Everything counts

Nu har jag ätit frukost med exet och stora kärleken från förr. Det var säkert åtta år sedan vi sågs.

Det var skönt att prata med honom och se att vi hade ungefär samma uppfattning om då. Vi hade ett stormigt förhållande, och jag var inte ens säker på vad han kallade det, men jo han såg det som att vi har varit tillsammans. Konstigt kanske att det kändes viktigt, men det gav mig en bekräftelse på att det vi hade faktiskt fanns.

Finns det några känslor kvar? Vet inte. Jag tror inte att jag skulle orka vara tillsammans med honom igen, men det är klart det som jag blev alldeles knäsvag av fanns kvar. Det är ju så klart inget alternativ utan ett rent hypotetiskt resonemang

Hursomhelst är jag glad att jag träffade honom, och att han fortfarande är en fin människa.

Annonser

%d bloggare gillar detta: