Archive for september, 2006

Metamorfos

29 september, 2006

Nu går jag och lägger mig som kattmamman. Och i morgon kommer jag att vakna på väg in i Carmen Pearse en kvinna på sent 20-tal som tydligen har alldeles för lätt att bli gravid. Hon jobbar som barnflicka/amma åt sitt egna barn och ingen utom kvinnan som låtsas att barnet är hennes vet hur det egentligen förhåller sig, inte ens mannen som tror att han är barnets pappa. Den riktiga pappan vill inte veta av Carmen sedan hon blev gravid och har aldrig frågat vad som hände med barnet. Carmen är dock fortfarande kär i mannen, och gör allt för att få tillbaka honom, hon är inte ens främmande för att skada eventuella nya flickvänner, om inte fysiskt så i alla fall psykiskt.

Carmen är gravid igen, den här gången vet hon inte ens vem det är som är fadern, det finns flera presumtiva fäder som hon hade sex med runt tillbilvandet av barnet.

Vad Carmen ännu inte vet är att en av stadens toppar en mäktig kvinna som Carmen ser upp till är svårt förälskad i henne. Men när Carmen upptäcker hur det ligger till kommer hon nog att försöka utnytta situationen.

Carmens mål är att få tillbaka sitt barn och sin man, och dessutom hjälpa den kvinna som nu påstår sig vara barnets mor att komma ifrån sin misshandlande make.

Vad tror ni om det här? Kommer jag att få det roligt?

Och om någon mot all förmodan ska på samma lajv som mig i morgon läser det här, så snälla utnyttja inte att ni läst hela min plott!

Annonser

Lite ångest

29 september, 2006

Jag har precis kommit hem från veterinären där jag lämnat in min lilla älskling. Idag ska hon kastreras. Hon har fött 12 välskapta underbara kattungar och varit en underbar mamma till dem allihop. Men nu är den tiden förbi. Nu ska hon bara vara underbar sällskapskatt i många många år här hos oss.

Det kommer att bli jättebra, men att lämna henne där hos veterinären där hon inte alls känner sig trygg och veta att hon kommer att må jättedåligt och ha ont när jag hämtar henne om några timmar det känns inte roligt.

Lilla Solisgumman, min älskade kattunge. Jag gör det här för din skull även om jag förstår att det i dina ögon verkar lite märkligt, och jag gråter för din skull nu, men om några veckor kommer allt att vara bra!

Håller tummarna

28 september, 2006

Idag går mina tankar till kära vänner som ska starta en missfallsutredning.

Tyvärr är det ganska ovanligt att man faktiskt hittar något fel men jag hoppas verkligen på en liten lättåtgärdad hormonrubbning för deras del.

Äntligen

26 september, 2006

Nu äntligen är bilderbloggen uppdaterad.

Stamcellsforskning och ideologier

25 september, 2006

Dagens DN debatt verkar vid en första anblick handla om huruvida Lars Leijonborg och Göran Hägglund svikit sina ideologier för att få vara med och leka regering. Om de gör det eller inte har jag inga åsikter om. Jag har aldrig röstat på varken den ena eller den andra ideologin.

Efter första stycket går dock artikeln över till att handla om att aborter och forskning på embryon är mord, och här är jag väldigt personligt involverad.

Jag tycker verkligen inte att något barn ska behöva födas oönskat, och jag tror på kvinnans rätt till abort, men det är inte det jag tänker på nu.

Utan det faktum att jag och kattpappan har ett fyrcelligt embryo liggande i en frys. Vi kanske aldrig kommer att försöka sätta tillbaka det, och om vi inte gör det vill vi absolut att det ska gå till forskning. Jag kan inte tänka mig ett värdigare öde (om det inte ska tinas upp och sättas in i någon) för de där cellerna som jag kämpat så hårt med sprutor för att få fram än att få vara en liten liten pusselbit i lösningen till bot på någon sjukdom. Tänk om forskningen på just det här embryot i förlängningen leder till att mitt barn eller barnbarn kan bli botat från någonting? Däremot tycker jag att det skulle kännas lite tråkigt om det efter fem år tinade upp och sedan slängdes bland annat avfall, inte för att jag anser att det är ett liv som släcks utan för att jag vet att det behövs forskningsmaterial.

Hur någon kan påstå att de där fyra cellerna är mänskligt liv övergår mitt förstånd. Jag kan förstå de som är tveksamma till sena aborter, även om jag inte håller med om alla argument. Men de där fyra cellerna som ligger i frysen på Huddinge sjukhus går faktiskt inte att skilja från en gris första celler, eller en grodas eller en plattmasks heller för den delen. De har inte börjat diffrensiera sig och blivit mänskliga, och det är just därför de är så bra att forska på.

Hur kan man diskutera naturvetenskap på ett filosofiskt plan utan att lägga in några som helst naturvetenskapliga aspekter? Då kan vi ju lika gärna fortsätta hävda att jorden är platt och att solen snurrar runt oss.

Och att kristdemokraterna och Göran Hägglund verkar ha förstått hur det hela ligger till och verkar ha haft duktiga sakkunniga det tackar jag för! För övrigt var väl centern ett tydligt uttalat rasistiskt parti när det bildades? Jag tror inte att någon har något emot att de lämnat den ideologin.

Äktenskapliga problem

25 september, 2006

Kattpappan vill inte prata om någonting på morgonen. Serierna i tidningen är ungefär vad han orkar med just då.

Själv läser jag gärna morgontidningens debattartiklar eller ledare och blir upprörd och vill diskutera vad som står där.

Detta har resulterat i att vi äter frukost i varsitt rum, han med tidningen och serierna och hörselkåpor, jag framför morgon-tv där jag i alla fall får ta del av någon annans åsikter.

Make over, bildbevis

24 september, 2006


Så här fin i håret blev jag efter mitt besök hos frisören.

Lajv

24 september, 2006

Jag lovade Ulla i en kommentar till min hundralista att berätta om lajv, så nu gör jag det med risk för att utmåla mig som en riktigt konstig person.

Ett lajv är en sorts lek eller ett rollspel företrädelsevis för vuxna människor, ibland även för tonåringar, men jag brukar föredra den typ av tillställningar där alla deltagare i alla fall hunnit fylla 20.

I botten finns en plats och en händelse som leken/spelet rör sig runt. De allra flesta lajv utspelar sig i en Tolkienvärld och innehåller alver, orcher och medeltidskläder av hantverkskvalitet. Dessa lajv är inte jag så intresserad av att åka på. Ofta är det på de här lajven viktigare att tyger är färgade med rätt sorts teknik och att inga skor har gummisula än att själva rollspelandet är bra.

Jag föredrar mer verklighetstrogna lajv, vardagsrealism med en knorr gärna förflyttade till någon annan tid blir jag eld och lågor inför. Ett av de allra bästa lajven jag varit på har dock saknat alla spår av vardaglighet det var ett lajv med älvor (faries)

I den här uppdiktade lajvvärlden finns det en del karaktärer som gestaltas av lajvdeltagarna. På ett bra lajv har alla deltagare fått en roll med ett förflutet och vissa karaktärsdrag, det brukar också finnas en anledning till att vara på just den här platsen just nu. Oftast finns det också intriger som varje roll är inblandad i, dessa intriger kan vara i grupp eller enskilda. Intrigerna delar man inte med sig av till de andra spelarna i förväg utan använder under spelet för föra handlingen framåt. Arrangörerna har haft en idé och har ibland planerat in händelser och ett slut. Men som arrangör vet man aldrig i förväg riktigt vad som ska hända eftersom det är deltagarna som väljer vilka trådar de ska spela på och utformar sin karaktär själv efter de detaljer de fått i rollpresentationen

Jag har varit på lajv som varit på några timmar upp till fyra dagar. Jag kan tänka mig att lite under en vecka är maximalt vad man skulle orka med, sedan behöver man komma tillbaka till verkligheten och sig själv igen.

Under tiden som lajvet pågår är man i roll hela tiden, det brukar finnas möjlighet att lämna lajvet ifall man behöver men det brukar jag inte göra. Är det ett flera dagars lajv lajvar man även på natten vilket lett till att jag flera gånger delat säng med personer jag lärt känna för tolv timmar sedan. Att dela säng betyder dock inget annat än just att vi delar säng.

Under den period lajvet pågår är man helt inne i sin karaktär och förhåller sig till världen som karaktären skulle ha gjort. Ibland tar intrigerna stor plats och man blir indragen i det ena konstigare scenariot efter det andra. Och ibland hinner man inte med att bry sig ett dugg om att det i samhället runt omkring en skett något, man är fullt upptagen av en vardag med vardagsbestyr och vardagsgnabb. Fast vardagen är ju inte den vanliga vardagen utan utspelar sig kanske på 20-talet, och istället för kattpappan kanske jag lever tillsammans med fru och tre maktgalna kusiner.

Lajvvärlden saknar många av de sociala strukturer den vanliga världen har. T.ex. är det ofta lika accepterat med homoförhållanden som heteroförhållanden. Och man försöker ge kvinnor lika stora möjligheter som männen.

Vad är då tjusningen med det här? För min del handlar det om att få leva ut sidor hos mig som jag egentligen inte har och få vara i situationer som jag i verkligheten hoppas att jag aldrig ska behöva uppleva. Jag tycker att det är otroligt häftigt när jag reagerar inte som Kattmamman utan som min karaktär. Jag har känt äkta rädsla för att bli upptäckt och äkta sorg när något hemskt hänt någon närstående (som jag alltså i verkligheten inte ens vet vad h*n heter) På ett bra lajv hinner det bli väldigt mycket känslor på en väldigt koncentrerad tid. 30 personer med en massa konstiga relationer och hemligheter som alla på en begränsad tid bestämmer sig för att ta itu med allt och uppnå alla sina mål blir väldigt intensivt.

Jag har (på många olika lajv förstås) bl.a. provat på att vara kvinnan som berättar för alla andra att de borde skaffa barn, jag har precis undgått att bli mördad av min man samtidigt som min älskare försöker mörda min dotter i ett ritualmord, jag har varit extremreligös och piskat mig själv till medvetslöshet som bot för att jag pratat med fel personer, jag har blivit så manipulerad av min psykiatriker att jag begått ett mord, jag har på tre dagar gått från att vara absoluta toppeliten i samhället som ingen vågar säga emot till att i princip ensam stödja ”fel”sida och ha alla emot mig.

Nästa helg är det dags igen. Jag ska förflyttas till 20-talets Film noir. Vad jag har för karaktär vill jag inte avslöja ännu eftersom jag misstänker att åtminstonde en av mina medspelare läser min blogg ibland.

Make over

23 september, 2006

I morse var jag och klippte håret. Det är nästan exakt ett år sedan jag gjorde det sist.

Jag har begåvats med ett hår av fantastisk kvalitet som växer galet fort. Så det såg inte så väldigt slitet ut, men det var låååångt och gick inte att ha utsläppt.

Nu är planen som alltid att klippa mig var tredje månad som frisören rekommenderar.

100-lista

19 september, 2006

Jag har *harkel* blivit utmanad att skriva en hundralista… så här kommer den.

1. Jag fyller väldigt snart 30
2. Jag har nästan ingen ålderskris alls
3. Det beror nog på att jag kommer att bli mamma
4. Inte innan jag fyller 30 hoppas jag
5. Men garanterat innan jag fyller 31
6. När jag fyllde 26 ålderskrisade jag
7. Samtidigt som jag fyllde 26 gick företaget jag arbetade på i konkurs och jag blev arbetslös
8. När man fyller 26 räknas man inte längre som ungdom när det gäller telefonabbonemag, flyg och tågbiljetter och sånt. Så samtidigt som mina utgifter sköt i höjden hade jag helt plötsligt ingen inkomst
9. Ett halvår innan jag fyllde 26 år hade jag köpt en snordyr bostadsrätt inne i Stockholms innerstad
10. Jag bor fortfarande kvar i den snordyra bostadsrätten och har fortfarande inget jobb, men allt ordnar sig ibland
11. Jag är genetikstuderande, och jag älskar verkligen att plugga
12. Jag vill aldrig mer ha ett jobb
13. Får jag som jag vill får jag en forskartjänst när jag är klar med min utbildning
14. Och när jag disputerat vill jag fortsätta forska för resten av livet
15. Jag har varit världens största pessimist när det gäller våra chanser att någonsin få ett barn
16. Och jag är fortfarande rätt osäker på om vi kommer få något annat än en grav att gå till
17. Däremot är jag inte ett dugg rädd för förlossningen
18. Eller att vi inte kommer att klara av att vara föräldrar
19. Jag har ganska stor erfarenhet av småbarn
20. Jag är äldst i en skara på 9
21. Jag har två systrar och 6 kusiner, och vi har växt upp i husen brevid varandra som ett stort kollektiv
22. Min högsta dröm sedan jag var 15 och hade oskyddat sex första gången är att bli mamma
23. Kanske är det tur i oturen att jag inte är fertil? Jag hade nog inte blivit en bra tonårsmamma
24. Att jag alltid drömt om att bli mamma betyder inte att jag tycker att det är människans uppgift att fortplanta sig
25. Jag tycker att det är jätteviktigt att man bara får barn om man verkligen vill ha dem, och någon som frivilligt valt bort barn är precis lika mycket riktig kvinna eller man som någon annan
26. Jag är för aborter i alla lägen
27. Inget barn borde behöva födas oönskat, och mina chanser att bli gravid påverkas inte av att någon annan gör abort
28. Jag är datorberoende
29. Men tycker ändå inte att vi ska ha varsin dator sedan när vi köpt vårat fina hus
30. Jag har många principer och idéer för hur vi ska vara som föräldrar
31. Jag inser att mycket av det kommer att skita sig när vi vardagen kommer och vi är dödströtta
32. Men jag tror ändå inte att det är dåligt att ha tänkt igenom hur man vill ha det
33. Och jag tror verkligen att vi är mer förberedda än de som råkar bli gravida
34. Jag blir orimligt arg när någon berättar för mig att jag inte kan veta något om hur det är att ha barn
35. Kanske vet jag ingenting om hur det kommer att bli
36. Men vi kommer i alla fall inte att bli likadana föräldrar som någon annan, vi är egna individer på alla andra områden, så det kommer vi nog att vara som föräldrar också
37. Jag brukar säga att jag är konflikträdd
38. Men tror att jag har kommit över det nu
39. Jag ger mig in i diskussioner om allt jag står för och lite till, och är inte ett dugg rädd för att säga vad jag tycker
40. Kanske har infertiliteten lärt mig att våga stå för även obekväma åsikter
41. För vilken åsikt kan vara mer obekväm än den att man inte behöver gratulera någon till dennes graviditet eller inte behöver gulla med någon annans bebis?
42. Jag är gift med världens bästa man
43. Han fick en fin lägenhet
44. Och jag fick det bästa sällskap man kan ha
45. Världens bästa man är allergisk mot katter
46. Ändå har vi tre stycken katter
47. Kattuppfödning är den hobby jag ägnat mig längst åt i mitt liv
48. Om man bortser från ridningen
49. Men ridning är mer än en hobby, den kan jag inte sluta med för då skulle jag aldrig träffa mina vänner
50. En annan udda hobby jag har är att jag älskar att lajva
51. I samma andetag som jag berättar att jag lajvar måste jag också berätta att jag inte håller på med medeltidslajv
52. Jag ägnar mig åt vuxenlajv, kanske kan man kalla det för interaktiv teater istället så låter det helt plötsligt riktigt vuxet och konstnärligt?
53. När jag varit på lajv tar det några dagar innan jag kommer tillbaka till den verkliga tråkiga vardagen igen
54. Så därför lajvar jag inte för ofta, jag skulle nog bli deprimerad
55. Så fort något gått sönder här hemma, eller om någon gjort något fel skyller vi på katterna
56. När vi ger varandra presenter gör vi det ofta i katternas namn
57. Eller så är det fiskarna som varit framme
58. Jag har vädligt svårt att tänka mig ett liv utan djur
59. Vi drömmer om att köpa ett litet radhus
60. Vi har inte speciellt stora krav
61. Jag vill ha ett badrum stort nog för ett lite större badkar
62. Kattpappan vill ha plats för ett litet rum till datorn
63. Förhoppningsvis går den snordyra lägenheten att byta mot vårt hus, bara vi hittar det
64. Jag har ensamrätt på att bestämma vad vårt barn ska heta eftersom barnet kommer att få kattpappans efternamn
65. Men jag tror att vi är rätt så överens om namnen
66. Ibland har jag långt i förväg bestämt vad mina kattungar ska heta, men sedan när de kommit ut har de haft helt andra namn, kanske blir det så med vårat barn också?
67. Jag har ingen koll på min ekonmi eller mina pengar
68. Ändå har jag alltid pengar kvar i slutet av månaden
69. Jag har ungefär lika mycket pengar kvar nu som jag hade när jag tjänade ganska bra på den tiden jag hade jobb, så utan att tänka på det anpassar jag mig till min ekonomiska standard
70. Jag var med om den riktiga IT-boomen
71. Jag jobbade faktiskt på ett av de där företagen som aldrig gick med vinst och där vi drack champagne minst en gång i veckan och hade galet påkostade fester för att fira de mest konstiga saker
72. Jag är fånigt förtjust i kläder och mode
73. I min självbild passar det inte alls in att bli så lycklig som jag blir av något nytt snyggt plagg
74. Saker som jag gör som passar bättre in i min sjävbild är att
75. Jag läser massor av böcker av alla sorter
76. jag går oftare på teater än film
77. Jag försöker hänga med i samhällsdebatten och ha en åsikt
78. Jag utbildar mig till något där jag förhoppningsvis kan göra en liten, liten bit för att bota någon sjukdom.
79. Jag är rätt miljömedveten och gör mitt bästa för att vara vardagsmiljövänlig
80. Jag har förstås en massa dåliga sidor
81. Men eftersom det här är en ego-lista i min ego-blogg tänker jag inte berätta om en enda av dem
82. Jag tycker att folk överlag är för dåliga på att berömma varandra
83. Därför försöker jag komma ihåg att göra det för andra, även om jag inte alls är så bra på det som jag skulle vilja
84. Men framförallt försöker jag berömma mig själv när jag gjort något bra
85. Jag och kattpappan brukar ofta berömma varandra för larviga småsaker
86. Men allt blir mycket roligare om man får höra att man var duktig som gick ut med soporna idag också
88. Jag tänker inte köra den här listan i något rättstavningsprogram
89. Så nu har ni chansen att få se hur dåligt jag egentligen stavar
90. Kattpappan påstår att jag blivit duktigare på att skriva sedan jag började blogga
92. Men jag håller inte med
93. Jag hade en väldigt hård lärare på högstadiet, och det var hon som lärde mig allt jag kan om att skriva
94. Nu ska jag snart gå och lägga mig
95. Jag har ganska svårt att sova
96. Och just nu försöker jag ha rutiner i sovandet
97. Jag gör mig i ordning för att sova vid 22, släcker lampan vid 23 och väckarklockan ringer 7
98 Sovrutinerna försöker jag hålla även på helgerna
99. Jag är kvällstrött så det är inga problem att gå och lägga sig tidigt men det är ju inte så roligt om man är bjuden på fest
100. Ikväll är det dock inte fest, så nu är det God natt

IVF-tröjan första rapport

19 september, 2006

Idag har jag för första gången haft min IVF-tröja på mig. Jag hade bara en sjal runt axlarna så magtexten syntes tydligt även när jag var på väg till och från skolan. Reaktionerna var faktiskt inte så många, det var tydligt att alla läste vad som stod, men nästan ingen verkade hajja till. Det är nog många som inte vet vad texten betyder. På min kurs vet ju alla vad IVF står för, men de vet alla redan hur min mage blev till… jag är inte så diskret med mitt privatliv.

Mest reaktion idag fick jag av en adoptivpappa (jag gissar att han var adoptivpappa eftersom han såg väldigt svensk ut och drog en barnvagn med en liten flicka i som såg väldigt asiatisk ut, men det är klart att jag kan ha fel) Han tittade verkligen länge på min text och min första tanke var att ”Åhh nej, nu har jag lyckats såra någon ändå, han och hans fru kanske är jätteledsna över att de misslyckats med så många IVF:er” Men sedan funderade jag ett varv till och förstod att han nog mest varit medlidsam mot mig, han hade ju sin underbara dotter och tyckte förmodligen att jag missat något fantastiskt när jag valde IVF-vägen istället för adoptionsvägen.

Tvärilsk

18 september, 2006

Idag har jag gått från den ena adrenalinilskna kicken till den andra. Hur mycket dumhet finns det egentligen?

SD kommer starkt i södra Sverige. I Landskrona har de fått 23 % av rösterna. Vad är det som händer? Förstår folk ingenting? Har de inte läst någon historia? Har de ens gått i skolan? Jag läste nyss i DN att S i Landskrona ställer sina platser till förfogande, vad betyder det? Orkar de inte kämpa mot de här sjuka krafterna? Jag måste hitta mer information.

I Stockholms stad blev det ett klart JA till biltullar. Men nu säger de nya regenterna att det inte blir några tullar. De vill räkna in kranskommunernas nej i omröstningen. Bara det att alla kranskommuner har inte fått rösta, de som har röstat är företrädelsevis de kommuner som varit blått styrda och där de styrande gjort allt för att sabotera försöket. T.ex. har det inte funnits gratis infartsparkeringar vilket är ett måste för att skatterna ska fungera. Dessutom har röstsedlarna för Stockholms stad och kranskommunerna inte sett likadana ut. Och det jag blir så upprörd över är hur man kan göra en så livsviktig miljöfråga till en prestigefylld politikerkamp. Tjafsa gärna om skattekronor hit eller dit, men miljön håller på att gå åt helvete, den behöver insatser NU.

Och för att avsluta mitt pysande av ilska har jag idag diskuterat med en person som på fullt allvar hävdar att barn vars fäder tar ut föräldraledighet får problem med relationer när de blir vuxna. De rycks nämligen ifrån sin enda sanna förälder, sin moder. Hon försökte dessutom använda ”du kommer att förstå vad jag menar när du får egna barn-argumentet.

Lite besviken (tror jag) Obs politik

17 september, 2006

Nu verkar det vara klart med valsiffrorna. Jag måste gå och lägga mig, och så väldigt mycket mer kommer det nog inte fram i kväll ändå.

Jag hade gärna sett att ett ett lite feministiskare och lite mer miljövänligt alternativ tagit makten. Men jag ska inte räkna ut någon ännu, det kanske blir jättebra med regimskifte? Och eftersom så många verkar ha röstat mot Göran Persson istället för att rösta för alliansen så blir det nog bra att han avgår.

Biltullar däremot är det många som säger att vi ska få här i Stockholm, och då får jag vara nöjd med det!

Bättre förälder

17 september, 2006

Vi som inte har haft världens bästa uppväxt har det rätt bra förspänt egentligen. Nästan alla har som ambition att inte göra om sina föräldrars misstag och vara bättre föräldrar själva. Framförallt jag som växt upp i en dysfunktionell familj har det väldigt lätt, jag behöver bara vara mamma och reagera någorlunda normalt så har jag klarat biffen. Kattpappans uppväxt var nog egentligen rätt ok, men där har det spårat ur sedan han blev vuxen + att en hel del misstag begicks redan i tonåren, de misstagen är också ganska lätta att undvika.

Så vi kommer definitvt att bli bättre föräldrar än våra egna!

Skönt att kunna vända det negativa till något positivt.

Jag vill bli utmanad

16 september, 2006

Kan ingen utmana mig med en hundralista? Egotrippad som jag är skulle jag älska att få sätta ihop en sådan!

IVF-tröjan

13 september, 2006



Äntligen har vi fått ordning på kameran så att jag kan visa upp min nya tröja. Jag ber om ursäkt att det blev en magbild i den här bloggen fast jag lovat att det inte skulle hända, men jag tyckte att den hörde så otroligt mycket hit.

Måste man fira när man fyller jämnt?

12 september, 2006

Jag fyller 30 ganska snart. Det är inget jag ser fram emot, efter 30 är det försent att ”skaffa” barn har alltid varit mitt aningslösa mantra, innan jag hamnade i infertilitetsträsket alltså.

Nu hade jag ändå tänkt fira lite grann med släkten och även bjuda in de närmsta vännerna. Men efter samtal med min far fick jag just reda på att födelsedagen krockar med någon av alla de tusen judiska högtider som ska firas, så du kan väl skjuta lite på det tyckte pappa.
Nä jag kan inte skjuta på min födelsedag, den är när den är.

Och egentligen är jag inte speciellt ledsen. Det hela är inte viktigt för mig.

Men nu när jag skriver det här väller alla besvikelser från barndomen upp när jag var tvungen att gå och köpa en present till mig själv och berätta för mina föräldrar att jag fyller år nu så ni kan väl betala det här åt mig. Jag tror aldrig att de kom ihåg min födelsedag utom som något som skulle fïras på lämplig dag med inbjudna gäster, inte som något som var för min skull.

Jaja, bitterhet klär mig inte speciellt bra, så nu lägger jag ner.

Varg (inte alls relaterat till mitt vanliga blogginnehåll)

12 september, 2006

Vargdebattens vågor går höga för tillfället.

Så klart tycker jag att vi ska ha varg här i Sverige, men inte till vilket pris som helst. I dagsläget förs en vargpolitik som i förlängningen kommer att leda till stort lidande i form av för inavlad population.

Man har beslutat sig för att ha 200 vargar i Sverige, i dagsläget finns det 120 stycken och många förespråkar att man ska få börja skjuta av stammen lite grann redan nu. Jag undrar om det går att hitta en enda oberoende genetiker eller ekolog som tycker att det är en bra idé. Jag undrar om det ens finns någon som tycker att 200 individer är ett vettigt antal?

Som alla vet är vargar flockdjur. De allra flesta hanar får inga avkommor. Detta gör att den effektiva storleken av stammen d.v.s. den del som får sprida sina gener vidare för att minska inaveln är väldigt mycket mindre än 200. Tänker man dessutom på att både ungdjur, djur som är för gamla för avkomma och djur som är sterila ingår i beräkningen så har man säkert en effektiv population på bara hälften så många djur.

Tänker man sig en liten människoby med bara 120 invånare som lever isolerat kan nog varenda människa räkna ut att det efter ganska få generationer börjar uppträda en del konstiga inavelsrelaterade fenomen i populationen. Även om vi ökar gruppen till 200 människor infinner sig samma tveksamma känsla eller hur?

För att undvika inavel på väldigt lång sikt bör man ha en population som är lika stor som mutationsfrekvensen. På en däggdjursgrupp innebär det att man bör ha en effektiv populationsstorlek på ungefär 5000 individer, vilket enligt mitt resonemang ovan ger att vi borde ha 10 000 vargar.

Även jag hör ju hur galet 10 000 vargar låter, men den siffran kan ju användas för att jämföras med de 200 man vill ha i Sverige och så kan man konstatera att vi kanske hellre inte ska ha några vargar alls än en alldeles för liten grupp?

Fast allra helst skulle jag vilja att vi kunde ha en ordentligt stor population. Någon gång ska jag skriva om vad jag tycker om en stor del av den hycklande jägarkåren. Och bara för att klargöra, jag har inget emot jakt eller tanken på att andra skjuter djur… bara en del av vissas attityder och lögner.

Så orättvist

12 september, 2006

Astillbe har det så ofattbart jobbigt just nu. Jag tror inte att hon läser min blogg (i alla fall skulle jag i hennes situation inte orka med gravidbloggar) men jag vill ändå härifrån skicka lite uppmuntrande vågor genom luften.

Jag fattar inte hur något kan vara så galet orättvist.

Svar till Erica om ridning

11 september, 2006

Jag har inte någon egen häst, men jag red en del innan jag blev gravid.

Samtidigt som jag blev gravid fick jag maginfluensan från helvetet och den håller fortfarande i sig. När man mår så kräkilla att man ger upp på väg till Konsum (300 meter hemifrån) och måste gå hem igen är det ingen bra idé att försöka rida. Men hade jag mått bra hade jag ridit ända tills magen blev för stor.

Kära vännen H som är gravid i vecka 15 rider fortfarande och det går bra.

Att man sedan håller sig till hästar man känner och kanske inte ger sig ut på galoppäventyr på främmande platser eller provar att hoppa en ny typ av läskligt hinder är nog ganska självklart, men att motionsrida så länge det känns bra tror jag är ok.

Veckans irritationsmoment

11 september, 2006

På kursen jag läser nu går det två tjejer som båda kommit tillbaka efter lång föräldraledighet. Båda är milt sagt ringrostiga, de kommer inte ens ihåg det mest grundläggande i genetiken (Vi läser fortsättningskurs i genetik 10 poäng)

Jag själv har läst flera angränsande fortsättningskurser och är dessutom väldigt intresserad. Så jag har verkligen inga problem att hänga med och förstå det som sägs på föreläsningarna och förstå vad uppgifterna vi fått går ut på.

Den ena tjejen sitter kvar i skolan varje eftermiddag och pluggar och försöker ta igen det hon glömt bort, henne hjälper jag gärna och förklarar även sådant jag kan tycka är larvigt enkelt.

Den andra tjejen åker hem så fort hon bara kan för att hämta sin dotter på dagis, sedan sitter hon och beklagar sig över att kursen är så svår. Jag har verkligen ingen lust att förklara om och om igen för henne vad det är vi ska göra, hon försöker inte ens förstå själv. Visst kan det tyckas oflexibelt att vara student och ha småbarn, men när man bestämmer sig för att läsa en kurs som ges på heltid ska man nog förvänta sig att man måste lägga ner åtminstone 40 timmar i veckan för att klara sig, särskilt om man inte har förkunskaperna i färskt minne. Alla våra kurser är uppdelade i två delar en labbdel och en teoretisk del och det går utmärkt att läsa på halvfart och ta ena delen ett år och andra delen nästa år så det är inte så att hon måste ta heltid för att kunna ta en examen. Mest irriterad är jag nog på den här tjejen för att hon hela tiden antyder att jag minsann kommer att förstå hur synd det är om henne när jag fått mitt eget barn. Och det är mycket möjligt att jag kommer att inse att det inte går att plugga heltid med ett litet barn trots att det finns en pappa som nog kan gå ner i arbetstid, men jag kommer aldrig att beklaga mig över att heltidsstudier innebär heltid.

Inte kunnat kommentera

11 september, 2006

Jag har läst bloggar från skolan, och deltagit med hela mitt hjärta både i sorgebesked över ytterligare misslyckanden och glädjebesked i form av ett barnbesked. Dessvärre har jag inte kunnat kommentera vilket känts väldigt tråkigt.

Så här kommer stora tröstkramar och stora grattiskramar. Ni som känner er träffade ta åt er!

Rekapitulerar

11 september, 2006

Jag har hela tiden varit skeptiskt till det där med ”gravidhjärna” att man skulle bli mer virrig och glömsk när man är gravid. I alla fall har jag varit säker på att virrigheten inte drabbat mig på något sätt.

Men idag började jag undra. Jag är en levande almanacka, har tusen datum och klockslag i huvudet och missar aldrig något även om jag inte skrivit upp det. Men idag hade jag tid hos min barnmorska, den allra första riktiga undersökningen, och jag har verkligen sett fram emot det. Tiden var uppskriven både i almanackan och i telefonen som en timme innan klämtade fram en påminnelse. Trots att jag hörde telefonen kopplade jag inte signalen till någonting utan trodde bara att jag fick ett SMS och orkade inte titta efter. Jag missade alltså min tid. Som tur var gick det bra att boka in en ny tid till på torsdag, men jag är verkligen förvånad att jag kunde missa. En tillfällighet, eller har jag blivit dum?

Kamerastrul

11 september, 2006

Min jättefina IVF-tröja kom för flera veckor sedan och den är faktiskt över förväntan snygg. Tyvärr har kattpappans dator sedan flera veckor tillbaka varit indisponibel, och jag är för lat för att installera drivrutinerna till kameran på min dator. Så bilder dröjer ytterligare ett litet tag till. Men jag tror nog att kattpappan får ordning på sin dator vilken dag som helst, han klättrar på väggarna just nu när den inte fungerar.

För övrigt glömde jag bort vad jag utbildar mig till när jag beställde min tröja och tänkte att de flesta icke-drabbade inte vet vad IVF står för. Vi har haft en grundlig genomgång av IVF-metoder på en föreläsning för några dagar sedan, och för de flesta av mina klasskamrater och alla mina lärare är begreppet In Vitro inte bara några ord utan något vi ägnar oss åt ofta. Men jag har inga problem med att alla får veta, jag är bara stolt över vad jag lyckats med.

Ryggmärgen pratar

6 september, 2006

Idag har jag fått två nya kommentarer av personer jag inte känner allt för väl, och jag har utan att tänka en sekund svarat ganska hårt och otrevligt.

Den första kommentaren var ”När du får egna barn kommer du att förstå” Varvid jag svarade att ingen ska komma och tala om för mig vad jag kommer att tänka och tycka, för jag har minsann inte bara råkat bli gravid, vilket hon just hade berättat för mig att hon blev.

Den andra kommentaren var ”Vilken bra planering att få barn i januari” Och mitt svar var så klart att det inte var någon planering till januari, vilken månad som helst är en gåva.

Jag hade verkligen inte tänkt försöka sätta dit dem eller vara otrevlig, det är inte ens så att jag tycker att kommentarerna var jättejobbiga, men det ligger tydligen så djupt rotat i mig att genast bli på min vakt att jag svarar på automatik.

Angående skratten

6 september, 2006

I går skrev jag om hur några på mammaträffen skrattade när barnmorskan berättade om att vissa var oroliga och behövde komma in och lyssna på hjärtat många gånger. Egentligen var det nog ingen som tyckte att det var kul, bara det att folk inte lyssnar.

För ganska många år sedan var jag och såg en pjäs av Jonas Gardell på Dramaten. Pjäsen började nästan farsartat med massor av skämt och lustigheter och hela publiken skrattade. Så helt plötsligt utan förvarning mitt i ett replikskifte bytte pjäsen karaktär och var inte alls rolig längre, någon pratade om något riktigt hemskt (jag tror att det var förintelsen) men halva publiken hängde inte med och skrattade glatt, när de förstod vad de skrattat åt var det nog många som satte skrattet i halsen.

Likadant var det igår, det var en trevlig och skämtsam stämning och så helt plötsligt sa barnmorskan det där om att vissa tror varje dag att barnet är dött, och då var det några som inte hängde med i svängarna och fortsatte skratta.

Ganska jobbigt

6 september, 2006

Nu måste det bli ordning och rutiner här hemma. Lägenheten är i riktigt kaos och ingen har tid eller ork att städa. Jag har en miljon saker jag borde fixa bl.a. kastrering av katten, skrivande av dokument till föreningen, mailande till vänner och dessutom måste jag klara av skolarbetet. Sova har jag också slutat göra. Samma dag som skolan började sluta jag att kunna sova, så nu är jag tillbaka ungefär där jag var när jag blev sjukskriven sover inte och orkar inte ta itu med ens de enklaste saker.

Inte samma humor

5 september, 2006

Jag har precis varit på en mammaträff, en sån där för förstagångsmammor där det informeras om sådant jag redan läst om i tusen böcker. Men det skadar aldrig att få höra allt igen, och barnmorskan som höll i träffen var väldigt sympatisk.

Några som inte var lika sympatiska var ett gäng medmammor. Vi fick berätta vad vi hette och när våra barn var beräknade att födas och då var det någon som var beräknad till julafton vilket väckte stor munterhet och många kommentarer om dålig planering. Jag tycker verkligen inte att det är roligt, för mig är det en så stor gåva att överhuvudtaget vara gravid att jag tycker att alla årets dagar är perfekta att föda barn på, och jag kan inte hur mycket jag än anstränger mig se det roliga.

Vad som var ännu värre var skratten från några mammor när barnmorskan pratade om oron som vissa som t.ex. hade haft flera missfall känner, och att de kanske behöver komma in och lyssna på hjärtat många gånger för att de är så oroliga om de inte känt sparkar på ett litet tag. Det var fler än jag som inte skrattade åt det såg jag.