Nu är mina pengar slut.
Om inga oförutsedda kostnader tilkommer kommer jag att gå back 8,45 kronor den här månaden. De där 9 kronorna kan jag nog låna, eller så har jag faktiskt några hundralappar här hemma.
Men bufferten på någon tusenlapp jag haft över varje månad försvann i december.
Det är bara att bita i det sura äpplet och förklara att jag nog inte har råd med den där återkommande semesterresan jag och vännerna brukar göra. Jag har inte råd att ägna mig åt kattuppfödning just nu. Jag har inte råd att köpa kläder till barnen bara för att de är fina.
Så är det, och jag måste våga tala om det.
Det är inte det att jag är utfattig. Jag klarar mig. Jag har råd att göra aktiviteter med barnen, jag har råd att gå ut någon gång själv och göra av med pengar. Jag har råd att köpa mat och bjuda vänner på middag. Men pengarna räcker inte till allt. Jag måste kompromissa.
Nu kom jag på att jag har en utgift till. Skit också. Den får jag spara till nästa månad.
Kattmammans Blogg 
27 januari, 2012 kl. 11:55
Vi har det likadant med en som studerar och en föräldraledighet. Och jag upplever att det provocerar folk att man faktiskt fått använda upp sin buffert. Även om det inte går någon nöd på oss heller. Vi går runt med lagom marginal för just de saker du nämner. Lite umgänge och lite barnaktiviteter… Och någon resa till far och morföräldrar. Men det blir inget över och vi prioriterar inte sparande just nu – det känns ju galet att ta ut mer föräldrapenning än vi behöver för att spara. Men som sagt vissa har svårt att förstå det.
27 januari, 2012 kl. 12:56
Jag tycker att det låter fullkomligt normalt i en enföräldersfamilj :-) Trist men nästintill ofrånkomligt.
27 januari, 2012 kl. 13:06
Det verkar bara inte riktigt som att folk förstår. Fast jag tror att de flesta varit i lite-pengar-situationer i sitt liv, verkar de som att de glömt bort.
Det borde liksom vara självklart för dem att jag som inte tjänar pengar inte har hur mycket som helst just nu.
27 januari, 2012 kl. 18:25
Det borde verkligen vara självklart att förstå att en ensamstående studerande förälder inte har jättebra ekonomi! Ibland (ofta) förvånas man av folks resonemang. Jag är också ensamstående, dock med arbete, och jag påpekar ofta ”i förbigående” att jag inte har samma möjligheter att göra saker som sammanboende föräldrar har. Bara för att väcka folks medvetande, eftersom jag tror att många bara antar att andra har det likadant som en själv har…
29 januari, 2012 kl. 22:50
Så klart det är tuffare att vara solo och dra runt allt men barn. Det borde alla förstå.
Jag har just packat kläder som ska till second hand. Mest bebiskläder, men lite annat. Vad har din lillkille för storlek? Det finns ett par fodrade jeans (visserligen Blixten på men knappt använda alls) i storlek 104, en fleecetröja 110-116 och en långärmad tröja med dragkedja 98-104 som du kan få om du vill. Det finns också två badbrallor stl 98 och 98-104 att tillgå. Bara att säga till :)
Anna-Bell
30 januari, 2012 kl. 9:31
Blixten älskas här och storlek 110/116 är Lills storlek, Mini har 98-104. Så vill du ändå bli av dem dem tar vi tacksamt emot.
Fika/lek någon dag kanske?
Tack fina du!
30 januari, 2012 kl. 10:08
Åh vad bra! Gärna fika och lek. Var är bäst att träffas? I ett centrum nära dig…?
30 januari, 2012 kl. 10:22
I ett centrum nära mig kan man visst träffas, fast hur bra lekmöjligheterna är där vet jag inte.
Men vill du ta det en vardag så kan jag lätt komma förbi centrumet och luncha, utan barn visserligen…
Annars en helg med barnen. Vilket som passar dig bäst.
Kram
30 januari, 2012 kl. 12:51
Spelar inte som helst någon roll, lunch med dig och Gittan eller lek med dig och alla fyra barnen. Välj du vad som passar.
Kram
30 januari, 2012 kl. 14:30
Jag mailar dig :-)
30 januari, 2012 kl. 15:41
Fint! Har ju gjort slut med FB, men ta den där bebisliv-adressen om du inte har den andra…:)
30 januari, 2012 kl. 15:58
Jag skickade till den hotmailadress med ditt riktiga namn som jag har. Funkar den?