Archive for december, 2009

2009

31 december, 2009

Den kortkorta summeringen av 2009 för min egen del.

Mest skit, men bättre på slutet. Och en fantastisk ny bekantskap i Minikatten.

Ekolöfte

30 december, 2009

Ibland ångrar jag mitt ekolöfte.

För det finns så mycket snygga, roliga, billiga kläder jag vill ha.

Fast sedan brukar jag tänka på vad som måste ha offrats i form av människovärde och miljö för att kunna tillverka kläder som nästan inte kostar någonting. Och så fortsätter jag med mitt ekoköp ett tag till.

Internt

28 december, 2009

Grattis familjen AF till mini-O!

Lill och Mini ser fram emot ytterligare kompisar här i Södra förorten.

Porr

27 december, 2009

Lustigt vad besöksstatistiken sköt i höjden av förra inlägget. Tror att jag måste krydda min blogg med lite mer sex.

Porr?

27 december, 2009

Jag såg ett stycke ur en porrfilm (ja bara det är ju rätt märkligt) och det var en tjej som satte på en vattenkanna full med vatten.

Jag fattar verkligen inte grejen.

Internt

27 december, 2009

Inga fler småkatter hemma hos oss.

Det förra inlägget var bara internt och gäller en kompis utanför bloggsfären som ska föda när som helst och som hade en jobbig förlossning förra gången.

Revanschförlossning

26 december, 2009

Nu håller vi förresten tummarna för en snabb och trevlig revanschförlossning.

Vinterns sammanfattning

26 december, 2009

Så här har vår avslutning på året sett ut

  • Svininflusena (Lillkatten)
  • Svininfluensa ligth (Kattmamman)
  • Magsjuka (Lillkatten)
  • Magsjuka (Minikatten)
  • Magsjuka (Kattpappan)
  • Vattkoppor (Minikatten)
  • Streptococer i huden (Minikatten)

Jag ser med spänning fram emot vad nästa år ska föra med sig.

Lugna eller oroliga telefonröster?

26 december, 2009

Precis som förrut:

  • var Mini riktigt sjuk
  • ringde vi vårdguiden
  • blev vi uppmanade att avakta
  • blev vi riktigt oroliga och ringde en sista gång till vårdguiden
  • blev vi återigen uppmanade att avvakta
  • åkte vi ändå in till sjukhuset
  • var Minis åkomma livshotande om han inte fick vård

Jag undrar om vi någonsin kommer att ringa vårdguiden igen?

Vid en liten ovetenskaplig undersökning i bekantskapskretsen verkar det som att föräldrar kan delas in i två grupper. Den ena gruppen blir alltid uppmanade att åka in till sjukhuset med sina barn, och får nästan alltid åka hem med lite näsdroppar eller liknande på recept. Den andra gruppen blir alltid uppmanade att avvakta, även när det egentligen varit läge länge att åka in.
Min egen tolkning är att det måste bero på hur lugn man låter i telefon. Förmodligen har både jag och Kattpappan lugna telefonröster som sakligt redogör för svaren på frågorna och sköterskan tänker att med så lugna föräldrar är det ingen fara med barnet. När Lillkatten skulle födas fick jag förresten också uppmaningen att avvakta lite till eftersom hon som hon sa hörde på mig att det var långt kvar, det var det inte…

Utskrivna

23 december, 2009

Vi är utskrivna och Mini mår ok. Bortsett från att han kräks upp sin medicin.

God jul till alla jag tycker om!

Inlagda

21 december, 2009

 Gokväll!

Vi är inte de hariga föräldrarna. Tydligen. Varje gång vi åkt in till Sachska Barnsjukhuset på SÖS har vi blivit inlagda. Så ock ikväll. Just nu är Kattmamman och Mini i en 60-säng där. Han har dropp. Han har ju varken ätit eller druckit idag. Någon mat har han inte ätit som han fått behålla sedan i tisdags, men han har iallafall druckit gärna. Och inte haft feber, trots vattkopporna. Idag fick han plötsligt 40 grader, och blev jättegrinig. Först trodde vi att hudrodnaden över hela kroppen bara var från febern, men det blev mer, såg vi medan vi väntade två timmar på att få träffa en läkare. Hon sa, direkt, att han förmodligen fått en stafylokokc-infektion i huden som följd av kopporna. Vilken tur vi åkte in! För det där dör man av om det inte behandlas av antibiotika. Men nu åkte vi in. Och han behandlas. Han ska få antibiotika intravenöst flera gånger inatt. Och dropp. För han har ju inte ätit eller druckit, men han verkade inte så uttorkad. Men han väger flera hekto mindre nu, än på niomånaderskontrollen. Och han fyllde ett för två veckor sedan.

Men det blir bra. Med lite tur, om han svarar bra på det där, så får han komma hem igen imorgon. Och kanske han är rätt pigg på julafton, till och med. Och Lill har det bra hos mormor och morfar över natten.

Och nu ska jag äta middag, för det har jag inte gjort idag. Och sedan ska jag nog sova.

/Kattpappan – signing out

Uppgiven

19 december, 2009

Ibland blir jag så uppgiven.

Varför har vi det kallt och släckt här hemma? Varför köper jag inte de där fina kläderna jag såg när jag var gick förbi köpcentrumet senast? Varför sitter jag och skumpar runt på tunnelbanan istället för att köra den varma bilen?

Varför, när världens ledare tydligen tror att klimatet går att förhandla om, tror att det handlar om att behöva göra av med så lite pengar som möjligt, tror att det handlar om att få så många röster som möjligt.

Te

19 december, 2009

Jag drack en kopp vanligt svart te igår, vid åttatiden.

På kvällen var det inga problem att sova. Visserligen hade jag tagit min vanliga sömntablett, men inget extra.

Skönt att veta för mig som älskar svart te, men som inte vågat dricka det efter klockan tre av sömnpanik.

Kaffe håller jag mig nog fortfarande ifrån på kvällarna.

Två i en

18 december, 2009

2 bröllop, en klänning, ett fantastiskt ekotips (eller inte, men i alla fall)

Jaa

18 december, 2009

Någon ska gifta sig, någon annan ska ha barn.

Jag är hjärtinnerligt glad för deras skull.

Det är så skönt att kunna vara det.

Kräk, kräk, kräk

17 december, 2009

Två av fyra medlemmar i familjen Katt är nu totaldeckade.

Först trodde vi att det var en biverkan av svinvaccinet, det tror vi inte längre. Vaccinbiverkningar smittar inte.

Hoppas bara att jag klarar mig. Lill har redan kräkts i vinter, så han borde inte få det igen tycker vi.

Jag har ju som jag tidigare skrivit aldrig varit magsjuk i vuxen ålder. Nu ställs min mage inför sin största utmaning hittills, Kattpappan har nämligen inte heller varit magsjuk som vuxen tidigare.

Kattmamman goes miljö i vardagen

16 december, 2009

Eftersom jag är en dålig och svag människa började jag för några år sedan att äta kött. Tanken var att det inte skulle bli kött allt för ofta utan bara i besvärliga situationer. Här hemma när vi lagar mat har vi varit ganska duktiga till vardags, och borta äter jag det jag blir bjuden på.

Men problemet har varit dåliga dagar när ingen mat lagats och något ur frysen plockats fram eftersom barnen måste ha mat för minst en timme sedan. Det har allt för ofta blivit köttbullar eller fiskpinnar, klassiker som jag tror att de flesta småbarnsföräldrar utnyttjat ibland.

Jag är inte så säker på att quorn och soja är så väldans miljövänligt substitut så jag har inte valt sådana alternativ heller. Men nu har jag köpt på mig en massa paket med olika färdiglagade grönsaksbiffar. Ett kilopris på morötter som kunde få en att tro att de var förgyllda är det visserligen, men det känns ändå mer ekorätt.

Ont i magen av minnena

15 december, 2009

För ganska exakt ett år sedan bröt den stora galenskapen som är min värsa sömnlöshet ut.

Jag får ont i magen bara av att läsa de gamla inläggen. Och jag inser vilken piss i Nilen mitt fortsatta behov av en liten sömntablett är, i förhållande till då.

Tur att några i alla fall är uppskattande

14 december, 2009

Jag och Lillkatten är lyckliga över snön.

Kattpappan är bara måttligt glad. Allt under 25 graders värme är skit tycker han.

Går jag inte ner, får jag väl gå upp istället

14 december, 2009

Jag tröstar mig själv för den uteblivna träningen med hjälp av ischoklad.

Logiskt va?

Biverkan av sömntabletter

14 december, 2009

Aldrig någonsin förrut har det hänt att jag försovit mig för att jag somnat om efter att jag stängt av min väckarklocka.

Att somna om har aldrig någonsin varit min sport. Det har varit bra när jag ska upp, men betydligt sämre som småbarnsmamma som blir väckt på nätterna, när jag inte kunnat somna om efter att bara ha sovit 2-3 timmar.

Sömntabletterna gör så att jag somnar om efter att ha nattat om Mini.

Tydligen gör tabletterna så att jag somnar om efter att ha stängt av väckarklockan också. I morse var den ställd på sex, jag skulle upp och träna på kvart-i-sju-passet på gymmet, men det blev det inget av. Och inte blev det mycket till sovmorgon heller, för jag vaknade efter en kvart och var klarvaken, men då var det för sent att gå och träna.

Roligt, för mig i alla fall

13 december, 2009

Vi ska på bröllop i vår.

Jag älskar att gå på bröllop, och det här blir nog något utöver det vanliga. (Precis som alla andra bröllop jag varit på)

Jag ger upp tillfälligt

13 december, 2009

Jag hade ett ynkligt halvkilo kvar till min målvikt. 0,5 pyttiga kilo, ett toalettbesök bara.

Men nu har det skitit sig.

Julbord, födelsedagskalas, make som köper in pepparkakor, besök på Skansens julmarknad.

Jag lägger ner.

Det där larviga halvkilot kommer att bli mer, och så får jag ta itu med det efter jul istället.

Men jag tränar i alla fall nästan varje dag, för det är bland det roligaste jag vet.

Nu ska jag göra en koffeinfri latte til mig och så ska jag länsa pepparkaksburken.

Hur var jag egentligen förr?

12 december, 2009

Igår var vi och åt julbord med Kattpappans jobb.

Jag tycker aldrig att jag haft svårt att konversera och jag tror inte att det bestående minnet av mig har varit det där skittråkiga bihanget till Kattpappan.

Men nuförtiden sedan jag började moffa tabletter så märker jag en sådan enorm skillnad just i situationer där jag förväntas sitta och prata länge med några jag inte känner. Jag är intresserad av andra människor och vad de har att berätta om sina liv. Jag kan ge komlimanger och få folk omkring mig att skratta. Jag kan till och med dra med någon i samtalet som såg lite utanför ut.

Att namnge

12 december, 2009

Lillkattens just nu bästa leksak är pojkdockan Lottafreja.

Jag tycker att hans namn är fantastiskt

Barn från Danmark

11 december, 2009

Till min barnlösa kompis i inlägget under försvar, till att inte ha ett barnperspektiv, är det här med att försöka få barn på egen hand en helt ny idé, och hon reagerade spontant på mitt förslag om insemination.

Jag tror att de flesta innan de verkligen startar den stora processen, läser på och hinner förstå och hinner ta ställning till vad det innebär att medvetet bara ge sitt barn halva genhistorien.

Själv tycker jag att gener är ganska ointressanta, och bara för att man är ensam om att bli gravid innebär det inte att barnet inte kommer att få två föräldrar senare, eller inte, men i alla fall få fler än en person i sitt liv som är lika nära som familj.
Men väljer man att åka till Danmark går det att få en känd donator som barnet har möjlighet att söka upp när h*n blivit vuxen. Och det handlar ju inte om att välja Danmark för att Sverige tar längre tid, utan det handlar om att Sverige är så fruktansvärt omodernt att det fortfarande inte är tillåtet för ensamstående kvinnor att få hjälp att bli föräldrar.

Bättre med ett one night?

10 december, 2009

En vän till mig som vill ha barn, men inte har någon partner att försöka få det med har börjat inse att den biologiska klockan tickar, hon börjar närma sig den ålder där det kan bli för sent.

Så klart föreslog jag Danmark och insemination och hon säger att hon kan tänka sig att vara ensamförälder. Men hon är inte alls intresserad av insemination utan vill i så fall gå ut på krogen och ha oskyddat sex.

Bortsett från den uppenbara risken med sjukdomar ser jag det ur barnperspektivet. Jag skulle nog ha svårare att förklara för mitt barn att h*n kom till helt utan spermadonatorns vilja och vetskap än att en man donerade för att han ville hjälpa till så att någon som längtade efter barn skulle få sin längtan uppfylld.

Jag tror inte att min kompis kommit så längt som till barnperspektiv, hon har inte hunnit tänka alls på vad det skulle innebära. Och spontant för hennes egen skull skulle det kännas bättre att se den som donerade, än att sperman kom från en spruta.

Nu ger jag upp

9 december, 2009

I går natt sov jag så där utan sömntabletter, men jag sov ändå. Det var tredje natten.

Så jag försökte inatt igen, men vaknade vid tre och somnade sedan inte om utan läste en bok istället.

Jag orkar inte vara vaken hela nätterna, jag orkar inte fungera på dagarna med allt för många sömnlösa nätter bakom mig.

Nu orkar jag inte försöka.

Jag gör alla rätt, det finns inte ett enda sömntips varken från KBT-håll eller amatörhåll jag inte prövat. Nu är det inte ångest eller oro, det är bara min vanliga sömnlöshet, den jag lidit av i hela mitt liv.

Det droppar

8 december, 2009

Det rinner vatten från vårt källartak

Skit också!

Ett helt år

8 december, 2009

Idag fyller Mini ett år.

Det är magiskt att tänka på att vi för ett år sedan åkte in till BB, och ganska strax därpå fick träffa världens finaste.

Inga pengar innan jul?

7 december, 2009

Mitt nya plötsliga och oväntade intresse för pokerspel gör vår redan lite blodhostande ekonomi ännu sämre så här lagom till jul.

För inte går det att bara få tillbaka sina pengar så där. Först måste jag byta bank eftersom jag av oklar anledning hör till ett bankkontor i obygden och sedan måste jag vänta på polisanmälan som ska komma på papper i brevlådan, och sedan ska allt godkännas av någon bankchef, som säkert tänker ta julledigt.

Tur att jag hade så kul med mitt spelande.

Brus

5 december, 2009

Jag tog just två huvudvärkstabletter, och när jag svalt dem förstod jag att det var brustabletter jag just svalt.

Inte så skönt kan jag upplysa om ifall någon hade tänkt prova.

Skimmad

4 december, 2009

Någon ringde från min bank och frågade om jag verkligen hade spelat poker för 300 euro igår kväll, och det har jag ju inte gjort, så han sa att han skulle spärra mitt kort. När jag undrade lite om vilka transaktioner som skett de senaste dagarna ville han ha min CVC-kod för att veta att det verkligen var mig han pratade med, och jag gav glatt ut den.

När vi hade lagt på var jag ganska nöjd med att bara 3000 kronor var borta när det hade kunnat vara så mycket mer, jag har en ganska hög kredit nämligen.

Men så blev jag alldeles iskall, tänk om det inte alls hade spelats någon nätpoker på mitt kort utan att själva brottet begåtts när skurken ringde mig och utgav sig ringa från min bank för att få min CVC-kod.
Vid närmare efterforskningar visade det sig att så inte var fallet, det har vekligen spelats nätpoker på mitt kort, och killen som ringde var från banken. Men jag inser vad lätt det skulle kunna vara att lura mig.

Att bli skimmad är naturligtvis trist, det är fördjävligt att det finns personer som inte kan hålla reda på mitt och ditt, men det var inte mitt fel och jag skäms inte. Men om jag hade gått i en sån fälla hade jag knappt vågat anmäla det av skam.

Tyvärr

4 december, 2009

Det blev ingen tredje natt. Jag tassade upp och stoppade i mig sömntabletter inatt när jag inte kunde somna.

Tidigare på dagen när jag läste saga för Lill blev jag så trött att jag somnade, och bara några minuter räcker för att hindra nattsömnen.

Men jag kämpar vidare. Varje natt är inte målet just nu, utan bara att kunna sova ibland.

Tankar om sömntabletter (till Tingeling)

3 december, 2009

Tingeling frågar om mina tankar om hennes sömntabletter. Jag har en del tankar, men eftersom jag vet att jag har en del riktigt kunniga läsare så hoppas jag att någon rättar mig om jag har fel. För jag kan ju egentligen inte någonting utom det jag har läst mig till på nätet.

Ting har tidigare tagit Stilnoct som hon sovit bra av men eftersom hon är tvungen att ta dem ofta så känns det inte helt bra eftersom de i längden är beroendeframkallande. Själv sover jag inte alls av Stilnoct, inte ens av dubbel dos, så för mig känns de inte så starka. Ersättningstabletten som Ting istället fått utskriven Imovene slocknar jag direkt av, så igen för min del så känns de starkare. Och även Imovene är väl beroendeframkallande som jag förstått det?

Jag har tagit Propavan som i ganska lång tid var plågsamma att äta eftersom jag var bakis dagen därpå, mycket värre trötthet än om jag inte hade sovit. Men till slut gick bakiskänslan över och nu kan jag äta tabletten nästan hur sent som helst och vakna och känna mig som vanligt dagen därpå. Propavan har fördelen att den inte är beroendeframkallande. Propavan verkar inte finnas i Finland, men kanske någon motsvarighet, det verksamma ämnet är propiomazin. Ytterligare en nackdel med Propavan är att den inte är en insomningstablett, man blir förvisso tröttare av den, men man slocknar inte, så den hjälper inte alla.

En annan tablett jag tidigare, innan jag fick panikångestattacker, blev hjälpt av var Lergigan, verksamt ämne prometazinhydroklorid. Den är lite lugnande och många blir väldigt trötta av den. I början kan man bli rätt bakis av den också, men det går över på någon vecka. En annan nackdel med Lergiganen är att man tydligen kan bli tillvand av den och behöva göra uppehåll någon natt då och då, man blir inte beroende så att man inte fysiskt klarar sig utan den, men effekten avtar. Fördelen med Lergigan alltså densamma som med Propavan att den inte är beroendeframkallande.

Attraktion

3 december, 2009

En annan nyupptäckt är att jag helt plötsligt tycker att det finns en massa snyggingar överallt.

Alltså sådana av det manliga könet  som jag tittar en gång extra på, och kanske ibland får en blick tillbaka.

Kattpappan behöver inte oroa sig, och kommer inte att bli ett dugg upprörd av det här inlägget. Det handlar bara om min förvåning över att jag visst fortfarande är en människa som kan attraheras av andra.

30 dagar

3 december, 2009

Och det omöjliga fortsätter. Jag hade en menscykel på 30 dagar.

Somna när man lägger sig på kvällen och ha mens en gång i månaden, kan man bli mer normal?

Och igen

3 december, 2009

Andra natten på rad när jag sov av mig själv.

Och inatt vaknade inte ens Mini en gång i timmen som han gjorde natten före. Så man kan nästan säga att jag sovit en hel natt på riktigt.

Undrar bara när jag ska våga tro på det på riktigt, och våga lägga mig i sängen och blunda och tro på att det går att sova. Nu läser jag tills ögonen ramlar ihop, jag är för rädd för att ligga och tänka. Men man kan inte få allt på en gång. Det här är på väg åt helt rätt håll, något annat är det inte tal om.

Jag gjorde det

2 december, 2009

Jag gjorde det omöjliga.

Jag sov hela natten utan en enda lugnande eller sövande tablett, inte ens en värktablett hade jag stoppat i mig.

Och ja, jag vill gärna ha några grattiskommentarer, för det här är ofattbart stort för mig.

Om en vecka fyller Mini ett år, och under hela hans levnad har jag inte sovit utan tabletter.

Försiktig som vanligt tror jag ingenting. Men om det bara blev en enda natt så är det ändå en fantastisk seger.

Jag gjorde det faktiskt.

Dags

1 december, 2009

Ikväll gäller det!

Håll tummarna.