Archive for the ‘vikt o träning’ Category

Träna

27 november, 2009

Visst är det väl nyttigt med styrketräning när man har ont i halsen?

Jag tänker i alla fall prova det nu.

Annonser

PMS

27 oktober, 2009

Jag tror att jag drabbatws av PMS.

Jag är inte sur eller gråtig eller något sådant, men galet sötsugen. Min matkarraktär i vanliga fall är stark, starkare än de flestas. Jag brukar aldrig trilla dit utan håller mig stenhårt på min dietväg. Men nu är det överdjävligt.

Jag har visserligen blivit gravid av mig själv, men så här bra har min kropp aldrig någonsin tidigare fungerat. PMS är nog inget att glädjas åt, men för en 33-åring som kanske drabbats av det för första gången är det lite speciellt. Om det nu är PMS jag har, det återstår att se.

Ångest igen

22 oktober, 2009

Igår hoppade vi på ridningen. Av någon för mig okänd anledning är det hoppning två gånger per termin trots att ingen tycker att det är roligt, inte ens vår ridlärare är särskilt entusiastisk.

Eftersom vi hoppar så sällan och eftersom stämningen är som den är bland oss i gruppen, vi hetsar varandra till att bli livrädda, så brukar jag tycka att det är väldigt läskigt. Sist jag hoppade var innan jag blev gravid med Minikatten och då ramlade jag av och slog i rätt hårt, så jag red inte mer den gången.

Jag drabbades av riktigt ångest, precis samma ångest jag i månader haft för att gå och lägga mig. Men jag hoppade ändå alla språng och efteråt försvann ångesten och jag var bara lycklig över att jag fortfarande kan känna ångest i ”normala” situationer, jag äter inga lyckopiller som tar bort alla känslor, pillrena gör bara så att jag reagarar normalt, som den jag en gång var.

Bra dag

9 oktober, 2009

Det är det inre som är viktigt och bla bla. Men idag är jag glad för rent kommersiella händelser.

  1. Jag har fått en fin ny cykel. Den är silvrig och svart, har en fin cykelkorg, fotbroms, 7 växlar och en ram i aluminium. Jättefin helt enkelt.
  2. Full av separationsångest sa jag upp mitt medlemsskap på SATS, men till min stora glädje och förvåning visade det sig att jag har 201 fridagar, d.v.s jag får träna gratis ända till den 28:e Maj. Det är inte illa. Eller gratis och gratis, jag har betalat för träningen någon annan gång men inte kunnat träna då, så nu får jag göra det, men det känns gratis eftersom jag inte visste om det, och eftersom månadsavgiften var lägre då.

Fast det är klart, inre glädje kan jag känna över att jag faktiskt kan glädja mig, för det vet jag inte om jag hade gjort för några månader sedan?

En ny träningsera

26 september, 2009

Jag har tränat på SATS i många år, kanske tio stycken. SATS är verkligen hemma för mig, och när jag har mått som sämst har det alltid varit en tröst att gå dit och träna.

Jag gillar att de som jobbar i receptionen alltid har kavaj och alltid hälsar glättigt, jag gillar att musiken är så dålig och att alla anläggningar är så lika.

Men nu ska jag säga upp mitt medlemnsskap. Jag tränar bara på anläggningen här i Södra förorten och jag går bara på de pass som råkar ligga tidsmässigt när jag kan smita hemifrån. Tidigare när vi bodde inne i stan och jag åkte runt mellan olika danspass gick det att motivera den högre månadskostnaden, nu är argumeneten för att börja träna antingen i simhallen eller på Friskis o Svettis väldigt mycket starkare.

Visst är det synd om mig, eller kanske inte, men lite separationsångest kan jag väl få känna i alla fall?

Bli fri

16 maj, 2009

När jag var tonåring hade jag halsfluss varannan vecka. Jag hann precis bli frisk från en och vara i skolan någon dag innan nästa halsfluss slog till. Till slut sa läkarna att vid nästa halsfluss tar vi bort dina halsmandlar. Men det blev aldrig någon nästa gång, fram till dags dato har jag inte haft en enda halsfluss till.

När jag var barn tog jag simmärken på somrarna på landet. För att ta det sista märket skulle man klara av att simma 25 meter under vattnet (tror jag det var). Jag klarade av alla andra övningar, på några dagar och de resterande fem veckorna ägnade jag åt att försöka klara mig ända fram till flotten 25 meter bort från bryggan, men det gick inte. Sista dagen sa min simlärare till mig att jag ändå skulle få vara med på avslutningen även om det inte blev något märke, jag skulle få vara med i småbarnsgruppen. Och då klarade jag äntligen av att simma ända fram till flotten.

Nu tänker jag att samma sak ska hända igen. Med hotet om att sluta amma ska jag som i ett trollslag bli fri från all ångest. Visst är det väl så det fungerar?

Terapi

13 maj, 2009

Idag lämnade jag in Minikatten på gymmets barnpassning.

Jag har någon konstig tanke om att jag är en urusel förälder om jag lämnar bort mitt barn för att göra något för bara min egen skull under tiden.

Minikatten sov gott i sin vagn när jag lämnade honom, och sov lika gott när jag hämtade honom. Han märkte aldrig att jag inte var där. Och hade han vaknat och varit ledsen hade de ropat på mig och jag hade varit där på tio sekunder. Jag kanske vågar göra om det någon gång, och slippa tro att han kommer att behöva gå i terapi som vuxen för att hans mamma inte fanns där för honom när han var liten.

Gnäll, gnäll, gnäll (om vikten)

1 november, 2008

Nu väger jag mer än vad jag någonsin har gjort.

Förra graviditeten gick jag upp 33 kilo. Nu i vecka 34 är den vikten passerad.

Undrar hur mycket man kan gå upp i vikt på väldigt kort tid utan att det sätter spår på kroppen?

Gå över tiden den här gången?

19 oktober, 2008

Nej det blir ingen fest för oss på bf-dagen. Jag var på middag på nyårsafton fem dagar innan Lillkatten föddes. Och jag mår dåligt varje gång jag ser på korten därifrån. Inte för att det inte var trevligt, det var supertrevligt sällskap och god mat. Men för att jag var så fet, och att det ser så sorgligt patetiskt ut att jag försökte göra mig fin.

Mjukisbyxor och gravidtröja är ok. Men klänning, smink och halsband, nej det fungerar inte.

Jag tycker många överviktiga är jättefina, och särskilt så klart när de gjort sig i ordning. Gravida i klänningar är så klart också fina. Men jag själv så otroligt fet och svullen, det mår jag bara dåligt av. Förmodligen hänger min självbild ihop med hur dåligt jag mår av att vara gravid, som också påverkas av hur dåligt jag mår av att gå upp så här mycket i vikt. Det är inte för inte som jag i många år led av ätstörningar. Och allt blir en ond cirkel.

Det jag egentligen hade tänkt ägna det här inlägget åt, var att be er berätta om folk som födde första barnet för tidigt, men gick över tiden med andra barnet.
Jag är helt inställd på att den här liksom Lillkatten kommer att komma i vecka 36-37. Allt efter vecka 37+0 kommer att kännas som övertid, och därför kan jag inte seriöst tänka tanken att kunna göra något annat än vara hemma med månadsgammal bebis på bf-dagen. Jag försöker tänka att det faktiskt kan vara nio veckor kvar av den här graviditeten, men det går inte in. Så snälla ta ner mig lite på jorden och upplys mig om att det inte behöver bli likadant andra gången.

Om ni undrar ikväll (internt)

16 april, 2008

Nu har jag nog ridit färdigt på ett år eller så.

Alla kära ridkompisar, vi ses inte ikväll. Illamåendet tillåter inte längre några galna ponnyer, inte lugna och stabila heller för den delen.

Nyttig

12 februari, 2008

I dag spårade jag ut totalt i min vanliga så stränga och strikta diet.

Efter Aerobicspass och nyttig middag har kvällen varit en ren orgie i onyttigheter, och för att avsluta på rätt sätt tänker jag nu gå och trycka i mig glass jag inte gillar.

God natt

Olika

9 februari, 2008

Har just spenderat lite tid i soffan framför skidskyttet och sett gravida Anna Carin Olofsson tävla. Själv kräktes jag om jag försökte lämna soffan, men vissa kan visst tävla på elitnivå. Det är olika det där.

Bitter jag? aldrig!

Kroppen

28 januari, 2008

Jag har inget sunt förhållande till mat och träning egentligen.

Inuti mig finns den där knäppa varelsen som vet att det bästa sättet att bli smalast är att låta bli och äta alls. Där finns också varelsens baksida som tycker att ifall jag ändå envisas med att äta, då kan jag lika gärna trycka i mig allt som är onyttigt helst på en gång.

Men jag håller varelsen i schak genom att äta nyttigare än de flesta, och träna ofta. För att vara en förortsmorsa med bebis så är jag i väldigt bra form.

Det senaste året, året efter att jag blev mamma har varelsen inte alls skrikit lika högt som förut. Jag tränar ofta för att jag älskar att träna och inte för att bli ännu snyggare, och jag får inte alltid jätteångest ifall jag har ätit en ostmacka.

Jag ser på min mage och konstaterar att den inte är snyggast och plattast av alla magar på gymmet. Men den bär spår av att jag har burit en Lillkatt i den, och de spåren är ju faktiskt det mest värdefulla jag har.

Jag har inte alls något avspänt och trevligt förhållande till min kropp och till mat. Men det är inte lika illa som det en gång var.
Jag hatade min kropp som inte ens ville ge mig ett barn. Men nu när den fullgjort sin plikt gånger hundra, då kan jag ibland även förlåta den för att den inte ser perfekt ut.

nyårslöften

10 januari, 2008

Jag har just kommit hem från årets första träningspass. På gymmet var det ungefär fyra gånger så många människor som det brukar vara. Alla nyårslöften ska nu uppfyllas. Det är jättebra att folk tar tag i sina liv och börjar träna, bara att de faktiskt kommit iväg är bra. Men jag kan inte låta bli att undra hur många av dem som kommer att vara kvar till nästa jul och nästa nyårslöfte… inte så många hoppas jag, som gillar att få gott om plats i omklädningsrummet och inne i salen.

Träning

17 december, 2007

Träningstid är i konflikt med Lillkattstid.

Jag behöver träna för att må bra. Men jag behöver också mycket tid med mitt barn.

Det blir oftast träningen som får stå tillbaka till förmån för pekböcker och boll-lekar.

Allt handlar förstås om prioriteringar, men skolan har alltid första prioritet, så då blir det så här. Jag önskar att jag var effektivare.

Köttkonsumtion

11 december, 2007

Som vanligt när jag kör fast med pluggandet ägnade jag lite tid åt något annat. Den här gången blev det lite matbloggssurfande.

Inte de där superfantastiska matbloggarna med fantasifulla kreationer, utan några helt vanliga familjers matbloggar.

Och jag blev riktigt förvånad över hur mycket kött de verkar äta. I familjen Katt är det kött* 1-2 gånger i veckan enligt veckoplaneringen, och ibland när någon inte hunnit handla blir det färdigmat från frysen oftast köttbullar.

Ett jättebra miljö-o-hälso-tips för den som äter kött varje dag är att prova vegetariskt åtminstone två gånger i veckan. Det finns ju hur mycket som helst att välja mellan.

*Med kött menar jag inte bara biffar utan även kyckling, fisk köttfärs, korv, skaldjur ja ni fattar va?

Groda

6 december, 2007

Jag går ofta och tänker på saker jag sagt, och som nog inte lät riktigt som det var tänkt.

Och eftersom jag har en blogg, och eftersom jag vet att den läses av ganska många i bekantskapskretsen tänkte jag här ta tillfället i akt, och bortförklara något jag sa i går.

Vännen S är gyminstruktör, bl.a. har hon klasser i afrikansk dans, och nu är det meningen att hela ridgruppen ska prova på och dansa med henne en kväll.

Och appropå det så sa jag –Jag tror att jag kan ha Lillkatten med mig eftersom jag räknar med att det ska vara så låg klass på dansen
Och med det menade jag, att jag trodde att klassen skulle vara på ridgruppsnivå, alltså nivå för ett gäng som aldrig dansar. Och eftersom jag tränar ganska mycket dansklasser till vardags, så skulle jag ha ett försprång framför de andra. Jag menade absolut inte att jag tror att S:s klasser i vanliga fall håller låg klass, tvärtom S brukar vara väldigt duktig på det hon gör, och jag är säker på att så även är fallet med hennes dansklasser.

Så där. Ett långt försvarstal, eftersom jag rodnande för mig själv, när jag insåg vad jag sagt.

Ett inlägg på temat pinsamheter

29 september, 2007

När jag hade läkt ihop någorlunda efter förlossningen var jag väldigt duktig på att knipa, och jag lyckades få full kontroll på alla muskler där nere. Och sen trodde jag på något sätt att det var klart, och att jag var tillbaka där jag var innan jag blev gravid.

Idag var jag och tränade aerobics. Jag stod längst fram i salen, ni vet en av de där som de som står bakom tittar lite på för att komma ihåg stegen. I passet ingick det det ett hopp av ”famehoppstypen” alltså en rörelse där man både särar på benen maxiamalt och hoppar samtidigt. Och när jag hoppade så kissade jag på mig… Jag hade att välja på att lämna salen så att alla skulle förstå vad som hänt, eller så kunde jag låtsas som ingenting och fortsätta med passet. Jag valde det senare alternativet och sträckte lite extra på mig i förhoppning att de som eventuellt misstänkte att det var något annat än svett som blötte ner mina byxor skulle tänka att så där obekymrat dansar ingen som just kissat på sig.

Nu är det dags att återuppta knipövningarna, och den här gången är det för resten av livet. För jag vill aldrig igen behöva vara med om något sånt här!

Är det någon som kan tipsa om bra övningar?

I MÅL

4 augusti, 2007

Idag nästan precis sju månader efter Lillkattens födelse väger jag som jag gjorde innan han blev till.

Jag gick upp 33 kilo under graviditeten, gick ner 13 kilo nästan direkt efter/under förlossningen, men övriga 20 kilo har inte försvunnit gratis.

Mitt mål var att vara tillbaka i vikt till jul, så jag har överträffat mina förväntningar.

Nu gäller det bara att i resten av livet behålla den här vikten också. Inte direkt så att jag tänker fira min viktnedgång med mat. Men jag tänker ta ett snack med en av mina kusiner som jobbar i en av stans hippaste butiker och be henne hjälpa mig att hitta ett par jeans som inte direkt drar tankarna till sunkig nybliven mamma!

Viktminskning

30 juli, 2007

Det har skrivits en del om viktminskning i mina kommentarer nu, så därför tänkte jag ägna ett inlägg åt hur jag bär mig åt.

Jag har ju gått ner 20 kilo på ett halvår… Fast man ska komma ihåg att jag ammar under tiden vilket gör det hela mycket enklare.

Jag bryr mig inte ett dugg om GI, det kanske fungerar för andra, men jag tror inte på att äta en massa fett. Fett, i vilken form som helst korkar igen kärl tror jag. Däremot äter jag mycket fullkorn och annat som förespråkas av GI-metoden. Man håller sig ju mätt mycket längre på grovt bröd än på vitt. Potatis äter jag mycket av samma anledning.

Jag tror inte på att byta ut måltider mot pulver, eller bars, eller kex, eller vad det nu må vara. Att gå ner i vikt handlar om att ändra sina vanor för alltid, och det går inte att leva på matsubstitut resten av livet. Det orkar ingen människa, och så ger man upp, och går tillbaka till sin ursprungsvikt.

Ingen orkar heller tacka nej till allt onyttigt för resten av livet. Blir jag bortbjuden äter jag både efterrätt och bulle. Bara jag inte blir bjuden varje dag, eller köper själv (annat än om jag har gäster) så är det ingen fara. Det är vad som äts över lång tid som räknas, inte vad som äts vid ett enstaka tillfälle.

Jag vet att många inte gillar light-produkter. Själv tycker jag att de är jättebra. Jag dricker saft innehållande låtsassocker för att nämna ett exempel.

Mjölkprodukter är lätta att byta ut.

  • Lättmjölk istället för standarsdmjölk
  • LagaLätt istället för grädde i maten
  • Pyttelite olivolja i teflonpanna istället för att steka i smör
  • Minifriche istället för Creme fraiche
  • Lättkesella med lite lättmjölk i blir lika krämigt som gräddfil

Sen kommer vi till mängderna. 100 gram okokt fullkornspasta eller 70 gram ris/couscous/matvete/andra gryn är alldeles lagom. Det är lätt att göra för mycket, och sedan äter man förstås upp det man har på tallriken.

Träning är bra för kroppen, även om jag inte tror att man går ner så väldigt mycket på att baraträna, det är viktigt att äta rätt! Jag försöker komma iväg till gymmet 3-5 gånger i veckan och kör då ett en-timmes-pass. Jag hade velat ha tid att träna mer, men nu går inte det.

Jag kommer säkert att komma på mer allteftersom, och då fyller jag på (eller gör ett nytt inlägg)

Och jag är inte så intresserad av att debattera det här. Men har någon åsikter så är ni så klart välkomna att dela med er! Det här fungerar för mig, men jag är ingen dietist. Däremot har jag en del högskolepoäng i fysiologi och biokemi.

GI vs Fettsnålt

16 maj, 2007

På senare tid har en del forskningsrapporter publicerats där man säger att det är effektivare att äta GI-kost än att äta fettsnålt om man vill gå ner i vikt.

Men efter vad jag kan utläsa i rapporterna har viktminskningen varit väldigt blygsam för både de som ätit GI och de som ätit fettsnålt.

Människor som enligt BMI lider av fetma har gått ner mellan 1-5 kilo. Den lilla viktminskningen borde de få genom att bara ändra någonting, kanske bara genom att de måste gå lite längre i butiken för att hitta de nya varorna till kostprogrammet?

Jag skulle vilja se en stor undersökning där många överviktiga människor blivit normalviktiga genom sin kost och sedan lyckats hålla sin nya vikt i flera år, något annat är egentligen inte intressant.

Fram tills den undersökningen kommer tänker jag fortsätta att försöka undvika både väldigt fet mat och snabba kolhydrater. Och jag tänker dessutom försöka träna några gånger i veckan. För det tror jag är det bästa sättet att må bra.

Målbild

8 december, 2006

Vi går ju på kurser nu för att lära oss att föda barn. Och det är väldigt viktigt att man har en målbild att se fram emot under förlossningen har vi förstått. Jag kan förstå meningen med målbilden men klarar ju inte av att tänka tanken att vi verkligen kommer att få ett barn. När jag försöker börjar jag gråta. Så jag har en målbild där min fina bärsjal ingår, i målbilden ligger det ett barn i sjalen men barnet syns inte.

Dessutom har jag en alternativ målbild och det är en bild av mig själv som tränar på gym, jag har platt och snygg mage igen och har fått tillbaka min kondition. Maximalt ytlig målbild jag vet! Men jag är så rastlös av att inte kunna träna så att det är vad jag ser mest fram emot just nu.

När jag satt i barnlöshetsträsket kunde jag nog inte tänka mig att det var det jag skulle se fram emot så här mot slutet av graviditeten. Men vad jag drömmer om handlar ju om alla misslyckanden vi fått utstå på vägen som gör att jag inte klarar av att hoppas. Det handlar inte om att jag inte förstår vilken underbar gåva jag fått som lyckades bli gravid. Jag försöker att leva i nuet och ta vara på graviditeten just nu, för att sedan kunna tänka tillbaka och glädjas… även om jag inte klarar av det nu.

Skrytblogg

27 oktober, 2006

Eftersom det här är min egoblogg så kommer här ett rent skrytinlägg.

Barnmorskan har svårt att mäta min mage eftersom jag har så mycket magmuskler att det är svårt att känna livmoderskanten.

Jag som inte tränat ordentligt under hela graviditeten och känner mig som ett vandrande smörpaket är nu odrägligt stolt och glad. Det är så roligt varje gång jag får bekräftelse på att alla mina år av mycken träning faktiskt gett effekt.

Svar till Erica om ridning

11 september, 2006

Jag har inte någon egen häst, men jag red en del innan jag blev gravid.

Samtidigt som jag blev gravid fick jag maginfluensan från helvetet och den håller fortfarande i sig. När man mår så kräkilla att man ger upp på väg till Konsum (300 meter hemifrån) och måste gå hem igen är det ingen bra idé att försöka rida. Men hade jag mått bra hade jag ridit ända tills magen blev för stor.

Kära vännen H som är gravid i vecka 15 rider fortfarande och det går bra.

Att man sedan håller sig till hästar man känner och kanske inte ger sig ut på galoppäventyr på främmande platser eller provar att hoppa en ny typ av läskligt hinder är nog ganska självklart, men att motionsrida så länge det känns bra tror jag är ok.

Ta det lugnt annars ramlar embryot ut.

25 augusti, 2006

Förlåt Astillbe att jag tar ett av dina inlägg och förstör det här i min blogg. Det har egentligen ingenting med dig att göra, men jag blir så grymt irriterad på en av kommentarerna du fått att jag bara måste skriva några rader i min egen. Jag tror inte alls att du tog lika illa upp som jag, du har nog viktigare saker att ägna dig åt.

Signaturen Annah skriver att det är viktigt att ta det lugnt efter insättandet av ett embryo. Och på påpekan att embryot inte kan ramla ut i det här tidiga stadiet när inte graviditet ännu uppvisats så drar hon egna slutsatser utifrån en påvisad graviditet som hon haft.

Den som läst min blogg ett tag kommer kanske ihåg att jag också fick uppmaningen att ta det lugnt av mina klasskamrater när jag gjorde min IVF och att jag särskilt frågade min läkare hur det verkligen förhöll sig med den saken, och hon sa att det inte spelar någon roll vad jag gör embryot fäster eller fäster inte helt oberoende av vad jag gör.

Att jag blir så irriterad på sådana här kommentarer som den från Annah och från mina klasskamrater är för att den lägger på ytterligare skuld på den person som redan har det så jobbigt. Att genomgå en IVF är otroligt påfrestande mentalt, att då dessutom från personer som gissar hej vilt och drar ovetenskapliga egna slutsatser få förmaningar om hur man ska uppträda gör det hela nästan outhärdligt.

Mer oro

26 juli, 2006

Jag går upp i vikt hur mycket som helst. I tisdags när jag vägde mig hade jag sedan tisdagen innan ökat 1,5 kilo. Fortsätter jag att gå upp i den här takten kommer min vikt i januari att ha ökat med 75 %. Och nu går jag in i trimester två, där det verkar som att de flesta ökar som mest.

Det är inte oro över att jag ska bli fet och mindre snygg, inte heller bryr jag mig om ifall det blir otympligt att röra mig. Däremot blir jag orolig för lilla fostret. Det är inte nyttigt med för överviktiga mammor. Dessutom räknas det som riskgraviditet om man ökar allt för mycket, och då får jag inte föda på det BB jag vill. Också petitesser i sammanhanget, men att vara i en riskgrupp är alltid otäckt.

Urk

16 juli, 2006

Varför äter man alltid för mycket när det är buffé? Ikväll har vi varit på Hermans och ätit. Det är en resturang här i Stockholm som bara serverar vegetarisk mat vilket passar mig perfekt. Men nu mår jag illa, jag som börjat må bättre. Vi promenerade i alla fall hem från resturangen så nu känns det lite bättre.

Beslut

22 april, 2006

Jag kämpar ständigt med min vikt eftersom jag liksom många andra PCO-drabbade går upp i vikt bara jag tänker på något onyttigt.

Men nu har jag bestämt mig för att inte försöka gå ner, bara behålla vikten. Jag har några kilo som jag hemskt gärna skulle bli av med, men de sitter så hårt att det bara är svältmetoder som får bort dem, och jag tror inte att svältmetoder optimerar chanserna att lyckas med IVF.

Så från och med nu ska jag äta nyttigt, men inte extremt och så ska jag träna mycket, men inte extremt där heller.
Då tror jag att jag optimerar mina chanser att bli gravid!

Att lura sig själv

15 april, 2006

Jag har just varit iväg och tränat ett Body Pump-pass. Och då passade jag på att höja vikten under bröstträningen. Detta betyder att jag kommer att få träningsvärk i brösten i morgon och således kommer att ha ömma bröst. På det sättet slipper jag oroa mig för just den biten.

Vikten

9 april, 2006

Jag fluktuerar tre kilo upp och ner i vikt beroende på var i cykeln jag är. Detta är kanske normalt, men eftersom jag aldrig haft någon cykel förut så blir jag irriterad.

Jag har ett sista ynkligt kilo som jag vill gå ner för att väga lika mycket som jag gjorde innan jag blev gravid. Men det verkar stört omöjligt. Ett sista kilo är det visserligen bara under sprutperioderna, nu är det helt plötsligt två kilo och om en vecka kommer det att vara fyra kilo.

Jag äter enligt viktväktarna, en metod som alltid fungerat tidigare för mig. Jag tränar också 3-6 gånger i veckan, men ändå går det inte. Hur jag äter och tränar påverkar ingenting, det enda som spelar roll är vilka hormoner jag stoppar i mig.

Missad träning

24 mars, 2006

Jag hade tänkt träna Yoga idag, men på något konstigt sätt gick klockan snabbare än vad jag trodde, och jag missade passet.

Jag har ju inget att göra, så det finns ingen ursäkt alls.

Jag hinner nog inte träna ikväll heller eftersom det är kattungeleverans, och de går inga sena pass på fredagskvällar.

Läsrapport och annat

15 mars, 2006

I natt har jag inte sovit någonting igen, det där med sömnen kommer och går. Jag tränade inget igår eftersom min vän A dök upp med semlor och presenter till kattungarna. Det var väldigt trevligt men den missade träningen kan vara orsaken till sömnproblemen.

När jag inte kan sova läser jag böcker. Förra veckan tog jag mig genom hela ”Brott och Straff” av Fjodor Dostojevskij, jag har haft den liggande i flera år men inte orkat läsa den eftersom jag hade fått för mig att den var tung och svårbegriplig. Så var inte alls fallet, den var synnerligen lätt att hänga med i och dessutom var den bra. Veckan innan tog jag mig genom en annan tjockis, ”Öster om Eden” av John Steinbeck även den en mycket läsvärd och lättläst bok. För att komplettera det hela läste jag i natt den korta boken ”Den gamle och havet” av Ernest Hemingway. Jag hann även igenom halva ”Vill ha barn”, men sen grät jag så mycket att jag var tvungen att gå upp.

När jag loggade in på mitt konto på Aff hittade jag ett mail från en barndomsvän. Hon hade hittat mig där och även hittat till min blogg *vinkar* och jag blev väldigt glad över det hon skrev.

Försoffad

6 mars, 2006

Jag har återigen inte tagit mig till gymmet. En gång i tiden tränade jag aldrig mindre än fem pass i veckan oftast det dubbla. Usch jag mår inte bra av det här.

I morgon ska jag iväg och träna! Så det så!

Idag

28 februari, 2006

Jag ska iväg och träna nu. Det har gått riktigt dåligt med träningen på sista tiden. Jag som förut alltid tränade… nu är det hur svårt som helst att komma iväg.

Idag har överhuvudtaget varit en dålig dag. Jag har inte fått något gjort alls.

Se fram emot?

7 februari, 2006

Den enda gången på dygnet jag mår riktigt bra är när jag är och tränar. Jag har varit duktig och kört ett pass varje dag nu sedan jag kom igång.

Idag var det Pilates som visade sig vara ett jättebra pass. Fast som avslutning var det lite avslappning och instruktören bad oss tänka på något vi såg fram emot… och där tog det stopp. Jag kunde inte komma på en enda sak. Allt känns bara som en grötig sörja och inget är roligt.

Det enda jag vill är att få barn… men det känns lika konstruktivt att se fram emot det som att se fram emot att vinna miljoner på travet (som jag aldrig har spelat på)

Äntligen

31 januari, 2006

Jag har äntligen varit iväg och tränat. Som jag har längtat och fasat för att sätta igång.

All smidighet var försvunnen och styrka i lår, mage, armar och axlar var visst också ute på vift. Men det enda sättet att hitta tillbaka till dem är ju att träna mer.

Mitt träningsschema har redan spruckit förresten. På torsdag ska jag till läkaren på dagen och på kvällen ska jag gå och se Skönheten och Odjuret med kattpappan och kattmormor.

Wow vilken effektivitet jag har arbetat upp jag har aktiviteter varje dag, inte så många men i alla fall.

Överoptimistiskt träningsschema?

31 januari, 2006

Nu har jag lagt upp ett litet träningsschema för mig själv. Det innehåller enkla nybörjarpass bara.

Tisdag AshtangaYoga Basic 12:00 (Liljeholmen)
Onsdag ridning
Torsdag SatsStep 16:30 Södermalm
Fredag SatsStep 45 11:00 Nacka Strand

Så får vi se hur långt det håller. Jag ska köra nybörjapass ända tills jag känner att konditionen och styrkan är beredda på lite hårdare tag.

Matdagbok igen

28 januari, 2006

Ähh orkar inte komma ihåg vad jag åt… bara att det var alldeles för lite… jag åt knappt något alls igår.

Det är inte mina kära gamla ätstörningar som är tillbaka dock, bara så enkelt att jag inte rör mig alls. Jag tycker ingenting är roligt och har ingen lust att träffa någon. Och när jag inte rör mig alls gör jag knappt av med några kalorier och blir inte heller hungrig.
Fast för att gå ner vettigt i vikt tror jag att jag behöver äta mer än vad jag gör.

Jag vägde mig i alla fall i morse, och på en vecka hade jag gått ner ingenting.

På lördagar har vi svullardag här hemma… jag åt en hel semla till frukost… så idag kan jag inte klaga på för lågt kaloriintag i alla fall.

Gårdagens matlista

27 januari, 2006

Frukost: Mannagrynsgröt med lågkalorisylt, fullkornsbröd med Kesella och tomat
Lunch: Samma som igår
Middag: Pytt på potatis, morötter och blomkål, sås på lättyoghurt
Nattmat: Formbröd med bregott

Summa: Med nattmaten inräknat kommer jag upp i acceptabelt kaloriintag… men tanken är ju inte att jag ska stoppa i mig en massa onyttigheter, bättre hade det varit med ett vettigt mellanmål. Jaja man kan inte få allt.

Matdagbok igår

26 januari, 2006

Frukost: Fullkornsbröd med Kesella och tomat
Lunch: gårdagens middag gratinerad baguette
Mellanmål: 1 päron
Middag: Hemma hos mamma och pappa, ratatouille i tortillabröd

Summa: Återigen alldeles för lite av det mesta, särskilt med tanke på att jag tränade.