Archive for februari, 2006

Sköldkörtelrapport

28 februari, 2006

Min läkare ringde. Jag har inga antikroppar i blodet mot sköldkörteln och det är bra antar jag. Jag har faktiskt ingen riktig koll på vad det här innebär, jag borde nog läsa på lite mer någonstans. Någon som har länktips?

I alla fall ska jag fortsätta äta Levaxin eftersom jag hade förhöjda värden.

Idag

28 februari, 2006

Jag ska iväg och träna nu. Det har gått riktigt dåligt med träningen på sista tiden. Jag som förut alltid tränade… nu är det hur svårt som helst att komma iväg.

Idag har överhuvudtaget varit en dålig dag. Jag har inte fått något gjort alls.

Kattungarna

28 februari, 2006

I går träffade vi killen som förhoppningsvis ska bli husse till våra kattungar Adenin och Guanin. Han bor några kvarter härifrån så att jag kan komma och hälsa på ibland, han var verkligen intresserad och påläst och verkade bra på alla sätt. Dessutom ville han ha båda två, att få sälja två darlingar till samma ställe är en dröm för mig.

Hoppas nu bara att han vill ha dem.

Skönt att ha det gjort

27 februari, 2006

Jag har idag lyckats få iväg två riktigt jobbiga mail. Jag sitter i två styrelser, i den ena som ordförande och i den andra som sekreterare.

Idag skickade jag iväg ett mail till vardera styrelsen och förklarade att jag är sjukskriven och inte orkar göra allt det jag borde. Det är riktigt jobbigt att erkänna det och som vanligt får jag de där fake-vibbarna. Jag gråter ju inte hela tiden, i förrgår var jag t.o.m. och shoppade på bokrean, inte kan jag vara sjuk.

Samlag på beställning

27 februari, 2006

Till på onsdag har vi blivit ordinerade samlag och innan dess får kattpappan inte slaska ut något så att det blir för lite spermier kvar.

Jag har en killkompis som tyckte att det lät helt fantastiskt att bli ordinerad att ha sex av läkare. Själv tycker jag inte att det är ett dugg roligt. Spänningen och spontaniteten är ganska långt borta i sådana situationer kan jag säga.

Glad

27 februari, 2006

Jag är precis tillbaka från besök hos min gyn. Det har varit en bizzy dag för mig med både kuratorbesök och gynbesök.

I alla fall ser allt i min mage väldigt bra ut. Jag har två ägg på 14 resp. 12 mm och slemhinnorna är precis så tjocka som de borde vara.
Jag är väldigt hoppfull, två ägg innebär två chanser eller t.o.m. två på en gång. Samtidigt är jag så rädd, så rädd för att det inte ska fungera. Jag är så rädd för mina egna reaktioner ifall det inte lyckas. Jag vet att chanserna att lyckas även för dem som har optimal egen ägglossning inte är jättestora och det är inget konstigt med det, dessutom vet jag att jag kan sätta igång med ett nytt försök direkt, men ingen av de här vetskaperna tröstar mig ett dugg, det måste lyckas nu.

Jag försöker styra undan varenda hoppfull tanke, jag vill inte tro, vill inte hoppas. Men samtidigt är det väldigt skönt att kunna flyta iväg i lyckliga drömmar, bara för en liten stund.

Inte som andra?

27 februari, 2006

Är jag onormal? Jag kommer precis tillbaka får ett besök hos min första kurator, jag går ju hos två nuförtiden.

Vi pratade om mina känslor inför gravida magar och jag erkände att jag ibland får impulser att vilja skada dem. Jag skulle naturligtvis aldrig skada någon på riktigt, jag som inte ens dödar mygg, det är bara tankarna som virvlar runt i min skalle. Jag hade fått för mig att vi är fler som kan känna så inför gravida magar med ett tillhörande självgott leende, men kuratorn verkade uppriktigt förvånad och sa att många brukar tycka att det är obehagligt men inte så starkt som jag känner.

Antingen är jag bara ärligare med mina mörka känslor, och har ganska lätt för att formulera mig med ord? Eller så är jag mörkare än alla andra?

Inbillning?

26 februari, 2006

Jag tycker att det stramar lite i sidorna, kanske är det ägg på gång.

Nu när jag tar gonadstimulerande sprutor känner jag efter hela tiden och inbillar mig en massa saker. Till skillnad från de som gör IVF vill jag absolut inte ha många ägg. Fler än två ägg leder till avbrytande av behandling, risken att få fler än tvillingar är för hög. Därför räcker det inte för mig att oroa mig för att det inte blir några ägg, jag måste också oroa mig för att det ska bli för många.

Vad ska man säga?

26 februari, 2006

Ibland blir jag avundsjuk när jag läser bloggar. Jag blir avundsjuk på dem som har problem med sina föräldrar/svärföräldrar. De går inte att prata med föräldrarna, de förstår inte, de kommer med sårande förslag.

Jag och kattpappan lever i en såpopera vad det gäller delar av våra föräldrar. Det finns ingen möjlighet att diskutera alls. Istället får vi oss till livs en massa svek, lögner och oförmågor att hantera konflikter (och då har vi inte alls närmat oss infertiliteten utan det här är vardag)

Varken min eller kattpappans uppväxt var vanlig… båda innehåller delar som folk skakar på huvudet över och säger ”Hur kan man göra så mot ett barn?”

Avundsjuk

25 februari, 2006

Astillbe skriver i sin blogg att hon kan glädjas med okända gravidas magar. Själv hatar jag allas magar och tycker att alla ser självgoda ut. Dessutom får jag för mig att de ser ner på mig som inte har några barn. Snacka om att vara egocentrisk, de har förmodligen inte ens lagt märke till mig.

Om jag någon gång blir gravid tror jag inte att jag någonsin kommer att stoltsera med min mage, och jag kommer aldrig någonsin att sätta på mig en tröja som det står bebis på, jag blir av någon anledning väldigt ledsen av just de där tröjorna. Det räcker inte med att de är gravida, de måste tydligen skryta om det en extra gång och hånas dubbelt.

Jag trodde innan jag blev gravid förra gången att bara jag fick det där plusset så skulle jag vara stolt och glad. Men jag mådde inte ett dugg bättre och jag tyckte att det var lika hemskt med gravida som jag tyckt innan. Detta gjorde förstås att jag tyckte att min egen graviditet var hemsk också (inte för mig men för alla andra) vilket resulterade i att jag inte berättade om det för någon.
Det här låter rätt snurrigt inser jag, och jag är medveten om att allt jag gör och känner inte är så rationellt.

Nerringd

23 februari, 2006

I morse la jag upp en ny annons på de två kattungarna som ännu inte har blivit tingade, och nu har jag blivit nerringd. Jag har fem personer inbokade som ska komma och titta. Det är skönt att det nu blivit min marknad istället för köparnas så att jag verkligen kan välja vem jag vill. Den som verkade bäst bara över telefon var killen som vill köpa båda två. Det vore perfekt om kattungarna kunde fortsätta att få sällskap av varandra hela livet.

En av personerna undrade om det gick att pruta ner priset lite, hon kommer nog inte att få köpa. Inte heller personen som undrade om hon fick ta med sig kattungen hem direkt.

Och så lite mer rapport

23 februari, 2006

Min underbara läkare lovade mig så många VUL jag ville ifall jag skulle bli gravid igen… eftersom jag naturligtvis kommer att vara orolig när det gick som det gick förra gången.

Så nu har jag löften både från min barnmorska och från min läkare om flera VUL.

Jag kanske kan göra några hos barnmorskan och några hos läkaren, så att ingen förstår riktigt hur desperat jag är.
Fast först måste jag ju bli gravid igen förstås, och det är ju osäkert om jag någonsin kommer lyckas med igen.

Mer rapport

23 februari, 2006

Ännu var inget endaste ägg större än en millimeter trots att jag är på sprutdag åtta idag. Jag är så otålig vill att allt ska gå fort. Fast min läkare tycker att det är bra att det går långsamt, då blir man inte överstimulerad och äggen får bättre kvalitet.

Läkarrapport

23 februari, 2006

Jag är tillbaka från besöket hos min läkare/gynekolog.

Hon hade inte fått antikroppssvaret från mitt blodprov angående sköldkörtelproblemet. Men som vanligt förstod hon sig på det där med att man inte orkar vänta. Jag fick Levaxin utskrivet och ska börja äta redan nu.
Hon sa att egentligen borde hon remittera mig till en specialist, men de har ju så långa väntetider, och vi vill ju inte att det här försöket ska gå åt skogen medan vi väntar. Så medan jag väntar på att få komma dit så börjar hon medicinera mig.

Problemet är att Levaxin inte ska ätas samtidigt som Kalcium (mjölkprodukter), så nu har jag ingen aning om vad jag ska äta till frukost. Jag måste äta tabletterna på morgonen annars kommer jag aldrig att komma ihåg dem. Min standardfrukost består av mannagrynsgröt och bröd med Kesella. Vad sjutton ska jag byta det mot som inte är fett (jag har ju PCO-viktproblem också) och som inte innehåller kött (jag har inte ätit kött på 18 år och tänker inte börja nu heller)

Sprutorna gör underverk för min hud

23 februari, 2006

Det enda skönhetstips som verkligen fungerar för mig är gonadstimulerande sprutor. Jag har provat alla möjliga dyra krämer och gått på ansiktsbehandlingar och fått ännu dyrare krämer rekommenderade men inget biter riktigt på min PCO-hud. Men när jag tar sprutor blir min hud persikolen.

Kul att det kan komma något roligt ur det här eländet.

Märklig dag

22 februari, 2006

I dag har jag suttit och läst igenom Helgas dagbok som Anna tipsade mig om. Jag har suttit här och smågråtit för mig själv hela dagen. Dessutom har jag följt OS-sprintloppen på TV där det blev guldmedalj, och då har jag jublat.

Nu ska jag snart iväg och rida, veckans höjdpunkt, men också veckans stålbad. Jag träffar ju mina vänner och får frågan hur jag mår… vad ska jag svara, hur ska jag vara, och är det ytterligare någon som kommer med besked om graviditet?

Dagens lärdom

22 februari, 2006

Gårdagens goda krämiga risotto gör sig inte riktigt rättvisa efter en natt i kylskåpet och två minuter i mikron.

Är det jag som är pessimist?

22 februari, 2006

Jag måste återigen återkomma till min gravida väninna, jag tycker att hon är så otroligt naiv, kanske är det inte alls så, men då döljer hon det väl.

Väninnan är alltså gravid och hon har en ganska stor mage. Ganska nyligen var hon på intervju för ett nytt arbete, och nu är hon väldigt förvånad över att hon inte fått det. Hon jobbar i en totalt mansdominerad bransch och är extremt välutbildad och har flera års erfarenhet. Företaget hon sökte jobb på är också ett traditionellt mansdominerat företag.

I den naiva drömvärlden skulle den gravida väninnan ha lika stor chans att få jobbet som någon man. I den verkliga världen tror jag inte ens hon har en chans mot relativt oerfarna killar. Oavsett vad hon har för avsikter eller säger tas det för givet att hon som kvinna kommer att ta hela eller i alla fall nästan hela ansvaret för barnet. Inte vill företaget anställa någon som de tror kommer att vara barnledig i minst ett år, sedan kommer att jobba 75 % i 6 år och som dessutom kommer att vabba en hel del. Och företaget har ju stort stöd i statistiken för det är ju så de flesta väljer att dela upp det.
Jag hoppas att jag har fel och att hon faktiskt får jobbet, men jag skulle bli väldigt förvånad.

Infertilitetsbloggar

22 februari, 2006

Jag har läst ett gäng infertilitetsbloggar. Det är fascinerande för jag kunde ha skrivit varenda en. Vi skiljer oss något åt i ålder och sysselsättning men annars är känslor och reaktioner identiska hos oss allihop. Och det här är tjejer jag aldrig träffat, jag har inte ens mailat med dem utan jag har bara hittat deras bloggar.

Det är ju skönt att inse att det jag känner och det jag gör är helt normalt och hör till sjukdomen infertilitetsius. Men det är beklämmande att sjukvården är så dåligt insatt. Vad jag vet finns det inte en enda forskningsrapport som tar upp alla de här symptomen vi infertila har. Och varför erbjuds inte kuratorkontakt automatiskt i samband med en infertilitetsutredning?

Magträning

22 februari, 2006

En av mina gravida väninnor var här i går. Hennes bebis är ungefär en vecka yngre än vad min skulle ha varit ifall den hade stannat kvar, det gör ju det hela extra jobbigt.

Jag tror faktiskt inte att hon har en aning om att jag tycker att hennes mage är jobbig, jag har inte berättat det för henne, vilket jag kanske borde ha gjort?
För henne är verkligen inte graviditeten en stor grej… eller det kanske den är, men hon har inte sagt ett knyst om det. Så vitt jag vet har hon egentligen aldrig drömt om barn, jag tror visserligen att knytet var planerat… men hade det inte blivit något hade hon köpt en till katt istället och inte sörjt så mycket över det. (I alla fall är det vad hon tror skulle ha hänt, i verkligheten hade hon kanske också ramlat ner i det stora svarat hålet. Det är svårt att veta hur man skulle ha handlat i en situation som man inte varit i)
Och eftersom det inte är en stor grej för henne kan hon omöjligtvis sätta sig in i att jag tycker att det är jobbigt.

Det var trevligt att träffa vännerna… men det var jobbigt. Mitt i alltihop började den gravida diskutera barnvagnar. Både jag och kattpappan blev tysta och ämnet lades snabbt ner. Annars var det inget prat alls om magar eller bebisar… ändå hade jag sådan ångest hela natten, jag har inte sovit mycket alls… hennes gravida mage som kunde ha varit min och hennes barnvagnsprat har snurrat runt i hjärnan hela natten.

Kuratorrapport

21 februari, 2006

Tillbaka från kuratorn, hon hade en hel del bra att säga, och en del mindre bra också.

Det här jag pratar om att inte våga/orka/kunna hoppas att något ska gå bra, utan att jag hela tiden förväntar mig att det ska gå åt skogen sa hon var vanligt vid depressioner. Man orkar inte med smärtan och därför tillåter man sig inte att känna någonting, varken bra eller dåliga saker. Det är ett sätt att överleva dagen och inte bryta ihop.

Hon sa också att jag nästan kunde betrakta min ovilja mot gravida och deras magar som en fobi. Och att jag skulle behandla det så för att undan för undan kunna komma tillbaka, alltså som man gör om man är rädd för spindlar… man tvingar sig själv att klappa dem. Det är väl det jag ska göra ikväll när den gravida kompisen kommer förbi.

Och så sa hon att jag skulle se till att göra saker som jag en gång i tiden hade tyckt var roliga, även om det bara känns motigt och tråkigt nu. Det värsta är att jag inte kan komma på något jag brukade tycka var kul, även om jag vet att jag hade ett liv.

Sen hade hon någon idé om att vi skulle göra ett avbrott i barnalstrandet och hitta tillbaka till oss själva… och jag kan förstå tanken bakom något sådant, men det kommer aldrig att hända. Vid tanken på att inte ens försöka kommer många elaka tankar upp i mitt huvud, de har alla med att inte leva längre att göra.

Bättre idag

21 februari, 2006

Idag mår jag lite bättre. Hela dagen igår gick åt till att gråta, men konstigt nog sov jag hela natten igenom utan att ha ätit en endaste tablett.

Jag ställde in en del saker igår, bl.a. några fikaträffar, och jag tror att det kan ha gjort att ångesten släppte lite.
Jag älskar att få gå ut, få träffa folk, få klä på mig något annat än mjukisbyxorna. Men jag orkar inte, det blir bara ångest och stress.

Idag kommer två kompisar hit och ska se på kattungarna, den ena av dem är gravid… vi får se hur det går. Det känns inte lika stressigt som att behöva gå ut i alla fall.
Dessutom kommer det över en tjej som eventuellt ska köpa den lilla hankattungen, hon har varit och hälsat på honom förut.

Dessutom står ett kuratorbesök på min agenda idag. Jag ska träffa husläkamottagningens kurator, henne har jag inte träffat förut, hoppas hon är bra.

Missfallet i repris

20 februari, 2006

Missfallet kommer tillbaka. Jag har hittills inte sörjt som att jag förlorade ett barn utan har mer varit ledsen för att många yttrligare månader gick till spillo.

Jag har tänkt att det var något fel på fostret så att det ändå inte kunde leva.

Men nu när det kanske är mina sköldkörtelvärden som är skuld till allt så ser jag det lilla knytet framför mig. Sista gången vi såg den var den ju död, men den hade så fina armar, ben och ett litet huvud.
Det var kanske inget fel alls, bara miljön omkring den som gjorde att den inte fick fortsätta leva. Min kropp dödade mitt barn.

Svar på en kommentar

20 februari, 2006

Jag mår så dåligt just nu. En inte alltigenom medstrykarkommentar till mitt tidigare inlägg om min gravida vän som planerar för framtiden fick mig att bryta ihop. Jag sitter här med tårarna forsande ner för kinderna och försöker få ordentligt med luft.
Jag klarar inte av fler motgångar just nu, inte ens av det här larviga slaget, där det inte ens är en äkta motgång.

Jag vill i alla fall besvara kommentaren:
Tina man ska självklart inte utgå från att det kommer att skita sig, även om jag själv inte klarar av att göra något annat.
Men jag efterlyser ödmjukhet mot mig. Mot mina många år av kamp för att bara få testa positivt, mot mitt missfall, mot min depression som blivit resultatet av allt det här.
Jag är medveten om att världen inte snurrar runt mig. Men påstår man sig vara en nära vän kanske man inte ska bre på om den lyckliga framtid som jag kanske aldrig får uppleva?

Orkar inte

20 februari, 2006

Min läkare ringde just. Blodprovet jag gjorde i fredags visar att jag har lite låg sköldkörtelfunktion. Var det därför jag fick mitt missfall?

Jag orkar inte mer nu.

Varför drabbar allt jävla skit mig?
Eller det kanske det inte gör, men jag är så långt ner att jag inte ser någon ände.

Varför?

20 februari, 2006

Jag mår pyton!

Jag har faktiskt ingen lust att göra någonting, inte ens bli gravid. Eller jo, jag vill nog bli gravid men graviditeten har mist mycket av sin glans.

För mig har en graviditet alltid varit en gåva, men nu när alla runt omkring mig bara blir gravida utan att ens reflektera över det inser jag ännu mer att det är något fel på mig som kämpar. Det är tydligen så att antingen knullar man och det blir barn och då måste man nog köpa en större bil. Eller så blir det inte barn och då kan man behålla sin coola bil och sen var det inte mer med det.

Jag pratade med en av alla de där väninnorna jag har som är gravid. Hon planerar in en heldagsaktivitet exakt en månad efter beräknad förlossning, hennes mamma hade redan erbjudit sig att vara barnvakt.
Hallå! Vart är ödmjukheten?

– Hur vet hon att allt kommer att gå bra, så att det faktiskt finns en bebis som måste barnvaktas?
– Hur vet hon att hon inte går tre veckor över tiden?
– Hur vet hon att bebis kommer att vara frisk?
– Varför tror hon att det kommer att kännas bra att lämna bort bebis när den är så liten?

Och till sist, varför är det hennes mamma som ska ta hand om bebis? Det finns ju en pappa till bebis!

Tillbaka

17 februari, 2006

När jag postade det förra inlägget dök bloggen upp igen. Mycket märkligt! Det kanske är trötthetshallucinationer från mig?

Kan ni se min blogg? *ropar*

17 februari, 2006

Min blogg är alldeles borta från min dator, fast den finns här i administratorverktygen? Är det någon som ser den?

Inget svar på det här inlägget tolkar jag som att den är borta för er andra också *s*

Hoppas att det löser sig under helgen.

Standardrubrik = Tröööött, Sprutdag 2

17 februari, 2006

Inatt har jag sovit säkert en bit över två timmar. Jag vet att jag inte sov klockan tre, men klockan fyra har jag inget minne av att jag tittade på klockan så då sov jag säkert. Jag hade ställt väckarklockan på sex och nu är jag uppe mer död än levande.
Jag är inte så imponerad av tanken på sömntabletter, men nu börjar det här bli jobbigt, jag har inte sovit ordentligt den senaste månaden.

Vi ska åka och hälsa på svärfar i Blekinge om några timmar, innan dess ska jag ha hunnit med ett läkarebesök hos husläkaren och ett blodprov hos gynekologen.

Vi kommer hem på söndag kväll så tidigast då, kanske inte förrän på måndag kommer nästa inlägg från mig.

Missad lunch

16 februari, 2006

Idag dissade jag en lunchdate jag hade med Marmelad, jag kände att jag var tvungen att vara beredd att kasta mig iväg till min läkare så fort hon ringde. Jag tror dock inte att Marmelad sörjer den missade lunchen speciellt mycket, hon har nog annat i tankarna just nu, te.x det positivt graviditetstest hon just gjort :-) Jag är jätteglad för hennes skull!!!! Fast ett litet sting i hjärtat blir det ju förstås, när är det min tur tro?`

Jag hade hunnit luncha i X antal timmar för jag fick inte tid förrän 18:30. Besöket gick bra, jag hade inga cystor så det var fritt fram att börja med sprutorna. Ikväll tog jag den första sprutan på länge, det var lite läskigt eftersom jag hunnit komma av mig, men det gick jättebra förstås. I början av en sprutperid gör det inte alls ont, men efter ganska många veckor av sprutor blir magen ganska öm och det blir lite obehagligt. Förhoppningsvis ska jag bara behöva spruta två veckor nu och sedan ska jag inte behöva spruta på flera år.

Jag berättade för min läkare att jag är sjukskriven och hon är verkligen ingen tröstens kvinna. Hon är mer en väldigt praktiskt läkare, så hon tittade i mina papper en gång till och sa att med allra största sannolikhet kommer jag att bli gravid snart igen och det vet jag ju… men det hjälper liksom inte. I alla fall ska jag få gå dit i morgon bitti och ta lite blodprover för att bland annat kolla sköldkörteln… bara för att utesluta att det är något hormonellt som gjorde att jag fick missfall sist.

Bara två kvar.

15 februari, 2006

En av kattungarna är nu tingade. Det var den gulliga tjej som var här i lördags som bestämde sig för att min lilla minstingkattunge ska bli hennes nya familjemedlem. Jag föder ju upp katter, men jag gör det i extremt liten skala. För mig är det otroligt viktigt att varenda liten kattunge som jag investerat så mycket tid och kärlek i ska få ett bra hem och det tror jag att lilla Thymin får.

Nu ska jag bara hitta två fina hem till. Jag har två intressenter, en per kattunge, men ännu är inget klart.

Jag är ond

15 februari, 2006

I dag på vägen hem från mataffären mötte jag en ung vacker mamma. Den unga vackra mamman gick med hela huvudets instoppat i sin barnvagn och gullade med sin bebis. Hon var så upptagen att hon inte märkte att en påse med äpplen ramlade ut ur hennes matkasse. Onda kattmamman som i vanliga fall genast skulle plockat upp äppelpåsen gjorde ingenting utan gick bara tyst därifrån och tänkte att hon har minsann fått en bebis hon ska inte ha äpplen också.

Utmanad

15 februari, 2006

OK, nu ska jag ta tag i utmaningen. Fast som vanligt när det handlar om kedjebrev skickar jag inte vidare till rätt antal personer :-)

Uppgiften lyder:Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ned i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade

1) Jag går aldrig mot röd gubbe. Även om det är mitt i natten och alldeles tomt på bilar måste jag trycka på knappen och vänta på grön gubbe.

2) Jag kan inte gå på ett årsmöte utan att ta på mig uppgifter. Ofta slutar det med att jag har en styrelsepost, en gång blev jag till och med ordförande. Jag klarar inte av den där tystanden när alla sitter och ser på varandra och hoppas att någon annan ska ta på sig uppgiften.

3) Jag använder alla kläder jag har. Jag har tre garderober fullproppade med kläder, och jag använder alla. För att klara av det har jag olika system där jag använder plagg från vänster till höger.

4) Jag petar mig i näsan. I ensamhet petar jag mig ofta i näsan, fast jag tycker verkligen att det är äckligt så jag tvättar alltid händerna ordentligt efteråt.

5) Jag tycker att det är kul med kattutställningar. Den värsta ovanan av alla måste ju vara den att klockan fem på morgonen släpa upp en stackars katt, åka över halva stan för att sätta katten i en bur och sedan låta den sitta där till sena kvällen. Har vi väldigt tur får vi en stor kokard med oss hem, men oftast resulterar det hela i ingenting.

Jag utmanar Linda, bebislängtan

Förbjudet!!!!

15 februari, 2006

Nu har jag gjort det mest förbjudna

Jag räknade ut att om jag nu har mens, och om jag i morgon börjar ta sprutor, och om jag av sprutorna får en normal cykel, och om jag blir gravid, och om jag inte får missfall, så får jag ett bf till 23/11

Sånt här får jag bara inte göra! Det alldeles för många om på vägen och det gör så ont när något av om:en skiter sig.

Egen specialist

15 februari, 2006

Nu har jag pratat med en annan läkare, men precis som jag misstänkte visste hon ingenting. Min klinik är liten och det är bara min läkare som är fertilitetsexpert där.

Eftersom jag hängt i det här ”kan-inte-få-barn” så länge har jag med åren blivit väldigt påläst. Jag utbildar mig dessutom till molekylärbiolog och har fått en del kunskaper om befruktning och hormoner därifrån.
Så därför tror jag att jag har större kunskaper än många läkare inom just det här området.

Jag har i alla fall bestämt mig för att hoppa över sista omgången med tabletter och inte heller ta några sprutor idag. Min läkare är tillbaka i morgon efter lunch och då får jag förhoppningsvis korrekta instruktioner.

Läkare ledig idag

15 februari, 2006

Min läkare är underbar! Men damen som svarar i telefonen på kliniken är inte lika underbar.

Hon konstaterade torrt att min läkare är ledig idag, hej då!
Vänta ropade jag, jag måste ju få veta vad jag ska göra. Jag går ju på behandling nu, om jag blöder ska jag fortsätta med tabletterna, eller ska jag spruta eller vad ska jag göra?
Så nu ska en annan läkare ringa mig under dagen.

Mina mediciner kostar flera tusentals kronor (jag får dem på högkostnadsskyddet). Att hon bara tänkte lägga på luren och låta mig gissa vad jag ska göra och kanske på så sätt kasta bort en hel cykel verkar inte helt korrekt samhällsekonomiskt.
Att jag dessutom är sjukskriven för att jag mår så dåligt över det här med behandlingarna kunde ju inte hon veta, men jag tror inte att jag är unik.

Jag blöder

14 februari, 2006

Och nu fick jag helt plötsligt en förklaring till min värk som jag skrev om alldeles nyss. Jag har blod i mina trosor. Bara 43 dagar efter missfallet, det låter ju helt normalt.

Jag blir alldeles till mig, tänk om jag har ägglossat av mig själv. Alla läkare överallt sa att kroppen börjar fungera efter ett missfall, visst sa jag och trodde inte ett spår på dem. De gör jag visserligen fortfarande inte, men just den här gången kanske det var något som fungerade? Jag tänker i alla fall inte lita på kroppens egen förmåga utan hoppas få börja med sprutorna redan i morgon.

Om det nu är mens jag har vill säga. Jag har aldrig känt något i äggledarna när jag blöder förut. Jag ska i alla fall ringa min läkare det första jag gör när jag vaknar, förhoppningsvis kan jag få komma dit redan i morgon eller i alla fall få en förklaring över telefon.

Konstig värk

14 februari, 2006

Jag har ilande ont i mina äggstockar. I alla fall på den plats där jag tror att äggstockarna borde sitta. Det är väldigt märkligt i alla fall. Just nu äter jag ju både östrogen och gulkroppshormon så äggstockarna borde vara garanterad ineffektiva i min kropp. Jag är dessutom undersökt ordentligt efter den proffsiga skrapning jag fick efter missfallet så inget därifrån borde kunna spöka heller.

Det lär visa sig vad det är i alla fall!

Fake

14 februari, 2006

Ringde min läkare och bokade om tiden på fredag. Jag kände mig som en riktig fake. Hallå kan jag resa bort kan jag väl plugga liksom! Fast att åka och hälsa på svärfar är ju inte detsamma som att åka på en nöjessemester.

Överhuvudtaget känner jag mig som en fake. Jag orkar ju träffa folk, orkar klä på mig, orkar duscha och har faktiskt inte försökt ta livet av mig. Att jag inte klarar av att plugga kanske beror på att jag är lat? Det är en väldigt märklig känsla att inte klara av enkla saker som egentligen är rutin.

Ett osammanhängande inlägg utan urskiljning

14 februari, 2006

Idag är inte en bra dag. De senaste två nätterna har jag sovit nästan ingenting och det hjälper väl till med nedstämdheten.

Men framförallt funderar jag på hur jag ska orka med att i alla olika kompisgäng jag umgås i kommer det snart att finnas minst en mage. Jag kommer inte att kunna träffa någon alls. På tu man hand med den gravida kan det kanske gå bra, då tas det hänsyn till mig. Men i större grupper, särskilt med människor som inte känner mig går det inte.

Jag har bokat in en massa träffar med folk, det är jättetrevligt! Men jag blir så trött! Idag ska jag fika med en tjej och jag ska direkt säga att det inte blir mer än två timmar, för det orkar inte jag.
Jag tycker att det är jättesvårt att bryta något som är trevligt.

Igår hemma hos S blev klockan hur mycket som helst, vi hade så himla trevligt, men jag var så trött. Visste bara inte hur jag på ett artigt sätt skulle tacka för mig och gå. Därför tror jag att det är bäst att jag redan från början bestämmer att det här får ta si och så lång tid och så berättar jag det, då blir det lättare när jag måste gå.

Jag har blivit utmanad av Tinselflickan, och jag ska ta mig ann uppgiften, bara inte just nu, jag är för trött.

Måste förresten ringa min läkare nu och försöka boka om tiden för nästa besök. Jag har lyckats boka in den samtidigt som vi ska flyga ner till Blekinge. Vi ska hälsa på svärfar.