligare ett litet tag till. Men jag tror nog att kattpappan får ordning på sin dator vilken dag som helst, han klättrar på väggarna just nu när den inte fungerar.

För övrigt glömde jag bort vad jag utbildar mig till när jag beställde min tröja och tänkte att de flesta icke-drabbade inte vet vad IVF står för. Vi har haft en grundlig genomgång av IVF-metoder på en föreläsning för några dagar sedan, och för de flesta av mina klasskamrater och alla mina lärare är begreppet In Vitro inte bara några ord utan något vi ägnar oss åt ofta. Men jag har inga problem med att alla får veta, jag är bara stolt över vad jag lyckats med.

Ta det lugnt annars ramlar embryot ut.

25 augusti, 2006

Förlåt Astillbe att jag tar ett av dina inlägg och förstör det här i min blogg. Det har egentligen ingenting med dig att göra, men jag blir så grymt irriterad på en av kommentarerna du fått att jag bara måste skriva några rader i min egen. Jag tror inte alls att du tog lika illa upp som jag, du har nog viktigare saker att ägna dig åt.

Signaturen Annah skriver att det är viktigt att ta det lugnt efter insättandet av ett embryo. Och på påpekan att embryot inte kan ramla ut i det här tidiga stadiet när inte graviditet ännu uppvisats så drar hon egna slutsatser utifrån en påvisad graviditet som hon haft.

Den som läst min blogg ett tag kommer kanske ihåg att jag också fick uppmaningen att ta det lugnt av mina klasskamrater när jag gjorde min IVF och att jag särskilt frågade min läkare hur det verkligen förhöll sig med den saken, och hon sa att det inte spelar någon roll vad jag gör embryot fäster eller fäster inte helt oberoende av vad jag gör.

Att jag blir så irriterad på sådana här kommentarer som den från Annah och från mina klasskamrater är för att den lägger på ytterligare skuld på den person som redan har det så jobbigt. Att genomgå en IVF är otroligt påfrestande mentalt, att då dessutom från personer som gissar hej vilt och drar ovetenskapliga egna slutsatser få förmaningar om hur man ska uppträda gör det hela nästan outhärdligt.

Missvisande artikel?

4 augusti, 2006

För några dagar sedan köpte jag tidningen Amelia Vänta Barn, och tidningen innehåller det sedvanliga, bl.a. åtta miniinterjuver med gravida mammor.

Av de åtta har två fått höra av sina läkare att de inte kan bli gravida, en har fått veta hon att nästan ska ha omöjligt att bli gravid och en har försökt i 3,5 år utan att söka hjälp. Alla fyra har blivit gravida utan någon hjälp alls, någon fast hon dessutom åt p-piller samtidigt. Det måste vara den här typen av artiklar som ger upphov till myten om att det bara är att slappna av så blir man gravid.

Särskilt intressant tycker jag att det är med de två som blivit gravida trots att deras läkare talat om för dem att det skulle vara omöjligt. Säger verkligen svenska läkare så idag, att någon inte kommer att kunna bli gravid trots att de inte kan ha belägg för det alls, tjejerna har ju blivit gravida helt utan hjälpmedel?

Artikeln handlar inte alls om svårigheter att få barn, utan det nämns bara i förbifarten när tjejerna berättar bakgrundshistorien till graviditeten.

Och självklart är det underbart roligt för de här paren som nu fått barn fast de inte trodde att det skulle gå, jag unnar dem verkligen det! Men känner att tidningen kanske skulle varit lite mer kritisk i sitt urval av mammor, 50% av Sveriges graviditeter är inte mirakel i det hänseendet att de lurat läkarkonsten.

Usch vad tidigt

23 april, 2006

Jag är morgonpigg, men i morgon blir det jobbigt.

Klockan 07:30 ska jag vara på Huddinge för ett blodprov. Eftersom jag vill ha två timmar på mig på morgonen för att hinna läsa tidningen och ta det lugnt skulle jag behöva gå upp redan klockan fem. Kanske kan jag skynda på lite extra i morgon, så att jag i alla fall får sova till halvsex?

Längtar

22 april, 2006

Jag längtar till klockan 19 varje dag, för då får jag ta min spruta. Jag skulle gärna ta en spruta i timmen, för då skulle det verkligen kännas att jag gjorde något.

Det verkar ju som att jag senare ska få ta flera sprutor på en gång och det ser jag verkligen fram emot!

Kanske får jag också höja Puregondosen lite, det ser jag i så fall också fram emot!

Vad min apotekspåse innehåller.

21 april, 2006

Eftersom Tina är så snäll och erbjuder sig att hjälpa mig med förklaringar över vad min apotekskasse innehåller gör jag ett nytt inlägg om den.

Tina, eller någon annan expert vad är nu det här:

Puregon 900 IE (använder jag redan och vet vad det är)
Progesteron 6 askar à 10 vagitatorer styck
Orgalutran 5 sprutor innehållande 0,5 ml
Pregnyl 5000 IU
Pevaryl 1 slidpiller (har jag också koll på)

Sedan kan jag hämta ut mer Puregon, Progesteron och Pevaryl om jag vill.

Behandling sju startad

19 april, 2006

Jag ringde Huddinge idag och fick klartecken på att börja med sprutor i morgon. Så nu är jag igång på riktigt med mitt första försök.

Jag var och hämtade ut den fulla kassen med mediciner av en ganska generad ung manlig receptarie. Han förklarade ingenting om hur medicinen skulle tas vilket de annars alltid brukar göra.

Hoppas att jag får mer information från min läkare senare. Sprutorna är jag ju expert på, det här blir femte sprutomgången för mig. Men en del annat i apotekskassen är jag mer osäker på.

Äntligen!

18 april, 2006

Trodde aldrig att jag skulle skriva äntligen över att mensen dyker upp. Men nu när jag konstaterat att den är på väg känner jag mig otroligt lättad.

Självklart hade en graviditet varit bättre, men ett X eller något annat konstigt hade varit mycket värre än en vanlig blödning.

Om det är ett väldigt tidigt missfall jag får nu eller om jag bara hade konstig lutealfas tänker jag inte spekulera i. Det viktigaste är att jag på torsdag ska börja med sprutor inför vår första IVF.

God natt

16 april, 2006

Nu går jag och lägger mig. I morgon är det min ödesdag. Antingen får jag oväntat ovälkommet besök och då blir det IVF. Eller så är mina trosor fortfarande oblodiga när jag går och lägger mig och då kan jag hoppas på graviditet.

Testet får vänta i byrålådan ett litet tag till. Det känns dumt att testa innan dagen för förväntad mens är till ända.

I min handväska ligger det tamponger. I kylskåpet ligger det en spruta, och min telefon är programmerad att pipa för sprutstart.

Den spännande följetongen fortsätter

16 april, 2006

Nu har jag helt gett upp. Mensen dyker upp i morgon och på onsdag får jag börja med sprutor.

Ta ut sorger i förskott

8 april, 2006

Jag har redan börjat oroa mig för vad som ska hända när vi misslyckas med vårt första IVF-försök.

Hos min underbara gyn-läkare har jag fått köra igång direkt med nästa försök direkt efter varje misslyckande.

Men på Huddinge gör man citat ”aldrig” så.

Jag vill inte vänta en mens innan jag får försöka igen eftersom mina cykler är mellan 50-100 dagar. Och jag vill inte äta gullkroppshormon för att få en låtsasblödning. Jag samlar på mig fyra kilo runt magen av gulkroppshormonet och mår dessutom pest.

Men jag borde kanske tänka först och främst på försöket jag håller på med nu, och sen på IVF-försöket som jag ska göra och sedan börja oroa mig?

Sista gynrapporten för den här gången

3 april, 2006

Idag för exakt 14 månader sedan gick jag och kattpappan förväntansfulla iväg på vårt första besök till fertilitetskliniken. Vi hoppades nog att bara vi kom dit skulle det lösa sig ganska snabbt.

Idag var jag tillbaka för sista gången, fortfarande lika långt från ett barn som då för fjorton månader sen. Nu tillhör jag Huddinge fertilitetsenhet istället och siktet är inställt på IVF. Jag grät hela vägen hem, varför vet jag inte riktigt. Men det är nog för att det är jobbigt att se tiden ticka på.

Resultatet från besöket var visserligen lovande. Mina sköldkörtelvärden var precis som de ska, medicinen har gett effekt. Båda äggen har dessutom utvecklat sig, de ena var precis på väg att lossna och de andra ska få en extra skjuts av sprutan jag tar om någon timme.

Dålig planering

2 april, 2006

I morgon ska jag tillbaka till min gyn. för kontroll av äggblåsestorlek. Förmodligen kommer jag att få ta ägglossningssprutan då eller senast på tisdag.

När ägglossningssprutan är tagen måste tillverkning ske, jag behöver alltså tillgång till kattpappan. Dessvärre ska han iväg på konferens på tisdag morgon och återvänder inte förrän torsdag kväll. Som tur är ska de inte vara allt för långt bort från Stockholm, så han får efter middagen sätta sig i en bil köra hem, knulla och sen åka tillbaka. Kan ju bli roligt för honom att förklara för kollegorna vad det är han är ute och gör.

Minnesanteckning

2 april, 2006

Påbörjade en ny ampull på 600 IE Puregon idag.