Skev

Om jag går ner 0,6 kilo är jag underviktig enligt BMI. Jag köpte en kjol i storlek 36 för några veckor sedan, den är alldeles för stor.

Ändå tycker jag att jag är fet och att min mage är enorm.

Intellektuellt kan jag förstå att jag har fel, hur ska jag få in det i mina skeva hjärna?

Det värsta är att jag tror att alla andra tycker att jag är fet och tänker och pratar om mig. Själv tycker jag att andra som väger väldigt mycket mer än vad jag gör är smala och fina, och jag reflekterar inte över andras vikt, inte ens över de som är ganska stora.

Hur går det här ihop med min feministiska grundsyn? Inte ett dugg förstås och det gör mig riktigt, riktigt irriterad.

Annonser

4 svar to “Skev”

  1. Tisalen Says:

    stanna upp lite nu…lär känna din nygamla kropp. Lär känna den som smal och fin.

    Smal är fint
    Mager ser för jävligt ut
    Smal ser ung och fräch ut
    Mager ser gammalt ut

    Du är fin! Jag har sett kort att du är hur fin som helst.

    Kram

  2. Maja Gräddnos Says:

    Jag såg dig i somras och du var jättefin då också!

  3. piikvadrat Says:

    Jag blir lite orolig. Är det inte precis så folk med ätstörningar tänker: att de är feta fast de inte är det och att andra kollar på dem och pratar om deras vikt?

  4. Malin Says:

    Oj vad jag känner igen mig. Jag kan titta på bilder och tänka: Oj, vad jag ser smal ut! Men jag känner mig aldrig speciellt smal i min kropp! Varifrån kommer den förvrängda kroppsuppfattningen?

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: