I mitt stilla sinne

Jag kan inte låta bli att hånle lite för mig själv så där, åt alla som efter sommaren bestämt sig för att ta itu med sina liv och börja träna. Det är knökfullt i omklädningsrummet på gymmet och passen är nästan överfulla.

Men om några veckor är det bara vi i det gamla vanliga järngänget som är kvar.

Fast några nya tillkommer det väl varje gång som lyckas hålla fast vid sin föresats att börja träna. Även jag var ju ny en gång i livet.

Och ja, varianter på det här inlägget tror jag att jag skrivit varenda höst, så länge som jag har bloggat.

Annonser

4 svar to “I mitt stilla sinne”

  1. Helga Says:

    Jag vet!

    Tycker också att det är skitirriterande. Folk som inte kan reglerna, springer i vägen och så. Samtidigt skrattar jag åt mig själv, för hade någon sagt för tio år sedan att jag skulle känna så hade jag aldrig trott dem.

  2. Maja Gräddnos Says:

    Fast jag tycker att det är ganska gulligt. Mycket bättre att göra ett försök och att misslyckas än att inte försöka alls. Och, som du skriver, en eller annan blir ju faktiskt kvar.

  3. Helga Says:

    Du är en bättre människa än vi, Maja.

    ;-)

  4. Maja Gräddnos Says:

    Ja, jag är ljuuuuuuv! :-)

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: