Sobril

Jag kan verkligen förstå hur man kan bli beroende av Sobril.

Efter att ha haft Ångest hela dagen igår, hjärtklappning och stundtals svårt att andas tog jag en halv tablett av minsta styrkan. Och ångesten försvann. Helt fantastiskt undebar känsla. På samma sätt som en stark värktablett kan ta bort all smärta i en ond tand.

Jag har förstås googlat på Sobril, och läst om folk som äter 75 mg var tredje timme och det hjälper inte längre, jag åt 2,5 mg… så det är inte särskilt svårt att tänka sig hur beroendeframkallande den är.

Så här ska inga tabletter ätas, om det inte är absolut nödvändigt, som det var igår.

Tack för alla tips! Jag ska försöka ringa runt idag, och se om det finns någon som kan tänka sig att ta emot mig!

Annonser

4 svar to “Sobril”

  1. F Says:

    Hejsan
    jag tycker verkligen att du inte ska oroa dig över det också, även om det naturligtvis är vettigt att fundera över och jag skulle ju självklart tänka likadant….
    Jag jobbar med beroenden och är ändå av den fasta övertygelsen att om man verkligen har behov av ångestdämpande är det bra att medicinera. Så längre du inte börjar ta oftare och oftare eller trappar upp i dos väldigt mkt tycker jag att du ska se detta som en akut och viktig hjälp som just nu är bra för dig och inte en till anledning att oroa sig.
    Du söker ju annan hjälp som kommer att bli din viktigaste förändring i längden. Det kan vara svårt att ändra sitt beteende även med KBT om man är för ångestfylld. Ibland är en viss hjälp av medicin i början en förutsättning för att man ska kunna orka med en så pass ansträngande sak som en KBTbehandling ändå är. Jag är imponerad vöer en din handlingskraft måste jag säga!
    Lycka till idag!
    /F

  2. majag Says:

    Heja dig, Kattmamma! Det finns sätt att jobba sig igenom eländet och du tar dem. Bra jobbat! Man kan inte hantera allt på en gång och då får man ta hjälp av mediciner för att sortera upp och orka med. Du är klok och modig!

  3. nadja Says:

    Du har många kloka läsare som vill dig väl och har goda råd att ge.
    Jag tycker också det låter som en bra idé att inte oroa dig för tabletterna just nu. Mår man riktigt dåligt så kan tabletter, som F redan påtalat, vara en förutsättning för att man skall orka ta itu med sina problem. Jag var mkt skeptisk till tabletter innan jag drabbades av panikångest. Men när jag sov två max tre timmar per natt varje natt och hade ångestattacker dagligen var antidepressiva en gudasänd gåva. Just då. Hade jag inte samtidigt gått i terapi och själv arbetat med min ångest hade jag kanske fortfarande varit tablettberoende. Mina egna erfarenheter omkullkastade dock alla fördomar och åsikter jag tidigare haft om tabletter.

  4. Tobias Says:

    Jag tror man kan komma långt utan pillar också. Mycket sitter i huvudet.

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: