Archive for the ‘Sömn’ Category

rör på dig männska

13 mars, 2012

Igår kväll fick jag för mig att Sobrilen inte längre funkade. Jag hade tagit min vanliga dos på 20 mg men hjärtat skenade ändå och magen sved av välbekant ångest. Och det långt över de två timmar det brukar ta innan effekten sätter in på max.

Men så reste jag mig från soffan för att fixa iordning allt för natten, och ångesten rann äntligen av mig.

Lärdom av detta: för att tabletterna ska kicka in krävs det lite rörelse av kroppen. Det är samma mekanism som gör det till en dålig idé att ta sömntablett och sedan ligga helt still och försöka sova. Då tar det en evighet. Om man istället går runt och fixar lite och sedan går och lägger sig är effekten ögonblicklig.

Och jo, jag vet att min kropp egentligen vant sig vid för mycket medicin. De flesta går inte runt och städar i huset på de doser jag stoppar i mig. Men det är något jag lever med. För det allra mesta, nästan, nästan alltid tar jag inga tabletter alls.

Annonser

stress, medicin och jag

13 mars, 2012

I morgon ska jag lämna in texten till mitt exjobb. Om en vecka ska jag redovisa.

Och på kvällarna tar jag just nu lugnande, insomningstablett och sömntablett.

Jag vet inte hur normalt det är att bli så stressad i sådana här situationer. Jag skulle tro att de flesta stressat halvt ihjäl sig. Men jag tror inte att de flesta lägger av helt att sova 1½ vecka i förväg. Jag vet också att de flesta inte har ett kroppsminne av sömnlöshet som gör att de börjar hyperventilera bara vid misstanken.

Jag betraktar mig alltså ändå som någorlunda frisk med antidepprisiv medicin. Men vid extrema situationer behöver jag ta till starkare grejor för att inte falla tillbaka i en ond ångestspriral. Och så kanske resten av mitt liv kommer att se ut? Nöjd med det i så fall faktiskt.

Lösenordsskyddad: En händig man

26 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

ångesten

15 januari, 2012

Jag har börjat känna mig riktigt stressad över mitt exjobb, och mängden plugg jag har framför mig. Och så klart har det gett sömnstörningar igen, och med sömnstörningarna så klart ångestkänningar.

Eftersom jag självmedicinerar har jag höjt dosen Mirtazapin så får jag se om det hjälper. Hittills har jag inte känt av någonting. När jag började med medicinen var jag riktigt, riktigt bakfull i några dagar, nu känner jag mig precis som vanligt. Dessvärre hare inte ångeste släppt heller, men det kan ju ta ett tag.

2011

9 januari, 2012

Jag antar att jag borde sammanfatta 2011, ett så väldigt turbulent år i mitt liv. Jag brukar vara dålig på sammanfattningar och det kommer jag att vara nu också.

Jag kan bara konstarera att 2011 var:
Året jag skilde mig.
Året då det visade sig att jag, trots många års dåligt mående och därmed försummelse av vännerna, visade sig att mitt sociala nätverk är helt fantastiskt.  Ett SMS, en snabb fika, ett spontant besök, en inbjudan i all enkelhet. Inga stora märkliga saker, bara att ni funnits där för mig i precis rätt stund.
Året då jag återigen fick klart för mig varför jag bloggar. Alla dessa kloka mer eller mindre okända kvinnor som funnits med mig i helvetet.
Året då jag faktiskt slutade med sömntabletter på riktigt.
Året då jag nätdejtade som en tok. Desperat enligt vissa, vad jag behövde just då enligt mig.
Året då jag träffade Honom som känns som mitt livs kärlek. Han som jag i princip varit oskiljaktig från ifrån sedan första dagen.

Vad har jag då för förhoppningar inför framtiden. Knappt några alls. Jag tänker att jag hoppas att jag om tre år kommer att vara tillsammans med den Rätte och att jag kommer att ha en någorlunda säker lön.
Så klart hoppas jag allt alla jag tycker om ska få vara friska och må bra, men det är ju en ständig önskan.

Lösenordsskyddad: mer allt

15 december, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Min tur?

4 november, 2011

Jag har haft fullt upp med att skriva skyddade inlägg och visst glömt att berätta hur det går med ångestproblematiken och de nya tabletterna.

Det går så fantastiskt bra. Lägsta dosen och jag mår superbra. Har fått tillbaka sexlusten. Och det bästa av allt, jag sover utan sömntabletter, hela nätterna. Jag kan t.o.m bli väckt och lyckas somna om.

Vad mer kan man begära av livet egentligen?

Hur kunde det bli så här bra? Vad kommer att skita sig? Eller är det min tur att få må bra nu? Det är svårt att tro att det får vara så här bra, men just nu så…

hjärnuppdatering

5 oktober, 2011

Idag känns hjärnan mycket klarare, trots att jag vid två inatt gav upp att försöka sova utan insomningstablett.

Renad

4 oktober, 2011

Fyra timmars prat om ångest, tvångstankar, maniskhet, depression, sömnlöshet och mediciner i alla dess sorter.

Ångesten var ganska stark stundtals, men nu känner jag mig nästan renad.

Någon som förstår precis vad jag menar och som jag förstår precis. Någon att gapskratta ångesten rakt i ansiktet med. Någon som jag kan berätta det värsta för, utan att han blir skrämd.

Tack du vännen med samma trasiga nervbanor som jag har, för en fantastisk middag i ångestens tecken.

tabletter och jag

30 september, 2011

Det gick faktiskt helt ok att sova.

Eller ska jag säga att falla ner i ett neddrogat tillstånd.

Jag lät bli Sobrilen, men tog min vanliga sömntablett, Propavan och min nya medicin Mirtazapin, som också fungerar som en sömntablett. Denna coctail krönte jag med ett stycke Zopiklon, insomningstablett.

Det har hänt förrut att jag ångestat bort starkare saker än så här och inte kunnat sova, så min sömn inatt måste ändå ges ett gott betyg.

Jag försöker förhålla mig lite ironisk till mit helvete, och lite klatschigt skriva om allt jag tar. Men egentligen är det fördjävligt att behöva ta så mycket. Jag har bloggat sedan 06 under de här åren har jag utveckalts från någon som helst inte ville ta några mediciner alls för någonting. Det fanns t.ex. inte ens på kartan att jag skulle ha smärtlindring när jag födde barn, jag opererade ögonen helt utan något annat än bedövning. Många andra som var där samtidigt ville bli neddrogade till oigenkännlighet. Listan kan göras lång på alla de tillfällen jag låtit bli mediciner. Listan kan också göras lång på alla de gånger jag inte druckit alkohol eftersom jag inte tycker om att bli luddig i hjärnan. Och så klart att jag aldrig någonsin provat illegala droger.

Men nu skriver jag i princip själv (eller ringer doktorn som frågar vad jag vill ha utskrivet) ut ganska starka beroendeframkallande mediciner till mig själv. Läser på FASS och försöker bestämma hur stor dos jag kan ta av respektive tablett, och vilka sorter som kanske inte är helt optimala att kombinera.

SJUKT!

Jag pratade med min fina vän psykologen igår, och hon blev väldigt, väldigt upprörd över hur doktor Doktor hanterat mig. Jag har lovat henne att försöka få tid hos en riktig psykiatriker, och skippa livströtta omdömeslösa allmänläkare.

dum i huvudet

29 september, 2011

Kalla mig gärna dum i huvudet, just nu känns det som att den benämningen skulle vara smickrande.

Jag fick för mig att jag inte skulle ta något lugnande ikväll, den är ju trots allt väldigt beroendeframkallande. Nu river och sliter ångesten inom mig. Att somna är väl inte att tänka på?

Men nu får jag försöka ändå. Det tar ändå c:a 2 timmar innan Sobrilen ger någon effekt.

släppa

29 september, 2011

Jag ska ha uppföljningsmöte med min handledare. Jag har inte gjort ett skit sedan sist.

Inte så konstigt kanske.

Hon är så ambitiös och vill så mycket. En av mina drivkrafter för att göra ett bra exjobb är faktiskt hon. Men idag måste jag berätta hur det är, berätta om det jag skrev i mitt självpeppsinlägg.

Jag är väldigt bra på att hålla masken. Klär mig lite extra fint, är noga med sminket så att inte sömnlösheten lyser. Skrattar och pratar lite extra så att ingen ska märka hur jag mår. Jag tror inte att hon på något sätt förstått var jag befinner mig just nu.

Men idag på mötet måste jag släppa på masken och orka förklara. Jag har inget val för jag har inget arbete att visa upp, inte en endaste ynka tabell har jag gjort den här veckan.

klarvaken

27 september, 2011

Tanken på att gå och lägga mig är inte särskilt lockande nu när jag vet att sömnen inte finns hos mig. Jag är rätt speedad hela dagarna och känner mig inte trött trots minimalt med sömn. När jag är mig själv tycker jag om att sova. Nu verkar jag inte behöva någon sömn alls.

Det fungerar ett tag, men jag vet ju att det helt plötsligt kommer att braka och att jag knappt kommer att väga lämna hemmet i rädsla för inbillade faror.

I morgon ska läkaren ringa mig, jag är beredd med er lista på medicinförslag, så får vi se vad han säger.

tablettsnack

27 september, 2011

En av mina bästa vänner har gift sig med en man som är precis lika seratoninstörd som jag. De har varit tillsammans väldigt länge och numera räknar jag honom som nära vän också.

Vännen (den seratoninstörda) och jag ska snart gå ut och äta middag och bara prata ångest och vita tabletter en hel kväll.

Det behöver jag mycket just nu.

Han gör förresten som jag och låter bli att sova i dygn om han inte stoppar med tabletter.

Återigen, jag har världens bästa människor i mitt liv.

Tacksam

27 september, 2011

Idag går allt segt som sirap i mitt liv.

Barnen var inte hemma så därför drogade jag ner mig rätt rejält för att kunna sova och slippa ha ångest. Jag bli ganska svårväckt när jag är såhär drogad och det vill jag inte vara när barnen är hemma.

Jag älskar mina mediciner. Igår kväll innan sobrilen började verka och jag satt vid köksbordet och kände hur tunnelseendet var på väg och hur hjärtat började uppföra sig konstigt. Då tänkte jag att ifall jag inte hade haft tillgång till någon sorts medicin alls så är det tvkesamt om jag hade orkat fortsätta leva i 60-70 år till med vetskapen att varenda kväll skulle vara likadan, eller snarare värre eftersom sömnlöshet till slut ger ett psykotiskt tillstånd.

Jag vet att jag låter melodramisk nu, men jag tänker på alla de stackars människor som legat inlagda i spännbälte och behandlats med olika varma och kalla bad. Jag är så glad att det finns medicin som fungerar för mig.

Sömnlös i Södra förorten

26 september, 2011

Sent, och precis som förr kan jag inte sova. Jag längtar efter att få bli mig själv igen. Eventuellt med bibehållen sexlust, men går inte det så gärna Citalopram igen.

Sömn är tusen gånger mer värdefullt än en orgasm… och då gillar jag ändå väldigt mycket att ha sex (nämen så ovanligt och speciellt).

Ångesten är dövad med Sobril, så sömnlösheten stressar mig inte. Men det vore skönt att kunna sova.

Fan

25 september, 2011

När insomningstabletten inte har den minsta effekt, när jag har blivit uppvaktad hela dagen av alla underbara vänner, men ändå inte sover. Då är det bara att kapitulera och inse att nä det här går inte.

Klockan är fyra och sömnen är allt annat än här.

Ångesten däremot är tillbaka med full kraft, så som jag inte sett den på de två år jag ätit medicin.

Fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan och så vidare resten av natten.

Jag hade nästan glömt hur vidrig den är ångsten. Att inte kunna andas, att se tunnelseende, att höra allt i ett ångestbrus. Kan inte morgonen komma snart så att jag slipper helvetet?

Jag har förresten finkompis på besök över natten, tycker mycket om, det blir bra att få prata med henne i morgon.

Insomnia deluxe

25 september, 2011

Fan, fan, fan. Sömnlösheten är tillbaka och med den, den kära gamla ångestklumpen i magen. På månda ringer jag läkaren, det här går inte. Jag orkar inte, vill inte, kan inte börja om med helvetet.

Fel tablett

21 september, 2011

Nu hände det igen, jag tog fel tablett. Insomningstablett bör inte tas innan tentapluggande. Jag får väl gå och lägga mig nu istället då och gå upp tidigt och plugga i morgon antar jag.

Tabletter är skit och elände. Jag borde verkligen göra en storsatsning på mig själv och sluta. Jag vill bara se att SSRI-avslutet verkligen fungerar och det vet jag inte förrän om några veckor.

Lösenordsskyddad: sömn

29 augusti, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Vaken

25 juli, 2011

Då och då får jag för mig att jag ska försöka sova utan sömntabletter. Jag har ledigt, jag ska ta det lugnt i morgon och bara träffa en kär vän hemma i Södra förorten, jag mår verkligen bra. Jag är dessutom ganska trött.

Men det är lögn i helvete att somna utan sömntabletter. Så är det tydligen bara och jag får väl leva med det.

Snurrar

22 juli, 2011

Precis som på den gamla onda tiden kan jag inte somna. Det är för mycket Norge och Kp-ilska som snurrar i min hjärna.

Men jag har stoppat i mig insomningstablett och äter lite frukt, och så ska jag snart göra ett nytt försök att somna. Det känns nästan lite hemtamt att sitta här och skriva om sömnförlust.

Det som hänt i Norge är så fruktansvärt att jag inte orkar tänka tankar klart. Sånt här händer förstås hela tiden i andra delar av världen, och det är precis lika hemskt egentligen. Men det är först när det kommer så här nära som det går att greppa en del av vad som hänt.

Lösenordsskyddad: Nån annan

15 maj, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: jobb

30 mars, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ny teori

23 mars, 2011

Nu tror läkaren att det kanske är migrän som får mig att kräkas. Och varför inte, det skulle kunna stämma.

Jag tjajtade även till mig en remiss till kurator för att ta hand om sömnproblemen.

Gick bra

22 februari, 2011

Det gick hur bra som helst för mig att sova inatt, och för Mini också för den delen. Kåvepeninet satte igång att verka direkt, och nu är busiga glada och pigga! Mini tillbaka hos oss.

(Fast jag tog så klart sömntablett som vanligt, så inga mirakel har skett här.)

Träning

21 februari, 2011

Mini är som sagt sjuk. Idag var jag hos läkaren med honom och han har öroninflammation som är på väg att värka hål, och retade andningsvägar, så nu har han fått Kåvepenin. Av förklarliga skäl är nätterna inte speciellt roliga för honom, han har ont och drömmer läskiga feberdrömmar, och när han vaknar vill han bara ha mamma. Jag kan förstås inte ta insomningstabletter som stänger av mig, jag måste finnas där för honom.

Idag sov jag och Mini framför TVn en ganska så bra stund. Att ha sovit på dagen brukar automatiskt betyda insomningstablett för mig, men ikväll ska jag inte ta någon. Och kan jag inte somna ska jag öva på att ta det lugnt, läsa och vänta ut sömnen (och Mini) och inte få ångest. Rapport kommer i morgon, i sämsta fall tänkte jag mig hinna läsa ut boken jag håller på med.

hur sluta med sömntabletter

2 februari, 2011

Mitt hjärta blöder varje gång jag ser att någon hittat hit på sökningen ”hur sluta med sömntabletter” och här i min blogg ges det tyvärr inga svar på den frågan. Men om någon vet, så tipsa gärna. För sökningen är väldigt vanlig, och jag skulle också vilja veta.

I samma sits

22 januari, 2011

Jag har en kompis som är lika störd som mig, på samma sätt.

Idag fyllde hans fru år och vi var där på kalas, på slutet hann jag och kompisen snabbavhandla vårt elände. Det är förbannat skönt att prata med någon som precis förstår. Jag måste se till att vi kommer iväg och kan prata utan att bli avbrutna av barn var tredje sekund

Sömn

21 januari, 2011

Sömnen har börjat krängla igen. Oftare och oftare behöver jag ta insomningstablett för att somna. Sömntablett tar jag som vanligt.

Jag tror att jag skulle vilja få sömnhjälp igen, nu när jag inte har så svår ångest längre kanske jag skulle kunna ta till mig terapin?. Det verkar inte vara lätt att få en remis, men jag måste väl kvalificera mig till gruppen av riktigt sömnstörda? Eller vad är det som krävs egentligen?

Läkaren ville att jag skulle försöka trappa ner på SSRIn, men jag vill ha sömnhjälp först. Jag ska boka in en tid och se vad han säger. Min superduperbra läkare har tyvärr slutat, men jag går i alla fall inte hos doktor Arsle längre.

Katastrof

7 januari, 2011

KATASTROF – så kan man nog bäst beskriva den här månadens fem nätter utan sömntablett. 4 av 5 nätter var jag tvungen att ta insomningstablett för att överhuvudaget somna. Den femte natten var vi barnfria, barnen sov hos mina föräldrar och jag lyckades somna, men vaknade (utan överdrift) en gång i timmen och det tog ett tag varje gång att somna om.

I natt den6/1 sov jag gott med min älskade sömntablett igen

Stieg Larsson kontra Elfriede Jelinek

2 januari, 2011

Inatt var det en riktigt dålig natt.

Som vanligt den första varje månad försökte jag sova utan sömntabletter. Just nu läser jag män som hatar kvinnor av Stieg Larsson, jag har redan sett filmen så jag vet redan vem som är mördaren och hur upplösningen ser ut, men ändå har jag haft svårt att sova varje kväll. Igår var jag framme vid slutet av boken och jag blev så uppjagad att det kändes som jag varit ute på ett löppass fast jag bara legat i sängen och läst. Jag gav upp att försöka somna ganska snart, och gick upp och tog en insomningstablett, och sedan lade jag mig i sängen igen och fortsatte att läsa. Inte årets slugaste kanske? För första gången någonsin så somnade jag inte av insomningstabletten heller, så i ren frustration gick jag upp och tog en Sobril och en vanlig sömntablett också, och till slut någongång fram emot småtimmarna när jag hade läst en hel Amelia och börjat bläddra i världnaturfondens tidning så somnade jag äntligen.

Ingen panikångest dök i alla fall upp. Och jag är beredd inför ytterligare en jobbig natt eftersom jag har några kapitel kvar. Sedan ska jag börja läsa en bok av Elfriede Jelinek, och jag tror att jag kommer att somna efter bara någon sidas läsning i den, så då har jag många, många kvällar av sömn framför mig. Det går ganska långsamt att läsa en bok om man bara läser ett uppslag om dagen.

Tabletter

14 december, 2010

Jag överlevde natten med dubbel sömntablettsdos. Det var jobigt att vakna i morse, men det hade det säkert varit ändå. Det blir för lite sömn som alltid eftersom det är så mycket som måste fixas på den korta tid vi har när barnen somnat.

Idag är jag trött, men även det är nog resultatet av för lite sömn snarare än sömntablettsöverdosering.

Jag som alltid varit så rädd för tabletter. Jag opererade hellre ögonen med bara lokalbedövning än att få något som jag blev groggy av. Nu stoppar jag i mig vad som helst och dricker till och med alkohol i kombination med det mesta.

Livet förändras.

ihopblandning

13 december, 2010

Nu har det hänt, det som jag så länge väntat på.

Jag tog fel tablett.

Jag har ganska så mycket tabletter av olika sorter att välja på, antidepresiva, lugnande, sömntabletter och insomningstabletter.

Jag har också en lite tant-dosett där jag på söndagar sorterar upp nästa veckas pillerranson. Igår hann jag inte med det, så idag samtidigt som jag sorterade för den här veckan passade jag på att stoppa i mig mitt antidepp-piller. Dessvärre upptäckte jag samtidigt som jag svalde att det visst var en sömntablett av en sort jag slutat ta. Och eftersom förvirringen var total fortsatte jag av bara farten med att ta en tablett av mina vanliga sömnpiller också.

Så nu har jag dubbel dos sömntabletter. Jag vet inte riktigt hur de påverkar varandra, men förhoppningsvis vaknar jag i morgon också, och är inte allt för bakis.

Sömn

7 december, 2010

Då har decembers sömntablettsfria nätter förflutet.

Jag hade bestämt mig för att köra oavsett vad som hände och komplettera med insomningstabletter.

De första tre nätterna somnade jag, men vaknade väldigt tidigt och kunde inte somna om. Ingen ångest men sömnbrist. Fjärde dagen var jag så trött att jag somnade i Minis säng medan jag lekte med honom. Och eftersom jag sovit på eftermiddagen tog jag inga risker utan tog en insomningstablett på kvällen. Den femte kvällen kunde jag av oklar anledning inte sova, så då blev det ytterligare en insomningstablett.

Och nu är jag tillbaka i mitt vanliga Propavanknaprande.

Min sömnkvalité är otroligt dålig utan tabletter, och har alltid varit. Jag är en av få tonåringar som haft svårt att sova, redan på den tiden vaknade jag för tidigt och kunde inte somna om. Det finns inga långtidsstudier på Propavanätande, men kanske ska jag vara en försökskanin och låta någon forska på mig när jag ätit tabeltterna i många år till? För bara med Propavan får jag en normal sömn.

Jag anser mig i alla fall inte ha klarat fem nätter och ökar därmed inte antalet nätter till nästa månad.

Sömn

3 december, 2010

Mini sover på en madrass på golvet precis bredvid min säng (som är utan ben). Jättebra för då kan vi samsova utan att jag blir sparkad på hela natten tänkte vi föräldrar. Vi brukar ofta hålla handen och det brukar fungera jättebra.

Men nu tycker inte Mini att handhållningen är tillräcklig längre, så han har börjat krypa upp i min säng och lägga sig nära, nära. Jättemysigt men otroligt dåligt för min sömn som ju inte är den bästa ändå.

Så nu börjar jag komma ner på sömnnivåer från den tid när jag inte sov på nätterna. Dock utan ångest den här gången.

Sömn

4 november, 2010

Den här månaden sket det sig redan första natten utan sömntabletter. Jag somnade inte.

Och jag har inte modet att vänta ut sömnen. Jag är för rädd för ångestattackerna, som visserligen inte kommer längre, men som jag har ett så starkt kroppsminne av.

Jag tänker inte analysera varför jag inte somnade utan bara konstatera att den här månaden gick det inte. Jag gör ett nytt försök nästa månad med fem nya fräscha nätter.

Sömnen

10 september, 2010

De här minnesanteckningarna om min sömn hjälper mig en hel del. Därför fortsätter jag med dem. Kanske är det faktiskt någon som är intresserad också, min ickesömn ha ju varit en stor del av mitt bloggande de senaste åren, och det verkar finnas några som fortfarande är intresserade av att läsa.

För att äntligen komma till saken är det så att jag bestämt mig för att den första i varje månad är sömntablettsfri, och för varje månad så länge det går bra ska jag lägga till en tablettfri natt. I september var det fyra nätter som stod på schemat. De tre första nätterna gick bra och jag sov, inte lika djupt som med tabletter men ändå ok. Den fjärde kvällen var vi bortbjudna på kräftskiva och kom hem lite över ett, morgonen därpå var det min sovmorgon. Jag somnade direkt, men vaknade någon gång vid fyra och var klarvaken. Av ett helt livs erfarenhet vet jag att jag inte kommer att somna om av att bara ligga kvar i sängen. Om jag går upp och är uppe någon timme däremot brukar det gå bra, men jag orkade inte gå upp, och jag ville få utnyttja min sovmorgon, den enda på hela veckan, så jag gick upp och tog en insomningstablett, och somnade sedan om.

Så jag klarade inte riktigt fyra nätter den här gången. Första oktober blir det återigen dags att pröva med fyra nätter.

Och jo, jag borde nog få läkar/psykologhjälp med att lösa sömnen, nu när jag inte har så mycket panikångest längre.

Test

10 juli, 2010

Ikväll har vi sett en riktig feel-bad film (Apan).

En spontan tanke i mitt huvud var att nu måste jag gå och äta några Sobril. Fast så är det nog inte, jag tror att jag kan sova trots att jag sett så mycket ångest.

Mission juli completed

3 juli, 2010

Två nätter utan sömntabletter och sömn hela natten. (utom några omstoppningar av barnen, men det räknas inte)

Egentligen känns det dumt att proppa i mig tabletter nu när det gått så bra i två nätter. Men nu har jag ett schema, och det tänker jag följa.