Lite internt

Jag snor helt fräckt texten från Magdalena Ribbings blogg rakt av. De som förstår vem som har skrivit frågan och varför vet, ni andra kan bara leva livet vidare.

Fråga: Vi är ett gäng tjejer från olika delar av Sverige som med jämna mellanrum brukar träffas. Nästa träff blir långt hemifrån mig och både resa och hotell kostar ganska mycket pengar. Eftersom vi oftast har varit i min hemort så är det självklart att vi nu ska vara på den här andra platsen där två av tjejerna bor. Tyvärr är min ekonomi inte så stark just nu, så jag skickade ut ett mejl till alla och beklagade att jag inte kan vara med just den här gången. Och nu har de fantastiska tjejerna erbjudit sig att skramla ihop till min resa så att jag också kan vara med. Jag är otroligt rörd och hedrad över deras omtanke, men tycker att det är väldigt svårt att ta emot en sådan här generös gåva, samtidigt som det skulle kännas oartigt att tacka nej. Hur ska jag bete mig?

Svar: Så som dina kompisar har gjort önskar man att fler ville göra, alltså bidra till att en vän i obestånd kan vara med i gemenskapen. Visserligen är det lätt att förstå att du känner dig alltför överväldigad av dina vänners generositet, men vet du en viktig sak? Det är också en stor generositet att förmå att ta emot andras omtänksamhet.

Du gör dina vänner en glädje genom att ta emot detta från dem. Kan du bidra med något som inte kostar dig så mycket, kanske kan du koka goda kolor eller något annat godis och ta med? Eller ta bilder under träffen och skicka till alla, eller något sådant som inte kostar dig så mycket mer än din tid.

Tacka dina gulliga trevliga vänner – och ta emot med glädje!