Slut

Jag läser statistik nu.

Jätteroligt!

Men nu är jag slut på alla sätt. För slut för att svara på varför jag inte tycker att man har rätt att nöjesflyga.

Men jag återkommer vilket år som helst.

Efterlysning

Vi har bestämt oss för att inte nöjesflyga fler gånger. Det vill säga, inte flyga för att semestra.

Jag ÄLSKAR att resa, en stor del av min identitet ligger i att resa. När jag kommer till Arlanda blir jag alltid sprudlande lycklig. Känslan av att gå ombord på ett flygplan är det inte mycket som övertärffar*

Flygandet har nog varit det svåraste att ge upp, men tyvärr också det viktigaste. Det spelar ingen roll hur många KRAV-märkta tomater jag köper om jag flyger varje år. Visst finns ni andra som också har slutat att nöjesflyga? Ibland känner jag mig så ensam och missunsam. Varför ska jag när ingen annan o.s.v.

*Om man bortser från barnen och sådantf örstås, men det är inte riktigt jämförbart.

Ni som är tjejer

Idag fick jag en fråga som började med, Ni som är tjejer och sedan följde en fråga om vilket tyg man skulle ha till någonting.

Mitt ryggmärgssvar var att sömnadskunskaper inte sitter på X-genen. Och sedan kunde jag lägga till att han borde ha frågat min man eftersom det är han som syr hemma hos oss.

Om någon frågar mig något i egenskap av att vara tjej, och sedan inte frågar om mens eller annat som vi kvinnor är ensamma om reagerar jag blixtsnabbt med ett spydigt svar. Och så blir jag ganska förvånad, för inte ser väl jag ut som en person som kan sy eller har torkade rosor i krukor eller annat som jag förknippar med den typen av kategoriskt frågande.

Hipp, hipp Hurra

Heja bloggen, som idag fyller fyra år!

Och hipp hipp hurra för mig som mår bättre än någonsin.

Syskonkärlek

När jag har lagt Lill och pussat och kramat honom godnatt brukar jag säga –Jag älskar dig Lill, och jag får alltid till svar –Jag älskar Mini.

Stökiga pojkar

Lillkatten går fortfarande kvar på småbarnsavdelningen på förskolan. Vi vill aldrig att han ska flyttas upp.

Lärarna på småbarnsavdelningen är underbara och har total koll på genusedagogik. Innan sommaren när de skulle besluta vilka som skulle flyttas upp och vilka som skulle stanna kvar togs det ingen hänsyn till att grupperna skulle bli jämna könsmässigt vilket ledde till att det på småbarnsavdelningen är nästan bara flickor, alla pojkar utom Lill och en till flyttades upp. På storbarnsavdelningen däremot är det väldigt många pojkar.

Och när man på storbarnsavdelningen skulle förklara att det stundtals är ganska stökigt i gruppen nämndes det stora antalet pojkar som den största anledningen. Tacka fan för att pojkarna blir stökiga när man lägger ett sådant ansvar på dem.

Jag är rätt lugn (men kommer att ta tablett för att bli ännu lugnare och kunna sova)

När jag klantade mig och missade att börja kursen jag ville läsa hade jag två kurser att välja på cancerkursen och en kurs i humanetologi. Jag lutade åt humanetologi eftersom jag tänkte att den nog var lättare, men min studievägledarfe tyckte att cancerkursen passade bättre in i min profil. Det kanske den gör jag vet inte.

Vad jag inte heller visste eftersom jag varit borta länge och eftersom jag aldrig tänkt på att läsa kurser inom toxikologiområdet var att den här kursen har ett rykte om sig att vara riktigt svår. Den och immunologikursern brukar kuggas av fler än hälften på första tentan.

Det vet jag nu, och jag tror att jag kommer att bli en av dem som kuggar. Och jag vet då att jag aldrig kommer att ta den här kursen.

Nästa kurs är en tung kurs. Vi är schemalagda i princip 40 timmar i veckan i tio veckor. Sedan ska det skrivas labrapporter och läsas och räknas däremellan. Den tid jag har ledigt vill jag ägna åt mina barn och inte åt att plugga till en kurs som jag inte är intresserad av i annat än kuriosasammanhang, och så mycket har jag hunnit lära mig att jag kan dra en vits om en tillväxtfaktor (eller inte)

Nu vet jag igen, fast den här gången kommer det inte att gå, på riktigt

Jag kommer inte klara tentan.

Resultatet av att läsa en fortsättningskurs där man inte läst den egentliga grundkursen, och inte var särskilt intresserad. Utan bara läste eftersom man var så otroligt korkad att man var föräldraledig två veckor för länge.

Cancer

Så fantastiskt upplyftande det är att plugga till tentan om cancer. Och så torrt och statistiskt det kan bli.

Strasspanik, inte just nu helst.

Jag har tenta på fredag. Vår ekonomi hänger på att jag klarar den.

Som vanligt känns det helt åt helvete, och det här är jättesvårt och inget jag är intresserad av, och jag har alldeles för lite tid på mig.

För att inte riskera att komma in i gamla stresspanikmönster tog jag lugnande igår kväll, och tänker göra så varje kväll fram tills tentan.

Det känns rätt galet och ganska ohållbart att behöva ta lugnande för att kunna skriva en tenta, särskilt som mitt mål är att forska och därmed fortsätta studera helst resten av livet. Men just nu tänker jag inte bry mig om vad som känns bra eller inte. Jag är sjuk just nu, och kanske blir jag friskare senare kanske inte, men det får jag ta då. Nu ska jag plugga in en massa gener som gått sönder och orsakar cancer.

Så stor helt plötsligt

Helt plötsligt satt han där i sin stol och åt nudlar själv med gaffel. Vad hände med min lilla bebis som inte ens ville smaka på puréerna?

Lite senare när det var dags att gå och lägga sig gick han själv till skedlådan och tog med sig en sked till sin stol och försökte själv klättra upp, ty det var grötdax.

Minsta lilla Mini, vad har hänt?

Vargjakt

Jag är för upprörd för att kommentera vargjakten. Jag har filat på ett inlägg men låter det vara.

Jag tänker bara berätta att jag och en kursare en gång räknade på hur många jägare det behövs för en livskraftig stam, och kom fram till att det räckte med några hundra stycken, så jag tycker att jakten kan börja snart.

Vikt

Jag har egentligen en annan viktblogg, men eftersom jag inte ens uppdaterar den här ordentligt så flyttar jag lite vikt hit också.

Jag var nästan nere på målvikt efter de 37 kilona jag gick upp under senaste graviditeten. Men så tog jag en liten paus i viktminskningen nu under julen. Pausen varade i lite mer än tre veckor och viktresultaten var 4,5 kilo uppåt.

Jag vet inte om det är normalt att gå upp så här mycket på så kort tid. Visst har jag ätit mycket onyttigheter, men det känns ändå lite orättvist. Jag vet många som kan äta smör och ost på sina mackor, eller äta choklad och chips flera gånger i veckan och ändå vara smala. Jag hör inte till dem, inte på något sätt. I hela mitt liv, ända sedan jag slutade vara ätstörd, för på den tiden åt jag inte alls, har jag kämpat med att hålla vikten. Några slarviga dagar och vågen rusar uppåt.

sömnrapport

Jag har glömt att rapportera hur det gick att sova den första januari utan sömntabletter . Jag har ju tagit ett beslut om att försöka den första varje månad.

Den här gången gick det helt åt skogen.

Jag hade dumt nog sovit en stund på dagen innan jag skulle ut och äta middag med en kompis.

Två sömnförsvårande händelser således. Både sömn på dagen och kvällsaktiviteter.

Jag somnade inte förrän jag tog till de starkare tabletterna.

Ofrivilligt frånvarande

Jag vet inte vad som hänt.

Jag läser bloggar genom min feedreader som så många andra, och det har varit ovanligt lite uppdateringar på sista tiden, men i jultider har jag inte tänkt så mycket på det.

Igår small det till och helt plötsligt fanns det över 100 olästa inlägg, vissa från början av december. Skit också, när jag läser de gamla inläggen kommer jag på en massa kommentarer jag hade velat skriva. Men en månad senare känns det inte särskilt aktuellt.

Jag måste kanske byta läsare?

Grattis till mig

Idag för tre år sedan blev jag mamma.

Det är det mest fantastiska som hänt mig, och det blir bara bättre.

Lillkatten om framtiden

Först skulle han bli snickare, men nu har han tänkt om och tänker bli tandläkare tillsammans med sin bror.

Varför jag har så många behåar

En gång i tiden hade jag fått för mig att behå och trosa måste matcha. Och inte bara matchas med svart och svart, utan behån var tvungen att vara den som hörde till trosan. ‘

Så varje gång jag köpte en trosa köpte jag tillhörande behå. Jag tror inte att jag slutade förrän jag blev gravid och fattade att jag inte behövde köpa uttifjorton gravidbehåar.

Det är ju inte klokt, jag har aldrig haft problem med att vara omatchad på något annat sätt.

Ekonomiskt dålig start

Jaha

CSN meddelar att jag inte får mer pengar eftersom jag hittils tagit noll poäng. Det hela är inte så konstigt eftersom jag är mitt uppe i en kurs och tentan och möjligheten att få poäng kommer senare.

Men lite märkligt är det.

Fel storlek

Utan att överdriva, kan jag berätta att jag äger ungefär 50 behåar.

Vad jag vet passar inte en enda av dem, eller jo kanske en, men den är inte snygg under några kläder eftersom den har flera lager tantspets.

Vad ska jag göra? Använda mitt livslånga förråd av fel storlekar eller köpa några nya bra.

För mig är faktiskt inte svaret så självklart. Jag kan inte riktigt bestämma mig.

Frisk i rätt stund

Fast i år klarade vi både julafton och nyårsafton utan sjukor, även om kanske minsta E blivit vattkoppssmittad.

Tack för en jättefin kväll familjen Pi.

Där satt den

Och nu är Lillkatten sjuk igen. Vattkoppor den här gången, bra att få när man är så ung som han och han mår bra. Men vi är så trötta på att vara isolerade hemma med olika sorters smittor. Kan vi inte bara få ha en enda helg när vi inte behöver ställa in det planerade. Den här gången är det Lills födelsedagskalas som han hade sett fram emot så mycket som måste flyttas.

Lite av ett lyxproblem tycker jag själv. Livet kunde varit så mycket värre just nu, så känns det verkligen.