Jag är rädd

Allt har gått över styr.

Sömntabletterna hjälper inte längre.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det känns inte som att jag kan komma levande ur det här.

Jag vet att jag kommer att överleva på ett eller annat sätt, men jag fattar inte hur.

Sömn är livsviktigt. Jag har ingen alls.

Annonser

12 svar to “Jag är rädd”

  1. Anna Says:

    Åh, jag önskar jag kunde hjälpa dig!
    Jag hoppas, hoppas, hoppas att du får hjälp att hitta igen sömnen snabbt.

  2. Tingeling Says:

    Stor, stor kram. Ord känns överflödiga, skriver som Anna – önskar det var något magiskt jag kunde göra för att hjälpa dig.
    Skickar dig tankar i massor.

  3. Petra Says:

    Så fruktansvärt det måste vara! *omtanketänker*

  4. frida Says:

    Du ma ta kontakt med psykologen/fastlegen og si akkurat det du skriver her. I verste fall ma de legge deg inn. Du kan ikke ha det saann!

  5. hon76 Says:

    Oj oj oj, jag säger som övriga; jag önskar att jag skulle kunna hjälpa dig.

    Det var först efter jag fick barn som jag förstod vad aldeles för lite sömn kan göra med kroppen och psyket. Du har klarat det här väldigt länge själv och kanske har Frida rätt. Se till så att du får ordentlig hjälp så att du kan få sova lite. Det måste vara omöjligt att lösa sina problem när man är helt förstörd av sömnlöshet.

    jag skickar mängder med cyberkramar till dig.

  6. Kapybaran Says:

    ta hjälp! och gör det nu.
    har du minsta gnutta av duktigflicka kvar i dig, så släng det överbord och TA HJÄLP!!
    Du kommer inte reda ut detta själv, så är det bara.
    Men hjälp finns. Promise.
    KRAM

  7. Malin Says:

    Håller med Kapybarna! KRAM

  8. Hanna Says:

    Snälla ring akut (eller åk in) och se till att få hjälp!
    Även om det är den duktiga flickan som bestämmer så är det faktiskt det ”duktigaste” att göra just nu.
    Fast sömnlösheten är roten till dina problem så banar den väg för ångest och depression och tidig intervention är det som har bäst resultat.
    Du är duktigast om du åker in på stört!

  9. Maja Gräddnos Says:

    Önskar att jag hade haft något klokt att säga, kära Kattmamma
    Så jag bara håller med ovanstående, jag tror att du måste åka in. Det låter inte som om du reder upp detta själv.
    Jättejättekram

  10. lena Says:

    Usch vad jag känner igen mig i det du skriver, om hur rädd man faktiskt kan vara när sömnen försvinner helt. Men jag tycker verkligen att du ska söka hjälp, du verkar precis som mig ha en ångestproblematik och det enda som hjälpt mig ordentligt är antidepressiva. När jag fick dom så förändrades världen från att vara rent nattsvart till att bli ljus. Ångest försvann till viss del och sömnen kom sakta tillbaka och jag kunde ta bort mina sömntabletter. Propavan är ju inga starka mediciner och är man tillräckligt uppstressad så fungerar dom inte. Mitt råd är att prata med din läkare och kanske få en remiss till psykiatrin. Det är inget skamligt att må dåligt, du är bara människa. Ta hand om dig. Psykiatrin har ju enorm erfarenhet av det du går igenom.

  11. tudorienne Says:

    Förstår att du är rädd, det skulle jag också vara. Önskar jag kunde göra nåt för dig på riktigt. Jag tänker på dig i alla fall.

  12. Villemo-71 Says:

    Kram!

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: