Ätstörd

Jo då Piikvadrat. Ätstörningar it is.

Jag har varit drottningen av ätstörningar. Mina tonår innebar allt som oftast inget ätande alls, och alldeles för mycket galna löpturer, gärna tills jag tuppade av.

Nu har jag koll. Jag äter alldeles tillräckligt, håller mig på en vettig vikt och motionerar bara så mycket som är nyttigt.

Jag är inte ens rädd för att falla dit igen. Jag har varken kraft eller tid att vara ätstörd.

Men liksom en nykter alkoholist så får jag brottas med mina vaneföreställningar för resten av livet verkar det som.

Annonser

2 svar to “Ätstörd”

  1. Anna-Bell Says:

    Dålig kroppsuppfattning, det är en grej som hänger kvar har jag märkt. Jag kan inte fatta att jag var där, i självsvältarland som ung (yngre;), Jag som älskar mat och att äta. Men egentligen handlar det väl inte om mat har jag fattat nu i efterhand. Men nej, jag kommer inte heller att trilla dit igen. Det känns väldigt långt bort.

  2. Sofia Says:

    Ja, det är synd att man inte kan njuta av att vara smal när man faktiskt är det. Känner så väl igen mig i det du skriver.

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: