«
»

7 barn som fattas

Första träffen med mammagruppen.

Vi berättar alla om våra förlossningar och så är det den näst sista mammans tur. Hon har förlorat 7 barn innan hon äntligen fick en levande dotter. Alldeles för tidigt född 600 gram stor överlevde hon mot alla odds.

Vad ska man säga? Allting annat bleknar. Hur överlever man något sådant?

This entry was posted on 19 februari, 2009 at 15:20 and is filed under Föräldrarskap. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.

7 svar to “7 barn som fattas”

  1. Tisalen Says:
    19 februari, 2009 kl. 15:24

    ojdå fy fan shit
    mina problem kändes med ens väldigt futtiga

  2. Tingeling Says:
    19 februari, 2009 kl. 17:36

    Nej men herregud.
    Det är inte utan att man undrar varför vissa ska prövas så sanslöst hårt?
    Ofattbart att man kan gå igenom en sådan sorg och förlust så många gånger och komma ut på andra sidan.

    Man tystnar inför livets hårdhet.

  3. Paprika Says:
    19 februari, 2009 kl. 19:22

    Åh fan. Jag blir yr bara av tanken. Det ska till en stark person att orka och våga prova, gång efter annan. Har svårt att se hur jag själv skulle kunna hantera sådana tragedier.

  4. Kapybaran Says:
    19 februari, 2009 kl. 20:20

    Hjärtat stannar till och maggropen blir det iskallt.
    Saknar ord och pussar istället mina fina tre extra mycket.

  5. Mamma 2.0 Says:
    20 februari, 2009 kl. 6:40

    Det är ofattbart. Maken har en fd jobbarkompis som mist 5 men nu äntligen äntligen fått ett levande barn. Jag vill bara gråta när jag tänker på deras kamp för att få ett barn.

  6. AF Says:
    20 februari, 2009 kl. 7:44

    Gaaa, 7 stycken. Tolkar som det var sena också, eller?

    /AF

  7. Anna-Bell Says:
    20 februari, 2009 kl. 9:56

    Åh fy. Tack Gode Gud att de fick ett levande barn till slut.

Kommentarer är stängda.