Archive for mars, 2006

Statistik

31 mars, 2006

Jag har ägnat lite tid åt att räkna ut sannolikheter, bara för skoj skull. 40% chans att lyckas med full IVF så är det 64% chans att lyckas på de två försök man erbjuds här i Stockholm. 78% chans att lyckas.

Om man räknar på

Om man istället hade haft tur att bo i ett landsting där man erbjuds tre försök har man helt plötsligt

Och gör man de berömda sex försöken är sannolikheten att lyckas hela 95%. Är man fortfarande inte gravid efter sex IVF:er tycker jag att det finns anledning att tro att något annat är fel än bara slumpen, och då borde nog inte läkarna uppmuntra till ännu fler försök, inte utan att göra vidare undersökningar. Men jag har hört om läkare som aldrig slutar hoppas å sina patienters vägnar.. Om man räknar på att utan några fel alls är det 25% chans att lyckas så är sannolikheten att misslyckas 11 gånger på rad bara 4%, inte så troligt då att det ska ta sig på det tolvte försöket heller.

Vidare räknade jag på sannolikheten för att misslyckas med elva försök utan några behandlingar alls

Gynrapport

31 mars, 2006

Det går långsamt med äggtillväxten det här gången, vilket är bra eftersom jag fått för mig att det blir bättre kvalitet då. Fast det är dåligt att det tar tid när jag är otålig och bara vill vara färdig för IVF.

I alla fall hade jag två ägg på vardera 13 mm, och eftersom båda äggen är lika stora är det troligt att båda stannar kvar, så att vi får två chanser i en den här gången. Lite spänd och hoppfull har jag blivit nu, men fokus ligger kvar på IVF:en.

Nytt fokus

30 mars, 2006

Förra sprutomgången var jag helt övertygad om att jag skulle bli gravid, det hade ju fungerat förut. Men när jag inte blev det då är jag nu helt övertygad om att det inte kommer att gå igen. Graviditeten som vi hade känns som en avlägsen dröm bara.

Jag vill bara ha ägglossning snabbt nu, så att mensen kommer så att vi kan köra igång med IVF.

På vårt första utredningsbesök för fjorton månader sen gjorde vår läkare upp en plan för oss. Hon sa att första skulle jag äta Pergo enkel dos, fungerade inte det kunde dosen ökas upp till dubbel eller t.o.m trippel, och om inte det fungerade kunde man försöka med inseminationer och kanske med sprutor också.
Och i sista hand fanns ju IVF förstås. Men hon lät oss förstå att eftersom vi var så unga skulle det gå snabbt och lätt, och eftersom IVF-kön är så lång skulle vi hunnit få barn långt innan vi ens var halvvägs.

Pessimist som jag är tänkte jag att det blir nog IVF ändå.

Och nu är vi nästan framme där, om några veckor startar vi. Och jag tror att det kommer att fungera. Eller rättare sagt, det måste fungera, för annars finns det inget mer att försöka.

Skolan

29 mars, 2006

Att börja skolan igen är det bästa jag gjort. Helt plötsligt finns det inte en massa tid till att fokusera på mig själv och på hur jobbigt allt är.

Tjejen jag labbar med är gravid, men det går bra. Hon har inte sagt något om sin mage, utan vi pratar populationsstorlekar och om migration eller mutation påverkar mest.

Fast jag tror inte att jag hade kunnat börja tidigare, men nu var det rätt.

Äntligen något positivt

28 mars, 2006

Vi var på informationssamtal inför IVF idag. Jag hade fått för mig att det skulle vara en sorts gruppinformation med en massa par och att det mest skulle vara någonting vi var tvungna att göra för att sedan i någon avlägsen framtid få göra IVF.

Men det var bara jag och kattpappan och så en läkare och en barnmorska. Och eftersom vi redan visste det mesta och eftersom jag är vanare än de flesta på att ta sprutor tog det inte alls lång tid, de lade inte ner en massa onödig tid på att förklara det vi redan visste.

Men det allra bästa är att vi får starta så fort som bara möjligt.

Blir jag inte gravid av den här hormonbehandlingen som vi gör nu, så startar jag med sprutor inför IVF på dag tre i nästa cykel. Jag behöver inte spraya med nässpray som de flesta måste göra, och det är också jättebra eftersom det kortar ner behandlingstiden med tre veckor och dessutom verkar inte biverkningarna med sprayen vara så roliga.

Så just nu känns livet mer hoppfullt än på länge!

Gynrapport

27 mars, 2006

Idag var jag på mitt vanliga veckobesök hos min läkare, benen upp i vädret och en apparat inkörd mellan benen.

Slemhinnan såg ut precis som den skulle men inga ägg var ännu större än någon millimeter, så det blir till att spruta ett tag till.

På vägen därifrån fick jag en komplimang av en man. Av princip ogillar jag att någon tar sig friheter att kommentera min kropp oavsett om det är positivt eller negativt… men samtidigt gjorde det gott. Jag känner mig så otroligt sunkig, och har bara har gått runt i mjukisbyxor med rödgråtna ögon i flera månader. Men nu när jag satte på mig en kjol och kletade smink i ansiktet så ser jag kanske ut som vanligt igen, fast det inte känns så?

Vidrigt

27 mars, 2006

Jag är äcklad.

Någon svinig liten äcklig Nationaldemokrat har besudlat min brevlåda med rasistisk propaganda.

Tydligen är lapputdelaren inte läskunnig eftersom både mitt och min mans efternamn tydligt visar att vi tillhör den grupp av människor de vill göra sig av med.

Jag blir alldeles mörkrädd av att läsa deras propaganda, hur de vinklar och vrider verkligheten till oigenkännlighet.

Några exempel:
”Lagen om diskriminering på arbetsplatser förbjuder diskriminering av utlänningar inte av svenskar. En företagare riskerar alltså att straffas om denne anställer en svensk istället för en invandrare”
Kanske sprider jag propagandan vidare genom att citera dem nu? Men jag hoppas att de som läser min blogg är klokare än så här.
Nu tror jag att jag ska elda upp broschyren under rituella former.

”Sverige har världens högsta skattetryck, därför att invandringen kostar 260 miljarder kronor om året”

”Allt fler känner otrygghet och olust inför att gå på gatorna efter mörkrets inbrott. Allt detta är en tragisk konsekvens av det mångkulturella experiment som just orsakat otrygghet, rotlöshet och moraliskt förfall”

Skolrapport

27 mars, 2006

Idag började jag plugga igen. Det gick sådär. Bomullslagret i hjärnan är ganska tjockt och jag har lite svårt att förstå vad läraren säger. Som tur är har det bara varit repetition än så länge. Hoppas att jag kommer på hur man gör innan vi går in på det nya.

Jag kände inte en enda person i klassen. Ganska skönt eftersom ingen vet vad jag varit med om, jag har ju annars tagit för vana att berätta för hela världen att jag inte kan få barn.
Tjejen jag sitter bredvid är precis tillbaka från sin mammaledighet och pratar en hel del om sin lilla son, och jag tycker förstås att det är jobbigt, han är åtta månader och jag borde ha haft ett barn som var mycket äldre än så. Men jag tar inte illa upp när hon pratar om honom, hon vet ingenting om mig, så hon kan inte veta att det gör ont. När jag har berättat för någon tycker jag (förmodligen helt obefogat) att de ska ta hänsyn till mig hela tiden.

När jag kom hem idag och såg att ni önskat mig lycka till blev jag så glad! Tack kära vänner! Kramar till er!

Börja skolan

27 mars, 2006

Då var sjukskrivningen slut, och idag börjar jag plugga igen. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Minne

26 mars, 2006

Vad jag däremot kommer ihåg (återknyter till inlägget under) är datumet jag var på VUL och upptäckte att ingen levde i min mage.

Jag kommer också ihåg exakt vilket datum jag tog mitt sista p-piller, och jag minns exakt det datum när vi bestämde oss för att försöka på riktigt, och i min minnesbank av datum finns också det datum vi startade infertilitetsutredningen.

Glömska

26 mars, 2006

Jag har glömt vilket datum jag skulle ha fått barn ifall jag inte hade fått missfall. Jag vet att det var någon gång i slutet av juli… men det datumet är inte mer magiskt för mig än alla andra BF-datum jag missat under de här åren vi försökt göra barn.

Det är inte missfallet som gör ont, det är smärtan över att det aldrig lyckas som gör att jag har svårt att förstå varför jag ska gå upp varje morgon.

Hade jag blivit gravid ganska omgående efter att vi slutat skydda oss, och jag då hade fått missfall hade jag förmodligen tyckt att det var det värsta som någonsin hänt mig. Tänk vad tidigare erfarenheter kan göra för hur man upplever någonting.

En dröm

26 mars, 2006

I natt drömde jag att vi fick barnbesked. Vi skulle bli föräldrar till en åtta månader gammal pojke i Colombia. Allt var väldigt tydligt och inte alls så där konstigt som det brukar vara i drömmar.

Att det blev Colombia var väl lite konstigt dock eftersom det inte är ett land vi någonsin funderat på.

Kanske ska jag ta drömmen som ett tecken? Vi kör nog de IVF:er som vi får finansierade, men blir det inga barn lägger vi pengarna på adoption.

Att mena väl

26 mars, 2006

Det här inlägget är inspirerat av en kommentar till Tinselflickan .

Ofta, ofta får man höra sårande kommentarer och solskenshistorier. Att folk nästan alltid menar väl förstår jag också… men jag tycker inte att det är en ursäkt. Jag kräver faktiskt av min omgivning att den ska tänka ett steg längre innan de häver ur sig något i deras öron tröstande. Visst de vet inte hur det känns att vara ofrivilligt barnlös, men de har väl någon gång i sitt liv haft en motgång, och då kan de väl referera till den?

Om en kompis som är arbetslös lärare är ledsen över att det är anställningsstopp hos kommunerna så att det inte går att få jobb just nu berättar jag inte att jag kände en biolog som hade en specialkompetens som trots anställningsstoppet fick ett kommunalt jobb. Läraren har inte specialkompetensen och blir inte hjälpt av att någon annan hade den. Och det här tror jag att de flesta förstår?
Däremot är det tydligen svårt att förstå att jag som har PCO inte kan använda samma metod som grannen som led av slöa spermier, och därför berättar man gärna den historien för att ”trösta”

Liknande exempel kan jag fortsätta att skriva ner i timmar.
Men det enklaste är att säga, sluta försöka muntra upp! Vad det än gäller, barnlöshet eller andra stora livssorger är det bara en kram och möjlighet att få prata och älta som hjälper. Eftersom man aldrig varit i exakt någon annans situation finns det aldrig anledning att ge oombedda råd.
Och man förstår aldrig hur det känns för någon annan, så kommentaren ”Jag förstår hur det känns, är sällan någon tröst.

Könummerapparaten är trasig.

25 mars, 2006

I mitt huvud finns det en kö. I den kön står alla som vill ha barn. Först visste jag inte ens om kön, och jag stod allra sist i den. Efter ett tag insåg jag att kön fanns, och att den inte var ett dugg rättvis. En massa personer trängde sig före, men jag stod fortfarande väldigt långt bak i kön och var mest upprörd å andras vägnar, de som väntat så länge.
Nu är jag nästan först i kön. Ingen av de jag känner IRL har någonsin stått före mig och nästan alla nätvänner har lyckats på ena eller andra sättet.

Det är jobbigt att ha den här tydliga kön, för vad spelar några månader hit eller dit för roll? Och inte blir jag lättare gravid för att någon annan inte blir det?

Jag undrar när/om det någonsin bli min tur? Och hur jag ska överleva fram till dess?

Lyxig frukost

25 mars, 2006

I morse åt vi frukost på Grand Hotel, jättegott och lyxigt.

Ibland måste man kosta på sig lite vardaglyx. Och jag hade trevligt trots att tjejen vid bordet brevid var höggravid…

Sorgligt

24 mars, 2006

Nu har mina gullungar flyttat, och jag saknar dem så mycket.

Men flytten gick jättebra. De gjorde sig direkt hemmastadda i sitt nya hem, kloade på alla mattor spanade in sängen och busade på golvet. Och jag ska hälsa på dem redan i morgon för att fixa en detalj med kontraktet som inte jag hade glömt att ta med.

Det är väldigt tomt utan vår Gurraälskling och Paddisen.

Missad träning

24 mars, 2006

Jag hade tänkt träna Yoga idag, men på något konstigt sätt gick klockan snabbare än vad jag trodde, och jag missade passet.

Jag har ju inget att göra, så det finns ingen ursäkt alls.

Jag hinner nog inte träna ikväll heller eftersom det är kattungeleverans, och de går inga sena pass på fredagskvällar.

Avsked

23 mars, 2006

I morgon flyttar de två första kattungarna, den tredje har jag kvar ända till påsk och den fjärde stannar för alltid.

Jag har fött upp kullar tidigare, men den här kullen har jag en särskild relation till, de har varit med under hela min sjukskrivning och jag har många gånger gråtit i en kattungepäls. Det känns väldigt sorgligt att de i morgon kväll inte kommer att vara kvar här hemma längre. Å andra sidan flyttar de bara två kvarter bort, så jag kommer verkligen att ha chans att följa deras utveckling. Och jag är övertygad om att deras nya hem kommer att bli perfekt, jag gillar verkligen deras nya husse.

Jag och försäkringskassan är bundisar

23 mars, 2006

Mina tänder mår inte bra, min tandläkare tror att det kan ha ett samband med alla hormoner jag proppar i mig, själv vet jag inte. Jag har råkat ut för uppluckring av tandbenet vilket i förlängningen kan leda till tandlossning.

Vad jag däremot vet är att jag är väldigt noga med att sköta mina tänder. Jag borstar alltid väldigt ordentligt och får alltid beröm av tandläkaren för att jag håller dem så rena.

Jag har tvingats dra ut en tand i underkäken, och under hela hösten/vintern har min tandläkare kämpat mot försäkringskassan för att jag ska få bidrag för att sätta in ett implantat. Nu idag fick jag helt plötsligt ett besked där det står att med hänsyn tagen till mina välskötta tänder och min låga ålder så får jag bidrag. Jag vet inte hur mycket av kostnaderna försäkrngskassan kommer att stå för, men alla bidrag är välkomna med tanke på att en ny tand kostar 25.000 kronor.

Skuldbeläggande av kvinnor?

23 mars, 2006

Det pratas en del i media om infertilitet. Nästan alltid handlar det då om att kvinnor väljer att göra karriär först och sedan har blivit för gamla för att få barn av sig själva. Sedan diskuteras det om samhället verkligen ska sponsra behandlingar när det är kvinnornas eget fel.

Min erfarenhet är en helt annan. Jag bor i Stockholms innerstad och är akademiker, jag tillhör alltså den grupp som medierna pekar ut som den värsta boven av dem alla vad det gäller att skjuta upp barnafödandet. De flesta av de människor jag möter tillhör så klart min egen grupp. Och ingenstans ser jag de här tendenserna till att vilja vänta tills efter 40 med att skaffa barn. Istället ser jag tjejer i 30-årsåldern som kämpar för att hitta rätt partner eftersom de känner klockan ticka. Jag ser också en massa tjejer som är gravida, och så ser jag oss som kämpar så för att bli med barn. Vi som kämpar är inte för gamla, vi hade förmodligen inte kunnat bli med barn enklare om vi var 16, våra egna eller våra partners kroppar fungerar helt enkelt inte. Samma sak ser jag när jag läser på nätforum eller för all del i väntrummet hos min läkare, det är inga 45-åriga karriärkvinnor som helt plötsligt kommit på att de vill ha barn.
Och de som trots allt väntat har nog inte gjort det för att kunna festa längre utan just för att de faktiskt inte hittat partnern de vill skaffa familj med tidigare.

Skäggiga damen

22 mars, 2006

Jag har PCO. Till PCO hör förutom att man inte har någon ägglossning även problem med att hålla vikten och problem med hårväxt.

Jag har alltid haft problem med att hålla vikten, och hela mitt liv har varit en kamp med bl.a. ätstörningar som resultat när jag försökt att inte bli fet.

Jag har dock inte haft problem med generande hårväxt. Men nu kan jag inte låtsas som det är normalt längre, jag använder pincett varje kväll för att dra ut skäggstrån.

Jag är smal, har ganska mycket former, har långt böljande hår och går ofta klädd i kjol och höga klackar. Med andra ord är jag väldigt klassiskt feminin… och jag får inte ihop detta utseende med någon som har skägg.
Ännu är det ju inte värre än att det räcker att använda pincetten, och jag hoppas verkligen att det inte blir det heller.
Men om det skulle bli värre har jag hört att det går att få bidrag för att bränna bort håret, hoppas att det stämmer.

Tillbaka till livet

22 mars, 2006

Jag skriver ingen tenta på fredag. Jag har varit i kontakt med kursansvarig och hon har inte hunnit sätta ihop någon tenta ännu, så då sa jag att hon inte behöver göra det heller.

Tyvärr har det inte alls gått att plugga och jag gillar inte att gå och skriva en tenta när jag verkligen inte kan någonting, det ger bara mer ångest och känsla av misslyckande. Nu börjar uppladdningen för nästa kurs istället. Jag har bestämt mig för att läsa den jätteroliga kursen och jag ser verkligen fram emot det, förhoppningsvis läser några av mina gamla kursare som jag gillar kursen samtidigt, de vet hur länge jag kämpat och hur dåligt jag mått, så då är det redan klart från början.

Det som är lite tråkigt är att det kommer att bli en del frånvaro under kursen. Jag kommer att behöva gå ifrån för IVF-besök och sådant. Men det får lösa sig på ett eller annat sätt.
Fast det är just sånt som ger mig ångest, att missa föreläsningar och sen inte hänga med alls. Under mina ganska många år som student tror jag att jag varit borta från max fem föreläsningar… jag är så rädd för att missa något viktigt. Till saken hör nog också att den utbildning jag läser har ungefär fem föreläsningar i veckan, så det är inte någon föreläsning i veckan och sen sitta på fik och halvplugga som gäller. På eftermiddagarna har vi obligatoriska labbar, och de är ju ännu svårare att vara borta från.

Varför är systemet så krångligt?

22 mars, 2006

Trött dag idag. Jag har ingen lust eller ork att göra någonting.

Igår ringde en handläggare från försäkringskassan och berättade att jag fått godkänt på hela min sjukskrivning, skönt att slippa den oron.
Efter att ha läst en del på nätet om försäkringskassan och insett att inte ens de som förlorat barn sluppit bli ifrågasatta av sitt behov att vara sjukskrivna har jag inte alls varit säker på att jag skulle få godkänt.

Handläggaren sa också att min SGI var vilande, vilket jag tolkar som att den inte alls är nollad utan baseras på min tidigare lön? Nu vet jag varken ut eller in längre. För några veckor sedan hade jag långa samtal med alla möjliga handläggare på försäkringskassan, arbetsförmedlingen och CSN och då förstod jag det som att jag var nollad. Handläggaren jag pratade med igår vågade inte han heller ge ett klart besked. Det är tydligt att jag får vänta tills jag verkligen står med ett barn och då får reda på om jag får pengar eller inte, planering vad är det?

Minnesanteckning

21 mars, 2006

Idag 21/3 påbörjar jag en Puregonampull med 600 IE, eftersom jag tar 50 IE om dagen ska den räcka i tolv dagar.

Bra att ha uppskrivet ifall jag börjar fundera på när jag ska hämta mer.

Sömntabletter

21 mars, 2006

Jag skrev tidigare ett upprört inlägg om inkonsekvensen med att jag inte fick sömntabletter utskrivna åt mig eftersom jag försöker bli gravid, trots att jag bättre än nästan alla vet när jag inte är gravid.

I alla fall var jag på min läkarmottagning idag för att prata med kuratorn, och i receptionen låg det då ett recept från min läkare på allergimedicin som även fungerar sövande. Så hon har verkligen ansträngt sig för att hitta ett alternativ till mig. Jag blev jätteglad! Hoppas nu att tabletterna har effekt.

Jag, jag, jag (egoreflektioner)

21 mars, 2006

När jag gör någonting gör jag det ordentligt. Jag planerar och läser på och vet mycket redan innan jag börjar.

När jag t.ex. skaffade katt så köpte jag inte bara första bästa katt utan bestämde mig för raskatt, läste in mig på alla raser, åkte runt och träffade uppfödare och bestämde mig sedan för en ras jag ville ha. Sedan ville jag ha en speciell färg också, så det tog nog ungefär ett år från det att jag hade bestämt mig tills katten var hemma. Under det här året var jag väldigt engagerad och lärde känna en massa människor och det dröjde inte speciellt länge förrän jag var med i rasklubbens styrelse, och efter bara ytterligare något år satt jag som ordförande.

På samma sätt har jag hamnat i ridklubbens styrelse, bostadsrättsföreningens styrelse, kårordförande på gymnasiet o.s.v., o.s.v.

För några år sedan var det dags att skaffa barn. Jag använde då samma metod som jag alltid brukar göra. Läste massor på nätet och i böcker om hur man gör och hade en färdig plan för mig själv. Jag räknade med alla eventualiteter och hade till och med bestämt efter hur lång tid det var dags att ge upp och börja utredning för adoption. Jag hade redan då klart för mig det mesta om hur en utredning går till och vad allt kostar.
Vad jag inte hade räknat med var hur otroligt tungt känslomässigt det skulle bli. Jag hade inte heller haft med i beräkningen när jag tänkte på antal försök som var vettiga att göra, att mitt första försök inte skulle komma förrän efter tre års kamp, alternativet, inget fungerar hade jag faktiskt inte räknat på.

Precis som jag brukar är jag nu otroligt engagerad i det jag håller på med. Jag läser massor om infertilitet, jag hänger på nätforum och har en massa expertsvar till dem som är nya, jag försöker förklara för hela min omgivning vad det innebär att vara infertil. Och den här gången är engagemanget direkt olämpligt… att vara helt insnöad på det som får mig att må så otroligt dåligt kan aldrig leda till något gott.

Vänskap

20 mars, 2006

Det är så svårt med vänner nu.

Jag pratade med en av alla mina gravida väninnor idag, hon och jag har varit väldigt synkade i flera år, på flera sätt. Men nu sårar vi plötsligt varandra. Hon är som sagt gravid och går precis in i vecka tolv, nu har hon bestämt sig för att allt ska gå bra, och hon tillåter sig att vara glad. Bittra jag kunde naturligtvis inte låta bli att påpeka att jag också gick in i vecka tolv utan att ha haft en endaste blödning och dessutom mådde illa, det fanns inget som tydde på att mitt foster dött. Hon ville naturligtvis inte höra det, och blev nog lite ledsen när jag sa det.

Själv tyckte jag att det var jobbigt när hon pratade om hur dåligt hon mår. Hon mår så illa att hon inte klarar av sitt jobb, och jag förstår verkligen att det är jobbigt… men jag orkar inte riktigt ta in det och tycka synd om henne. Även om hon är noga med att påpeka att det är väldigt mycket bättre att kräkas dygnet runt än att vara ogravid.

En annan väninna som jag i flera år varit i total osynk med har helt plötsligt upplevt fertilitetsrelaterade problem, och helt plötsligt upplever jag att vi är på samma våglängd igen.

Det är nog bara att acceptera att det här med barn, och att inte få dem, är en så stor och omvälvande händelse att det blir lite fnurror. Om man klarar av att vänta ut allt nu, utan att bli för osams så kanske det finns möjlighet att återuppta den täta vänskapen senare?

Första badet

20 mars, 2006

Vår lilla älskade kattunge Cytosin, den unge vi ska behålla tog sig nyss ett dopp i tolalettstolen. Stackars liten.

Hon fick sig ett riktigt bad i handfatet efter det och nu går hon omkring och tycker synd om sig själv för att hon är så blöt.

Kallelsen har kommit

20 mars, 2006

När jag kom hem från mitt terapibesök (rapport kommer kanske senare) låg äntligen kallelsen till Huddinge i vår brevlåda.

Med kallelsen låg det ett frågeformulär där man skulle svara på frågor, en av frågorna handlade om ifall man lyckats med infertilitetsbehandlingar, och det har vi ju. Jag blev gravid med hjälp av ”bara” sprutor.
När jag fyllde i rutan för ja lyckad behandling blev jag alldeles nervös. Tänk om jag då inte får göra IVF? Tänk om jag utkvalificerat mig från kön? Jag ska förhoppningsvis till min underbara gynekolog i dag eller i morgon och då får jag prata med henne om det.
Jag antar att de ändå kommer att få tillgång till min journal, så det spelar ingen roll vilka rutor jag kryssar i.

Grattis!

19 mars, 2006

En vän var just här på besök. Vi hade jättetrevligt och precis innan hon skulle gå sa hon att hon var tvungen att berätta något för oss.

Jag spände mig i hela kroppen och var beredd med minen jag tar på mig när folk berättar att de är gravida… men det hon skulle berätta var att hon och hennes sambo hade gift sig i hemlighet. Hon var lite orolig för att jag skulle bli besviken över att inte fått vara med, men det blev jag ju inte alls. Jag kunde bli hundra procent glad, och det var så skönt att kunna säga ett ärligt grattis utan några som helst elaka tankar i bakgrunden.

Dessutom lovade hon en fest till sommaren, som jag så klart ser fram emot, bröllopsfester är alltid roliga!

Kallprat om väder

19 mars, 2006

Vädret just nu följer mitt humör väldigt bra.

Det har varit iskallt avvaktande medan jag väntade ut resultatet av den här behandlingen. När sedan mensen kom såg vädret till att bli sympatislaskigt och ledset. Och i morse när jag vaknade och var förbannad på min kropp som det bara är fel, fel, fel på så yrde snön ilsket stormande utanför fönstret.

Nu lagom tills jag har lugnat ner mig och ätit en ordentlig frukost har solen kommit fram och den yrande snön är helt borta.

Skönt att vara överens med någon i alla fall, om det så bara är väderguden.

Första sprutan

18 mars, 2006

Försök sex med hormoner inlett. Jag tog precis första sprutan.

Och lite bra känns det ändå att jag kan börja försöka direkt igen, det har aldrig hänt mig förut.

Nu hoppas jag att det ska lyckas den här gången, och annars får vi förhoppningsvis göra IVF nästa gång.

Återupptäckte just

18 mars, 2006

Jag ringde just och beställde en pizza (jo på lördagar är det svullardag) och då kom den fram den där pigga och glada rösten som jag en gång i tiden använde ofta. Jag hade glömt bort hur den lät. Det dröjer nog innan jag orkar plocka fram den i samtal som är längre än 30 sekunder, men det var skönt att komma ihåg hur jag brukar låta.

Svårt val

18 mars, 2006

Den 27/3 förväntas jag börja plugga heltid igen, men innan dess redan på fredag ska jag skriva en tiopoängstenta i biokemi, C-kursnivå.

Jag kan säga redan nu att jag kommer att köra tentan. Egentligen tycker jag att det är intressant och jag hade inte alls några problem att hänga med på föreläsningarna och förstå när jag läste kursen. Men nu klarar jag inte av att samla ihop mig och plugga, det är ganska mycket ”lära-utantil” och min hjärna fungerar inte alls lika bra som den gjorde för några år sedan, jag har jättesvårt att komma ihåg begrepp och ord.

Jag har kommit in på två kurser nästa period, är det någon som orkar komma med ett förslag på vilken jag ska läsa, själv kan jag inte alls bestämma mig.

1) Biochemical Toxicology
+
En måste-läsa-kurs för att få ut examen, det är skönt att få den avklarad
+ Jag har läst mycket biokemi på senaste tiden, och det är bra att ha någorlunda färska kunskaper
+ En hemtenta istället för ångest sitta i hemsk sal och skriva
+ Kursansvarig är en favorit hos mig.
Jag är rätt ointresserad av ämnet
Tungt schema. Mellan 9-17 varje dag
Kursen ges på engelska, vilket inte är mitt modersmål och gör det lite svårare att ta bra anteckningar

2) Populationsgenetik
+ Den kurs jag är mest intresserad av på hela utbildningen. Att den här kursen fanns på SU fällde avgörandet när jag valde universitet.
+ En hemtenta istället för ångest sitta i hemsk sal och skriva
+ Kursen ges på svenska
+ Eftersom jag är så intresserad blir det nog ganska lätt att klara kursen
Eftersom det här är en favoritkurs och jag kanske vill forska på det här området är det bra att läsa kursen på slutet, så att jag finns i färskt minne hos professorn när jag ska söka forskartjänst.
Jag är inte överförtjust i en av lärarna som har många föreläsningar
Tungt schema. Mellan 9-17 varje dag

Smärta

18 mars, 2006

Jag läste någonstans att riktigt smärtsamma menstruationer har man bara ifall man har ägglossat. Det stämmer inte alls på mig.

De menstruationer jag fått spontant kommer ungefär var tredje månad och försiggås inte av någon ägglossning. De är otroligt smärtsamma, jag brukar kräkas av smärta och har någon gång även svimmat. Däremot så brukar bara smärtan hålla i sig några timmar och sedan är det över.

Den här smärtan som jag har nu efter en ägglossning som inte ledde till graviditet gör ont hela tiden. Jag har haft så ont i magen ända sedan i går morse att det inte räcker med Ipren för att få bort smärtan. Men ändå är inte smärtan så bedövande att jag blir sängliggande.

Modeblogg

17 mars, 2006

Nu ska jag ge mig in i modebloggandets hårda värld. Som tröst för att det är otroligt synd om mig har jag idag shoppat loss på H&M:s webbshop. Alla de nyinköpta kläderna kan beskådas här till höger. Kanske kommer det nya bilder med kläderna på kattmamman senare ifall de passar bra.

Men annars tror jag att jag håller mig till infertilitetsblogggande, det är nog mer min grej.

Känner ingen glädje

17 mars, 2006

Tinselflickan är så otroligt lycklig över att vara framme i kön för landstingsfinaniserade IVF-försök. Naturligtvis är jag superglad för hennes skull.

För min egen del, att även jag är framme i kön orkar jag inte känna någon glädje över alls. Jag hoppades nog så mycket på det här försöket, förra gången med exakt samma behandling blev jag ju gravid. Nu har segervissheten runnit av mig helt. Jag är tillbaka i ”Det är ingen idé att försöka det kommer ändå aldrig att gå”

2006 skulle bli vårt år. Jag och kattpappan firade lyckligt av det avskyvärda 2005, året då vi båda mått så dåligt. Vi såg fram emot 2006 som var året då vi skulle bli föräldrar.
Vi var bjudna på fest på nyårskvällen men valde att fira för oss själva, det var ju vårt sista nyår när det bara var vi två. Jag mådde illa eftersom det i min mage låg ett litet frö, så det var rätt skönt att slippa andas in de kräkframkallande spritångorna som alltid vilar över en nyårsfest. Vad varken jag eller min kropp visste den kvällen var att det lilla fröet i min mage inte hade något hjärta som slog längre. Det hade slutat slå dagen innan.

De första fyra dagarna på det nya året invaggade oss 2006 i säkerhet, men sen visade det sitt rätta ansikte. Den 5:e januari upptäckte vi att fostret var dött.

Och nu sitter jag och blöder ut vår sista chans att ändå få bli föräldrar 2006.

Det blir återigen en barnlös midsommarafton, valborg, födelsedagar, släktträffar, julafton och på nyårsafton blir det bara jag och kattpappan igen.

I all ensamhet

17 mars, 2006

Min blogg är nere för tillfället. Men jag antar att den för eller senare kommer upp, och eftersom jag fortfarande kan publicera inlägg så fortsätter jag att prata för mig själv.

Jag ska alltså få en kallelse för att komma på informationssamtal på Huddinge. Det blir den 28/3. I morgon kan jag börja på en ny sprutbehandling för att försöka själv en sista gång innan vi gör IVF. Jag skulle också kunna låta bli att börja med sprutorna och hoppas på att få göra IVF:en tidigare, men eftersom jag inte har någon ägglossning av mig själv så har jag inte heller någon mens… så att inte köra sprutbehandling skulle bara försätta mig i ett vaccum av väntan. Även IVF måste ju påbörjas i starten av en ny cykel som jag har förstått det.

Min läkare är på semester den här veckan, så jag kan inte disskutera med henne hur jag ska göra heller.

För övrigt är jag rätt groggy av de där satans sömntabletterna, så om det jag skriver blir en aning osammanhängande så finns det en förklaring.

Djup suck

17 mars, 2006

Jag satt och funderade lite på hur vi ska gå vidare nu. Över sommaren har min klinik stängt och då får jag inte göra behandlingar… kanske skulle jag ringa CvL och kolla läget för att göra en privat IVF.

Bara på skoj surfade jag in på Huddinge sjukhus hemsida, det är där de landstingsfinansierade IVF:erna görs i Stockholm. Av en händelse såg jag att telefontiden för frågor om kötiden var just nu, så jag ringde. Den jag pratade med tog mitt personnummer och slog upp oss. Och när hon hittade oss konstaterade hon att vi var framme i kön, och att en kallelse borde gått ut för länge sedan. En förklaring till varför den inte gått ut fick jag inte, och inte heller någon ursäkt. Bara en sur fråga om jag ville ha en tid.

Det här är ju det största och viktigaste i hela mitt liv, och människan har mage att vara undrande om jag verkligen vill ha en tid? Varför tror hon att jag ringde? För att kunna skratta och säga att ja jag vill ju inte ha barn, ta bort mig ur den där fåniga kön genast?

Hon skulle skicka en kallelse för informationssamtal… och har jag inte fått den snarast så ringer jag igen, nu litar jag inte på Huddinge längre.

Så var det roliga slut för den här gången

17 mars, 2006

Jag vaknade av en grym mensvärk… och förstås så var det på riktigt. Menshelvetet är här nu… och vi får lägga till ytterligare ett försök till listan av alla misslyckade försök. I morgon är det sprutdag ett för nästa försök.

I går innan vi somnade konstaterade vi att om vi skulle lyckas på det nya försöket bli barnets bf på julafton. Vi skojade lite om den dåliga planeringen, och att vi nog borde vänta så att barnet föds tidigast i maj. Det finns ju en massa människor som tror att det är så det fungerar… att man kan bestämma datum när bebisen ska komma.