Archive for the ‘Bli gravid’ Category

Lösenordsskyddad: å ena sidan

30 januari, 2012

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: inte klok

9 september, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Tempo di minuetto

1 augusti, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Drömmar

7 april, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: kvillrar

5 april, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Gamla mönster

31 mars, 2011

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Glädjepirr

29 november, 2010

Jag följer inte så många göra-barn-bloggar längre. Men några blir det, och i de flesta fall har jag träffat personerna bakom bloggen på riktigt.

Och när någon då får ett plus känner jag ett fantastiskt glädjepirr i magen. Det är helt makalöst varje gång någon som har oddsen emot sig lyckas. Eller för den delen får godkännt för att bli adoptera.

Underbart!

Futtigt

5 november, 2010

Allt känns så futtigt i jämförelse med det här. Fina Kajsa som jag lärde känna via ett barnlöshetsforum på nätet. Hon lyckades bli gravid några månader innan mig, och hennes lilla dotter är bara några månader äldre än Lillkatten. Måste nu bara lilla N få ha kvar sin mamma i många, många år.

Sammanfattning

4 maj, 2010

Anna skriver ”Kul med tillbakablickarna och skillnaderna som blivit! Skulle vara intressant om du kunde berätta om vilka saker som gjort att du mår bättre idag?

Och svaret finns att läsa om man bläddrar tillbaka i bloggen.  Men eftersom bloggen har några år på nacken, jag har skrivit sedan januari 2006, så kommer här en kort sammanfattning.

  • Det började med barnlöshet
  • som till slut blev en graviditet
  • som slutade i ett sent missfall
  • och en avbruten adoption
  • Som ledde till en depression
  • som jag inte vågade medicinera mot och inte gå till landstingsbetald psykolog heller, eftersom jag var rädd för att inte få adoptera
  • Och så blev det en hel graviditet och en Lillkatt och livet var helt ok
  • men sedan blev det total sömnlöshet när jag började plugga igen
  • och så blev det en graviditet till, och en fantastisk Minikatt
  • och en man som ville skiljas
  • och total sömnlöshet
  • och panikångestattacker varenda kväll
  • KBT mot ångesten och sömnlösheten
  • som bara gjorde allt ännu värre
  • och jag knaprade Sobril som andra äter karameller
  • ett för tidigt amningsavslut
  • för att äntligen efter 4 års depression, ångest och stress, börja äta SSRI
  • och redan efter 10 timmar känna en klar förbättring

Jag vet inte vad som händer i framtiden, om jag ska medicinera resten av livet eller om terapi eller något annat kommer att hjälpa mig. Men just nu vill jag inte prova något annat, nu vill jag njuta av att vara mig själv igen och hitta tillbaka till mina vänner och till vad jag egentligen vill göra med mitt liv.

Går snoppen att ta loss?

25 april, 2010

Ikväll när Lillkatten åt sin kvällsmacka frågade han mig hur barn blir till. Jag gick inte den lätta vägen och berättade hur han blivit till hos doktorn, utan jag förklarade om spermier, ägg, snopp i snippa, och Lillkatten undrade genast hur man gjorde det eftersom snoppen ju inte går att ta loss. Intressant iaktaelse tycker jag.

Barn från Danmark

11 december, 2009

Till min barnlösa kompis i inlägget under försvar, till att inte ha ett barnperspektiv, är det här med att försöka få barn på egen hand en helt ny idé, och hon reagerade spontant på mitt förslag om insemination.

Jag tror att de flesta innan de verkligen startar den stora processen, läser på och hinner förstå och hinner ta ställning till vad det innebär att medvetet bara ge sitt barn halva genhistorien.

Själv tycker jag att gener är ganska ointressanta, och bara för att man är ensam om att bli gravid innebär det inte att barnet inte kommer att få två föräldrar senare, eller inte, men i alla fall få fler än en person i sitt liv som är lika nära som familj.
Men väljer man att åka till Danmark går det att få en känd donator som barnet har möjlighet att söka upp när h*n blivit vuxen. Och det handlar ju inte om att välja Danmark för att Sverige tar längre tid, utan det handlar om att Sverige är så fruktansvärt omodernt att det fortfarande inte är tillåtet för ensamstående kvinnor att få hjälp att bli föräldrar.

Bättre med ett one night?

10 december, 2009

En vän till mig som vill ha barn, men inte har någon partner att försöka få det med har börjat inse att den biologiska klockan tickar, hon börjar närma sig den ålder där det kan bli för sent.

Så klart föreslog jag Danmark och insemination och hon säger att hon kan tänka sig att vara ensamförälder. Men hon är inte alls intresserad av insemination utan vill i så fall gå ut på krogen och ha oskyddat sex.

Bortsett från den uppenbara risken med sjukdomar ser jag det ur barnperspektivet. Jag skulle nog ha svårare att förklara för mitt barn att h*n kom till helt utan spermadonatorns vilja och vetskap än att en man donerade för att han ville hjälpa till så att någon som längtade efter barn skulle få sin längtan uppfylld.

Jag tror inte att min kompis kommit så längt som till barnperspektiv, hon har inte hunnit tänka alls på vad det skulle innebära. Och spontant för hennes egen skull skulle det kännas bättre att se den som donerade, än att sperman kom från en spruta.

Lösenordsskyddad: Ny era

11 augusti, 2009

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Mens?

13 maj, 2009

Jag har förresten fått tillbaka min mens.

För att vara en person som inte har mens är det väldigt förvånande att den kommer tillbaka när Minikatten bara är fem månader och dessutom helammar.

För första gången i mitt liv vill jag faktiskt inte ha barn. Det är en lite konstig känsla. Till skillnad från de flesta tonåringar hoppades jag på att bli gravid,  jag hade mycket oskyddat sex. Gravid blev jag inte, jag hade ju ingen ägglossning.

Men nu, när jag alltså för första gången någonsin inte vill bli gravid, då verkar min kropp ha börjat fungera.

Undrar om den onda bebisguden skrattar just nu?

På MVC idag

27 oktober, 2008

Jag känner mig som lite vem som helst den här graviditeten.

Jag kämpade inte alls, den blev ju nästan till på ett hoppsan.

Att jag verkligen, verkligen fattar att det är ett mirakel, och att jag inte tror att det någonsin kommer att gå igen skiljer kanske ut mig lite, men det är ju inget det pratas om till vardags.

Men idag på MVC kände jag ändå att nä, jag har ett annat förhållningssätt än de som inte varit med om infertilitetsresan.
I väntrummet i soffan bredvid mig satt en tjej som gissningsvis var gravid i 5-6 månaden. Hon hade en kompis bredvid sig och de pratade hela tiden högt om gravidtjejens krämpor. Hon putade med magen och strök sig hela tiden över den, så att ingen kunde undgå att se den.

I väntrummet på MVC är det ju inget konstigt beteende att vara inriktad på sin graviditet, särskilt som vi andra som satt där också var tydligt gravida. Men jag blev ändå väldigt generad, ungefär som om hon pratat alldeles för högt om sitt sexliv.

Det sitter så djupt rotat i mig att graviditeter är fantastiska mirakel, och att man ska vara stolt över dem, men att någon annan kan bli ledsen och sårad, och att man inte skryter för mycket om den. Dessutom har jag en ryggmärgsreflex för att aldrig, aldrig beklaga mig över graviditeten offentligt. Visst jag gnäller en hel del här i min blogg, och rätt vänner och Kattpappan får också höra en del, men ingen utomstående ska någonsin behöva ta del av det, för jag vet hur ont i hjärtat sådant kan göra.

Och till sist, men det har kanske inte så mycket med infertiliteten att göra, utan mer med mig som person, tycker jag att det är en aning obehagligt när folk tar för givet att allt ska gå bra. Jag efterlyser lite ödmjukhet.

Härliga hemligheter

21 september, 2008

Jag har varit duktig och tagit vara på tiden och pluggat. Jag har inte ens tagit mig tid att läsa mina mail.

Men nu gjorde jag det, och fylldes av glädjebubbel.

Det har inget med mig själv att göra, och jag tänker inte berätta mer.

Lättare att bli gravid om man gjort lyckad IVF?

5 augusti, 2008

Jag har fått frågan om det är lättare att bli gravid spontant efter en lyckad IVF. Och jag tror att svaret generellt är nej.

I mitt fall handlar det inte om några mirakel (eller något psyke). För att vara infertil är jag ovanligt fertil. Mitt enda problem har varit att jag inte ägglossat p.g.a. en hormonrubbning, och hormonrubbningen har i alla fall tillfälligt försvunnit av alla rätta gravid- och amningshormoner jag fått tack vare IVF:en.
Så för min personliga del var den förra graviditeten en förutsättning för den nya.

Men för de flesta andra som har mer komplexa problem än vad vi hade, eller som har ett fysiskt problem tror jag snarare att det är svårare att bli gravid spontant. Det har ju gått något/några år, och fertiliteten sjunker som bekant med stigande ålder.
De man läser om som helt plötsligt blir med syskon efter att ha försökt länge, länge med första barnet hade nog blivit spontangravida till slut ändå, om de inte hade gjort en enda behandling. Men man vet ju aldrig om man tillhör gruppen som kan lyckas på egen hand eller inte, så därför ska man söka hjälp om det inte blivit någon graviditet efter ett år av försök.

Det här är vad jag tror, jag har inte frågat någon läkare. Så är det någon som vet något annat så upplys mig gärna så ska jag självklart lägga in en rättelse i bloggen.

Till Ida om avslappning

10 april, 2008

Att slappna av gör ingen gravid, men det påstår du ju inte heller.

Och jag tror att du har rätt i att psykisk sjukdom kan orsaka infertilitet. Man kan tappa håret, rasa i vikt, få magsmärtor, få domningar i benen, och säkert få utebliven ägglossning av svåra depressioner.
Så visst kan fertiliteten påverkas av måendet.

Men de som bara väldigt gärna vill bli gravida och som är lite besvikna och ledsna för att de inte lyckas, de tappar inte håret, eller går ner i vikt, eller får utebliven ägglossning. Så för den som har svårt att bli gravid hjälper sällan rådet att tänka på något annat, eller skaffa en hund.

Tack

30 mars, 2008

Tack för idag/ikväll tjejer!

Jag saknar er redan!

(Och nej jag har fortfarande inte fått mens)

Det var väl ingen som undrade?

28 mars, 2008

Om någon undrar… så har jag ännu inte fått mens.

Men jag är ju bara på dag 13 efter den eventuella ägglossningen, så det är väl inte så mycket att hurra för antar jag.

Spänningen är på topp (eller inte)

27 mars, 2008

Någon mens har jag ännu inte fått.

Men det är egentligen inte så konstigt, och har ingenting med graviditeter att göra. Attt jag skrev att den kunde dyka upp idag beror på att jag hade en tolvdagars lutealfas på den tiden när jag tog sprutor. Men jag har ju ingen aning om hur jag fungerar (om jag fungerar) av mig själv.

I brist på

26 mars, 2008

I brist på formuleringsförmåga att blogga om feminism, miljö och annat jag egentligen vill skriva om kan jag göra det här till en är-jag-gravid-blogg?

Enligt några beräkningar borde jag få mens i morgon. Eller så kan det dröja ett tag till. Så himlans spännande är det egentligen inte.

Och jag vägrar att skriva om eventuella symptom jag letar efter. Det skulle vara allt för patetiskt.

Hoppas tydligen mer än vad jag trodde

25 mars, 2008

Jag läste om en massa par som kämpat i åratal för att få första barnet och sedan lyckades på första försöket med andra barnet.
Jag läste också om de som hade lika stora problem att få tvåan, men de historierna minns jag inte alls lika tydligt.

Jag hoppas tydligen väldigt mycket på att kunna bli gravid trots att jag försöker intala mig att jag inte kommer att bli det av mig själv, och att vi ju hela tiden planerat mot frysisen och nya IVF:er.

Jag tror fortfarande att jag inte kommer att bli besviken om mensen gör intåg mot slutet av veckan, och jag hoppas att jag har rätt.

Utmanad

30 december, 2006

Jag har blivit utmanad av Sassamamma att skriva ner fem saker som jag vill ska hända nästa år:

  1. Så stort och övergripande att allt annat bleknar är ju förstås att jag hoppas att bebis ska komma till oss och att allt ska gå bra
  2. Jag hoppas att vårt nya hus ska bli precis så fint och mysigt som vi tänker oss
  3. Jag hoppas att vi ska klara vår ekonomi trots att jag inte kommer att få ett öre från någon
  4. Jag hoppas att ”mina” katter (både de som bor hos mig, och de som jag fött upp och som har flyttat hemifrån) kommer att ha ett bra år och vara friska
  5. Jag hoppas att alla de jag tycker om som fortfarande är ofrivilligt barnlösa ska lyckas nästa år.

En så otroligt präktig och tråkig lista jag lyckades få ihop. Inte en enda glittrande fantasifull dröm där inte.

Jag utmanar i alla fall vidare: Erica (när hon kommer hem) och Kattpappan

Förlossningsbrev

27 december, 2006

Vi har nu skrivit ett brev att ta med till förlossningen för det ska man göra.

Vi har skrivit brevet i punktform för att det ska gå snabbt att läsa ifall det skulle vara en stressad situation när vi kommer in.

Jag tänkte dela med mig av de två första punkterna i vårt brev:

  • Det var nästan fyra år sedan vi började försöka göra barn. Under dessa år har vi på olika sätt misslyckats med alla försök, ibland på lite oväntade sätt. Detta gör att vår enda erfarenhet så här långt är att det inte blir barn och vår oro för att något ska gå fel med barnet är stor.
  • Vår ”kamp” har också gjort oss allergiska mot kommentarer av typen ”Det här kommer att gå bra” när ingen faktiskt kan lova det. Däremot vill vi ha mycket information om hur läget ser ut oavsett om det går bra eller dåligt.

Och det här var nästan det enda som kändes viktigt att kommunicera till personalen. Sedan följer några punkter om smärtlindring eller inte. Och så har jag faktiskt skrivit att jag efter alla mina fertilitetsbehandlingar inte är rädd för varken sprutor eller vaginala undersökningar… jag orkar inte riktigt bli daltad med sådant som jag gjort hundratals gånger.

Varför var jag så förutseende

13 december, 2006

I söndags var vi bortbjudna. Det var en namngivningscermoni för lilla E fyra månader, så det var väl inte så konstigt att där vimlade av små barn. Men ändå, i min omgivning nu finns det massor av bebisar.

Under nästan hela vår kamp för att bli gravida var vi i ofas med våra vänner, de allra flesta av dem ville vänta ett tag till innan de försökte få barn. Detta gjorde att jag fick en del oförstående kommentarer och man tyckte kanske att jag skulle lugna ner mig och gå ut och festa istället. Men sådana kommentarer är hundra gånger lättare att ta till sig istället för att försöka se glad ut över ytterligare ett graviditetesbesked som skär som knivar i hjärtat.

Men nu i år har plötsligt alla som på en given signal spottat ur sig barn. Det här gäller förstås de som lyckats ganska omgående på egen hand. Sedan finns det de vännerna som inte har varit lika framgångsrika och de som är singlar och inte alls är nöjda med det.

Jag tackar det någontinget som gjorde att vi trots våra stora svårigheter lyckades komma i fas med våra vänner. Jag kan inte tänka mig hur isolerad jag hade blivit ifall jag fortfarande inte lyckats bli gravid nu när i flertalet av våra vänner har fått barn eller väntar. I varje umgängesgrupp finns det nu minst ett barn.

Ta det lugnt annars ramlar embryot ut.

25 augusti, 2006

Förlåt Astillbe att jag tar ett av dina inlägg och förstör det här i min blogg. Det har egentligen ingenting med dig att göra, men jag blir så grymt irriterad på en av kommentarerna du fått att jag bara måste skriva några rader i min egen. Jag tror inte alls att du tog lika illa upp som jag, du har nog viktigare saker att ägna dig åt.

Signaturen Annah skriver att det är viktigt att ta det lugnt efter insättandet av ett embryo. Och på påpekan att embryot inte kan ramla ut i det här tidiga stadiet när inte graviditet ännu uppvisats så drar hon egna slutsatser utifrån en påvisad graviditet som hon haft.

Den som läst min blogg ett tag kommer kanske ihåg att jag också fick uppmaningen att ta det lugnt av mina klasskamrater när jag gjorde min IVF och att jag särskilt frågade min läkare hur det verkligen förhöll sig med den saken, och hon sa att det inte spelar någon roll vad jag gör embryot fäster eller fäster inte helt oberoende av vad jag gör.

Att jag blir så irriterad på sådana här kommentarer som den från Annah och från mina klasskamrater är för att den lägger på ytterligare skuld på den person som redan har det så jobbigt. Att genomgå en IVF är otroligt påfrestande mentalt, att då dessutom från personer som gissar hej vilt och drar ovetenskapliga egna slutsatser få förmaningar om hur man ska uppträda gör det hela nästan outhärdligt.

Mirakel

30 juni, 2006

Ni som läst i mina kommentarer vet det redan. De kämpandes skara har blivit lite mindre, i alla fall för tillfället. Det är min vän h som efter andra IVF:en fick lyckan att testa positivt.

Jag är så glad för hennes skull!

Samtidigt drar hjärnan igång. Vi har planerat in en del vi ska göra när vi äntligen blir gravida tillsammans, sånt där man pratar om för att hålla modet uppe. Tänk om det kan bli verklighet nu?

Men eftersom mitt katastroftänkande är starkt, inte för hennes skull, jag är säker på att det kommer att gå bra hela vägen! Men för min egen del vågar jag inte riktigt fullfölja tankarna ännu.

Men jag försöker leva i nuet, hon har testat positivt och det har jag också! Sen får man se vad som händer.

Skaffa barn

29 juni, 2006

Jag lyssnar alltid på samtliga sommar på radion. Fast jag brukar inte lyssna när de sänds utan brukar lyssna via datorn när jag har tid eftersom alla program ligger uppe i en månad med musik och allt.

I går lyssnade jag på Malin Alfvén som är föräldrarpsykolog. Hon pratade om att tidigare fick man barn, men idag skaffar man barn och alla föräldrar borde skaffa fler barn. Eftersom jag är en av dem som verkligen inte bara skaffar barn och dessutom en av dem som förmodligen inte kommer att ha råd att skaffa så många, både IVF och adoptioner kostar ju förmögenheter, känns det ganska jobbigt att höra. Speciellt som hon började sitt program med att säga att hon har patienter som går hos henne eftersom de inte blir några barn.

Jag har dessutom genom nätet träffat på en del människor som kanske aldrig kommer att kunna skaffa barn. Av olika skäl kan de inte adoptera och IVF eller annan hjälp kanske är för dyrt eller fungerar inte.

Egentligen tycker jag inte att alla människor kan ta hänsyn till allt. Det finns så många som kan ta illa upp. Och lyssnar man på en föräldrarpsykologs sommarprogram får man nog skylla sig själv. Men jag kommer nog aldrig att kunna höra något sådant utan att bli ledsen. Och dessutom tycker jag att uppmaningen är ganska dum. Även de som blir gravida bara av att prata med en man har nog sina skäl till att begränsa antalet barn. T.ex. att de vill ha tid till dem de har.

Missfallsskröna?

20 juni, 2006

Jag har en vän som har väldigt lätt att bli gravid, hon har dessutom lyckats få några missfall, så när jag läste om ett samband så tänkte jag på henne.

Jag läste att vissa har lite för bra förutsättningar för att äggen och spermierna ska fästa och börja dela sig, så att även de som hos andra hade sorterats bort försöker och ger upphov till positivt på ett graviditetstest. Men eftersom det inte var guldägget och guldspermien blir det inga barn av det utan missfall istället.

Jag vet inte om det här stämmer, men jag tyckte inte att det lät orimligt alls.

Synkisar

23 april, 2006

Jag har två bloggsynkisar nu. Linda/Gosan och Tina/tinselflickan är ungefär i takt med mig med sina IVF:er. I verkliga livet finns det två till synkisar; hb och en tjej jag träffat via Aff.

Drömmen är att vi alla fem ska lyckas med våra IVF:er. Ja allra helst skulle jag vilja att alla tjejer och killar som längtar och drömmer ska lyckas förstås.

Beslut

22 april, 2006

Jag kämpar ständigt med min vikt eftersom jag liksom många andra PCO-drabbade går upp i vikt bara jag tänker på något onyttigt.

Men nu har jag bestämt mig för att inte försöka gå ner, bara behålla vikten. Jag har några kilo som jag hemskt gärna skulle bli av med, men de sitter så hårt att det bara är svältmetoder som får bort dem, och jag tror inte att svältmetoder optimerar chanserna att lyckas med IVF.

Så från och med nu ska jag äta nyttigt, men inte extremt och så ska jag träna mycket, men inte extremt där heller.
Då tror jag att jag optimerar mina chanser att bli gravid!

Fortfarande ingen mens

18 april, 2006

Jag är så frustrerad så det finns inte.

Ingen mens i sikte och inga känningar alls.

Jag behövde inte det här också.

Mens igår hade varit helt ok, jag var beredd på det. Jag hade kanske gråtit några tårar och säkert skrivit ett sentimentalt inlägg i bloggen om att nu var vi framme vid sista utvägen.

Men det här vakuumet som jag helt plötsligt kastats ut i, det förtjänar jag inte.

Med största sannolikhet är jag gravid. Jag är förmodligen på dag femton, och eftersom mina lutealfaser alltid varit på tolv dagar bedömer jag det som högst osannolikt att de helt plötsligt skulle blivit 16 dagar.

Men en graviditet som inte ger utslag på dag 15 på preg är inte en bra graviditet. Den sitter antingen fel eller kommer att bli ett väldigt tidigt missfall.

Det finns vissa små möjligheter att jag bara är på dag 13 idag, ifall det ägg som syntes ha lossnat när jag var på VUL inte blev något bra ägg utan försvann, och det ägg som fortfarande var kvar inte lossade förrän 48 timmar efter ägglossningssprutan. Men likväl borde jag ha fått mens nu, eller utslag med i alla fall ett skuggstreck på graviditetstestet.

Jag har köpt ett nytt test, nu är jag fast i testträsket och måste fortsätta tills antingen en blödning uppstår eller jag får positivt.

Jag är så frustrerad att jag ett tag lekte med tanken på att använda det abortpiller jag råkar ha kvar hemma efter mitt missfall. Eftersom missfallet startade av sig själv använde jag inte pillret jag fått för att sätta igång det hela. Och just nu känns det som ett bra alternativ för att få igång en blödning.

Jaha

18 april, 2006

Innan jag gick och lade mig i går proppade jag i mig sömntabletter eftersom det inte hade blivit någon sömn alls annars.

Trots sömntabletterna vaknade jag vid femtiden, vacklade upp, konstaterade att menshelvetet fortfarande inte kommit. Så jag gjorde graviditetstestet.

Så klart var det negativt.

Så nu undrar jag bara var mensen tagit vägen. Jag vill ju börja med sprutorna så snart som möjligt nu.

Vad ska man med ödesdagar till när det inte spelar någon roll att mensen inte kommer?

Och faktiskt blir jag lite orolig, vad är det nu som är fel? Varför kommer den inte? Jag har ju sett på ett VUL att jag ägglossade, och utebliven ägglossning är det enda jag känner till som anledning till försvunnen mens (förutom graviditet alltså)

Rastlös

17 april, 2006

Jag håller på att bli galen.

Jag är helt sjukt rastlös. Ingenting klarar jag av att göra. Allt är tråktråkigt

Kan inte den där eländiga mensen komma snart!

Nähä

17 april, 2006

Jag har varit och fikat med en kompis. och allt har känts bra. D.v.s. det har inte känts som att mensen är på väg.

Men nu när jag kommer hem har illamåendet som jag alltid får innan mens startat. Gissningsvis börjar jag blöda inom några timmar.

Uppdatering

17 april, 2006

Fortfarande ingen mens…

Om någon undrar?

17 april, 2006

Ingen mens ännu, men det är mycket kvar av idag. Och min mens har inte för vana att förvarna utan dyker bara upp hux flux.

God natt

16 april, 2006

Nu går jag och lägger mig. I morgon är det min ödesdag. Antingen får jag oväntat ovälkommet besök och då blir det IVF. Eller så är mina trosor fortfarande oblodiga när jag går och lägger mig och då kan jag hoppas på graviditet.

Testet får vänta i byrålådan ett litet tag till. Det känns dumt att testa innan dagen för förväntad mens är till ända.

I min handväska ligger det tamponger. I kylskåpet ligger det en spruta, och min telefon är programmerad att pipa för sprutstart.

Och ältandet fortsätter

16 april, 2006

Nu har jag köpt ett test. Om jag ska testa eller inte i morgon är dock fortfarande oklart.

Just nu finns det egentligen inget som tyder på att jag skulle vara gravid. Däremot finns det ett gäng saker som tyder på att mensen är på ingång.

Jag hatar det här!