Ätstörd

Jo jag är ätstörd, men inte så farligt faktiskt.

Ätstörd har jag varit hela mitt liv, det är inget jag är stolt över, men det är inget som påverkar mitt dagliga liv heller.

Många pratar om hur dålig skolmaten var, det gör jag också, men egentligen har jag ingen aning. Inte en enda gång under hela min grundskoletid smakade jag någonsin på maten. Man provade alla möjliga saker och jag var hos kuratorer och psykologer, men smakade gjorde jag inte. Ett antal är de läger mina föräldrar fått hämta hem mig ifrån för att jag inte åt någonting och personalen inte ville ha mig på sitt ansvar.

Det där med att inte kunna äta blev jag botad ifrån när jag var i Indien. På något sätt lyckades jag sätta mina egna ”lyxproblem” i proportion till indiernas svält.

Sen har vi det där med min skeva kroppsuppfattning. Den är egentligen inte så skev. Jag ser att jag är smal och ganska  vältränad. Men jag vill vara ännu smalare och ännu mer vältränad. Förmodligen lite onödigt, och det sticker så klart i ögonen på många. Men jag utsätter inte min kropp för särskilt stora påfrestningar. Jag är inte hungrig mellan måltiderna och jag tränar aldrig utan energi, men visst finns de dem som tycker att jag äter för lite och tränar för mycket.

Jag är ätstörd, men jag har det under kontroll. Jag tillåter mig att inte att ha ett BMI under 20 och jag tillåter mig inte att äta så lite och träna så mycket som jag skulle kunna göra. Och framförallt jag skulle aldrig någonsin prata med barnen om vikt eller bantning.

Annonser

%d bloggare gillar detta: